En blomma till mig – på promenaddag 200!

Många fjolårslöv ligger kvar och snöhögar har vi också fastän det är + 13 grader i dag. Vissa smälter långsamt dels för att de var enorma ännu för en månad sedan, dels för att de innehåller mycket sand och skräp som gör processen långsammare.

Denna blomma förärar jag mig själv för att jag i dag har promenerat 200 dagar i ett sträck! Skål och grattis Carita 🍾🙏😎☀ Tacksam för att det varit möjligt. Att jag inte varit sjuk.

Många längtar efter regn nu. Visst är det dammigt och torrt, och för hundarnas tassar är de vassa stenarna som använts under vinterns sandningar inte trevliga. Men det här solskensvädret passar mig perfekt. Hämtade cykeln från sportaffären i dag, den servades i skick inför sommaren. Promenerade hem, så att jag ledde cykeln för att få steg. Men snart tror jag att jag kan notera cykelturer som motion också, fastän jag då inte kan räkna steg.

Kalendern är fulltecknad för tre veckor framöver, en av dem går till läsarresan, förutsatt att jag får hållas frisk. Jag tar inget för givet. Har hyrt en stuga till första lediga veckan som jag har i juni. Bara jag får officiellt bekräftat ett glädjebesked som har med det att göra skriver jag gärna mer.

Mycket att ser fram emot alltså 😍

Bättre att blomma ut än att vara utblommad

Jag känner ganska ofta nu att jag börjar blomma ut på olika sätt. Vad det innebär i praktiken kan jag inte precisera. Det är ju en ordlek också. Bättre att blomma ut än att vara utblommad?

Och handlar det enbart om kvinnlighet då någon blommar ut? Nej, inte för mig. Att blomma ut handlar för mig om att våga vara mig själv. Stå för det jag tycker och tänker, säga det rakt ut om det så behövs.
Kanske jag då upplevs som en brännässla av någon? Eller en ros med taggar?
Mest hoppas jag att någon ska se mig som den unika varelse jag är. Ibland sprallig, ibland allvarlig. Älskvärd ❤

Från Tove Janssons ”Ordets gåva” väljer jag i dag ett citat från hennes roman Stenåkern (1984). Det är publicerat under temat ”Familj och släkt”.
Vad sängöverkast beträffar är världen full av dem och full av kvinnor som virkar dem, syr dem, knypplar dem, tvättar och stryker dem och så vidare och så vidare. Och de gör utfärder. På en liten familjeutfärd vågar ingen jävel vara otrevlig.

Jag måtte då själv vara en unik kvinna. För jag virkar inte, jag syr inte, jag knypplar inte, jag tvättar det som tvättas ska men stryker sällan nåt. Och sängöverkast? Har inte haft på över åtta år!

Ålder, en siffra eller två

Jag känner mig inte dyster och inte mossig fastän jag ska fylla 60 år på söndag. I dag ska jag fira denna milstolpe, tillsammans med nära och kära, vänner och kollegor.

Det som är gammalt är ofta slitet på ett vackert sätt. Det kan vara en nött stol, ett bord, en bänk. Det kan vara en gammal trädstam med mossa, som sett många människor vandra förbi, allt från unga till äldre kärlekspar.

Den gamla stammen gläds varje gång som ny grönska dyker upp, på våren i form av vitsippor.

Med åldern kommer diverse krämpor, men vi kan också få dem då vi är riktigt unga. I livet kan vi inte ta något för givet.

Även på ålderns höst kan vi blomma, på olika sätt. Våren och sommaren, ljuset och värmen får naturen att leva igen. Detsamma händer med mig. Kyla och mörker känns jobbiga, men jag har hittills överlevt dem nästan sextio år.
Det här är den färskaste bilden av mig. Fotograf är min kollega på Nya Östis, redaktionssekreterare Marit Björkbacka. Jag satte mig ner på en bänk, tittade in i kameran och log på mitt sätt. Jag har aldrig lärt mig le så att tänderna syns. Kanske för att jag skadade dem i en fallolycka då jag var riktigt liten. Framtänderna blev sneda och även de i undre käken tog stryk. Det har vi insett hos tandläkaren först nu då jag är mycket äldre.

Men redan de tre första bilderna som Marit tog – knäpp, knäpp, knäpp – var jag nöjd med. Och jag har inte satt timmar på mitt utseende. Gick till frissan först några dagar efter det här, och där färgades även ögonbrynen.

Det enda jag gjorde innan fotograferingen här var att jag använde mascara, läppstift och en lätt färgad dagkräm.

Jag är så glad över denna bild ❤

Veckans ord, BLOMMA

Utmaningen i Veckans ord hos Susanne är BLOMMA. Inte så väldigt svårt den här gången, kul! Men roligt också med lite svårare ord ibland.

Man kan ju som människa BLOMMA upp och det hoppas jag kunna göra igen. Det handlar ju inte bara om kläder, make-up och utseende på det sättet. Man kan blomma upp så att det är något som kommer fram ur ens inre. Något som varit dolt länge. Ska se om några shindobehandlingar till får fart på det här under våren 🙂

 

Glad måndag! 15-02-2021

Det lär har varit nästan tomt på livsmedelsaffärens blomsterhyllor på Alla hjärtans dag i går. Den sista blomman som inte såg vissen och trött ut var den här. Alla rosor och tulpaner var slutsålda och lilla lokala blomsteraffären var stängd.

Men mycket överraskad och glad blev jag ändå. För jag hade inte väntat mig någon blomma alls. Tack till Pia för denna växt och en Glad Måndag till alla som läser min blogg!

Kylan lär ska hålla i sig några dagar till, kanske rentav februari ut. Sedan hoppas jag på töväder, dripp och dropp! Skidentusiasterna håller kanske inte med. Men tack och lov får man ha olika åsikt om saker och ting 😀

Glad måndag! 05-10-2020

Bränner nu av en Flowers on Friday-bild men jag tycker att den här bilden ska få lysa upp allas måndag ❤

Här finns en lista på bloggvänner som alltid, ofta eller från och till deltar i utmaningen Glad måndag som jag startade för några år sedan.

Syftet med Glad måndag är att pigga upp människor i bloggosfären. Måndagen har tidigare haft oförtjänt dåligt rykte som en dag då mycket känns jobbigt och tungt. Men måndagen kan vara glad, för det mesta i alla fall, om vi så vill!

Veckans ord – BLOMMA

Nu ska jag försöka vara med i Sannas fotoutmaning igen! Jag slutade en gång då det var svårt att länka upp bidraget hos henne, men jag hoppas att vi är tillbaka i det gamla smidiga sättet.

Jag har ju skrivit mycket om mina tomatplantor och därför är det väl rätt givet att jag visar en av blommorna på dem 😀 Över tjugo tomater håller på att mogna!

 

När löven har dalat…

… ser det ut så här då jag tittar ut genom fönstret.

vintervy
Vintervy.

Tidigare har det sett ut så här.

Onekligen vackra färger i naturen just nu.
Höstvy.

Än är naturen rätt grön men snart blir det väl färgsprakande värre här! Utsikt från min balkong.
I slutet av augusti var det ännu mycket grönt.

Och för mig är det ett mysterium att blomman jag fick alldeles i början av september fortfarande ser så här fin ut på min inglasade balkong. Det har ibland varit nästan minus tio grader ute, men blomman den kämpar på. Att den lite slokar här berodde bara på att den var törstig. Inte EN enda knopp har fallit av och inte EN enda blomma har jag tvingats bryta bort för att den skulle ha vissnat…

Still going strong.
Still going strong.