Hösten, boktider – och fem en fredag!

Bloggvännen Professordeutsch har skrivit den här boken. Den väckte intresse hos mig, dels för att mamma varit krigsbarn i Sverige, dels för att jag inte kände till det här med Berlinbarn. Christian skriver om sina och andra personers upplevelser och om Berlinbarnhjälpen.

Fint signerad är boken också, med personlig hälsning som uppskattas mycket. Snart blir det trevliga, spännande och lärorika lässtunder, har redan kommit några sidor in i boken.

Hos Elisamatilda är Drömmar temat i dag för Fem en fredag.

När gick en dröm senast i uppfyllelse?
– Om jag inte blandar in mitt yrkesliv i det här, så var det nog i somras då jag flyttade in i det hus där jag bor nu. Ett gammalt trähus från 1800-talets slut, centralt beläget i hemstaden Lovisa.

Vad drömmer du ofta om?
– Inget direkt återkommande, men ofta om sådant, både roligt och mindre roligt som jag tänkt mycket på under vissa tider. Något slags bearbetning kanske.

Hur skulle ditt liv se ut om du fick leva som du drömmer?
– Ungefär som nu. Om möjligt, lugnt och stressfritt, men ändå med arbetsuppgifter så att jag klarar ekonomin. Efter snart elva år som singel skulle det kännas trevligt att träffa livets pusselbit, utan att flytta ihop med honom.

Brukar du komma ihåg dina drömmar?
– För det mesta mycket väl. Berättar jag om dem för någon lever minnet kvar längre. I natt hade jag en dröm som inte direkt var trevlig. Det var inte en mardröm men jag konfronterade flera personer som sårat mig genom åren. Bearbetning igen? Jag brukar tänka att det är bra att jag lever detta genom drömmarna, och inte säger samma saker rakt ut i verkliga livet. I vissa fall kanske det vore bra, men i de flesta fall onödigt.

Vad är en dröm du haft länge men inte förverkligat, vad hindrar dig från att nå den?
– En av många gäller resor. Skulle vilja åka med Hurtigruten någon tur i Norge. Men när har jag råd och vem får jag som sällskap? Ingen omöjlig dröm, men känns just nu ändå ganska avlägsen.

18 reaktioner på ”Hösten, boktider – och fem en fredag!

  1. Berlinerbarn kände jag inte till. Min far var för gammal, men tre av hans bröder är krigsbarn. Min far drömde alltid om det rika Sverige och släpade sin familj till Sverige när vi barn var i tonåren.
    Skönt att du trivs i ditt nya hus.
    Flera resebyråer åker till Hurtigruten, man behöver inte sällskap… kan hitta där.

    1. Berlinbarn är tydligen rätt okända hos oss i Finland och i Sverige – fint därför att Christian skrivit denna bok.
      Reste ibland ensam som yngre, nu känns sällskap tryggare, om det skulle hända nåt med hälsan.

  2. Jag har läst boken och den är verkligen rörande. Så barn har hanterats, i all välmening förstås, men det gav ärr för livet.

    Jag har åkt en tur med Hurtigrutten. Det ingick i en bussresa jag gjorde sommaren efter Åke hade gått bort.

    Kram, Ingrid

    1. Inledningen på boken gav mersmak. Kul att du har läst den!
      Ja, välmening var det nog med finska krigsbarnen också, och många fick det bra – landade väl. Men så var det ju dessvärre inte för alla 😦
      Kul att du åkt Hurtigruten!

  3. Lovisa är ett så trevligt namn på en stad. ditt boende verkar perfekt. det är nog så att en bearbetar saker och ting i drömmarna. ofta kan en känna igen fragment från händelser under dagen. resor drömmer jag alltid om.

  4. Kan bara hålla med föregående skribent. Om
    ekonomin räcker till boka in en resa med önskat resmål. Speciellt under bussresor lär man ju känna folk.
    Jag har en väninna som visserligen är gift, men hennes man reser ogärna. Hon struntar i det och reser på egen hand och träffar nytt folk till höger och vänster! 😊
    Berlinerbarn hade jag heller inte hört om faktiskt.
    God fortsättning på fredagen!

    1. Jag har besparingar, men håller ganska hårt i dem. Ska försöka spara på annat sätt, enkom för en resa – håller med om att man lär känna nya människor på bussresor 🙂
      Ha en fin fredag där borta!

  5. Har också köpt och läst Christians bok. Hade heller aldrig hört talas om Berlinbarn. Trots att det inte var en deckare, var boken en bladvändare. Tror att du kommer gilla den.

    I motsats till dig kommer jag aldrig ihåg mina drömmar, men jag tror att det är äventyrsdrömmar. Helt okej, då mitt ”riktiga liv” inte direkt är fyllt med äventyr längre;-)

  6. Tack för din reklam, ju fler som hör om Berlinbarn å Sveriges insats desto bättre!

    Intressant att läsa dina svar, det är ju lite speciellt med drömmar å hur man ställer sig till dem…. önskar dej i alla fall att dina drömmar går i uppfyllelse, de är ju trots allt inte helt ouppnåeliga!

    Ha en fin helg!

  7. Eftersom jag är Kristallinadeutsch vet jag om Berlinbarn. Även om jag föddes flera år efter kriget. Intressant! Hos mig är det alltid boktider, året om.
    Jag drömmer aldrig. Hade bara en enda (mar)dröm i mitt liv när mitt Ex, mina barn och jag hamnade i Egypten. Jag var så rädd om barnen.

    1. Ja, den drömmen minns du säkert – om det var din enda mardröm.
      Jag tror att alla drömmer, men alla minns inte det på morgonen.
      Kan tänka mig att du hört om Berlinbarnen, jag får nu lära mig nytt 🙂

Lämna ett svar till Carita Liljendahl Avbryt svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.