pelargon

Fem frågor är tillbaka, nu om känslor

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Årets första så kallade ”mommo-blomma” är köpt till balkongen. Jag ville ha vita men enda färgen som fanns var laxrosa. Det är helt ok, jag hinner köpa vita senare.

Efter Elisamatildas semester, som vi alla förstås unnade henne mer än väl, är hon nu tillbaka med sina fem fredagsfrågor. Denna gång är temat Känna känslor, och det passar mig mer än väl.

Jag talar gärna och öppet om mina känslor. Det enda som hindrar mig att vara spontan i dag är då något större är på gång, och det är sådant som inte enbart berör mig själv. Måste jag vänta med att tala om alla känslor för den skull, att även andra är involverade, då gör jag det.

Men på Elisamatildas frågor kan jag svara 🙂

Vad får dig att känna dig ung?
– Ganska mycket egentligen. Solen och värmen, våren och sommaren. Då är allt liksom mer möjligt än på vintern. När jag får spontana leenden av kända och okända, när jag kan gå på mitt ben igen.

Vad får dig att känna dig äldre?
– Kroppen påminner mig om det ibland, att den inte är lika vig och smidig som för tjugofem år sedan. Och ibland inser jag att jag inte tillhör målgruppen för vissa tv-program eller nymodigheter, men det är ju inte mitt fel. De som kör in det nya gör det inte heller för att JAG ska känna mig gammal 🙂

Vad får dig att känna dig optimistisk?
– Trots krig och mycket annat elände inger våren och sommaren hopp. Och tanken om att allt ordnar sig på något sätt i vardagen och att tomatplantor och annat jag har sått gror 🙂

Vad får dig ur ett dåligt humör?
– Betyder det att komma bort från ett dåligt humör? Jag är sällan på dåligt humör. Men en rätt riktad humoristisk replik av en person som känner mig väl drar mig lätt bort ur en deppad stund.

Vad får dig att känna dig levande?
– Att jag fortfarande vågar lyssna på mitt hjärta. Ta sånt som andra kallar risker. Det som kallas att LEVA gör att jag känner att jag lever.

    Ytterligare ett miniväxthus, nu för de ätbara blommorna som jag köpte av misstag för nån vecka sedan. Jag trodde jag köpte vanliga blomsterfrön.

    Glad måndag verkar fortsätta

    ~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

    … då Finland i EM-kvalet mot San Marino leder med 2–0 efter en halvlek. Laget har klarat sig bra hittills och vi ser fram emot att få vara med då EM avgörs i Tyskland sommaren 2024.

    Vattnade blommor sen eftermiddag och städade lite på balkongen. Hittade då denna ena lilla blomma från en pelargon. Vilka konstverk blommorna är!

    Annars har dagen gått i jobbets tecken inomhus från nio till halv fem. Symboliskt därför att ta fotot av blomman på tangentbordet. Efter jobbdagen åkte jag och handlade till mig själv eftersom det ibland nästan bara är lampan i kylskåpet som lyser och annars är det tomt 😂 Nå ja, det var en liten överdrift, men bara liten.

    Grattis kära mor i dag – du fyller 89 år ❤ Vi firade igår med mat och en liten drink på Skeppsbron.

    Nu får Jansson och Mumin synlig plats

    ~ Carita Liljendahl ~ 19 kommentarer

    Lite roligt blir det ju då det är svenska Astrid Lindgrens siluett som håller upp finlandssvenska Tove Janssons böcker 🙂 I dag blev det äntligen gjort. Jag köpte tre bokstöd och kan ge viktiga böcker en synlig plats. Sådana som jag läser lite i taget, eller som jag annars vill ha synliga. Jag har nämligen inte längre en bokhylla, i samband med skilsmässan sålde jag eller gav bort så gott som alla böcker jag då ägde.

    Det är andra november och Mårbackapelargonen har fått en knopp på balkongen. Där blommar fortfarande två andra pelargoner. Visst sjunger de alla på höstens sista vers, men en lång och varm höst har vi haft.

    Saramadeleine, Orsakullan, frågade i sin novemberutmaning i går. ”Internationella vegandagen, äter du något veganskt idag?” Mitt svar blev nej, igår åt jag inte något veganskt, men jag har ätit ibland.

    I dag, den andra november frågar hon: ”Fulhöst eller finhöst? Hur ser det ut utanför ditt fönster idag?” Mest har det varit grått och duggregn men det är ändå +7 grader så jag klagar inte. Svaret blir nog att vi har haft en fin höst i år, om den är grå just i dag.

    Promenaderna, stegsamlingen, fortsätter. Skriver följande inlägg om dem troligen imorgon.

    Äntligen lite ordning och reda

    ~ Carita Liljendahl ~ 23 kommentarer
    I dag har det åskat, det har regnat, det har var varit snudd på storm, men solen har också visat sig.

    Jag fick äntligen ordning och reda på balkongen. I vasen till vänster finns några enstaka blomsterexemplar som klarat sig två veckor, det vill säga från min 60-års fest.

    Jag har dammsugit och flyttat tomatplantorna till den soligaste platsen. Jordgubbarna får också sol, medan pelargonen skonas i skuggan.

    Om det råder kaos i min bostad så skapas även kaos i mitt inre.
    Ogjorda viktiga arbeten leder till sämre sömn.
    Osorterade pappershögar skapar också oro inom mig.

    To-do-listor som kan bockas av är härliga! Därför köper jag ofta stora spiralhäften med ränder på sidorna, inte rutor. Där skriver jag för hand upp sånt som jag behöver åtgärda. Ibland gör jag listor på datorn.

    Jag kunde säkert få något slag av diagnos om jag ville ha en 😂 Men jag tror att det räcker med att jag själv vet hur jag funkar.

    Häromdan ringde det på dörrklockan. I vanliga fall öppnar jag inte då jag
    a) själv ser ut som en rövare med flottigt hår
    b) inte har ordning i bostaden.

    Men nu visste jag vem som tillfälligt ville titta in hos mig och tänkte ”det är ok!”.

    Jag SKÄMS inte för hur det ser ut hos mig men jag STÖRS ofantligt av att visa upp en bostad där jag inte kan sätta likhetstecken mellan hur den ser ut och hurudan jag är. Var sak ska ha sin plats och less is more och därmed basta 💪😎

    Första pelargonen och dagens fråga

    ~ Carita Liljendahl ~ 15 kommentarer

    Det blev en ampelpelargon till balkongen i dag. Jag har inte ännu bestämt mig för om den ska få hänga, eller om den ska få stå i en högre kruka. Om den inte hänger klipper jag bort plastbanden/hängena, som jag egentligen tycker att är lite fula 🙂

    Det är bra med inglasad balkong för nu stormar det nästan ute. Eller det är i alla fall rejäla kastvindar. På vissa håll skulle Finland få snö i dag. Vi har tack och lov ändå +11 grader här i söder, mulet och som sagt mycket blåsigt, men ingen snö tillsvidare.

    Jag var ute på en kortare paus, köpte en glass och körde runt lite med bilen. Det låg många små grenar och kvistar överallt på vägarna.

    Nu ska jag göra administrativt jobb för tidningen, bland annat betala fakturor, innan jag slutar jobba för i dag.

    Dagens fråga i boken ”En fråga om dagen” är: Är du avvaktande?
    Jag svarar: I vissa fall, ja. Kanske då det gäller kärlek. Vill uppleva den, men är av många skäl avvaktande.

    Om att lyssna till sitt inre, och svar på en fråga

    ~ Carita Liljendahl ~ 15 kommentarer
    Den här pelargonen inne hos mig blommar inte längre, men tre står ändå gröna på fönsterbrädet. Ute på balkongen står två stora ännu i full blom!

    Jag kombinerar nu ett vanligt blogginlägg med en utmaning. Frågan i bloggaren Orsakullans novemberutmaning är ”En bok som hör hösten till”. Mitt svar är att jag knappt hinner läsa böcker mer. På bordet bredvid sängen finns ändå ”Ett rikt och meningsfullt liv” av Alf B Svensson. Författaren är psykolog och föreläsare och han bjuder på inspiration och konkreta tips för ett liv som blir mer rikt på mening. Via detta halkar jag senare in på tankar och beslut som väcktes och fattades igår.

    Jag har under flera månader läst ”Bara vara en trasa i Guds skimrande väv” av Katarina Gäddnäs. Går utmärkt att läsa ett kapitel då och då. Det är ingen handling man tappar bort sig i om det blir en paus på någon vecka i läsningen.

    I går började jag läsa ”Nyckeln till dörren i muren” av Asger Albjerg. En varm och speciell humor. En annorlunda bok. Jag väntar mig ett meningsfullt och klokt slut på den.

    Igår fattade jag beslutet om att inte gå på en fest i helgen. Jag känner mig obekväm, dels med att gå utan avec till en tillställning där majoriteten utgörs av par, dels för att jag inte har så fina kläder som deltagarna förväntas ha på festen. Där är alltså en viss klädkod. Jag vill inte köpa en ”galaklänning” för jag kommer knappast att använda den en gång till. Ett par väninnor lämnade också återbud till festen, vilket hade fått mig att känna mig ännu mer vilsen.

    På en fest ska man vara glad. Jag vill också kunna gå till en fest utan att känna krav på klädsel och utseende. Det fanns en tid då jag älskade att klä upp mig och sträva till att vara ”kvällens drottning”. Men den tiden är sannerligen ett minne blott. Minns de festerna med glädje, men i dag rör jag mig hellre i mindre sällskap där jag får vara helt mig själv.

    Jag behöver inte gå klädd i trasor. Jag tycker visst man ska klä upp sig då man går ut med vänner. Det handlar om att ta hänsyn till sin omgivning. Men på fester där männen ska ha kostym eller frack och kvinnorna helst långklänningar, där känner jag mig i dag bara obekväm 🙂

    Luktärterna kämpar på

    ~ Carita Liljendahl ~ 9 kommentarer

    … men det kommer bara en blomma då och då. Den bästa skörden har varit tre på en gång. Jag gissar att jag har för lita mylla i krukorna fastän de fylldes på tidigare i somras. Jag har vattnat tillräckligt och inte för mycket. Men jag tror att det har varit en på tok för het sommar som mera hade gynnat tomatodling i år än luktärter 🤔😂

    Jag har också klippt plantorna enligt konstens alla regler så att de inte börjat fröa, men någon succé blev luktärterna inte.

    Den som trivts enormt bra och från början verkade vara ett praktexemplar som blommat hela sommaren är den vita pelargonen. Ekplantan Lukas kan jag inte visa på bild eftersom en tävling pågår om hur stor han kommer att vara den 15 september i år. Det går att delta via länken som leder till tävlingsinlägget ända fram till den 14 september.

    Små ting skänker glädje

    ~ Carita Liljendahl ~ 19 kommentarer

    Eftermiddagssolen på den övervintrande pelargonen skänker mig glädje.

    Efter en något lugnare måndag brakade det loss i dag på hemmajobbet. Telefonen ringde i ett, och ofta börjar många med att fråga om de stör mig. Nej, det är arbetets art att få samtal och de som ringer har för det mesta angelägna ärenden som berör jobbet.

    Morgondagen blir knappast lugn den heller. Slutspurtsdag för att få tidningen klar. Sedan fullmäktigemöte direkt efter det. En arbetsonsdag i månaden blir ofta 12–15 timmar lång för mig. Det är tungt i den här åldern.

    Vi letar med ljus och lykta efter någon som kunde hjälpa mig med dessa möten och överlag behöver vi skribenter som kan skriva om lokalpolitik. Dock inte lätt att hitta har det visat sig.

    Yes! Finns åter chokladpinnar i S-Market.

    Glad för små saker blir jag ofta. Som när jag hittade de här chokladpinnarna i S-Markets sortiment 😀

    Snart har åter en dag gått. Blir avkoppling med pussel i kväll. Jag kanske blir klar, men att stressa med ett pussel är det sista jag gör 🙂

    Pusselläget innan jag startar med det nu på tisdagskvällen.

     

    Mumin tillbaka i lådan

    ~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

    Det gick betydligt fortare att bryta upp Muminpusslet på tusen bitar än det krävdes för att bygga ihop det. Men det var ändå ett ovanligt segt pussel med bitar som satt nästan som limmade mot varandra. Över en timme krävdes för att lossa bitarna från varandra.

    Jag gör numera alltid så här. Låter pusslet ligga till påseende några dagar eller någon vecka. Men sedan vill jag ha mitt stora bord fritt att umgås vid.

    Det uppstår en hel del damm då man bryter upp ett pussel.

    Samtidigt som jag bröt upp pusslet lyssnade jag på regeringens beslut om att grundskolorna åter ska öppnas den 14 maj. Tänker att det faktiskt är skönt att inte ha barn och därmed inte behöva tänka, ska jag låta barnet gå till skolan eller ska vi bryta mot reglerna?

    Det är redan nästan mörkt ute. Men någon fågel kvittrar där ute i högan sky. Underbart ❤ Jag kan höra ljudet genom mitt öppna vädringsfönster. En sådan sång!

    En övervintrande pelargon fick en blomma i vintras. Nu får den snart en liten blomma till och en annan knopp trycker sig fram 🙂

    Vi är många som har varit oroliga för vår bloggvän Svante i Sverige. Utan att gå in på närmare detaljer vill jag ändå skriva här att Anki tagit reda på att läget verkar vara stabilt även om Svante inte kunnat blogga de senaste dagarna. Tack Anki för omsorgen du och andra visat och för att du meddelade till mig det du vet om vår vän Svante ❤

    Små under i juletid

    ~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

    Tog in en pelargon från balkongen för ett par veckor sedan. Ni som känner mig vet att jag har svårt för att slänga växter som inte är totalt avlidna 🙂
    Så nu har den tackat mig med några knoppar!

    Andra små under händer långsamt här hemma. Jag vill förenhetliga inredningen så långt det går. Skapa något slags harmoni för mig själv.

    Då mycket är kaos omkring mig, ute i världen, ibland på jobbet då mycket händer på en gång – då behöver jag ha ordning på alla saker hemma, och inte för mycket av dem.