Författare: Carita Liljendahl

Månadsbilden, januari 2020

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer
Vem har gått och åkt här? Det här är januari månads bild i kalendern jag fick i julklapp av min syster.

Muminfamiljen har snö där den bor. Eller också har den åkt till Lappland 😀
Här i södra Finland har vi ingen snö, men mig stör det inte. I dag regnar det inte heller.

Nyfikenheten verkar vara stor hos Mumintrollet, såsom den ska vara inför ett nytt år. Ett nytt år är som ett tjockt häfte med 365 sidor, alla blanka och oskrivna.

Jag avger inga offentliga nyårslöften. En del tysta tankar har jag för mig själv. De handlar om hur jag ska få ork i vardagen. Det där med att lära sig säga nej och att delegera uppgifter hör hit.

Jag ska försöka att inte oroa mig över sådana saker som jag inte kan påverka, och istället tänka ”saker och ting ordnar sig om jag släpper dem”.

Trevligt mingel och goda tilltugg

~ Carita Liljendahl ~ 26 kommentarer

Nu är jag hemkommen från stadens nyårsmottagning.
Många vänner och bekanta, lagom med en och en halvtimme mingel, goda tilltugg.
Staden ordnar mottagning för inbjudna vartannat år. En fin gest och ett lagom avslappnat tillfälle där man kan prata om ditt och datt. Jag fick ett par artikeltips också 🙂

Kvällen fortsätter med Bingolottos uppesittarkväll ❤

I morgon ska jag läsa första kapitlet i Henri Nouwens bok ”Ovillkorligt älskad – 365 påminnelser om vår sannaste identitet”.

Jag har köpt mig en humorkalender också, så utöver den med Muminmotiv kan jag då och då bjuda på inslag från ”Humor dag för dag – humor i helgade hyddor” av Roberth Johansson 🙂

Det smäller i knutarna nu. Tänker på alla djur som är rädda för fyrverkerier, men också på människor som kommer från krigshärjade områden. Ibland låter det nämligen som om kriget var löst här också…

Gott nytt år till er alla!

Nyårslockar

~ Carita Liljendahl ~ 29 kommentarer

Ska ikväll på stadens nyårsmottagning, lite nöje, lite representation ser jag det som. Har inte fått inbjudan förr, så det ska bli kul att se hur det går till där.

Den pågår en och en halvtimme tidig kväll, så efter det kommer jag högst troligen hem för att ta del av uppesittarkväll med Bingolotto 🙂

I håret finns två flätor som inte syns här och en liten blomformation av mitt eget hår.

 

Min osminkade vardag

~ Carita Liljendahl ~ 19 kommentarer

Jag brukar sällan ställa till rätta allt innan jag tar bilder. Beror förstås lite på vad som fotograferas och varför, men på bloggen låter jag också ”små katastrofer” komma med.

Osminkad vardag stämmer också på mig själv som kvinna. Jag använder numera nästan aldrig något annat än fuktighetskräm, och det är ju ingen make-up. Mina ögon tål inte längre vilken mascara som helst, har aldrig varit bra på att använda vare sig ögonskugga eller eyeliner 😀 Läppstift även väldigt sällan.

Jag får duga som jag är helt enkelt, naturell 🙂

Så här ser min säng ut på vardagarna. Inte nattetid förstås. Den ligger på lagom avstånd snett bakom min kontorsstol, så här läggs alla papper på hög som behöver åtgärdas under dagen. Här finns också mina två telefoner och fjärrkontrollen till radion.

Vid månadsskiftet är det mycket administrativt jobb som har med tidningen att göra. Men även annars uppdaterar vi nästan dagligen listor på artiklar och annat som ska göras.

Jag ser positivt på det hela. Bra att det finns jobb! Fint att just jag får vara en del av allt det här. Bara jag ännu lär mig säga NEJ ibland och även att bara skjuta vissa oviktiga saker åt sidan, inte vara den där duktiga-flickan – då blir allt bra 😀

Nu är julen slut…

~ Carita Liljendahl ~ 15 kommentarer

… har ingen gran att kasta ut.
Men några bilder som hänger ihop med tiden före julen, och som hänger kvar i mitt arkiv lägger jag ut nu. Det har varit en jämngrå dag och jag har inte varit ute med kameran. Har haft mycket att pyssla med här hemma, vardagsbestyr. Sorterar fortfarande saker efter möbelflytten och har jobbat ett par timmar med redaktionellt material också. Alltid skönt så att saker inte hopar sig, vilket de ibland har en tendens att göra ändå.

Julstämning i Kungsdammmens traditionella julhem första veckoslutet i december.
Samma hem, samma lampa, och en lampa till samt lite prydnader i fönstret.
Nya kyrkogården den 23 december då det varken regnade eller blåste. Många lade ner ljus på gravarna redan då.

En del av mitt hjärta

~ Carita Liljendahl ~ 9 kommentarer

Musikalen ”En del av mitt hjärta” rekommenderas varmt, om du är en vän av Tomas Ledins musik och av svenska musikaler överlag. Jag vill inte avslöja handlingen men tårar i ögonen fick jag några gånger, både för att jag blev rörd och för att några scener var så dråpliga. Då skrattade jag så tårarna rann.
Bra skådisar över hela linjen!

Biografen i Lovisa heter Kino Marilyn i dag. Förr hette den Bio Ulrika, och där har två av mina tre morbröder jobbat. En rev biljetter och en körde filmerna. Det var på den tiden som filmer kunde trassla till sig och plötsligt såg man bara hur den ”brann” på duken, det blev ett brunt hål!

Ja ni ungdomar som eventuellt läser detta 🙂 Det var ungefär på samma tid som man hade en telefon på bordet där man skulle veva siffrorna på en cirkelformad platta om man ville ringa nånstans 😀

Trappan upp till biljettförsäljningen och salongen.

Vi var ute i ganska god tid min syster och jag, så det är folktomt som vanligt. Men jag gissar att vi var runt sextio personer i biopubliken i dag och det är bra med Lovisamått mätt.

 

Två Lovisabilder från igår

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

I dag har jag jobbat några timmar med texter och fakturor.
Nu fortsätter jag med att sortera papper och andra saker här hemma.

Bilderna av Drottninggatan och torget i Lovisa tog jag på väg hem från åsens trappor i går. Det var en lugn mellandag på stan, ingen shoppingyrsel precis 🙂

I kväll troligen bio, ”En del av mitt hjärta” ❤

De små röda båsen har då och då utnyttjats av försäljare på torget.

Trapporna – äntligen besökte jag dem!

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

Lovisa stad har fått riktigt snygga trappor som bär upp från Backgränd i gamla stan till krönet av den så kallade Frälsisbacken. Backen fick sitt namn då Frälsningsarméns hus fanns där. Backen börjar där Alexandersgatan blir Östra Åsvägen.

Jag visste bara var ena ändan av de nya trapporna fanns, därför började jag uppifrån och tog mig nedåt.

Staden har gått ekologiskt tillväga då man använt trä bland annat av tallar som gallrats bort från åsen i skogsvårdssyfte.

På Yle Östnylands sajt finns en video, hoppas man kan se den även i Sverige. Annars kanske man kan läsa artikeln?

Utsikten är extra fin nu på vintern då ingen grönska skymmer den 🙂

En liten avsats att vila sig på finns vid trädet till vänster på bilden.

Som ni ser har det krävts en hel del färdigheter att klara av det här hantverket. Enligt snickaren Roger Nybom fanns inga färdiga ritningar, trappan anpassades så att den sitter snyggt i naturen.

Även om det är nästan folktomt på mina bilder, igen! … så mötte jag ungefär tio personer på fem minuter här. Jag tror att trappan är flitigt anlitad och omtyckt av Lovisabor och säkert av turister också.

Förr fanns det inte många möjligheter att ta sig genom skogen upp från gamla stan till Kvarnåsen. Längs stigar kunde man förstås klättra, men den här trappan är fantastisk!
Här från Backgränd börjar trappan om du tar dig uppåt, eller här slutar den om du kommit ner för trappan.