Bättre att blomma ut än att vara utblommad

Jag känner ganska ofta nu att jag börjar blomma ut på olika sätt. Vad det innebär i praktiken kan jag inte precisera. Det är ju en ordlek också. Bättre att blomma ut än att vara utblommad?

Och handlar det enbart om kvinnlighet då någon blommar ut? Nej, inte för mig. Att blomma ut handlar för mig om att våga vara mig själv. Stå för det jag tycker och tänker, säga det rakt ut om det så behövs.
Kanske jag då upplevs som en brännässla av någon? Eller en ros med taggar?
Mest hoppas jag att någon ska se mig som den unika varelse jag är. Ibland sprallig, ibland allvarlig. Älskvärd ❤

Från Tove Janssons ”Ordets gåva” väljer jag i dag ett citat från hennes roman Stenåkern (1984). Det är publicerat under temat ”Familj och släkt”.
Vad sängöverkast beträffar är världen full av dem och full av kvinnor som virkar dem, syr dem, knypplar dem, tvättar och stryker dem och så vidare och så vidare. Och de gör utfärder. På en liten familjeutfärd vågar ingen jävel vara otrevlig.

Jag måtte då själv vara en unik kvinna. För jag virkar inte, jag syr inte, jag knypplar inte, jag tvättar det som tvättas ska men stryker sällan nåt. Och sängöverkast? Har inte haft på över åtta år!

38 reaktioner på ”Bättre att blomma ut än att vara utblommad

  1. En vacker bukett till en vacker kvinna. Är också unik som tvättar det som behövs, stryker sällan och har inget sängöverkast.
    Kramar från oss

    1. Jag tror ju fortfarande att jag kommer att ha svårt att hitta en kärlek eftersom många har svårt att överseende med övervikt.
      Dessutom det att jag är självständig numera, rak på sak osv. Det skrämmer bort kandidater. Men såsom jag många gånger har sagt, inte vill jag ha en feg partner heller.
      Kram!

      1. Det är just det som gör mig ledsen, att människor tycker att jag borde det – för det är ju ett tecken på att jag inte duger som jag är. Mina kilon kom på grund av medicinering för tio år sedan och det är oerhört svåra att få bort. Jag äter väldigt lite, men kanske borde röra på mig mer. Dansa, cykla, promenera 🙂

      2. Ja, många talar om hälsan och vi som är feta vet precis hur det ligger till.
        Dessutom har vi ju spegel hemma och de flesta av oss, t.ex. jag, går regelbundet på vågen så att det inte ska komma ytterligare kilon.
        Jag ska kanske ställa mig på barrikaden och kämpa för de feta. De som är magra mår inte heller alltid bra, det kan vara hälsovådligt det också 🙂
        Men i vår kultur hyllas de som är slanka.

      3. Precis så – det har gått överstyr och skönhetsidealet pressar så väl män som kvinnor.
        Sällan hör man någon säga, du borde gå upp i vikt några kilon, och det gör man specifikt inte åt en anorektiker då saken är känslig.
        Men till mulliga mänskor är det lättare att säga att de ska försöka tappa kilon för hälsans skull.
        Menar inte nu att du alltid gör så, tänker på mänskor överlag, hur de beter sig 🙂

      4. Ja jag förstår och det är sorgligt att folk ska bry sig om hur man ser ut, ibland mer än hur en människa är som person, många har lätt att döma andra efter utseende.

      5. Ja, jag googlade och hittade information, men har aldrig sett serien.
        Jag har också svårt för serier som slutar så att man ska vänta på följande avsnitt, för jag minns sällan eller har inte tid, att titta alla dagar på bestämda tider.
        Sedan finns det ju SVTPlay tror jag och strömningstjänster, men alla kan vi inte se i Finland eller också är de dyra.

      6. Jag förstår.
        Jag har inget problem att vänta. jag är inte mycket för strömning, då man är så att nästan tvungen att se filmerna i ett svep. Känns hetsig.
        Nåväl vi är olika. tyvärr känner jag att jag blir tvingad att se strömmade då utbytet i tv numera består av repriser som redan har visats femtielvte gånger.

      7. Jag kan vänta på nya avsnitt då det gäller Mandelmanns och Ernst och KF på Österlen osv.
        Då det alltid är nya avsnitt och jag vet vilka dagar de kommer.
        Men då en film slutar abrupt och jag förväntas vänta en vecka för att veta hur det går… nä… det blir för jobbigt 🤣

  2. Sängöverkast – guuu så ohygieniskt! Inte vill jag ha kvalster i min säng. Stryker tvätt – har inte ens ett strykjärn. Så visst är vi ”annorlunda”, inte nödvändigtvis unika dock;-)
    Att blomma ut – nja… det har jag nog aldrig gjort. Inte satsat på det heller om jag ska vara ärlig. Har alltid varit den jag är och levt efter mottot ”take it or leave it” tillika ”take me or leave me”. Funkade;-)

    1. Vi är lika ganska långt då det gäller dessa frågor. Jag vill inte heller ha de där kvalstren, mer än vad som redan finns 🙂
      Att blomma ut kan vara positivt tycker jag, särskilt efter att jag säckade ihop och kände mig betydelselös efter sommaren 2014.
      I år var faktiskt första gången som jag glömde bort den gamla bröllopsdagen 😀 Det är bra, tycker jag – för jag har sifferminne, och det är svårt att utplåna sånt som jag tycker att jag kunde glömma – för att få fritt utrymme för annat och viktigare i hjärnan.

  3. Jag har haft sängöverkast i all tid och skulle inte ens kunna tänka mig att vara utan det. Det har funnits virkade sängöverkast, dock inga som jag tillverkat, men de flesta har varit inhandlade i någon butik.
    Ha en skön fredag!
    Kram, Ingrid

    1. Ja, alla har vi vanor och sånt som vi tycker är viktigt.
      Jag har inte haft sängöverkast på många, många år och det är så skönt att bara bädda så att jag drar täcket med lakanet rakt 🙂
      Fredagskram!

  4. Mitt motto var alltid: Ta mig som jag är eller låt bli.
    Min avlidne man tyckte inte alls om osjälvständiga kvinnor. Så dessa män finns också!
    Här har det alltid funnits överkast. Har man många djur kan man inte vara utan.
    Kram!

    1. Ja-a, jag har nu väntat åtta år på att finna den man som tar mig som jag är.
      Utbudet smalnar i en liten stad ju äldre man blir 😂
      Men jag lever också enligt mottot, ”ta mig som jag är, annars får det vara” – och hittills har inget velat ta mig sådan som jag är.
      Jag ger ändå inte upp hoppet.
      Kram!

  5. Är kvinnorrollen fortfarande så cementerad? Jag lagar mat, bakar, kan sy, rensar avlopp, byter vattenlås, målar, tapetserar, lägger golv, fixar mindre fel på bilen, stryker aldrig men manglar lakan (när jag är i tvättstugan i stan), sköter grillen osv . Har inte ens tänkt på vad som är manligt eller kvinnligt i sammanhanget. För Tove Janssons generation var det säkert så men den tiden är förbi.

    1. Ja, då när Tove skrev den där boken var det annorlunda.
      Jag tror också att det är en generationsfråga, åtminstone här som jag bor. Jag har jobbat på servicestation och kan mycket om bilar och känner mig mer manlig än kvinnlig, då jag inte bakar, syltar och saftar. Upplever att män i min åldern, låt säga 55-75 (själv är jag 60) är vana vid att bli uppassade, men jag kan ha fel. Kvinnor i min ålder kan vanligtvis och tycker om att handarbeta, fixa mat åt hela familjen (jag har ingen familj) – men jag kan ha fel även i detta.
      Kanske jag har fördomar mot män i min ålder 😱🤣 kanske det finns någon där ute som skulle gilla att passa upp MIG?

      1. Män är rätt så bekväma av sig. Om någon annan tar kommandot i hushållet så kommer dom inte att protestera direkt 😂

      2. Tror att alla män jag träffat varit duktiga på att laga mat så där har jag fått tränga mig in för jag vill laga mat 😊

Glad för varje liten kommentar – ha en fin dag!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.