Veckans tema hos Åke är tävling.
Jag har aldrig tävlat i simning, men tog den här bilden i lördags då jag var i servicehuset Esplanad där stadens enda och ganska lilla bassäng finns. Men den är uppskattad av alla åldrar, från babysim till vattengymnastik för äldre.
Det som jag har tävlat i är friidrott, som riktigt ung. Gillade då korta löpsträckor och längdhopp. Fick ribbskräck i höjd efter att ha landat på en triangelformad träribba som gav mig skrapsår på ryggen. Kula och spjut var jag inte bra på, men de var ju kul att testa. Uthållighetslöpning – nej, inget för mig.
Volleyboll har jag också spelat på olika nivåer. Division tre som bäst i Finland.
I Sverige spelade jag i division två. Jag har för mig att laget hette något med Vallentuna, det var 1998 jag spelade där så namnet har säkert ändrats sedan dess. Kunde kolla i mina dagböcker, men just nu hinner jag inte bläddra i dem.
I dag är det nämligen tävling mellan Pirkat från Tammerfors och Tor från Lovisa som gäller. Innebandy i Inssi-Divari och jag åker dit tillsammans med ett tjugotal andra supportrar.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
Då önskar jag TOR lycka till!
Kram, Ingrid
Tack så mycket ❤ !
Oj så trevligt att du tävlat en gång i tiden 🙂 Vilket fint badhus 🙂 Höjdhopp var jag riktig duktig på i unga år… och sedan skridsko, innebandy förstas som fotboll. Trevligt att du var med på tåget och jag bugar för länken 🙂
Vi tycks alla ha sysslat med någon form av tävling – idrott eller nåt annat.
Nu ska jag kolla Veckans foton och lägga ut några sådana och en skylt.
Så kul att läsa om din tävlings-erfarenhet inom lite olika sporter. Förstår att du blev lite rädd efter att ha skrapat upp ryggen. Håller tummarna för en bra match då. 🙂 Låter riktigt roligt.
Usch ja, efter det blev det inte många höjdhopp.
Supporterresorna roliga – men det blev torsk igen…
Lycka till Tor och hoppas resan är trevlig!
Resorna är alltid trevliga – oavsett hur matcherna slutar. Vi tappade 7-2 ledning och förlorade 10-9… helt obegripligt men sant 😦
Vilken modern och väldigt tilltalande simhall du har i din hemstad. Gillas!!!
Kul att du har tävlat på så hög nivå i volleyboll. Ja, du verkar ju vara rätt lång, nåt jag alltid velat vara men inte riktigt lyckats med;-)
Vallentuna volleybollklubb finns fortfarande och klubben var väldigt framgångsrik på 1990-talet och i början på 2000-talet.
Friidrott var jag inte så duktig på. Undantag längd- och höjdhopp. Sprint var inte min grej heller, däremot 800 m och 1 000 meter var jag hyfsad på.
Jag är kort i volleybollsammanhang, 168 cm, så jag var aldrig bra på att blocka vid nätet 🙂
Kul att få höra dina idrottsminne här! Att springa 1000 meter kräver uthållighet, anser jag 🙂
Själv har jag en bakgrund som fotbollsspelare, division 4 som högst. Det var dit vår förening nådde under min aktiva tid. Utöver det fuskade jag lite i tennis, bordtennis och friidrott (kula occh spjut).
Visst har jag också spelat tennis och bordtennis, men inte tävlat mer än mot någon kompis 🙂
Kul att läsa andras svar och se foton.
Imponerande meritlista du bjuder på, det trodde jag inte! Vallentuna minns jag som ett volleybollag en tid tillbaka, jag har spelat en del volleyboll på fritiden å simmar gör jag varje vecka.
Må så gott!
Jag skulle gärna simma om vi hade en simhall, alltså så att man kunde simma 50 meter fram och tillbaka. Det skulle göra gott för lederna.
Men nu har vi ingen sådan hall och jag har ingen bil så det blir inte att åka till grannstäderna heller + att bensinen inte är gratis 🙂
Mukavan näköinen allas, mutta ymmärrettävästi altaan koko ei vastaa kysyntää. Tosin kapasiteettihaaste on kaikkialla, pääkaupunkiseudullakin tiettyihin vuodenaikoihin myös 50 metrin altaissa on välillä tila vähissä oman treenin kannalta ja 25 metrin allas ei paranna tilannetta.
Kilpauinti sinänsä, palkitsevaa kun pääsee maaliin, mutta kisapäivän aamuna helposti miettii miksi tätä tekee lauantaiaamuna. Avovedessä vielä ihan oma twistinsä, lyhyt kesä kun ei anna oikein akklimatisaatiolle mahdollisuutta, ellei treenaa ulkomailla mikä on aikaa vievää ja kallista. Haluaisin vielä joku päivä osallistua Masters-uintiin, vaikka suosikkimatkallani 200 metrin selkäuinnissa, tosin uinnissa on aika vähän mitään matalan kynnyksen harrastekilpailuja, taso on sen verran kova omassakin ikäsarjassa ettei varsinaisesti kiehdo osallistua jos starttipallilla tietää jo 7. ja 8 sijoitukset omaksi maksimikseen
Tuolla ei ihan voi uida ”matkoja” koska toisessa päässä muistaakseni tosi matalaa 🙂
Kiva kun käyt silloin tällöin lukemassa ja kommentoimassa – en tiennyt, että olet noin kova uimari!
Rajoittaahan se altaan mataluus käännöksissa…
…on tuotakin lajia yritetty, vaikkei ehkä genetiikka anna varsinaista hyötyä 175 cm pituudella ja 42 jalalla, pitäisi olla pitkä leveä selkä ja suuri syliväli. Toki tekniikastahan se on kiinni, on esim. paljon hyviä japanilaisia uimareita mitkä suurin piirtein minun mittaisiani
Kyllä varmaan ahkera harjoittelu tässäkin lajissa tekee mestarin 🙂