Fler skyltar och söndagsskyltare hittas hos bloggaren BP som håller i trådarna för denna utmaning.
Otroligt vacker natur har vi alldeles i vår närhet, vi som bor i Lovisa. Lovisaviken och skärgården, där det finns hur många små vikar och holmar som helst, är bland det finaste jag vet. Äger inte själv någon sommarstuga, men har lyckligtvis vänner som ibland bjuder in mig som gäst.
Tills den försvann bakom trädtopparna.
Jag ska ta en minisemester på ett och ett halvt dygn och en del av den tiden vistas jag på en sommarstuga. Jag har aldrig varit där förr och jag är så tacksam för att jag har vänner som bjuder in mig som gäst där.
Ska snart börja packa. Fastän jag inte ska vara borta hemifrån mer än tjugo timmar behövs en hel del grejer packas med ändå 😀
Dagen började med Nya Östis jobb. Då tidningen kommit ut, såsom den gör på torsdagar, börjar genast jobbet med nästa veckas tidning. En lista på befintliga jobb skickas ut till medarbetarna, och under dagarna som kommer kläcker vi fler idéer. Mestadels sker det via mejl eftersom telefonsamtal tar mera tid och ofta avbryter oss på fel ställen.
Massage väntar i dag och sedan får jag se vad jag gör på kvällen. I morgon på eftermiddagen ska jag få åka till en sommarstuga och stanna där över natten. Hoppas det blir mysigt.
Ibland får jag höra att pelargoner är ”sådana där mormor-blommor”. Egentligen är det ju en vacker beskrivelse fastän alla kanske inte menar det så.
Jag vill bli en pelargontant! De två som finns till höger på bilden har jag fått att övervintra och blomma på nytt. Nu har jag två till på balkongen. Så jag vill ha alla fem i köket till hösten och vintern.
De tappar sedan sina blad, gulnar, kan se trista ut. Men jag vattnar dem sparsamt och tuktar dem och sedan ger de mig åter glädje följande sommar och vår ❤
Det är något speciellt med pelargoner. Jag älskar dem ❤
När jag nu en tid har tillgång till bil kan jag göra små utflykter. En dag åkte vi med Pia och hundarna på en tur så att de fick bada, i första hand vid Sågudden i Lovisa.
Den här bilden är tagen i Valkom där det finns många bryggor för båtar i olika storlekar. Även här fanns en liten strandremsa där hundarna kunde gå ner och i vattnet.
I dag har det varit en sval dag med temperaturer mellan +15 och +17. Det känns ganska bra. Idealet är lätt blåst, +22 och sol. Men en molnig dag som den här är helt okay. De där veckorna med värmebölja och ständigt över +30 och inget regn tärde på mina krafter.
Det får bli två arkivbilder nu. Mest har jag suttit och jobbat med tidningen vid datorn här hemma i dag.
Måndagskvällen brukar vara glad i sällskap av Lotta på Liseberg. Den här bilden tog jag via teven för en vecka sedan.
Jag gillar numera mera programmet med Lotta än Allsång på Skansen. -För något år sedan var det tvärtom.
… jag officiellt blev chefredaktör för Nya Östis. Tiden har gått väldigt fort!
På många sätt har det varit märkliga år, men också givande, roliga, krävande år, fulla av allehanda utmaningar som fått mig att växa i min uppgift.
Nya Östis är en tidning som görs enligt ett helt unikt koncept. Vi kan inte, och ska inte heller om man frågar mig, tävla med andra medier. De kör sina race, vi kör vårt. Och i det racet gör vi något unikt, helt på vårt eget sätt.
Numera känns det allt viktigare att vi undviker stress och press. Vi gör vårt bästa med de resurser vi har för tillfället, och det räcker så långt det räcker. Tillsvidare går det bra för tidningen ❤
Men såsom jag skrev här i början – det har varit två ganska märkliga år. Jag började som chef den första augusti 2019. Den hösten valde vi tidningens lucia till december 2019. Efter det har vi inte ordnat luciaval. Vi har inte heller firat någon födelsedagsfest för Nya Östis som fyllde fem år våren 2020 och sex år våren 2021. Allt på grund av pandemin.
Då jag blev intervjuad på läsarfesten i juni 2019, för att jag skulle tillträda som chef i augusti, kunde jag inte ana att det inte skulle bli några läsarfester somrarna 2020 och 2021. Jag har med andra ord inte haft särskilt stora chanser att umgås med läsarkretsen under roliga tillställningar.
En annan utmaning var den flera veckor långa poststrejken under hösten/vintern 2019.
Sedan kom coronapandemin i mars 2020.
Sedan mars 2019 har vi haft bara några få redaktionsmöten, så att vi träffats öga mot öga. Digitala möten blev sedan en del av vardagen och är troligen även framtidens melodi, åtminstone hösten 2021 eftersom pandemin inte verkar ge med sig. Men digitala möten sparar både tid och miljö, då många av medarbetarna bort ganska långt borta från Lovisa centrum där vi har vår mötesplats.
Det här var några av mina tankar på två-årsdagen.
Hoppas vi kan fira läsarfest sommaren 2022!
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 