Ditt och datt, och favoritaccessoar

Frågan för den 12 januari i boken ”En fråga om dagen” handlar om favoritaccessoaren.
Jag använder sällan smycken numera, men vill jag bära ett är det ett halsband som min systers son, min gudson Conny, valde till mig då han var barn. Jag vet inte ens om han minns det själv, att han valde ut just detta smycke. Hans mamma hade frågat ”Vilket smycke ska vi välja till Tita-moster?”
Jag hade kanske födelsedag på kommande då. Och Tiiiiita är mitt smeknamn 🙂

Jag har fått det här berättat för mig så jag vet inte hur ordagrant och rätt jag kan återge den här händelsen. Men Conny hade pekat på ett smycke och sagt ”det där”. Jag vet inte hur stor hans entusiasm var 😂, för då jag tänker efter att ett barn ska välja ett smycke till en moster, kanske det inte är den mest intressanta uppgiften.

Men med handen på hjärtat. Han träffade rätt. Hängsmycket är HELT i min smak och mycket viktigt för mig.

Det har blivit mildare ute. Plus en grad nu. Såg på tv att det var verkligt oväder i Sveriges Storliden. Blixthalka, underkylt regn, blåst. Och blir det kallt där sägs det att det kan komma en meter snö! Oh my God… världen är verkligen rätt märklig nuförtiden.

En rädsla jag har

Den här bilden har jag haft sedan julen i arkivet och inte hittat en riktigt bra användning för den. Tänkte då jag tog den att ett gammalt träkors är vackert, men sedan kändes det makabert att publicera korset ensamt som sådant.

I dag har Orsakullan i sin bloggutmaning följande ordval ”En rädsla jag har”. Hon svarade ungefär samma som jag kommer att svara och jag tror att många tänker lika. Döden. Sjukdomar.

Jag kan ligga och grubbla på döden ibland, hur den ska komma till just mig. Kommer den snabbt genom en akut och massiv sjukdomsattack, eller blir det en situation där jag tvingas lida. Samma med sjukdomar som leder till smärtsamma undersökningar och stora operationer.

Sedan är det ju inte så att jag tänker på döden varje dag eller varje kväll innan jag somnar. Men någon dag står vi eller ligger vi inför den. Jag är inte alltid heller RÄDD för döden, men den får mig att tänka på det som är oundvikligt. Att jag ska gå bort en dag och att många nära och kära som jag har ska gå bort.

För att detta inlägg inte ska bli alltför tungt och sorgligt tar jag först en väderrapport.
Varit -24 i natt och ännu i morse var det -18 grader, så jag går INTE ut i dag. Jag hoppas bilen startar imorgon då vi ska ha noll grader eller plusgrader.

Och så fick jag via en kollega en trevlig lista med ”Suomalaiset hauskat merkkipäivät” (ungefär ”finska roliga dagar längs året”).
Den är inte officiell eller på något sätt genomseriös, tvärtom.
I dag har vi bland annat ”Lär dig skriva ditt namn med Morse-koder”, ”Den hemliga vännens dag” och ”Stig i en pöl och se på din vän” 🤣 I den här kylan finns nog inga pölar så jag får sikta in mig på morgondagen den 12.1 som är ”Jobba flitigare”-dagen, så att den blir sådan som den här dagen varit.

Tidningar är fulla av fyndigheter

Som om jag inte redan hade tillräckligt många kategorier i min blogg? Så skapar jag en till. ”Citerat, klippt, kopierat, lånat” 🙂 (vilken jag sedan strök den 19.8.2022 och håller allt under Tänkvärt – citat)

I går fick jag syn på ett roligt citat i Hufvudstadsbladet.

Bruce Oreck var USA:s ambassadör i Finland 2009–2015. Jag träffade honom en gång i samband med Lovisa Historiska Hus, och han har skaffat bin från våra trakter för att ha dem uppe på hustak i Helsingfors. Han bor fortfarande i Helsingfors och har olika projekt på gång där.
I intervjun i tidningen berättar han om sitt förhållande till finska språket 😀

Finska ortskollegan Loviisan Sanomat skriver om dagens väder.

Att skriva om väder i en tidning som trycks på en måndagskväll och kommer ut på tisdag kan vara lite vanskligt. Tänään: Aurinko paistaa ja lämpöa parhaillaan +23 C = I dag: Solen lyser och värme har vi i bästa fall +23 grader.

Tja… det har varit mulet och regnat hela dagen. Temperaturen har ändå varit +22 så där slog det inte fel.

Huomenna: Sadekuuroja ja viilenevää = I morgon: Regnskurar och svalare väder.

Ramen klar!

Såja! Och såsom jag sade, jag börjar pussla nu då det ändå konstant bara är +9 grader eller kallare utomhus. Så fort som pusslet kom fram, och bitarna och sorteringsaskarna landade på bordet, blev det full sommar och över +20 tre dagar på raken.

Det funkade med andra ord! Ska vara fint väder ett par dagar till. Och börjar det regna, blåsa snålt, kanske snöa?… då har jag mitt pussel. Hahaa! Långnäsa åt vädret!

Solnedgång den 24 maj.

Jag har haft några riktigt fina, mestadels lediga dagar. I dag jobbade jag fyra timmar, men det är inte ovanligt om söndagar. Tidningen ska ut varje vecka.

De senaste dagarna har jag upplevt mycket nytt. Jag har gjort saker som jag aldrig gjort förr. När jag tänker efter erbjuder varje dag en möjlighet till nya äventyr.

Jag har varit särskilt medveten om det sedan sommaren 2014, att livet inte slutar då någon överger dig. Det är början på något nytt då man tvingas tänka om och ta ny kurs i livet.

Men ibland har jag glömt det där. Att vakna med nyfikenhet och tillförsikt varje morgon. Att inte låta alla plikter sluka mig. Det räcker med att några plikter gör det 😀

Jag har fortfarande drömmar. En del av dem förblir drömmar, och det är bäst så. Men andra förverkligas på något förunderligt sätt, utan att jag förstår hur och när. Saker bara händer ❤

Besynnerliga tider, spännande väder

Ena stunden har vi sol, men den varar bara någon minut. Sedan tornar mörka moln upp sig vid horisonten, det börjar blåsa. Jag har kutat in och ut med tomatplantorna, men kanske måste ge mig och bara lita på att de klarar det kyliga vädret då jag ändå har inglasad balkong.

En liten gnutta sol, en kort stund, över mina kära tomatplantor.

Den här märkliga covid-19-våren har fått mig att tänka på allt möjligt. Det är tråkigt att restaurangerna inte har fått ha öppet i maj, men från och med första juni borde de få öppna. Ser man till vädret skulle uterestaurangerna ändå inte ha haft många kunder i en liten stad då vädret varit kallt och nyckfullt.

Jag har haft nästan ledig dag i dag. Skrivit ett par artiklar, räknat arvoden för två tidningar, gett ut ett par texter.
Och så har jag gett mitt stöd till denna kampanj. Man kan inte hjälpa alla man skulle vilja hjälpa i en kris, men alla kan hjälpa någon.

Utsikten från min balkong mot nordost, samtidigt som den andra bilden med de mörkare molnen togs.

Det kommer en sommar efter snöslasket

En droppe på en kvist och en fin kyrka i bakgrunden.

Hade i dag ett par uppdrag som förde mig utanför Lovisa absoluta centrums gränser. Passade då på att ta den här bilden.

Igår blev pusslet klart.

Det har varit ett mycket ombytligt väder i dag. Snö och blåst och slaskregn, varvat med sol och växlande molnighet. Jag återsåg en kär vän, för första gången på ett par år faktiskt, och det gjorde mig glad.

Likaså känner jag att glädjen och hoppet finns, då jag har vädringsfönstren öppna och hör fåglarna sjunga högt. Solen silas nu in mellan persiennens springor och även om mörka moln tornar upp sig och snart hämtar mera snö vet jag att det åter blir en sommar.

En annorlunda sommar, men kanske inte alls en sämre sommar ändå?

Regnet smattrar mot fönsterrutan

… och jag vet inte varför det känns tryggt.
Jag gillar snöyra också. Men jag klarar mig också väldigt bra utan meterhöga drivor och minus tjugo grader. Väldigt bra, tack.

Överlag gillar jag VÄDER.
Det får storma då jag sitter inne i min bostad. Helst inte då jag sitter på en Sverigebåt. Vilket jag tänkte göra om några veckor 😀

Adventsstaken har inte tagits bort än, men jag har inte tänt den, då alla grannar avlägsnat granar och stakar m.m.

Jag tycker om ljud. Då jag hör att stormen river i trädkronor eller ylar runt knuten. Då jag hör postbilen komma, hissen gå i huset och ibland hör jag då tidningen dimper ner på hallgolvet.
Men jag tycker också om tystnaden, så länge den inte blir hotfullt kompakt.

I ett våningshus hörs alltid ljud. En tvättmaskin snurrar på nånstans. En dörr öppnas och stängs. Bilar kör in på eller bort från gården.
Trygga vardagsljud.

Jag har bott i hus där man hört skrik som dämpats. Någon har blivit slagen, någon annan har mått dåligt. Missbrukare har ränt fram och tillbaka i trapporna, skrikit ut sin vånda, tänt belysningen, smällt i dörrar.

Det fanns en tid då jag själv blev rädd varje gång jag hörde att en nyckel sattes i låset. Det var mycket länge sedan, men jag minns den tiden väl.

Uppskattar lugnet, alla fina grannar och tryggheten i huset jag nu bor i ❤

Pusselläget den 14 januari 2020. Det här är ett pussel som bäst har låtit sig läggas och lösas i vågräta linjer. Stockholm i mitt ❤

 

Bildsvep från lördagen

Vackrare idrottshallar har man kanske sett…

… än denna i Brunakärr som också heter Ruskeasuon bussivarikko (Brunakärrs bussdepå). Men inne i den här byggnaden finns faktiskt flera idrottsplaner där man framför allt kan spela innebandy (troligen även andra sporter men jag har bara sett innebandyplanerna).

Lovisa Tors match mot M-Team, öppningen i divisionen ett, slutade med torsk 5–1 för Tor 😦 Jag skyller på dåligt närminne. Har vi haft match i dag? Var då? Hur slutade den? Jag har ett bestämt minne av att vi vann 8–0! :-D… och så är det lätt att gå vidare.

Spelarna i vårt lag sprang omkring ungefär som yra hönor. Så på det sättet passar den här bilden bra in, fastän den inte hade något med matchen att göra.

Amazing race eller möhipppa/svensexa? Blev aldrig klart för fotografen.

Innan matchen började fick jag i baren syn på dessa roliga figurer och frågade om jag fick fotografera dem. Jag har ju blivit jättemodig och framfusig! 😀

En bild som inte publiceras i tidningen. Under rubriken ”vad håller dom på med egentligen” 😀

Mitt jobb. Att vara omgiven av så här många killar 😀 Inte illa!

På hemvägen från matchen, i bussen, beundrade Marina och jag molnformationer. De såg dramatiska ut och vi pratade om hur klimatet förändrats under de senaste årtiondena.

Den här bilden tog jag hemma från balkongen. Vädret har varit omväxlande. Vi har haft störtregn, blåst och sol om vartannat.

Miljögärning

Även om stopet är gjort av plast så är tanken med det att de som köper något att dricka på festivalen Small Ships’ Race i sommar (21–22 juli), ska köpa ett stop för en euro. Pengarna går till välgörenhet. Sedan använder man samma glas hela kvällen och undviker engångsstopen.

De här lär ska kunna diskas minst 150 gånger i diskmaskin.

Den här kommer till användning här hemma både som vattenmugg och lonkeromugg 🙂

I natt vaknade jag av vinden ylade i knutarna. När jag vaknade vid 9-tiden var det +8 grader ute.
Vid 14-tiden då pressinfot om Small Ships’ Race var slut hade det börjat regna lite. Nu vid 16-tiden kommer det mera vatten, det blåser och är grått ute. Som bäst hade vi +11, nu är det +8 igen.
Men det här vädret har ju så många längtat efter 😀
Det har varit för varmt och för torrt. Nu dröjer det inte länge innan nån åter klagar och säger att det är för kallt och för blött 😀

Jag är nöjd hurudant vädret än är, och alltid retar min förnöjsamhet någon 🙂

Fina tavlor av Kristina Elo gladde jag mig också åt i Klassiska Båtars boda!

Utställningen pågår till 31.8.2018.

Känner mig lite lurad…

… eftersom det är gråare än grått där ute och regnet smattrar mot rutan.
Det är i och för sig mysigt att sitta inomhus och jobba, och naturen behöver vatten – men prognoserna hade lovat något annat.

Okay, om det är eftermiddagen dom talar om, så…

Just nu vid 10.45-tiden verkar vi ha +8 grader, så det är en bit kvar till +16.
Morgondagen ska bli rejält varm, enligt prognoserna kanske +17–+20 grader.
Den som lever får se!

Sedan skulle det bli kallare igen, bara +7 och regn över hela helgen.
Inget man kan göra något åt, det är bara att ta det som det kommer. Och prognoser kan ju slå fel, åt bägge hållen 🙂