Övrigt

Bubbel, Lovisabakelse, Semesterlista och allt möjligt annat som huvet är fullt av nu

~ Carita Liljendahl ~ 21 kommentarer
Eftermiddagspaus, en tanke om att det ändå finns något jag kan kalla ”semester” förde mig och min syster hit. På hennes initiativ. ”Måste ju skåla för att du har lite ledigt nu”! Javisst! Krävdes inga långa övertalningar.
Bubbel och Lovisabakelse, eller Lovisamuffins som den också kallas i folkmun 🙂

Tillbaka hemma vid 17-tiden började jag lyssna på Svenska sommarklassiker.

Tomas Ledins ”En dag på stranden” – Låt alla världens telefoner ringa, jag är inte anträffbar 😎

Ted Gärdestad ”Sol vind och vatten är det bästa jag vet – men det är på dig jag tänker i hemlighet” 😍

Ted Gärdestad Himlen är oskyldigt blå – ”Dina ögon kommer alltid att le mot mig”.

Peter Lundblads version av ”Ta mig till havet” – vi tar vägen mot stranden, vi som aldrig setts förr… det var enkelt att våga, bara öppna en dörr… Galen av längtan är jaaaaaag… dofterna samlas och luften är tung, ta mig till havet – och stanna tills natten blir dag 🎹… om jag lever i morgon, spelar ingen roll alls.

För att ta mig själv ner på jorden lite så finns det en to-do-lista även för semestern.
Men se där – inga tråkiga saker förutom en – städa skåp. Det kanske jag skippar då jag väljer att göra allt det roliga först istället.

Blåsa såpbubblor.
Åka till Raseborg.
Ut på kryssning med gammalt segelfartyg på Lovisaviken.
Låta fixa naglarna sommarfina (aldrig varit i en nail-studio på sånt förr)
Ut och äta med vänner.
Säga ”ja” till allt spännande, romantiskt och roligt, om sånt dyker upp!

Och blir det regn… skulle jag gärna springa naken ut med schampo i håret.
Om jag bodde på en plats där det inte skulle väcka allmän förargelse 🤣

Jag känner mig varm och lycklig inombords. Är i balans just nu och tacksam för så mycket.

Återvände till dansgolvet

~ Carita Liljendahl ~ 15 kommentarer

Ja, det är nog mer än tio år sedan någon bjöd upp mig till dans 🙂 Men bra gick valsstegen då jag hade fått hjärnan omprogrammerad från att vara ”mannen som för” till ”damen som följer”. I dansskolan var vi alltid många flickor, så då jag lärde mig allt från tango och vals till samba, jenkka och gud-minns-allt, hade jag rollen som pojke 🙂

På Nya Östis läsarfest igår fick jag dansa två valser, och jösses så roligt det var. Insåg fort att dans funkar jag bra som motion 💪👍

Och det är ju EVIGHETER sedan jag var så nära en man som en kvinna är då de dansar 😂

Jag är, ser ni, tro det eller ej – gammaldags! Jag vill bli uppbjuden och bjuder inte själv upp män.

Lite trängsel vid kaffe- och saftserveringen. Så många andra bilder hann jag inte ta!
Vädret var det bästa tänkbara, egentligen mycket varmt. Men en bris från havet underlättade läget.

Jobbade på från halv fem till tio över elva. Var helt mör i kroppen när jag kom hem.
Men så oerhört tacksam och glad över den lyckade festen. Stämningen var gemytlig, familjär, lättsam, rolig. Träffade så många härliga människor! Äntligen läsarfest, efter tre års paus. Tror att många kände lika.

Hörde inga negativa kommentarer – eller jo, en faktiskt men den är inte ens värd att nämna, då vi annars nästan drunknade i beröm ❤

Nu ska jag återhämta mig genom att ha ledigt några dagar. Drar ut kontakten till omvärlden, inte totalt, men nästan 🙂

Fem en fredag, KONSEKVENS

~ Carita Liljendahl ~ 17 kommentarer
Sjöfartsmuseet vid Skeppsbron har inget med detta inlägg att göra. Behövde bara bildsätta inlägget och såg att den här fanns oanvänd i mappen med bloggbilder.

Igår kom jag inte in hos Elisamatilda. Jag fick varningsmeddelande om försök till nätfiske. Men i dag gick det bra att komma in där ❤ Så nu svarar jag på hennes frågor.

Vad skulle hända om du försov dig?
– Från måndag till onsdag skulle mina kollegor undra vad som hänt då de arbetsuppgifter jag brukar göra inte kom igång exakt den tid som vi brukar börja jobba, alla på distans, men med kontakt via Messenger och mejl.

Vad skulle du göra om du vinner storvinsten?
– Troligen köpa en egen bostad för att inte behöva bo på hyra. Eventuellt resa, men i första hand i Finland, Norden och Europa. Jag skulle också donera pengar till välgörande ändamål.

Vad gör du om du missar bussen?
– Åker sällan buss, så jag får inte missa den tur jag ska med, till exempel till Helsingfors. Det går inte många per dag numera, allt har ändrats under och efter pandemin.

Om du skulle låsa dig ute, vem kan släppa in dig?
– Ett par personer har tillgång till reservnycklar och så går det att ringa ett bolag och betala dem för att få komma in.

Vad skulle hända om du fick strömavbrott?
– I huvudsak tar jag det lugnt. Men det är svårt att jobba utan el, eftersom distansjobbet kräver det. Annars klarar jag mig bra ett par dygn utan el. Pågår det längre än så blir det ju en massa problem, även med toaletten.

Äntligen dags för läsarfest!

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer
En av pelargontanten Caritas favoriter är Mårbacka. Jag har alltid svårt att slänga bort dem på hösten och gör det inte heller, om loppet för dem inte ser helt kört ut. Har lyckats få några att övervintra, och då ska ni veta att jag inte har någon källare eller andra svala, frostfria platser att förvara dem på.

I dag ska vi äntligen få fira läsarfest med Nya Östis. Senast firade vi i juli 2019 och då hade jag precis blivit vald till chefredaktör. Så det här blir min första läsarfest som chefredaktör, eftersom jag tog över posten först den första augusti 2019.

Solen skiner, himlen är nästan helt blå. En del moln har seglat upp men det är bara bra eftersom temperaturen redan är +27 klockan 11. Vi får hoppas att det som vanligt blåser sköna brisar nere vid Lovisaviken på Skeppsbron där festen firas.

Tomater på gång! Ingen har helt mognat ännu, men kanske jag plockar den första om en vecka eller två?

Hoppas att senast imorgon kunna visa bilder från festen, där brukar vara massor av människor.

Svar på frågor och ett Tove-citat

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer
Jag skulle svara på Fem en fredag i dag hos Elisamatilda men kom inte in där. Fick ett varningsmeddelande om att sajten inte är säker. Har det hänt nån annan av er som brukat vara med i hennes utmaningar?

Istället svarar jag nu på Orsakullans första fråga / påstående i juli månad.

Då brände jag mig rejält, är utmaningen.
Kommer att tänka på att bränna sig i solen, vilket jag gjort ett antal gånger, till exempel som ung och oförsiktig vindsurfare på Kanarieöarna. Men jag har bränt mig i livet också, och fått smärre brännskador som förorsakat blåsor på kroppen, en gång fick jag stekflott på näsan!

I går var En fråga om dagen ”Vad skulle du kunna leva utan just nu?” och jag svarade ”den extrema hettan och kriget i Ukraina”.

Varje dag läser jag några sidor i den härliga Tove Jansson-boken, ”Ordets gåva”. Där finns så många underbara citat att jag i princip kunde välja ett för varje dag.

”Ska vi leka? sa Snorkfröken. Ska vi leka att jag är underbart skön och att du rövar bort mig?
Jag vet inte riktigt om jag är på humör sa Mumintrollet.
Snorkfröken slokade med öronen, och han strök hastigt sin nos mot hennes och sa: Att du är underbart skön behöver vi inte leka, för det är du redan. Kanske jag rövar bort dig imorgon istället.”
Farlig midsommar (Tove Jansson)

Så vill jag också att min kyrka ska vara

~ Carita Liljendahl ~ 15 kommentarer
Något av det absolut bästa jag har läst på länge. En kolumn i Kyrkpressen av Sofia Torvalds. Här kan du läsa den i sin helhet.

Jag tycker nästan från början till slut såsom hon. Jag går inte i kyrkan i dag eftersom gudstjänsterna känns stela, lite gammalmodiga och tråkiga. Jag vet att jag är en syndare, behöver inte bli påmind om det väldigt ofta.

Jag vill såsom Sofia, sjunga lovsånger och taizésånger. Gärna gunga i takt med andra, iklädd en lång färgglad klänning, klappa i händerna, sjunga Halleluja och vara glad.

Jag kanske inte lägger mig på en gympamatta på golvet eftersom jag sedan har svårt att komma upp därifrån 🤣 Jag vill, men det är opraktiskt då jag är sextio år och inte väldigt vig.

Jag vill också känna mig välkomnad, om jag går dit en dag, och jag önskar också att de som tänker cyniskt om Jesus och Gud ska få göra de samtidigt som de blir sedda, accepterade och förstådda.

Och kanske mest av allt vill jag ha gemenskap på eftermiddag, kväll. Inte en gudstjänst klockan 10. Det är för tidigt för mig. Och prästen ska mena allt hen säger, kortfattat och kärleksfullt.

Hade extra många besök på bloggen i dag

~ Carita Liljendahl ~ 21 kommentarer
Intressant att jag hade massor av besök på bloggen i dag. De flesta inläggen som hade lästs var från skilsmässosommaren 2014. Jag ser ju inte vem som har läst dem eftersom inga kommentarer lämnas. I och för sig saknar det betydelse VEM som läst, men det faktum att någon/några just i dag har läst massor av inlägg från den tiden är intressant 🙂

Det här fick också mig att titta tillbaka och läsa de gamla inläggen.

Oj, så ledsen och besviken jag var för åtta år sedan. Så knäckt jag kände mig. Så ful och fet likaså. Ändå var jag ju inte det.

Övervikt har jag i dag också men numera tänker jag ”duger jag inte som jag är finns dörren där” och så pekar jag på den.

Någon skrev på den tiden en kommentar till mig. ”En dag kommer du att kunna se henne i ögonen och säga hej” och avsåg då kvinnan som blev tillsammans med han som var min make på den tiden. Precis så blev det.

Skilsmässan var en stor sorg för mig. Det är en sanning vi inte kommer från. Men en annan sanning är att jag har lärt mig leva med sorgen, med alla minnen. Jag har också lärt mig ta fram det bästa av allt vi hade då, och framför allt – jag pratar och skriver fortfarande om allt det här. Utan att det upptar hela min tid, hela mitt liv. Det som hänt är en naturlig del av mitt liv, något som förvandlats från nederlag till visdom och en erfarenhet jag inte vill vara utan 🙏

Bilden tog jag den 23 juni en kväll då jag korsade torget på väg hemåt.

Brännvinstorn och Lovisa å

~ Carita Liljendahl ~ 11 kommentarer
Det så kallade Brännvinstornet i stadsdelen Garnison, Lovisa. Mina barndomskvarter. I bottenvåningen bodde en gång Eivor med sin mamma och pappa. Hon blev min första vän 1966 då vi var fyra år gamla. Vänskapen står sig fortfarande ❤ Sedan dess har mycket hänt med huset.
En gång revs en del av tornet ned, men sedan renoverades byggnaden och den har haft många ägare. Namnet Brännvinstornet fick det eftersom det för länge, länge sedan brändes brännvin i en källarlokal här.

Tillbringade med min syster några timmar hos mamma i hennes trädgård. Gick sedan en liten väg längs Ehrensvärdsstigen då vi skulle hemåt igen. Bilderna är tagna längs den, av Lovisa-ån.