Min första pelargon från stickling. Det ska bli spännande att se hur och om den utvecklas. Får den blommor och när? Jag bar ut den till växthuset i dag och ska se om den trivs där eller om det blir för varmt. Hämtar in den tillbaka till mitt hem om växthusklimatet blir för tufft.
Jag har åter behövt ta mig en funderare vad gäller mina egna önskemål och behov. De senaste dagarna, och även en del av de kommande, har varit nästan fullbokade. Ibland känns det att det blir för mycket.
Samtidigt är jag en person behöver ett aktivt och socialt liv. Men det måste ske på mina egna villkor. Det jag väljer att göra ska vara roligt och stimulerande. Det får vara lagom krävande men inte alltför ofta så att jag känner olust inför det jag ska ta itu med.
Ibland behöver jag vara ensam. Jag är inte introvert till min läggning, men stunder då jag får vara helt för mig själv och göra bara det som jag behöver och vill, måste det finnas tid för i kalendern.
Hela livet har jag mer eller mindre försökt vara andra till lags. Inte så att jag strävar efter att bli omtyckt till varje pris, det är en helt annan sak. Jag vill vara mig själv, duga som jag är, annars får det kvitta.
Det handlar mer om att jag inte vill såra mänskor. Jag väger ofta mina ord, vill uppföra mig korrekt, försöka bemöta vänner och bekanta vänligt. Lyssna, försöka hjälpa.
Många gånger är det just där som jag glömmer bort mig själv. Jag måste allt oftare påminna mig om att fråga mig själv vad just JAG vill göra, och dessutom inse att jag inte behöver hinna med flera saker samma dag.
Egentligen är det bara vissa jobb som jag har svårt att tacka nej till eftersom jag inte har någon fast anställning och varje uppdrag jag erbjuds betyder att jag får några euron till mitt konto och klarar av att betala hyra och andra fakturor.
I dag har jag beslutat skippa en sak för att det inte ska bli stressigt med tre händelser efter varandra… Tänk att det ska vara så svårt att jag varje dag behöver tänka på det här.
Finns det någon annan som känner lika, som förstår vad jag skriver om?
(Elisas fredagsfrågor svarar jag på senare i dag eller imorgon – de hör till veckans ”fun-to-do-things”)
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
Dethär kan jag nog skriva under på…förutom detdär med pelargonen, har aldrig testat det…och korrekt uppförande är jag nog inte så bra på, fast jag är lagd åt det blyga hållet litet, men ibland glömmer jag det helt o hållet 🤭
Men, ja, jag behöver också tid för mej själv ibland, gärna med jämna mellanrum, annars börjar jag känna mej överhettad….
Vi blir kanske mer introverta med åren, det är förstås individuellt.
Men att man blir långsammare och inte kan ha så mycket omkring sig hela tiden tror jag är helt vanligt ju äldre vi blir.
Inte lätt att lära sig säga nej om man inte är lagd åt det mer raka hållet, men allting går med lite/mycket träning. Jag kom på för några år sen att jag är för gammal för att bry mig vad andra tycker å tänker, att jag inte vill umgås med energitjuvar å inte göra sånt jag inte gillar. Har helt enkelt blivit mer egoistisk för att kunna njuta mer av livet med de människor jag bryr mig om å göra sånt jag gillar. Visst finns det måsten, men de kan man minimera….
Må så gott å ha en fin helg!
Det är nyttigt att bli egoistisk – på ett sunt sätt kan vi vara det ❤
Energitjuvar undviker även jag.
Sedan kan jag ibland ha svårt att låta bli att hjälpa personer som har det svårt, eller som jag tror har det svårt – tills jag inser att dom ville ju inte ens att jag skulle engagera mig…
Ha det riktigt gott Christian!
Mina två sticklingar blommar redan men inomhus. Det är fortfarande för kallt och blåsigt för balkongen.Jag jobbar inte längre och därför kan jag göra vad och när jag vill. Mitt särbo förhållande är perfekt för mig också. Förstår ändå vad du skriver om. Kram!
Oj så härligt om de blommar fort!
Kallt även här, +13 och regn på kommande, tyvärr igen.
Särboförhållande skulle jag också gärna ha.
Kram!
Jo, alla undersökningar visar att introversionen ökar med åren. Men varför fundera på sånt! Det är som det är. Vi behöver alla egen tid på vårt eget sätt. Jag har svårt med högljudda människor som talar i mun på varandra. Jag är ”uppfostrad” av en pappa som sa att det som berör andra människor alltid går först, före dina egna preferenser. Visserligen helt okay, men jag har blivit bättre på att prioritera mig själv, strunta i att uppfylla andras förväntningar, och är stolt över det! En tant i min ålder får göra precis som hon vill, klä sig som hon vill, och så vidare… Och efter en välbehövlig paus blir det snart dags för pelargoner här!
Nu när vi är tanter i denna ålder har vi kommit fram till det där att vi får vara som vi är.
Duger vi inte får det kvitta. Då tänker jag utseendemässigt – kroppsform, kläder.
Jag sitter ofta bredbent som en man, för att jag alltid haft svårt att sitta med benen i kors eller sådär snett sida vid sida som man gör om man har klänning 😀
Även med klänning sitter jag med benen åt varsitt håll.
Sedan är jag en person som inte vill såra andra. Självklart gör jag säkert det omedvetet och ofta… men jag vill ta hänsyn, vara vänlig, lyssna osv.
Ibland skulle jag ha lust att säga saker rakt ut, rentav skrika 🤣… men skriker inte, och säger bara ibland på skarpen ifrån.