Månad: januari 2023

Glad måndag! 09-01-2023

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

Favorit i repris. En efterrätt som jag och väninnan AB ofta delar på då vi är ute och äter.
Annars är det här inte en höjdarmåndag för mig – har från och till känt mig frusen, men har inte feber. Undrar om jag har en infektion eller flunsa ändå, men att alla vaccin som jag tagit hindrar sjukdomen från att bryta ut?

På Facebook dyker då och då gamla minnen upp och jag blir alltid glad av bilder från Grindtorp i Täby som hör till Stockholm. Jag bodde inte själv just här, vi bodde på Marknadsvägen ganska nära Täby Galopp. Varken Galoppen eller det lilla gula dagiset finns kvar i dag, massor har ändrats sedan bilden tog för sju år sedan. Dåtida svärföräldrarna har också flyttat till annan adress i Täby.

Men ett kärt minne är det ❤ Gamla goda tider, och Täby var ganska länge mitt andra hem.

Nu måste jag ta mig en funderare. Ska jag ikväll gå på min dagliga promenad, eller borde jag vila…

Dag 100, promenad i snöyra 💪

~ Carita Liljendahl ~ 40 kommentarer

Skam den som ger sig! Jag gav mig inte! Foto: Pia Calenius

Började promenera den första oktober. Varje dag sedan dess har jag gått minst 2500 steg.

Och till den som säger ”nå det var nu inte mycket” svarar jag ”pyttsan, har du med det att göra? – gå själv dina 10 000 eller 20 000 steg per dag om du hinner och behöver det” – jag är nöjd med mina 2500-4000 per dag ❤

Motvind, blåst, snöyra, minus 4 grader men kändes som minus 15 😀
Ändå hurraaaa för min 100:e dag på raken av promenader 🍾💪 Just det… ska ta och skåla för det!

Motvind då jag gick söderut.
Här då jag går hemåt, norrut, är det medvind.
2700 raska steg.
HURRA för mig!

Skyltsöndag och JUBILEUM!

~ Carita Liljendahl ~ 26 kommentarer

Utmaningen Skyltsöndag, som bloggaren BP håller i trådarna för efter att Pumita slutade med den, firar 400-gångs-jubileum i dag. Vi är många som är med och hurrar!

För min del är det här bidrag nr 388, så jag har varit med nästan från början. Det visste jag inte ens om innan BP berättade det för mig en gång.

Det blev ingen specialskylt, och inte heller den första skylten som jag deltog med för många, många år sedan. Det fanns nämligen olika idéer kring det här hur vi Söndagsskyltare skulle fira det här.

Men eftersom Skyltsöndag alltid varit befriat från olika regler och tvång, så vet jag att det här duger riktigt bra. Mycket möjligt är det ändå en favorit i repris, efter 388 söndagar är det inte så lätt att minnas vilka jag har haft förr.

Här ges också några ”lektioner i finska”, som har blivit populära bland mina bloggvänner i Sverige just genom Skyltsöndag.

Grattis Skyltsöndag, som fenomen! Och tack BP för att du förvaltar denna roliga utmaning ❤

Arbetsvy den 7 januari

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Är det inte självaste unga Jean Sibelius som pappgubbe här?
Jag hade ett fotouppdrag på den här platsen och tänkte att det är länge sedan jag fotograferat en arbetsvy.

Egentligen är det ju inte så ofta som jag kommer bort hemifrån då jag jobbar. Därför är arbetsvyerna dagligen desamma, mina datorer här hemma. Men jag ska försöka komma ihåg att ta foton de gånger jag är borta hemifrån på jobbuppdrag.

Minus åtta grader i dag. Runda med bilen, ved in till mamma, sortering av mejl, utgivning av texter och så då fotouppdraget och i samband med det trevlig samvaro med vänner och kolleger.

Om jag är frisk fortfarande i morgon blir det min 100:e promenad-dag, och jag ska se hur jag kan fira den!
Totalt 22 498 steg på årets sju första dygn. Sex av sju dagar har jag kommit över 3000, endast i dag blev det precis 2500 som är mitt dagliga mål.

Fem frågor, In med det nya

~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

Elisamatildas fem frågor denna första vecka på året, och andra som svarat på dem, hittas här.

Vilken är din närmsta nya plan för året?
– Har inga direkta nya planer, annat än att från dag till dag se till att jag inte jobbar för mycket. Att komma iväg till Stockholm i mars och kanske sedan på ytterligare en resa före midsommar skulle kännas stort i dessa tider.

Vad är något du vill göra under 2023?
– Lära mig inse att hur mycket jag än jobbar blir världen, eller allt med Nya Östis, inte klart. Således vill jag jobba humana tider, lära mig säga nej, delegera, prioritera så att jag kan också kan göra annat än bara jobba. Alltså – jag vill ha tid också för annat än jobb 🙂

Vilka tre ledord har du för 2023?
– Jag hade inga, men jag kan hitta på dem nu.
Tacksamhet, för det som jag har.
Nyfikenhet, på livet och sånt som är nytt.
Vänskap. Värna om och vårda relationer.

Har julen åkt ner än?
– Jo, den var kanske inte ens inne här. En tomte och en liten prydnadsgran har ställts undan.
Amaryllisarna blommar ännu, adventsstaken står kvar i köket.

Hur brukar januari kännas för dig?
– Ett nytt år börjar, det är lite spännande. Vi går långsamt mot ljusare och varmare tider.
Lite tungt ibland med mycket snöarbete, mörker och sträng kyla.
Men januari är en ok månad 🙂

    Minus sju grader. Behövde inte skrapa rutorna i dag. Det var ljust ute ännu kl. 15.47 när bilden togs, men ganska fort efter det gick solen ner.
    Bilen kördes varm, tog faktiskt ett varv ända till Valkom och tillbaka.
    Många minnen väcktes längs vägen. Bland annat hur jag var hemma hos väninnan Jaana i Valkom och rattade in Radio Luxemburg för att lyssna på de senaste populära låtarna på 1970-talet.

    Vänskapens kraft

    ~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer
    Strax efter nyår åkte jag ner i en deppig dal. Jag sa till mig själv ”nu är det tillåtet att gråta” och jag får tycka synd om mig själv. Åtta och ett halvt år har jag varit ensam. Jag har alltså inte träffat någon partner, någon livskamrat, någon att dela glädje och bekymmer med.

    Jag behöver inte någon att dela bostad med, ”bara” någon att träffa då och då.

    Lyckligtvis är jag inte totalt ensam. Jag har ganska många vänner och igår gick jag ut med två av dem. Jag berättade då hur jag hade kände mig i söndags och vi kom fram till att troligen många känner lika. Också de som har familj och barn, eller lever som sambos eller som lever ensamma men har en partner.

    Vi antar att isoleringen och rädslan som pandemin förde med sig, och alla virus som fortfarande hotar oss, har gjort sitt.

    Kriget i Ukraina har också bidragit till att många tappat tron på framtiden och på att det finns godhet i världen.

    Många har klimatångest. Jag tillhör inte den gruppen, men jag förstår dem som gör det.

    Det visade sig således åter en gång att då jag börjar tala om sådant som tynger mig, inser jag att jag inte är ensam om att känna som jag gör. Och att det är tillåtet att vara ledsen, att från och till känna ångest. Vi behöver inte hela tiden tänka att vi inte får känna så här eftersom vi trots allt har det mycket bra då vi lever i länder som inte beskjuts med missiler.

    Huvudsaken är att vi inte fastnar i det ledsna. Och jag försöker att inte tappa hoppet helt då det gäller min egen framtid. Kanske det är meningen att jag ska vara ensam resten av livet, men att mitt liv kan vara bra ändå?

    En gåva av en vän. En gåva som visar vad vänskap är ❤ Omtanke, en kram då och då, det att vi finns till för varandra, lyssnar, förstår och stöttar.

    Senare i dag ska jag svara på Elisamatildas fem fredagsfrågor.

    Blå himmel och dag för dag lite ljusare

    ~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

    Det har varit roligt att fortsätta svara på frågorna i boken ”En fråga om dagen” och läsa vilka svar jag skrivit där för exakt ett år sedan. Jag ska fortsätta med Orsakullans januarifrågor också, försöka komma ihåg dem åtminstone ibland.

    Igår lydde utmaningen ”Punktskriftens dag, kan du läsa punktskrift?” Svar: Nej, inte ett enda tecken känner jag till där.

    I dag lyder den ”Om du frågar så…” – ja, den som frågar borde få ett svar. Så om du frågar mig nåt får du svar 🙂

    Det var -13 grader i morse, men vackert i alla fall med blå himmel och sol. På dagen gick temperaturen upp till -8 så det var inte så farligt, men nu är den åter nere i -11 och mörkt har det hunnit bli då klockan är 16.18. Och några nätter framöver ska vi ha -20… brrr 🥶

    Men, dagsljuset blir lite längre för var dag som går ❤

    Torsdagen börjar vanligtvis med att tidningen för nästa vecka förbereds. En lista på kommande artiklar och lediga jobb mejlas ut till de mest aktiva medarbetarna.

    Sedan hade jag frissa, promenad dit och hem. Alltid lika skönt att få frisyren fixad. Plock av ögonbrynen också, auts, inte lika skönt 🤣 men ibland ett måste.
    Efter det köra bilen varm, och som ni ser, nu hade jag is också på insidan av fönstret.
    Veckotidningar till mamma så att hon får lösa korsord, och bära in ved till henne.

    Dagen avslutas med en liten bit mat och samvaro med två väninnor. Imorgon är det helg, trettondag, sovmorgon, skönt!

    Det blir kallare, men under vinterkriget var det värre

    ~ Carita Liljendahl ~ 22 kommentarer
    Uppe bredvid lampan syns fullmånen 🌕

    Jag tycker inte alls om när det är kallt och mörkt, men jag går ut ändå, sa jag till mamma på telefon tidigare i dag.

    Då berättade hon för mig om hur kallt det var när hon var fem år gammal 1939. Vinterkrigets mödor. Inte fanns det elektricitet och man bar in ved och vatten. Djuren i ladugårdarna skulle skötas om familjen hade sådana, för de gav ju mat åt människorna. Vedermödor och slit från morgon till kväll. Och barnen promenerade eller skidade långa vägar till skolorna.

    Det var bra att jag blev påmind om det. Mamma sade det inte alls anklagande i stil med ”lilla flicka, du skulle bara veta…” osv. Nej, vi hade bara en kort diskussion om hur det verkligen var förr, och jag kan tänka mig att många i Ukraina inte har det lätt nu heller när elen slås ut och kylan tränger på.

    Så plötsligt gick jag där rak i ryggen och drog in den kalla luften och hörde snön knarra så vackert under fötterna. Vi är förskonade från kriget i alla fall just nu. Jag har tak över huvudet, en varm säng. Jag kan fortsätta lägga pussel i kväll eftersom vi tillsvidare har elektricitet. Få se om det blir planerade el-avbrott den här vintern… jag har köpt vatten på flaska och jag har en del mat som jag kan äta fastän kylskåpet inte skulle funka.

    Har nu sorterat bitar några kvällar och inom kort kan jag börja bygga ramen 🙂
    3140 steg blev det i dag. Totalt 13 638 på fyra dagar och min 96:e promenaddag på raken.

    Glasskiosk i vinterskrud

    ~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer
    Nu säljs här inte glass vintertid, men om där fanns glass så skulle den i alla fall inte smälta 🙂

    Har haft lagom med jobb och det känns skönt. Ett löfte till mig själv, utan att det är ett nyårslöfte, är att sluta svara på mejl och andra meddelanden om kvällar i den mån det inte krävs för tidningens produktion. Varje vardag även paus för lunch och promenader.

    Det har gått bra de tre första dagarna detta år 😂

    Hade massage i dag, så det blev blev promenad dit och hem. Sedan även ett antal steg då syrran och jag handlade åt oss själva och mamma, samt bar in ved till henne. Saldot för i dag, 3711 steg.

    Nu ska det bli rejält kallare några dagar. Just nu har vi minus tre grader, det är lagom. Minus tio går an men -20 ogillas…

    Glad måndag! 02-01-2023

    ~ Carita Liljendahl ~ 29 kommentarer

    Muminfamiljen gör mig glad – det vet alla som känner mig ❤

    Första måndagen på det nya året springer Mumins alla vänner förväntansfulla mot något nytt. Det här är januari månads bild i min kalender som jag fick i julklapp av min syster.

    På julaftonen läste jag ”Julen kommer till Mumindalen”. Jag är på målrakan med ”Pappan och havet”.
    Sedan ska jag börja med Tove Janssons ”Sommarboken”, för vi går ju mot en ny sommar. För vart dygn som går blir det hela tiden lite ljusare.

    Just nu läser jag ju också Olof Röhlanders ”Bli din egen bästa vän”.

    Tove Janssons ”Ordets gåva” är även den en bok som kan stå orörd några dagar. Den väntar på mig likt alla de andra, och då det inte är några deckare som fångar mig i sträckläsning går det bra att ha många olika böcker på gång.