Ordets_gåva

Grattis Tove Jansson!

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer
Hinner ännu i sena kvällen med en hälsning till Tove Jansson vars födelsedag det är i dag. Hon föddes den 9 augusti 1914.

Det här är en sida ur boken ”Ordets gåva” som jag köpte till mig själv då jag fyllde 60 år, för ett presentkort jag fick av en god vän.

Kapitlet är ”Självständighet”, det syns bara suddigt i nedre kanten.
Men just i dagens läge har orden ”Det är gott att vara ensam, oberoende” stor betydelse på många sätt.
Jag bor ensam sedan åtta år tillbaka. Jag trivs för mig själv, för det mesta. Inte alltid genomgående med att vara ensam, men ett visst oberoende är ganska skönt. Ekonomiskt oberoende, tillsvidare har jag klarat mig ensam helt bra.

Självständigheten för landet jag bor i är guld värd. Men helt ensamma ska vi inte vara. Oberoende på vårt sätt, ja. Men samarbete med andra länder behövs, och nu är det här med försvarsalliansen Nato väldigt aktuellt. Samarbete. Stark tro på demokrati och på en fortsatt fred, som våra förfäder har kämpat för. På samma sätt som Ukraina nu kämpar för sin frihet, sitt oberoende.

Tove Jansson, och boken jag läser långsamt, har stor betydelse för mig och ger mig innehåll i livet. Saker och ting att reflektera över. Sådant jag gärna då och då skulle dela med någon annan.

Det är gott att vara ensam, då vi så önskar och vill, då vi själva valt det.
Oberoende likaså, men för min del betyder det inte att jag jag aldrig behöver någon annan människa.

Varmt grattis Tove Jansson där som du finns nånstans i dag. Och tack för allt du skapat ❤ 🙏

Jag känner igen mig, i Mumin!

~ Carita Liljendahl ~ 13 kommentarer
Mumin och jag. Vi kan ta varandra i handen och vandra mot solnedgången tillsammans ❤
Känner SÅ igen mig i den här seriestrippen som finns i Tove Janssons bok ”Ordets gåva”, där olika korta texter, men även tecknade serier, från hennes produktion finns samlade.

”Men ni uppmuntrade ju mig…?” Ja, så har jag också upplevt det ibland. Någon som låtit mig förstå att han är intresserad av mig.

Där ligger sedan Mumin och jag med våra blomsterbuketter på marken. Vi har avslöjat att vi varit eller är förälskade, förtjusta, kära. Men föremålet för vår beundran rider vidare, mot nya äventyr, och förstår inte vad de går miste om 😂

Ja, det är ju både med ironi och egensinnig humor som jag skriver det här. Men här finns också det där lilla unset av sanning, och en besvikelse om uppstått mer än en gång de senaste åtta åren.

Mumin och jag, vi får trösta varandra ❤ Och Lilla My, hon får gärna komma med sin syn på saken 🙂

Min arbetsvy i dag. Klockan var 16.25 och jag satt och väntade på en person jag skulle intervjua och äta tillsammans med. Det hade regnat hela förmiddagen men efter klockan fyra blev det sol och hur fint som helst.

Bättre att blomma ut än att vara utblommad

~ Carita Liljendahl ~ 38 kommentarer
Jag känner ganska ofta nu att jag börjar blomma ut på olika sätt. Vad det innebär i praktiken kan jag inte precisera. Det är ju en ordlek också. Bättre att blomma ut än att vara utblommad?

Och handlar det enbart om kvinnlighet då någon blommar ut? Nej, inte för mig. Att blomma ut handlar för mig om att våga vara mig själv. Stå för det jag tycker och tänker, säga det rakt ut om det så behövs.
Kanske jag då upplevs som en brännässla av någon? Eller en ros med taggar?
Mest hoppas jag att någon ska se mig som den unika varelse jag är. Ibland sprallig, ibland allvarlig. Älskvärd ❤

Från Tove Janssons ”Ordets gåva” väljer jag i dag ett citat från hennes roman Stenåkern (1984). Det är publicerat under temat ”Familj och släkt”.
Vad sängöverkast beträffar är världen full av dem och full av kvinnor som virkar dem, syr dem, knypplar dem, tvättar och stryker dem och så vidare och så vidare. Och de gör utfärder. På en liten familjeutfärd vågar ingen jävel vara otrevlig.

Jag måtte då själv vara en unik kvinna. För jag virkar inte, jag syr inte, jag knypplar inte, jag tvättar det som tvättas ska men stryker sällan nåt. Och sängöverkast? Har inte haft på över åtta år!

Trees on Tuesdays, härliga sommar!

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer
Också en bild från söndagens Öppna trädgårdar. En spaljé, ingången till eller utgången från Villa Ekholm. Och åsens ståtliga träd där i bakgrunden!

Ett citat från kapitlet Ålderdom och åldrande i Tove Janssons ”Ordets gåva”.
”Klok som hon var insåg hon att trotsåldern kan skjutas upp tills man är åttiofem och beslöt passa på sig själv”. (Sommarboken)

Härligt, inte sant? Så vill jag också leva. I lite sådan där lagom trotsålder. Ni vet, att sparka på en sten och muttra något för sig själv. Inte så att jag lägger mig raklång på golvet i en affär och bankar knytnävarna mot golvet och skriker ”jag vill ha godis!”… för jag tror inte det skulle ha samma effekt som om jag sparkade på en sten. En liten sten. Som inte flög in genom något fönster och krossade det. Sånt kallas vandalism.

Tove väcker tankar inom mig, och det är väl meningen med hennes citat.

Bilder, och testar inställningar

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer
Jag har inte blivit helt du med ”nya” WordPress ännu heller, fastän jag hållit på med den säkert ett drygt år (tiden går ju fort, jag minns inte när den kom).

Har många bilder på lager nu och skulle vilja sätta en del i kolumner, som mosaik, i mindre grupper osv. Men då jag kollar förhandsgranskningen, blir det inte alltid som jag vill.

Jag har börjat köpa rätt många klänningar via Dress Like Marie, som är ett inhemskt företag. Bra kvalitet, generösa storlekar. Ordleken på kortet som kom med gillar jag också ❤

På bilden uppe till vänster syns en bastukvast som jag fick av en kollega i lite försenad födelsedagsgåva. Till höger, också en gåva av en kollega som bor på Pellinge. En alkoholfri bubbeldryck 🙂

När jag skulle logga in här i dag dröjde det länge innan jag fick min verifieringskod från WordPress. Tvåstegsverifieringen är ju en säkerhetsåtgärd, men vad göra om koden aldrig kommer? Om WP har tekniskt strul? Jag kollade att jag tillsvidare kan blogga via min telefon utan säkerhetskoder, och det känns ju bra.

40-års studentfest i dag. Kanske kan visa nån bild därifrån imorgon.

Avslutar den här gången med att citera Onkelskruttet från ”Sent i november” i Tove Janssons bok ”Ordets gåva”.
Jag är på semester, sa Onkelskruttet trumpet. Jag får glömma vad jag vill. Det är fint att glömma. Jag tänker glömma allting utom några små trevliga saker som är viktiga.

Sorg och glädje och längtan kan gå hand i hand

~ Carita Liljendahl ~ 17 kommentarer
I kapitlet om Minnen och glömska i Tove Janssons bok ”Ordets gåva” står det bland annat så här:

Jo, jag vet; minnet går baklänges om natten och gnager sig igenom allt utan att skona minsta lilla detalj – att man inte vågade, att man valde fel, var taktlös, känslolös, brottsligt ouppmärksam – och dessa kalamiteter, dessa blamager, irreparabla idiotiska uttalanden som alla utom man själv har glömt för längesen! Är det inte orättvist att så här sent på dan bli begåvad med ett blixtklart minne, men baklänges?
(Citat från Brev från Klara)

Ja, så kan jag tänka då jag inte får sömn en sen kväll.
Eller då jag vaknar halv fem på morgonen och inte kan somna om.
Vilket jag gjorde i morse, vaknade och låg vaken två timmar. I gengäld fick jag sedan en underbar dröm som jag levde lycklig i fram till nio då det var dags att stiga upp.

Det blev också tydligt i dag att det mitt i en sorg kan finnas något som ger hopp.
Jag lever, jag känner. Olika känslor kan gå hand i hand.

När jag står på balkongen och beundrar mina grödor, vattnar dem, har jag en längtan om att en dag kunna dela växtglädjen med någon stor och stark som står bakom mig. En kropp mot min, en hand på min axel, en kyss i ett solvarmt hår. ”Va fint det blev” skulle han säga. ”Ska vi inte gå in och ta ett glas vin” 😍

Det är något särskilt med tunga böcker och olästa sidor

~ Carita Liljendahl ~ 19 kommentarer
Jag har inte på länge läst deckare eller ens andra spännande skildringar i bokform. Det har mest blivit böcker som ger mentalt stöd, ord på vägen så att säga. Kanske för att jag inte har den tid som behövs för att läsa något som kräver lite mera tid för att man ska hänga med i handlingen. Eller något man blir så ”hooked” av att man inte kan lägga boken ifrån sig.

Jag fick ett presentkort till bokhandeln av en god vän. Hen vet vem hen är och jag hoppas att hen läser det här och förstår att jag hittade en fin gåva till mig själv. För jag ville ju med presentkortet köpa något jag kan ha glädje av länge. Jag ville inte sätta pengarna på klistermärken, häften och pennor som jag ofta köper då jag är där.

Den här boken är tung och tjock. Den är underbar att hålla i händerna och att långsamt bläddra i, stryka med handflatan över sidorna.

Den innehåller citat från Tove Janssons Muminböcker och de är uppdelade i 46 kapitel som börjar med Tidens gång och slutar med Lycka och tillförsikt. Däremellan får allt möjligt annat plats. Kapitel med citat om minnen och glömska, vänskap, kärlek och passion, uppbrott och avsked, rädsla och mod, vardag, drömmar och målsättningar.
I kapitlet om Avslut, förlust och död man kan läsa detta citat från boken Trollvinter.

När jag ser alla citaten i den här boken tänker jag hur lite jag vet om alla Muminböcker. Jag har inte läst dem. Jag vill minnas att jag försökte då jag var barn, men böckerna tedde sig svåra och konstiga. Förstås var det så, för de riktar sig ju inte alls tills barn. Senare blev det här med Muminfamiljen så mycket annat, med alla prylar och med de tecknade filmerna.

Tack min vän för presentkortet! Jag är väldigt förtjust i den här boken.