Så här långt har jag avancerat med pusslet i dag. Inte så mycket kvar, men jag har inte direkt haft bråttom heller 🙂 I god tid före jul ska pusslet ändå vara klart, för då tömmer jag bordet och bakar kanske – märk väl kanske – pepparkakor 🙂
I dag har jag haft en födelsedagsintervju. Imorgon, på torsdag och på söndag också personintervjuer. På lördag är det julöppning med program och karusell på torget. Då ska jag vara där. Roligt att skriva igen. Det hann jag sällan med då jag hade det administrativa ansvaret för tidningen Nya Östis, planering osv.
Det går lite upp och ner i livet. Känner mig låg för att jag är ensam. Samtidigt tacksam för alla vänner jag har. Vintermörkret, fukten eller kylan och blåsten… sänker humöret. Men sedan kommer det åter dagar då allt känns bättre. Det är väl det här som kallas Livet?
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
Oj så långt du har kommit med ditt pussel. På snart en vecka har jag inte ens fått ihop ramen – oooops. Det märks att jag inte lagt pussel på 40 år.
Kul att du får göra jobb som du gillar, och det utan stress verkar det som. Å du Carita – vem känner sig inte nere i gråvädret och mörkret kring klockan 15. Ändå har vi 7 plusgrader, men det hjälper inte mycket…
Ensam är visserligen inte stark, men ensamhet har ett antal fördelar också…
Du har ju inte heller bråttom med pusslet 🙂 Det dröjer ett tag innan du kommer på tekniken, hur du vill sortera osv.
Det känns bra att ibland skriva här att mörkret gör mig deppig, stundom ensamheten också – jag är inte ensam om att vara ensam och deppad – jag vet.
Men så skönt att få skriva ut det ibland.
Ensam är inte stark nej, men ensamhet har fördelar, håller med.
Hellre ensam i ensamhet än ensam om man är två, sägs det väl.
Upp o ner ja… hoppas du kommer tillrätta. Vintermörkret blir väl lite bättre med snön ser jag ikväll. Kylan klarar vi nog av… Glad Måndag – Nacka 144 så vart min 🙂
Det är bara att kämpa på… inte skulle jag vilja leva ensam i Spanien heller fastän där är varmare och lite längre dagsljus 🙂
Hemmet är mig kärt. Ibland måste jag bara få säga att ”nu är det tungt”.
Glad måndags-bidragen är ändå en ljuspunkt, tack för ditt!
Wow så långt du har kommit på ditt pussel!
Visst går livet upp och ner, och vi får hålla ut tills ljuset kommer åter. Å visst är det gott att man trivs i sitt hem!
Gladmåndag kramar till Dig!
Vi måste väl ha de där mörka dalarna för att sedan kunna glädjas igen.
Jag är inte ofta deppad men vissa dagar känns allt ensamt och tungt.
Tisdagskram till dig nu!
Som jag skrivit förutom: bättre att du pusslar än jag. Bra jobbat där!
Snart är vi framme vid vintersolståndet och det vänder åter. 😊
Ja, minsann är det något jag väntar på – att ljuset sakta åter ska återvända.
Jag har varit dålig på att kommentera den sista tiden, varit fullt upp här.
Du verkar ha kommit långt i pusslandet, många små bitar.
Roligt att du gillar ditt jobb.
Jag tycker inte det verkar som du är ensam, fast du bor ensam. Stor skillnad för mig som lever under samma situation. Goda vänner betyder mycket.
Ha det bra!
Jag har inte heller hunnit kommentera hos alla, läget känns alltså igen 🙂
Ibland läser jag bloggar men hinner inte skriva kommentarer. Dina bilder ser jag ofta på FB ❤
I det stora hela är jag nöjd med livet, inte ensam heller då jag har vänner.
Men jag saknar det jag kallar livets pusselbit, att någon man skulle älska mig för den jag är. Jag vill inte längre bo tillsammans med nån annan, har det bra på det sättet med egna vanor, jobb och tider 🙂
Kram till dig!
En sån proffsig pusslare du verkar vara….lägga upp delarna … tålamod är nåt jag inte kan skryta med, inte vad gäller pussel i alla fall.
Ja du…. livet är en riktig berg- å dalbana, men misströsta icke, det är så för oss alla…
Kul med lite julaktiviteter på lördag, vi ska gå på julmarknad här i Skövde….
Må så gott!
Ja, då jag delar mina bekymmer inser jag att jag inte är ensam, t.ex. vad gäller mörker/höst/vinterdepression om man vill kalla den så.
Ledsen är jag också ibland för att jag är utan livskamrat, men jag är ju inte den enda i det läget heller.
Kramar till er – mysigt med marknader!
Precis … sånt är livet! Kan förstå din längtan efter någon att dela livet med, men kanske hittar du snart någon … plötsligt händer det, som man brukar säga.
Du har varit flitig med pusslet … heja dig!
Plötsligt händer det 🙂 Så har jag tänkt nu över tio år.
Deppar ibland rejält ihop, men att helt sluta hoppas ligger ändå inte i min natur.
Tack för empatin ❤