pelargon

Dagens blomma och lite fotboll

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Hoppa på tåget hos Åke har Dagens blomma som tema. Det här är min ampelpelargon. Syrenerna där bakom har blommat ut och nu då det både regnat och blåst mycket har blommor också fallit till marken.

På teve snurrar fotbolls-VM och jag tittade från och till på Canada-Bosnien och Hercegovina som slutade 1-1 igår. Det blev inga toppenbilder via teven, men jag lyckades fånga Canadas mål 😀

Nästan alla matcher går så pass sent, mitt i natten eller tidig morgon i Finland. Har lite koll på Norges och Sveriges matcher, och en av Sveriges börjar faktiskt klockan 20 här så den ska jag försöka komma ihåg att kolla.

Ikväll blir det inte så mycket teve. Ska träffa en väninna och snarvla bort en stund, och äta något gott.

Det regnar mest hela tiden nu. Bara +13 grader och varje kväll säger dom på teve att det KANSKE blir lite sol, men nu har vi inte sett den mer än ett par minuter de senaste dagarna. De som tackar är förstås våra odlingsspalter och jag slipper bära 100 liter vatten dit. Däremot måste växthuset få en översyn minst varannan dag. Glädjen är nog ändå på min sida.

Det ÄR sommar och vi tar vädret som det är. Det är ju inte ändå -25 grader…

Kom på att jag glömt att visa månadens Mumin-kalenderbilder för maj och juni! Där ser ni hur tiden rusar. Jag ska ta upp dem på måndag så att den blir GLAD för möjligast många.

Dags för veckans fredagsfrågor

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

Fredag igen! Ute är det mulet och ganska svalt, kring +13 grader. Sommaren kom av sig.

Men jag är tacksam för att jag har fått ett år till i detta liv. Födelsedagsgratulationer strömmar in via Facebook, Messenger, Whatsapp och mejl. Jag fick till och med en dikt som jag kanske skriver in här senare.

Nu har jag ändå tänkt börja med att svara på Elisas fredagsfrågor, och senare ikväll, eller imorgon, delger jag er vilket besked läkaren gav per telefon. Blir de fler undersökningar? Operation? Medicinering? Eller får jag ett besked om att provbitarna inte innehöll något alarmerande som kräver åtgärder?

Min andra pelargon. Köpte den igår. Har inte fotat så mycket annat. Kanske blir nya bilder i dag. Tankarna har varit på annat håll.

Temat hos Elisa är i dag ”Om bara det vore så”.

Vad borde det finnas en knapp för i vardagen?
Att stanna tiden då och då. I speciella ögonblick, eller som nu på försommaren då allt går så fort.

Vad borde vara gratis för alla?
Vård i olika former, och om inte gratis så billigare tandvård då den är så viktig.

Vad borde det finnas mer av i livet?
Kärlek, omtanke, respekt och empati.

Vad borde få en egen högtid?
Den bortglömda, ensamma, olyckliga människan. Vare sig det är en ensam äldre person, eller en ung person som mår dåligt. En ledig dag då alla skulle uppmanas ta kontakt med, besöka eller hjälpa en olycklig person.

Vad borde komma med tydligare instruktioner?
Jag har inte så mycket tålamod med instruktioner, men då de är viktiga får de inte vara skrivna med så liten text att man inte kan läsa dem utan förstoringsglas. De får inte heller vara för långa och invecklade.

    Lycka för pelargonmormor, bästa möbeln och lite annat

    ~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

    Årets första pelargon köptes från Kaivokukka, en av våra blomsteraffärer i stan. Det är sann lycka ❤ och det brukar sällan stanna vid en pelargon, inte ens vid två eller tre… Att ha pelargoner i fönstren då man bor i ett gammalt trähus, det hör till våren och sommaren.

    Lycka är också att vattna i växthuset och att ha plantor där. Såg en sädesärla i dag, och maskrosor. Alla dessa små vardagliga ting plus den skira grönskan i träden gläder mig ofantligt 🙏

    Åke vill att vi ska Hoppa på tåget och visa vår bästa möbel.

    Att välja den bästa är ju inte så lätt. Och definitivt inte lätt att fotografera den heller.
    Sängen är ju en fantastisk möbel. Likaså min sekretär, ett arvegods. Och gröna plåtskåpet där jag förvarar mina dagböcker.

    Men Barcelona-soffan bär på sin historia. Dels hör den ihop med den smak Adrian har, han som är huvudperson i mina romaner. Dels var det lite roligt då jag inte alls visste hur värdefull en sådan här soffa i själva verket är. Jag betalade 400 euro för den, men googlar du hittar du helt andra priser. Jag har också sett detta märke, som fåtöljer, då som Skavlan hade sin show innan ”Skavlan och Sverige” började.

    Den här bilden togs i augusti 2014 då jag hade flyttat efter skilsmässan. Det var också då jag köpte soffan för att sätta egen prägel på mitt hem.

    Ett av stans mest fotograferade hus, tror jag. Eller ja, många hus fotograferas ofta, från olika vinklar av olika människor. Men det här är gamla apoteksgården och nu då Cafe Favorit öppnat uteserveringen är det många som väljer att sitta här i denna härliga miljö.

    Så även jag och två personer som jag var på fototour med i dag. Det blir senare en artikel i Kuriren om dem.

    Jag blev bjuden på denna smarriga kaka med mousse, kolakräm och salta nötter. Mums!

    Hälsostegen som jag gick från 31 april till sjätte maj, 15 100, räcker nog inte för att smälta kalorierna för denna. But who cares? Inte jag i alla fall. De ska va gött å leva, annars kan det kvitta!

    Glad måndag! 04-08-2025

    ~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

    Igår kom jag susande med cykeln med rätt bra fart på väg hem från mamma. Då fick jag syn på denna sten, som låg på en sten 🙂 Jag nitbromsade så att gruset rök.

    Men, döm om min förvåning. Ingen text bakom på stenen. Jag vet inte i vilken FB-grupp den var avsedd att registreras eller på vilket sätt någon önskade att jag skulle berätta att jag har hittat den. Så den fick ligga kvar.

    Hos mamma gläder denna pelargon oss mycket. Den är ett eller två år gammal, och i våras såg den mycket ynklig ut. Den fick ett par små näringspinnar och nu blommar den helt fantastiskt mycket! Utöver de blommor som redan finns här räknade jag till sjutton knoppar och efter det tappade jag räkningen 😀

    Det ska bli en varm dag i dag också och vi tackar och tar emot fastän värmeböljan kunde få ge med sig. Jag har sagt det förr, men sol och sensommarvärme önskar jag vi får ha till oktober eller gärna fram till jul, men det lär väl ändå vara omöjligt 😀

    Det här är mitt 515:e Glad måndag-inlägg, och andra som är med ibland eller då och då hittar du HÄR.

    Vacker vägg och olika reflektioner

    ~ Carita Liljendahl ~ 23 kommentarer

    Jag var på jobb här i går, i stadsbibbans nedre våning. Den här väggen gör ju vem som helst glad. Istället för bara en helvit yta, varför inte måla något färggrant på den?

    Arbetsvy. Barnens bokcafé med Hannele Lampela. Det får ni läsa mer om Nya Östis den 26 juni.

    Och så Pelargonmormors senaste tillskott. Mårbacka Emma ❤
    Nedanför bilden kommer mina svar på veckans frågor av Elisa, med temat Reflektioner.

    Vad är det bästa som har hänt dig den här veckan?
    Det är så mycket, hur ska jag kunna välja? Tar mig friheten att nämna flera saker 🙂 Postpaketet med stenfärgerna. Massage med healing. Intervju som handlade om minnen från Lovisa på 1950-1960-talet.

    Om du fick välja en sak att göra idag som skulle göra dig riktigt glad, vad skulle det vara?
    Jobba med texter i lugn och ro utan att datorn pajar… (har problem med den stora, får datorkille hit på tisdag, min bärbara dator är backup)

    Om du kunde ge ditt framtida jag ett råd, vad skulle det vara?
    Ta till dig allt fler av buddhismens visdomar.

    Vad är det mest kreativa du har gjort den senaste tiden?
    Jag skriver alla dagar.

    Om du fick välja en sak att göra annorlunda imorgon, vad skulle det vara?
    Stiga upp lite tidigare än 9.30 😀

      Dags att tänka också på mig själv

      ~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

      Min första pelargon från stickling. Det ska bli spännande att se hur och om den utvecklas. Får den blommor och när? Jag bar ut den till växthuset i dag och ska se om den trivs där eller om det blir för varmt. Hämtar in den tillbaka till mitt hem om växthusklimatet blir för tufft.

      Jag har åter behövt ta mig en funderare vad gäller mina egna önskemål och behov. De senaste dagarna, och även en del av de kommande, har varit nästan fullbokade. Ibland känns det att det blir för mycket.

      Samtidigt är jag en person behöver ett aktivt och socialt liv. Men det måste ske på mina egna villkor. Det jag väljer att göra ska vara roligt och stimulerande. Det får vara lagom krävande men inte alltför ofta så att jag känner olust inför det jag ska ta itu med.

      Ibland behöver jag vara ensam. Jag är inte introvert till min läggning, men stunder då jag får vara helt för mig själv och göra bara det som jag behöver och vill, måste det finnas tid för i kalendern.

      Hela livet har jag mer eller mindre försökt vara andra till lags. Inte så att jag strävar efter att bli omtyckt till varje pris, det är en helt annan sak. Jag vill vara mig själv, duga som jag är, annars får det kvitta.

      Det handlar mer om att jag inte vill såra mänskor. Jag väger ofta mina ord, vill uppföra mig korrekt, försöka bemöta vänner och bekanta vänligt. Lyssna, försöka hjälpa.

      Många gånger är det just där som jag glömmer bort mig själv. Jag måste allt oftare påminna mig om att fråga mig själv vad just JAG vill göra, och dessutom inse att jag inte behöver hinna med flera saker samma dag.

      Egentligen är det bara vissa jobb som jag har svårt att tacka nej till eftersom jag inte har någon fast anställning och varje uppdrag jag erbjuds betyder att jag får några euron till mitt konto och klarar av att betala hyra och andra fakturor.

      I dag har jag beslutat skippa en sak för att det inte ska bli stressigt med tre händelser efter varandra… Tänk att det ska vara så svårt att jag varje dag behöver tänka på det här.
      Finns det någon annan som känner lika, som förstår vad jag skriver om?

      (Elisas fredagsfrågor svarar jag på senare i dag eller imorgon – de hör till veckans ”fun-to-do-things”)

      Hoppas på en blomsteräng

      ~ Carita Liljendahl ~ 19 kommentarer

      Köpte igår tre säckar med 40 liter trädgårdsmylla, lastade in dem i bilens baklucka och lånade sedan en skottkärra av grannarna för att få myllan från bilen till min lilla odlingsspalt.

      Här får vi hoppas att fröna gror och senast i juli eller augusti blir minisolrosor som lyser upp rabatten. I odlingslådan sådde jag också ängsblommor och smultron, så vi får se vad det blir. Återstår ännu att fundera vad jag ska ha i växthuset. Tomater odlar jag inte i år, men jag hittar säkert på något annat.

      Vad jag än odlar ska det vara lättskött. Misslyckas något gör det heller ingenting. Det kommer nya vårar och somrar.

      Lyckan var stor i går eftersom stunderna i trädgården är terapeutiska, men också för att jag nu i Tokmanni hittade de första pelargonerna till salu. En pelargon som jag låtit övervintra har också fått sin första blomma för i år. Jag har nu tre pelargoner, men det ska bli fler. Älskar dem ❤

      Nu på plats, nya upplevelser väntar

      ~ Carita Liljendahl ~ 24 kommentarer

      Då jag öppnar min dörr är utsikten denna så här i slutet av juni månad 2024. Jag lockades till att hålla dörren öppen ett tag för att få genomdrag. Och då flytt-teamet sprang in och ut under fyra timmars tid var dörren också öppen då och då. Med den påföljd att jag fick in en geting på besök 😬 Senare såg jag en fluga, och en mygga! 🤣 Missförstå mig rätt. Detta chockade mig inte men under de senaste två åren har jag sällan haft varken getingar, myggor eller flugor på besök i min bostad på tredje våningen.
      Getingen hittade sin väg ut själv, tack och lov.

      Första flyttlasset har anlänt och det kom tre lass till efter det här, så jag bor nu mitt bland möbler och lådor i ett enda kaos. Eller kanske bara nästan. För med hjälp av en vän fick jag teven och soffan på plats, och datorn funkar, vilket är ett måste med tanke på tidningsjobbet jag ska göra under helgen.

      Här är mycket rofyllt och svalt. Jag kan sitta helt stilla vid ett bord och bara iaktta vinden i gardinerna. Det gör ont i alla muskler efter flyttjobbet som pågått nästan två dygn, och det fortsätter imorgon med slutstädning. Men jag är lycklig. Nu på plats i nya hemmet, i det gamla huset.

      Pelargon-mormor har hittat hem? Och tomaterna växer i växthuset men har inga blommor än, vilket aningen bekymrar mig.

      Och det här är väl typisk flytt-dags-mat? 🙂

      Ensam? Ja, men ändå inte.

      ~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

      Den här bilden kan symbolisera ensamhet. Skuggor av det förflutna. Livets förgänglighet. En står kvar, en annan har brustit och slokat.

      Maskrosen såg jag för en tiden sedan på mammas gård. Som ett konstverk stod den där i eftermiddagssolen.

      Jag läste på Facebook ett inlägg av en person som kände sig ensam och som tycker helgerna är värst för den som bor ensam.

      Jag har varit singel över tio år, bor ensam och har inga barn. Men på något sätt har jag vant mig och jag har min syster och ganska många vänner i mitt liv som jag umgås med ofta. Det som är festliga helger för andra, såsom nu midsommaren med vistelse på stugor och holmar med familjer och vänner – det blir mest vilodagar för mig. Jag sover länge och hämtar krafter för att orka i jobbet som ensamföretagare.

      En gammal pelargon i motljus. Tyckte att också den var vacker. Dessutom får den nya knoppar och symboliserar för mig att livet går vidare, även ”gammalt kan blomma upp”.

      Den här helgen utgör som sagt några ”vanliga lediga dagar” då jag försöker hämta krafter. Samtidigt jobbar jag vidare med flyttbestyren. Igår fördes åter några lösa saker till nya bostaden och jag vattnade tomaterna i växthuset. De har verkligen vuxit till sig 🍅❤

      I dag: kanske besök på gravgården, kanske besök i vintageaffär som har helgöppet. Tvättmaskinen och diskmaskinen går. Jag fortsätter packa och planerar kommande flytt så gott jag kan.

      Fem frågor är tillbaka, nu om känslor

      ~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

      Årets första så kallade ”mommo-blomma” är köpt till balkongen. Jag ville ha vita men enda färgen som fanns var laxrosa. Det är helt ok, jag hinner köpa vita senare.

      Efter Elisamatildas semester, som vi alla förstås unnade henne mer än väl, är hon nu tillbaka med sina fem fredagsfrågor. Denna gång är temat Känna känslor, och det passar mig mer än väl.

      Jag talar gärna och öppet om mina känslor. Det enda som hindrar mig att vara spontan i dag är då något större är på gång, och det är sådant som inte enbart berör mig själv. Måste jag vänta med att tala om alla känslor för den skull, att även andra är involverade, då gör jag det.

      Men på Elisamatildas frågor kan jag svara 🙂

      Vad får dig att känna dig ung?
      – Ganska mycket egentligen. Solen och värmen, våren och sommaren. Då är allt liksom mer möjligt än på vintern. När jag får spontana leenden av kända och okända, när jag kan gå på mitt ben igen.

      Vad får dig att känna dig äldre?
      – Kroppen påminner mig om det ibland, att den inte är lika vig och smidig som för tjugofem år sedan. Och ibland inser jag att jag inte tillhör målgruppen för vissa tv-program eller nymodigheter, men det är ju inte mitt fel. De som kör in det nya gör det inte heller för att JAG ska känna mig gammal 🙂

      Vad får dig att känna dig optimistisk?
      – Trots krig och mycket annat elände inger våren och sommaren hopp. Och tanken om att allt ordnar sig på något sätt i vardagen och att tomatplantor och annat jag har sått gror 🙂

      Vad får dig ur ett dåligt humör?
      – Betyder det att komma bort från ett dåligt humör? Jag är sällan på dåligt humör. Men en rätt riktad humoristisk replik av en person som känner mig väl drar mig lätt bort ur en deppad stund.

      Vad får dig att känna dig levande?
      – Att jag fortfarande vågar lyssna på mitt hjärta. Ta sånt som andra kallar risker. Det som kallas att LEVA gör att jag känner att jag lever.

        Ytterligare ett miniväxthus, nu för de ätbara blommorna som jag köpte av misstag för nån vecka sedan. Jag trodde jag köpte vanliga blomsterfrön.