Hur galet som helst. ”Den är kul den där lila gubben du har på golvet” sa jag till väninnan häromdan.
”Vad då för en lila gubbe? Inte har jag nån lila gubbe hos mig”.
Det har hon visst. Och stor är han. Konstigt att hon inte sett honom!
”Ja, den där! Det är katternas”, säger hon.
En sådant där rör som katter gillar att gömma sig i eller springa genom.
Här ligger Grisen och tittar upp i skyn. Regnet öste ner igår då bilden togs. Grisen är så gooo!
Här har vi mera hål än bröd!
Men annars är ciabatta gott!
Det här varit lite dåligt med rörligheten här och därför harr det inte blivit så många foton tagna utomhus.
På lördag är det fyra veckor sedan muskeln eller muskelfästet eller både och gick sönder i mitt knä. Tålamodet prövas, men jag har ganska sällan värk. Mest är det så att jag inte kan gå längre än ett par hundra meter, och är beroende av andras hjälp med rätt mycket. I affärer kan jag stödja mig på en kundvagn.
Bilden visar ett paket med blommor som jag trodde skulle vara vanliga växter att ha i minikrukor på balkongen. Men när jag tittade närmare på paketet såg jag att jag hade köpt ätbara blommor 🙂 Inte illa det heller men jag gör ju inga bakverk. Så ska jag nu då knapra i mig dessa som sådana eller försöka mig på att använda dem i en sallad… som jag inte heller i ensamhushållet fixar allt för ofta.
Kylan återvände, så blomsterodlingen får vänta. Gårdagens regn på kvällen övergick i snöfall och de som har bilar sade att det var jobbigt i morse så allt frusit fast på dem. Det blåser också en kall nordan, så från att ha haft +15 i lördags är det stor skillnad då vi har isiga gator nu och -2 grader. Snökaos har det också varit i Skåne har jag läst om på nätet.
Håll ut mina vänner ❤ Våren står bakom hörnet… hoppas jag 🙏🌷
Det finns ett ordspråk som handlar om att någon har satt sin sista potatis, alltså gjort något för sista gången. Jag hittade en del roliga moderniseringar då jag googlade på det här, ni får hitta dem själva om ni tycker det känns spännande 🙂
Innan dom här potatisarna (även poteetär eller putikkor hos oss kallade) har blivit satta tar det sin tid. Ett berg av sättpotatisar fanns det på Tokmanni för några dagar sedan.
(Detta var ett tidsinställt inlägg, så då det skrevs visste jag inte att en skolskjutning skulle äga rum i Vanda på tisdagsmorgonen, och att barn i lågstadiet drabbades – av vilka en avled. Så om inlägget verkar malplacerat med ”sista potatis” finns det en förklaring… 😢 )
Restaurangen på Viking Cinderella heter Ocean Sea View. Torsdagen den 21 mars var utsikten denna 😀 Det ser ju rentav ut som om fönstret hade frostat glas. Men det är bara så tjock dimma utanför Helsingfors och på Finska viken att man knappt såg längre än 40-50 meter.
I dag, den 28 mars, på hemmaplan i Lovisa är det +4 grader nu halv tio på morgonen. Solen skiner från en klarblå himmel och det kanske ska bli upp till +10 grader! Hur galet som helst även det, på ett positivt sätt!
Den tredje ”hur galet som helst”-tanken fick jag då jag läste nyheter om artificiell intelligens (AI) som används på ett förkastligt sätt. AI skulle hjälpa oss hitta försvunna personer, fånga in brottslingar osv. Men i Ryssland lär nu systemet användas intensivt för att känna igen personer som deltagit i protester eller till exempel i Navlanyis begravning. De fängslas sedan eller tas in för förhör med hjälp av AI 😢
Dessa läckerheter hittar jag så gott som aldrig här som jag bor, i Lovisa. De kan finnas kring jul, men annars mycket sällan. Så jag blev ju halvt tokig då jag såg en hel hylla i flera våningar med Anthon Berg-godis, dessutom till specialpris, på Viking Cinderella nyligen. Jag köpte totalt fyra lådor, men jag borde ha köpt fler! De håller ju länge och jag är inte den som äter en låda i veckan 😀 Varje ask innehåller åtta härliga små kakor!
Hos Klimakteriehäxan är temat denna vecka SPORT och här kommer hennes frågor och mina svar.
1. Så minns jag gymnastiklektionerna i skolan: Som mestadels roliga, jag gillade gympan. Redskapsgymnastik var kul, samma gällde bollspel.
2. Det är ”min” idrott framför andra (som aktiv och/eller som åskådare): Volleyboll tidigare som aktiv både i bolagsserie och på tävlingsnivå, Loviisan Riento division III som bäst i Finland och ett lag i Vallentuna i division II då jag bodde i Sverige. Som bänkidrottare gillar jag många grenar, innebandyn toppar tillsvidare.
3. Den stjärnan slutar aldrig att lysa på min idrottshimmel: Tänker vi på någon som gått bort är dom ju många stjärnor där. Backhopparen Matti Nykänens tragiska öde att dö tämligen ung, efter att ha levt ett hårt liv, glöms kanske inte i första taget. Börje Salmings öde finns också i färskt minne.
4. Den boken/filmen/dokumentären/tv-serien med idrottsanknytning kan jag verkligen rekommendera: När ljuset släcks (2013) som handlar om den svenska fotbollsspelaren Magnus Hedman.
5. När det sänds sport i tv så … tittar jag, om det är något intressant, men jag kan också byta kanal om det kommer sådan sport som jag inte gillar 🙂
6. Hur sugen är du på OS i sommar? Sugen är väl att ta i. Men säkert kommer jag att titta från och till. Mest då finländare är med, spjutkastet har alltid intresserat och sedan snabba grenar som 100 meters loppen.
Lockande rubriker måste jag ju som journalist kunna skapa! Riktiga klickmonster 😂
I verkligheten gillar jag inte klickjournalistik, det vill säga där det skrivs rafflande rubriker och ingresser för att locka konsumenten att klicka på en länk till en sajt. Ju fler klick, desto bättre för annonsförsäljaren att säga ”vi har så och så många besökare på vår sajt”. Att det sedan bakom klickmonstrets rubrik inte fanns det som läsaren förväntade sig är en annan sak.
Men så över till dagens inlägg. Ni ska veta att jag har sett på reklamerna i Sveriges TV4 ibland även mot min vilja. Under ett par månaders tid har jag väntat på att få fånga denna bild.
Det började med att jag bara hörde Pernilla Wahlgrens sång och den medryckande musiken. Jag började undra varför hon i så glättig ton sjöng ”OTROOOOGEN, OTROOOOGEN! Sedan kastade hon sig dessutom raklång på rygg i en soffa.
Tills det gick upp för mig att hon sjöng OZONEAIR och marknadsförde något slags luftreningsapparat…
Så här glad kan man bli då man får en fjärrkontroll att fungera. Först köpte jag fel batterier, vars förpackningar för övrigt är oerhört svåra att öppna utan bomber och granater.
Sedan var det supersvårt att få upp locket till fjärrkontrollens batterihållare. Jag klarade det inte alls, men fick hjälp av min syster. Hon var inte nära ett nervsammanbrott, men lätt var det inte för henne heller.
Dessutom ska man veta att batteriet placeras på rätt led, är det uppochner eller bakochfram står man åter där med ett stängt lock som frestar på nerverna.
Men äntligen, efter en dryg vecka utan fjärrkontroll (led-ljuset funkar även på annat sätt) kunde jag skriva detta tack-meddelande till syrran.
En liten platt manick, med en ännu mindre lucka för batteriet som ska dras ut från ena kortändan. Funktionellt på alla sätt, men snudd på kriminellt svårt att öppna.
Jag försöker hålla liv i alla de kategorier jag satt igång här på bloggen. Vissa har inte fått inlägg på länge, men den här, ”Hur galet som helst”, har ändå levt ett hyfsat liv och nu ser jag att vi har jubileum i dag! Inlägg nummer 100 i den serien.
Konstverket finns utanför entrén till Borgå sjukhus. Jag vet inte alls vad det föreställer, så jag beslöt mig för att googla. Och då hittade jag en förklaring hos bloggkompisen Ordodlaren! Bra att hon tog bilden på sommaren. Visst kommer konstverket på något sätt mer till sin rätt i grönskan.
Med det här inlägget kan jag också vara med i utmaningen Hoppa på tåget, som idag har temat SNÖ. Hurra!!!
I dag åker vi med innebandysupportrarna till Lahtis för att möta Pelicans. Det är inte så lång väg dit, bara knappt åtta mil. Matchen börjar redan klockan 13 på dagen så jag får ledig tid även hemma ikväll. Kanske jag hinner skriva ett inlägg till då och framförallt, läsa alla bloggvänners senaste inlägg.
