Var hos frissan idag och ville visa bilder på hur fint det blev. Men dessa selfien! Jag vet att jag inte ser så förfärlig ut som på de förvrängda bilderna, så jag ska be någon vän ta ett foto av mig en annan gång.
Vardagslyx, att kunna gå till frissan var femte, var sjätte vecka. Bara topparna nu, tvätt och frisyr. Nästa gång ett större projekt och i januari kanske ett ännu större 😀
Gjorde mig för en gångs skull ingen brådska då jag besökte mataffären. Talade där med bekanta och på vägen hem likaså. Köpte en inredningstidning. Inte så mycket för att börja jag behöver ändra något här hemma, men en eller annan idé kanske jag får.
Humörhöjande tapeter står det på pärmen. Jag ska inte tapetsera om. Men allt som är humörhöjande, i form av text, bilder, färger och annat behövs just nu då november är grå och blöt.
Jag har alltid gillat tjocka tidningar, med bra papperskvalitet. Fina bilder, inte så mycket text men lagom mycket att läsa ändå.
Jag missade ju tyvärr årets bokmässa då jag fick feber natten innan jag skulle åka iväg. Så nu måste jag vänta ett år på nästa mässa.
Men Ordodlaren, som också är medarbetare på Nya Östis, hade varit där. Hon skrev en artikel till NÖ, på begäran av mig för att jag själv inte kunde göra det. Och sedan kom hon dessutom hem till mig med den här underbara överraskningen ❤ Hon hade köpt så många böcker från ett visst förlag att hon fick en plansch. Den planschen tyckte hon att JAG som Mumin-supporter skulle ha.
I går inhandlade jag dubbelsidigt tejp och fick upp planschen på ett skåp, som också fungerar som en rumsdelare mellan hallen och mitt vardagsrum.
I måndags kom en annan vän hem till mig med ett vykort. Jag hade sett det i något sammanhang, kanske på Facebook, minns inte. Jag tyckte att det var fint, men de här korten lär inte längre finnas till salu. Merita som hämtade kortet till mig råkade ändå ha två exemplar hemma och ville ge det ena till mig.
Jag hade kunnat betala både för Mumin-planschen och för vykortet, men vännerna ville inte ha någon ersättning. Sådana här små gester i vardagen betyder mycket för mig ❤
I min stegdagbok skriver jag som ni vet nu också små dikter, citat och sånt. Jag tar ju inte Hälsostegen mer sådär jätte-på-allvar, men jag får ihop de 75 000 i månaden ändå och det är jag nöjd med. Livet ska vara gött att leva, sa nån ❤
Väntar nu att Hemma med Ernst, del sju av åtta, ska börja. Han brukar säga olika fyndiga saker som jag skriver upp 🙂
Fram till dess ska jag läsa vänners bloggar och eventuellt hitta några nya guldkorn i bloggosfären.
Och så ska jag skriva ett förhandsinställt inlägg för morgondagen, då jag vet att den blir späckad av jobb då det gäller att få Nya Östis nummer 45 ut. Inlägget handlar om ett par gåvor som jag fått nyligen, små saker som glatt mig mycket ❤
Det har regnat hela dagen, varit grått och trist. Mörkt blir det ju redan vid halv fem. Då piggar ett riktigt vykort från Island upp ❤ En god vän var nyligen där med sin dotter och det är SÅ roligt att få riktiga vykort!
Ibland blir det så att mycket kommer på en gång och den här dagen var lite sådan på jobbet.
När jag insåg att jag hade jobbat utan paus i sex timmar (tiden bara försvann) – så vad kändes då bättre än att ta en promenad, fastän det regnade. Regnjackan på och ut i den syrerika luften. Med min systers hem som mål. Hon hade gjort lasagne och då hon insåg att jag knappast hade ätit nåt vettigt under dagen sa hon ”Kom här via så får du mat”, och OOOH så gott det var att äta det då jag kom hem igen ❤
Alla helgons helg på toaletten på en rastplats i Riihimäki i lördags då vi var på innebandyresa. Det var så fint med flera stora blomsterbuketter, och toaletten var rymlig med flera bås.
Egentligen behövs det inte så mycket för att överraska och göra till och med toalettbesökare glada!
… och då blir allting bra! Så avslutas en sång av många om Pippi. Till exempel i avsnittet där hon firar sin födelsedag och får överraskande besök av tjuvar. Tjuvar som också försöker lura henne med falsk gråt om att de är ”såå hungriga” och så vill hon bjuda dem på tårta, men medan hon hämtar den försöker de ta kappsäcken med pengar och smita.
Fult gjort! De får tårtan i ansiktet istället 💪😂
Vi behöver fler Pippi Långstrumpor i vår värld. Egentligen var det så att jag inte längre orkade se på alla nyheter och allt våld som kanaliseras via dem. Det är inte så att jag blundar för vad som sker i Ukraina, i Gaza och på andra håll i Europa och i världen… Ni vet alla att det är så att vi inte kan undvika allt det här. För att inte tala om gängkriminaliteten i Sverige som också verkar sprida sig fort till grannländerna. Vi vet allt detta och känner maktlöshet.
Då kan det finnas viss tröst att hitta i filmer och i litteratur. Kloka ord osv. Problemet är förstås att maktens män eller kvinnor inte ser på Pippi och inte tar allt det här till sig. Eller även om det gör det, så verkar handlingskraften saknas och makten att säga ”nu slutar vi alla kriga”. Ingen vill ju ha krig och död och elände. Men allt bara eskalerar.
Det här är en av de finaste resultattavlorna jag sett på länge. Tor mötte igår på bortaplan Forssan Suupparit i Finlandsserien och på den här nivån är det sällan avancerade tavlor. Digitala i och för sig, men inte med reklam och sedan under matchens gång även med namnen på målgörarna.
Inför tredje perioden var ställningen 1–8 till Tor. Slutresultatet skrevs 3–11. Det var bottenlaget vi mötte, men även de lagen kan ibland överraska. Det har nu åter gått bra för Lovisa Tor i innebandyn. Förra matchen såg jag inte då jag var sjuk, eller jag såg den hemma vid datorn på resultatservicen, men även den vann vi med rätt stora siffror.
Texten på skylten till vänster, en längre lektion i finska: ”Livet är fullt av händelser (evenemang), både stora och små.Tillsammans med experterna vid Lounaismaan Osuuspankki (Andelsbank, Lounaismaa) är kurvorna och svängarna säkrare, även de som kommer som överraskningar. Vi finns där som även du är.”
Hallen i Forssa verkade vara rätt ny. Inte alla gånger som det på denna nivå finns så här mycket plats för publik heller, och sällan ibland är vi som kommer från Lovisa fler än de i hemmapubliken. Det var vi inte nu, men med vårt tumma lyckades vi göra oss hörda ändå. Vårt gäng sitter längst borta på bilden, då Tor spelade mot målet som fanns där.
I pausen spelade små knattar mot varandra. Återväxten verkar god för Forssa-laget.
Skyltsöndag i dag igen alltså. Fler skyltande bloggar hittas via BP:s blogg, hon håller i trådarna för denna utmaning.
Hösten och vintern har blivit boktid för mig. Jag är glad att jag åter har förmågan att sträckläsa, att låta mig fångas av öden och livshistoria. Dokumentärer är det jag gillar bäst. Efter att ha läst J & B om Jörn Donner och det som hans maka Bitte Westerlund upplevde efter hans död är det här en helt annorlunda bok.
Sofia Parlandskriver poetiskt. Det är en medryckande rytm, med stundvis korta meningar, en del korta kapitel – det är avhugget och innehållet är svart. Jag har läst bara trettio sidor men vet att jag kommer att läsa boken klar på två, tre dagar.
Om jag skulle klara av att läsa då jag åker buss skulle jag ta med boken imorgon då vi åker på match till Forssa, men jag brukar börja må illa om jag läser i ett fordon.
Hur lättskrämd är du? – Jag kan bli skrämd och hoppa högt av överraskande ljud. Till exempel gratistidningar som smäller in genom brevkastet efter 22 på kvällen. Ibland skrämmer jag mig själv här hemma om jag tappar nåt i golvet eller skapar oväntade ljud 😂
Vad tycker du är läskigt? – Filmer där det förekommer tortyr och annat vidrigt. Okänd botten i havet om jag ska bada, helst ska det vara kaklat 😂, annars hård mjuk sand och kristallklart vatten, ingen gyttja och inga slingrande växter.
Har du fått besök av barn för bus eller godis i veckan? – Nej.
Vad klädde du senast ut dig till? – Det var nog länge sedan jag var på maskerad, men ett par Halloweenmaskerader gick vi på då jag var gift. Vi klädde ut oss i sopsäckar, häxhattar och målade oss svartvita i fejset, det var kul!
Har du någonsin upplevt något övernaturligt? – Vill egentligen inte uppleva sånt. Har ett par minnen från barndomen om sånt som andra säger att de inte såg och inte minns, fastän jag tyckte de var med då.