Den här bilden har jag haft sedan julen i arkivet och inte hittat en riktigt bra användning för den. Tänkte då jag tog den att ett gammalt träkors är vackert, men sedan kändes det makabert att publicera korset ensamt som sådant.
I dag har Orsakullan i sin bloggutmaning följande ordval ”En rädsla jag har”. Hon svarade ungefär samma som jag kommer att svara och jag tror att många tänker lika. Döden. Sjukdomar.
Jag kan ligga och grubbla på döden ibland, hur den ska komma till just mig. Kommer den snabbt genom en akut och massiv sjukdomsattack, eller blir det en situation där jag tvingas lida. Samma med sjukdomar som leder till smärtsamma undersökningar och stora operationer.
Sedan är det ju inte så att jag tänker på döden varje dag eller varje kväll innan jag somnar. Men någon dag står vi eller ligger vi inför den. Jag är inte alltid heller RÄDD för döden, men den får mig att tänka på det som är oundvikligt. Att jag ska gå bort en dag och att många nära och kära som jag har ska gå bort.
För att detta inlägg inte ska bli alltför tungt och sorgligt tar jag först en väderrapport.
Varit -24 i natt och ännu i morse var det -18 grader, så jag går INTE ut i dag. Jag hoppas bilen startar imorgon då vi ska ha noll grader eller plusgrader.
Och så fick jag via en kollega en trevlig lista med ”Suomalaiset hauskat merkkipäivät” (ungefär ”finska roliga dagar längs året”).
Den är inte officiell eller på något sätt genomseriös, tvärtom.
I dag har vi bland annat ”Lär dig skriva ditt namn med Morse-koder”, ”Den hemliga vännens dag” och ”Stig i en pöl och se på din vän” 🤣 I den här kylan finns nog inga pölar så jag får sikta in mig på morgondagen den 12.1 som är ”Jobba flitigare”-dagen, så att den blir sådan som den här dagen varit.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
Jag tror att den funderingar har nog alla. och säkert blir det mer frekvent med åldern.
Numera har jag nattrosa och nattlinne, för jag känner att jag vill inte bli hittad naken. Skulle kännas ovärdigt. Skräcken är att jag kommer bli liggande många dagar eller veckor innan upptäckten att nånting inte är som det ska vara. Samtidigt har jag inget på autogiro. och då märks ju snabbt att nåt är fel.
Det har jag inte tänkt på. Hittar någon mig naken så gör det inget. Då är jag död.
Men alla har vi olika funderingar kring detta och alla tankar har sitt värde.
Jag vet, jag vet. Det säger mina vänner också. Men jag känner så ändå.
Min rädsla är att jag skall bli sjuk och inte kunna ta hand om min älskade Minton.
Kramar från oss
Jag förstår det min vän ❤
Vi har alla våra rädslor. Men det mesta brukar ordna sig, på nåt sätt, då vi har tillit 🙏
Jag skriver som Astrid Lindgren alltid sa till sina systrar när dom talades vid:
” döden, döden, döden ”
Så var det ämnet avklarat!🙏🏻
💪😂🤣🤣
Befriande! Hur hade jag kunnat glömma det?!
Världens bästa Astrid!🥰❤️🙏🏻
Ja, utan vidare – vår idol ❤ 🙏
👍🏻🥰
Tror nog att ingen vill dö frivilligt, förutom personer som vill göra slut på sitt lidande genom eutanasi. Och då måste man vara ”frisk” nog att åka till Schweiz eller Holland, eftersom dödshjälp inte är tillåtet i Sverige.
Ingen idé att fundera över döden. Det räcker med alla skräcksiffror vad gäller Covid.
Sååå kallt det är hos er! Tack och lov betydligt ”varmare” här, men blåsigt och fem minusgrader känns betydligt kallare. Plusgrader hos oss också imorgon. Hoppas att de för med sig at snön försvinner både hos dig och mig.
Så brukar jag också försöka säga till mig själv då jag grubblar… ”Carita, ingen idé att fundera pǻ döden” 😀
Men ser du, det hjälper inte, tankarna snurrar ändå 🤣 Jag tror att det har att göra med att jag bor ensam sedan snart åtta år.
Jag har ingen att ty mig till om jag börjar känna mig ”döende” 🙂
Imorgon BORDE vi ha det lite varmare. Vi brukar få av Sibiriens köld en släng då och då.
Intressant detta med våra tankar på döden och det känns bra att inte vara ensam om att tänka på den. Jag gissar att det har att göra med att vi blir äldre och behövt ta farväl av allt fler. Kanske måste vi människor närma oss tanken på döden så småningom och kanske innebär det att vi ändå gläds än mer åt livet. Tanken svindlar ibland när jag inser hur få år det är kvar tills jag blir ”riktigt gammal”.
Här har vi nollgradigt idag. Så skönt efter att det varit så kallt att jag inte kunnat vara utomhus.
Kram till dig!
Ja, jag tror att det blir mer allmänt att tänka på döden ju äldre vi blir.
Tänker man aktivt på den som ung, har man kanske haft en dödlig sjukdom?
Mer tacksam har jag blivit med åren.
Kram till dig!
Jag har jobbat i 15 år med döende människor och jag har varit vid min mans sida hela tiden tills han dog. Skulle önska mig att det hade varit möjligt att välja avsluta sitt liv (det hade min man velat göra) när det inte finns något att göra längre. Lidandet tills döden inträffar kan vara fruktansvärt.
Annars tänker jag också mest på min hund. Jag måste vara på benen tills han går bort. Därefter spelar det ingen roll, Jag har haft ett bra liv och mina söner är stora karlar.
Kram!
Har svårt att finna ord här, eller ens antyda att jag förstår – då jag inte varit med om något liknande.
Alla har vi våra funderingar, vår oro.
Jag har varken barn eller djur som inte kan leva utan mig – men anhöriga och vänner tänker jag på. Tror att nån av dem kunde sakna mig.
Men så är det ju alltid. Oförutsägbart.
Kram.
Tror det skulle vara omänskligt om man inte tänkte på HUR man kommer att dö, men som kristen har jag ingen oror för DÖDEN i sig själv.
Dessa tankar är också viktiga tror jag. Vi vet ju inte när vi blir tagna från detta jordelivet, så att vara tacksam varje dag för det man har tycker jag är viktigt.
Det där med att ett ensamt, gammalt kors tycker jag inte alls är makabert om man tänker på, som kristen, vad korset symboliserar. Trygghet och kärlek faktiskt. 😊
Ja, de här tankarna är viktiga.
Och korset – nej, det är inte makabert då du lyfter fram symboliken ❤
Bilden på träkorset är precis som du tänkte först, väldigt vackert. Vemodigt vackert eftersom det får oss att minnas döden. Det är som alla skriver, åldern för oss närmare tankarna. Kanske också om man har mist många och följt flera under deras sista tid i livet.
Med åldern börjar vi fundera mera på det att vår tid på jorden inte är oändlig.
Kram!