Övrigt

Lovisabyggnader och allt möjligt annat

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Nu ska jag plocka bilder ur arkivet – då jag bara suttit inomhus denna dag och slutspurtat med Nya Östis som kommer ut i morgon.

Slutspurten som jag kallar det innebär att man finns tillgänglig för allehanda frågor som har med innehållet att göra. Ibland blir det olika ”hål” på sidorna som behöver fyllas med texter av exakt anpassad längd och ett tema som lämpar sig för just den sidan.

Då vi jobbar på distans, såsom NÖ-gänget gjort sedan 2015 (inget nytt för oss), ställer det här krav på tillgänglighet vissa dagar för en del av gänget som sysslar med produktion.

Vårt fina apotek med Västra-Kymmene Andelsbank som granne till vänster.
Bilden togs igår.

Supergod pepparbiff på Degeri Sport Bar för några veckor sedan. Hoppas kunna njuta av en sådan snart igen. Matrestauranger stängs inte, tillsvidare, helt hos oss. Men vi får ta en tag i taget. Vi får se hur coronaläget utvecklar sig.

En bild som jag tog i somras. Nu blir det ju allt mer aktuellt att värma stugor och hem med ved.

Fler fina trappor på vår ås

~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

Hade en intervju i dag ett stycke utanför centrum och fick skjuts med Pia dit. Vissa jobb skulle jag inte kunna sköta för att jag inte har bil, bra med vänner som ställer upp därför. Nuförtiden blir det förvisso allt flera telefonintervjuer, för covid-19 sprider sig, människor blir försiktiga, fester och möten ställs in – men ännu i dag gjorde jag en personintervju på plats i en större affärslokal.

På kyrkogårdens mur fanns den här vackra växten och mossan.

Trapporna från kyrkogården upp mot åsen har förnyats. Det har varit lite gnäll kring det… varför gör staden detta då ekonomin är skral. Här handlar det inte om många tusenlappar, och visst är det så att trappor måste underhållas. Hade staden låtit dem förfalla hade någon gnällt om det…

Fredag utan flowers och fem frågor

~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

Svårt att hitta på rubriker ibland. Så att det inte alltid blir Blandade bilder från Lovisa 😀

Tittade på Elisamatildas Fem frågor i dag, de handlar om Rutiner. Inte jättesvåra frågor men jag hoppar över vissa veckor. Jag har också Flowers on Fridays-bilder kvar men hoppar även över den utmaningen i dag.

Visar istället grönskan i Kyrkoparken i Lovisa. Tänk att det finns så här många löv kvar på vissa träd. Alla är inte ens gula eller röda. Från en lönn på gården där jag bor har nästan alla löv blåst bort.

Sextonde oktober och gräsmattan är fortfarande grön och fin.

Hade ett möte med två kollegor på en cafeteria i dag. Vi har inte haft regelrätta redaktionella möten sedan den 12 mars på grund av covid-19. Vi överväger fortfarande att ibland ha möten via internet. Måste bara få det att synka för så många som möjligt.

Det är klart att det är viktigt att träffas, att bolla idéer ansikte mot ansikte. Men tidningarna har kommit ut trots att vi inte haft fysiska möten. Vi har kommunicerat mest via mejl, men även via telefon, Messenger, sms och Whatsapp. Det funkar också!

I väntan på kollegorna. Gurkmejalatte och karelsk pirog.

Språk är bland det intressantaste jag vet!

~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

Börjar med att lägga ut en detaljbild på kvällens pusselläge. Då jag länkar till mina inlägg på FB är det alltid sista bilden som kommer med. Har jag då rubriken SPRÅK ÄR… osv. blir det missvisande med en pusselbild 🙂

Har avancerat en hel del på vänsterkanten 🙂

I dag hade vi språkvårdskurs med Nya Östis. Elva medarbetare hade möjlighet att delta. Alla använde munskydd och vi hade hyrt en del av Lovisavikens skola. Där är högt till tak bokstavligt sett och vi kunde hålla rejäl distans då nästan alla hade ett eget bord att sitta vid.

Språk är intressant. Språk lever och utvecklas. Men vi som hör till en minoritet i Finland, alltså vi som lever och skriver på svenska har hela tiden mycket att kämpa med. Influenserna från finskan är stora, och engelskan trycker på.

Den fyra timmar långa kursen leddes av Anna Maria Gustafsson som jobbar på Institutet för de inhemska språken. Där är hon ledande språkvårdare för den svenska avdelningen med arbetsuppgifter inom mediespråkvård och nordiskt samarbete.

Det blev en givande dag. De fyra timmarna flög iväg. Såsom kanadagässen utanför fönstret då de lättade från Lovisaviken och flög in mot landet. Gässen syns inte på bilden, men visst är utsikten från Lovisavikens skolas matsal formidabel! Här syns bara en del av den.

Gator i Lovisa och en park med damm

~ Carita Liljendahl ~ 17 kommentarer

Onsdag är så kallad slutspurtsdag för Nya Östis. Dagen då tidningen går i tryck. I morgon ska prenumeranterna få den med dagsposten.

På onsdagar jobbar jag ofta nästan i ett sträck från nio till halv fyra. Sedan kollar jag om den som gör sidorna har allt material som personen behöver, eller om hål på sidorna ska fyllas. När jag får grönt ljus om att allt är ok med sidorna går jag en promenad, ibland till affären.

Jag tycker att den här bilden av Åldermansgatan blev fin. Inramad av höstgrönska på något sätt.
Dammen i Kapellparken.

Det är skönt väder med cirka tio plusgrader som varmast. Ska snart bli kallare, men det är lätt att andas och jag gillar det.

Den här bilden tog jag i går. Det är Chiewtizgatan där jag bor, men mitt hus syns inte på bilden. Huset till vänster, det i rött tegel, blev klart ungefär 2005 om jag minns rätt. Det fick då namnet Corona. Hur lustigt är det i dag? På flaggstångens vimpel står det också Corona, men klart att det ska göra det då huset heter så 🙂

Observera min nya utlottning på startsidan. Ett reflex med motivet Lilla My!

 

Balkongprydnad och bitar som hittar sina platser

~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

Nu gjorde jag så att jag köpte en dekoration, delvis tillverkad av plast, för balkongen. Jag har haft en del äkta grankvistar där men de har torkat så fort och barren skräpar. Den här tycker jag att ser så äkta ut, och nu är det höst på balkongen!

Efter arbetsdagen med tidningen och en trevlig lunch med kolleger flyttade jag från datorn till pusselbordet.

Det är bara så toppenroligt med alla dessa detaljer!

Att hitta den där pusselbiten som fattas

~ Carita Liljendahl ~ 15 kommentarer
Det här pusslet har 1500 bitar. Det är 90 centimeter brett och 60 centimeter högt.

Bästa avkopplingen, har jag konstaterat tidigare, och det säger jag fortfarande. Vi brukar fråga oss, hur klarade vi oss innan mobiltelefonerna kom?

Jag kan fråga mig – vad gjorde jag innan pusslen kom in i mitt liv? Eller hur kopplade jag av?

Missförstå mig rätt. Även om jag inte varit sambo på sex och ett halvt år har jag ett liv utanför pusselvärlden. Dels via jobbet, dels via otaliga vänner.

Ibland tänker jag förstås att så KUL det skulle vara om jag träffade en man som också gillade att pussla. Då kunde man tillsammans ta sig an 2000 eller 3000 bitar. Men att leta efter honom, och även finna honom, är troligen som ett leta efter en nål i en höstack. Eller som att leta efter EN specifik bit i ett 1500 bitar stort pussel 😀

Mina vardagskvällar förgylls ofta av pusslen. Då jag går till bordet med pusslet kommer jag bort från datorn som annars alltid pockar på min uppmärksamhet och skapar ett jobb som aldrig tar slut.

I söndags fick jag ramen klar. I går vid 19-tiden såg pusslet ut som på bilden. Jag tror att jag avancerade lite till fram till 21-tiden, men jag gjorde det här som ett förhandsinställt inlägg, då jag vet att tisdagen blir full av jobb igen från arla till särla.

 

”Dom har nog bra vägkost!”

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

”Noilla on kyllä hyvät eväät” (finska) – dom där har nog bra vägkost, sa ett par killar som gick förbi vår kundvagn i Tokmanni i dag. Jag dricker inte cider så de där balarna med drycker är inte mina 🙂 Men det var en kul reaktion av killarna, och visst var det andra som tittade långt efter vagnen.

Ja, men vet ni… skolorna har höstlov snart och somliga reser bort. Mestadels inom hemlandet, men ändå.

I corona-tider ska man helst också storhandla, så att man inte behöver gå i affärer fler gånger än en gång i veckan, om ens det.

Let the fun begin!

~ Carita Liljendahl ~ 21 kommentarer

Under två veckors tid har jag inte pusslat. En vecka lät jag förra pusslet ligga framme. Sedan plockade jag isär bitarna och ytterligare en vecka gick utan att jag påbörjade ett nytt.

Pussel har funnits på hög här hemma, eftersom jag fått använda sådana då jag gett bort pussel som jag blivit klar med. Byteshandel alltså.

Men i dag bad jag min syster köpa ett Jan van Haasteren-pussel till mig då hon var i bokhandeln. Han skapar mina favoritmotiv – älskar dem ❤

Nu tog jag till mig ett med 1500 bitar. Har snart hittat kantbitarna. Men klart att det tar tid innan tusenfemhundra bitar gått genom mina händer 😀

Jag har tappat räkningen då det gäller antal jag pussel jag gjort de tre senaste åren. Men de flesta finns dokumenterade på min blogg 😀