Övrigt

Fem en fredag, Hemmastadd

~ Carita Liljendahl ~ 25 kommentarer
Veckans frågor hos Elisamatilda har temat Hemmastadd.

Vad är hemma för dig, förutom där du faktiskt bor?
– Lovisa som stad. Närheten till havet. Skeppsbro-området särskilt härligt på sommaren och bilden är därifrån.

Vad kan en gäst alltid lita på att du har hemma?
– Ost och vin. Bröd, skorpor, kex i olika former. Och kaffe, fastän jag inte dricker det själv.

Vad är ett kännetecken för ditt hem?
– Många växter, både inomhus och på balkongen. Läder, stål, mörkt trä. Mest nyanser av svart, vitt och grått. James Bond-tema vid en vägg.

Vad är något som fått följa med från tidigare boenden?
– En ärvd sekretär. Annars har jag bytt ut nästan allt efter skilsmässan 2014 så att jag fick min enhetliga stil. Det krävde ju några år 🙂

Hur hamnade du där du bor?
– Efter skilsmässan 2014 flyttade jag till en trea. Den var fin men på sikt hade den blivit för dyr och var även för stor för mina behov. Flyttade till en tvåa där jag bodde ett år och efter det, i september 2017, landade jag här som jag nu bor och trivs utmärkt. En centralt belägen liten tvåa i ett hus med hiss.

Saramadeleine Orsakullan frågar i dag ”Är allt värt att förlåta?”.
Mitt svar är ”på sikt, absolut ja”. Sedan vet jag att grymheter som sker till exempel under krig kan vara oerhört svåra att förlåta. Samma torde gälla då någon kär person mördats. Men jag tror också att enda sättet för en själv att kunna gå vidare är att förlåta.
Här finns en bra artikel om förlåtelse. Att förlåta är inte detsamma som att glömma, det handlar om ett slags försoning, att ta udden av det smärtsamma.

Det är inte alltid heller enbart andra vi ska förlåta, ibland måste vi också förlåta oss själva.

Den nya ”glassbaren” vid stranden

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer
För några dagar sedan blev det äntligen av att besöka den nyaste byggnaden på Skeppsbron. Familjen Mattsson har länge haft hand om informationen för och tagit betalt av dem som kommer till gästbåtsbryggan, sålt bränsle, glass och kaffe. Under många års tid skedde det från en mycket liten byggnad.

Sedan fick den här byggnaden äntligen tillstånd att uppföras och den är förstås mycket mer ändamålsenlig än den gamla.

I närheten finns också sedan några år tillbaka en servicebyggnad med bland annat dusch och bastu för gäster som kommer med båt för att övernatta i hamnen här.

Den nya byggnaden har fin utsikt över Lovisaviken. Här säljs numera också goda bakverk, croissanter och annat tilltugg till kaffet eller läsken. Och bäst av allt, här finns glass i alla möjliga former och smaker!

Utsikt från terrassen mot gästbåtsbryggan, också mot paketjakten Österstjernan som ligger vid följande brygga.

Lite åska och ett efterlängtat regn

~ Carita Liljendahl ~ 19 kommentarer
Det var skönt att sitta vid öppet fönster på balkongen igår efter klockan 22. Åskan mullrade i fjärran. Det blev bara mörkare och mörkare. Jag släckte all belysning inomhus och såg att en del andra grannar också studerade väderfenomenet från balkongerna.
När det började blixtra, och senare även regna, stängde jag fönstret för en kort stund. Jag har respekt för kombinationen åska, regn/vatten och en mobiltelefon i handen. Jag ville ta foton och hade dessutom kontakt med min syster och några vänner via Whatsapp och Messenger. Vi diskuterade vädret och var tacksamma för regnet.
Och vad är bättre än det, att det regnar på natten och inte på dagen 🙂

Efter en lång sovmorgon

~ Carita Liljendahl ~ 9 kommentarer
… går det bra att tillbringa en stund på balkongen och enbart betrakta moln. Det är skönt där ute nu, +22 grader. Tankarna kan flyga hit och dit.

Eftersom jag skrivit ganska mycket om mina känslor här, på senaste tid och genom åren, spinner jag vidare på det.

Om någon nu tror att jag inte längre är singel, att jag har hittat kärleken, en partner, så måste jag tyvärr säga att så är inte fallet. Jag har endast tinat upp. Insett att jag inte är djupfryst längre 🙂 Det finns känslor inombords och jag har känt väldigt mycket de senaste sex veckorna.
Jag hoppas det kan fortsätta så.

Och så syr jag också in Dagens fråga hos Orsakullan här:
Porslinsblommans dag idag, finns det en hoya/porslinsblomma i hemmet?
Svar: Jag hade genom tiderna en som var mycket gammal, en växt som gått i arv. Den klarade till och med flytten till Sverige och hem igen, och flera flyttar efter det i Finland. Men för ett par år sedan var dess saga tyvärr all och jag saknar den. Kanske ska skaffa en ny?

Bilder från seglatsen

~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

Det här blir ett lite längre inlägg, ändå med fokus på bilderna så att ingen ska tröttna.

Inför starten. Kaptenen Janne har berättat vilka säkerhetsregler som råder på paketjakten Österstjernan. Bettina styr här i början med sikte på fästningsön Svartholm.
Seglatsen har börjat i motvind, så vi går ut för motor för att senare, efter lunchen hissa seglen.
Block och rep av lite stadigare sort.
Vi går in mot Svartholm för att komma i lä, förtöja vid en brygga och kunna avnjuta lunchen.
Alkoholfritt för mig den här gången då jag var med bil. Laxsmörgås och kall gurksoppa, allt lokalt producerat. Hardoms Bröd, lax från Mörskom och jordgubbar från Jordas trädgård i Lappträsk.

Vi fick ceasarsallad också, men så mycket orkade jag inte äta.

Här börjar besättningen hissa seglen.
När kapten Janne frågade ”Vill någon styra?” hoppade jag upp som Gubben ur lådan, ni vet en sådan där som flyger ut i ändan på en fjäder, då locket till en låda öppnas 🤣 Foto: Helena Enholm

Jag har styrt Österstjernan tidigare då hon gått under segel, så jag visste vad det gick ut på. Kaptenen gav mig kursen och sedan höll jag den genom att hela tiden se på kompassen.
Det är stora krafter bakom även om det inte blåste väldigt hårt. Den totala segelytan är närmare 200 kvadratmeter, så det går inte att styra fartyget såsom du styr en bil 🙂
Kaptenen kan göra annat när Carita styr. Till exempel kolla om sjörövare är i antågande.
Bästa tänkbara väder. I dag, lördag, har det regnat hela förmiddagen.
Stora segelytor.
Lite på sin vakt bör alla vara för att inte få den här enorma bommen i skallen.
Hej och hå, på böljan den blå! Här är den inte grå 🙂
Kärnkraftverket sett från havet.
Möte med lite mindre båt i kvällssolen då vi är på väg mot hemhamnen.

Ut på böljan den grå och svar på fem frågor

~ Carita Liljendahl ~ 21 kommentarer
… bär det av i dag och då behövs den här krämen. Hoppas kunna visa bilder senare ikväll från resan, eller senast imorgon.

Hos Elisamatilda är det i dag Dubbelt upp som är temat för veckans frågor.

Vad har du två av, för att du alltid tappar bort den ena?
– Cykelnycklar. Efter att jag tappade den förra så att låset måste brytas upp tog jag två nycklar till det nya låset.

Vad har du inte som du istället lånar från någon?
– Äger ingen bil men får låna en och betalar alla driftskostnader för den.

Vad äger du något gammalt av för att det fungerar bra?
– Hmmm. Svår fråga. Vad räknas till gammalt? Kommer inte på ett bra svar.

Vad är något du har på flera ställen?
– Läsglasögon för att de behövs överallt, billiga exemplar som det inte gör något om jag råkar ha sönder.

Vad är något du gärna vill ha det senaste av?
– Också svår fråga. Alltid färskt då det gäller livsmedel förstås. Då det gäller mode och kläder bryr jag mig inte om det senaste skriket.

Bättre att blomma ut än att vara utblommad

~ Carita Liljendahl ~ 38 kommentarer
Jag känner ganska ofta nu att jag börjar blomma ut på olika sätt. Vad det innebär i praktiken kan jag inte precisera. Det är ju en ordlek också. Bättre att blomma ut än att vara utblommad?

Och handlar det enbart om kvinnlighet då någon blommar ut? Nej, inte för mig. Att blomma ut handlar för mig om att våga vara mig själv. Stå för det jag tycker och tänker, säga det rakt ut om det så behövs.
Kanske jag då upplevs som en brännässla av någon? Eller en ros med taggar?
Mest hoppas jag att någon ska se mig som den unika varelse jag är. Ibland sprallig, ibland allvarlig. Älskvärd ❤

Från Tove Janssons ”Ordets gåva” väljer jag i dag ett citat från hennes roman Stenåkern (1984). Det är publicerat under temat ”Familj och släkt”.
Vad sängöverkast beträffar är världen full av dem och full av kvinnor som virkar dem, syr dem, knypplar dem, tvättar och stryker dem och så vidare och så vidare. Och de gör utfärder. På en liten familjeutfärd vågar ingen jävel vara otrevlig.

Jag måtte då själv vara en unik kvinna. För jag virkar inte, jag syr inte, jag knypplar inte, jag tvättar det som tvättas ska men stryker sällan nåt. Och sängöverkast? Har inte haft på över åtta år!

Tom kalender

~ Carita Liljendahl ~ 9 kommentarer
Det är sällsynt, att det inte finns en enda anteckning i kalendern för en viss dag. Jag har med avsikt försökt hålla det så. Under ”semestern” högst en sak per dag bokad och helst bara roliga saker. Vissa dagar vill jag inte ha nånting noterat alls. Det finns att göra ändå.

Bilden är en närstudie av en ytterkruka med härlig patina. Jag köpte den då jag första gången flyttade efter skilsmässan. Den hör fortfarande till favoriterna här hemma.

Jag känner – jag lever!

~ Carita Liljendahl ~ 23 kommentarer
Denna balsmamin hör inte till det invasiva arterna såvitt jag vet. Hur som helst sprids den inte från krukan på min balkong. Fröna fick jag ifjol av Inge-Maj, och för mig är det ett litet skärt under att det från dessa små frön vuxit upp så här fina blommor ❤

Jag har suttit på balkongen ikväll och njutit av svalkan. +19 är ju rena himmelriket och nu mot natten ska det gå ner till +16 och rentav +13. Vädringsfönstren är öppna!

Ett tiotal tomater på kommande. Tycks dröja innan de blir röda, men vem har brådis?

I lördags innan jag somnade rann varma tårar längs mina kinder. Ikväll likaså.
Det är skönt med varma tårar. De bara stiger upp i ögonen och rullar ner. Det är ingen hysteriskt hulkande gråt som gör ont i halsen.

Jag skulle gärna skriva om allt som bidragit till att jag känner det jag nu gör, men för tillfället är det helt omöjligt.

Det enda jag kan skriva är att jag är oerhört tacksam för att jag får uppleva det jag upplever nu.
Jag tror att alla känslor, hela spektret, kommer fram nu då jag fått ha ”semester” några dagar. Jag har haft tid att känna efter, tid att gå in i mig själv, tid att fundera vad jag vill göra med resten av mitt liv.

Vad som än händer efter en vecka eller två, under sensommaren eller hösten – vågar jag säga att den här sommaren är den bästa jag upplevt på åtta år.

Några bilder från dagens utflykt

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer
Dagens utflykt med buss gick tillsammans med Pernå pensionärsförening till Cafe Gamla Stan i Ekenäs, Raseborg. Där uppträdde bland annat Country Express med musik och vi åt laxsoppa.

Jag övar på att bli pensionär, behöver böjas i tid det som krokigt ska bli säger man ju. Ibland tycker jag att jag är krokig utan att någon böjt mig 🤣

Ickemedlemmar och ickepensionärer var välkomna med på resan och det var trevligt sällskap!

Lagom anonym bild i motljus, inte ens av vårt gäng 🙂 Alla bord var fullsatta och sittplatserna tog slut men publiken hittade på lösningar ändå.
Jag drack hela TVÅ flaskor vin under eftermiddagens lopp. Nu kan ryktet gå 🤣
Den här bilden tog jag innan folk hade strömmat till. En charmig gammal gårdsbrunn. Vet inte om den används mer, men fin är den i alla fall som plats för blomster.

Från Cafe Gamla Stans charmiga loppis köpte jag även detta år en liten glaskanna. Samma gjorde jag för några år sedan då jag senast var där.
Och på vägen hem stannade vi vid Wi-Box Bakery & Kitchen, varifrån jag köpte grahamskorpor och ett ölbröd med valnötter.