Skogen, underbar och många gånger trolsk. Mossa på stenar och berg. Gamla ståtliga träd.
Kan det bli finare? Inte mycket, om du frågar mig.
Igår var jag på en längre runda som senare mynnar ut i ett reportage. Skogsmiljö och skärgårdsmiljö om vartannat. Naturen när den är som vackrast och bäst en solig vårdag.
Det fina vädret ska vi ha hos oss ännu i dag. Sedan vänder det och blir kallt igen.
Igår var det tolv grader varmt och utesäsongen i trädgården invigdes med grannen Pia och ett glas mousserat. Vi hade sittunderlag på bänken och stolen, och var för säkerhets skull klädda i varma jackor och tröjor.
Nöjet först, och lite jobb efter det. Jorden är ställvis frusen ännu så det går inte att få upp allt skräp med rötterna, men ganska mycket fick vi bortforslat från våra odlingsspalter ändå.
Jag älskar när det doftar våt jord och förmultnade löv och andra växter.
Cykeln har varit på vårservice, så den ska avhämtas därifrån i dag.
Aprilmånads bild i Muminkalendern. Lilla My grillar något? Tomater?
Man måste vara försiktig med öppen eld, alltid. Men i synnerhet så här på våren, om man vill grilla ute eller bränna löv. Nyss for brandbilen förbi här med sirenerna på.
Det är första april i dag och det finns en del småroliga skämt på Facebook. Men överlag tycker jag att antalet skämt minskat och det är helt bra. Förr tyckte jag att det var roligt att lura någon, typ ”titta, där står en älg på gården” men sedan var det inte så och ”april, april…”. Men sånt sysslar jag inte med längre. Känns lite småelakt och onödigt.
På hela vintern har jag inte varit här, vid Rosenstranden. Nu var det dags för första cykelturen. Det blåste lite men blåsten var inte ens kall. Just nu har vi +12 grader så jag behöver inte elda i dag såsom jag hade tänkt, det får bli tills imorgon. Vi har ännu några kalla nätter framför oss om vi får tro prognoserna. Jag talar då om några minusgrader.
Många var ute och rörde på sig i dag och på Facebook finns det gott om vårtecken i form av blommor, fjärilar och annat som hör våren till. Någon tvättar fönster eller bilen, någon annan är ute vid stugan och vårstädar. Härliga tider!
Bilden är symbolisk och har inte direkt något med inläggets text att göra. Jag har två väninnor som gör tavlor av kasserade smycken och det här är ett av de verken.
Jag lämnade in provet för tarmscreening i måndags och redan igår kväll fick jag svar via ett elektroniskt brev. För två år sedan kom svaret också lika fort.
Jag valde att vänta med att läsa resultatet till i morse. Kände att det var lugnare så för sömnen.
Öppnade brevet idag och: Resultatet av screeningen för tarmcancerprovet är normalt, kunde jag läsa.
Hurra! Tacksam 🙏 Lättad!
Nu får jag ännu vänta på resultatet, eller direktiven om vilka uppföljningar ska göras efter ingreppet som gjordes den fjärde mars i livmodern. Har jag förstått saken rätt ska jag inom några veckor få svar på vilket resultat biten som avlägsnades visar. Troligen får jag också direktiv om fortsatt vård eller information om när nästa prov ska tas.
Solen lyser, himlen är blå, fem plusgrader har vi strax före klockan tio på morgonen.
Torsdagsrutiner för att hjälpa mamma nu på dagen, och mot kvällen någon liten salt bit och ett par glas vin i goda vänners lag.
Cykeln kom ut från förrådet och däcken kontrollerades. Jag ska föra den på vårservice till sportaffären inom kort, ifjol kom jag aldrig så långt då jag hade stora problem med mitt knä.
Och invid grannhusets stenfot hittade jag de här söta små krokusarna. Där som solen gassar på är det ganska varmt, men annars halvmulet nu på eftermiddagen och kring +7 grader. Än får jag vänta på vårvärmen och första cykelturen. Jag eldar också några gånger till den här våren, men den proceduren behövs inte längre varje dag.
Odlingslotten är granskad. Där finns en hel del jobb med att rensa bort fjolårsgräs och andra växtrester. Min vän Pupuu (en hare eller flera) har varit där och gödslat vänligen 😀
Här ser det kanske inte ut att finnas personer som ger service, men det finns det. En välkomnande aula och sitta och vänta i om man såsom jag anländer tio minuter före avtalad träff med personlig bankanställd. Vackra fräscha rosor på bordet och bakom disken finns personal fastän inte just den sekund då jag tog bilden, för att jag ville att den skulle vara anonym.
Som företagare hade jag tidigare tre konton på en bank och sedan ytterligare ett konto i en annan bank. Nu har jag koncentrerat alla mina tillgångar till en enda bank. I Lovisa finns två kontor där man kan gå in och få personlig service. För mer tidskrävande ärenden och personlig träff med rådgivare krävs tidsbokning, men den går smidigt att göra via nätet eller via telefon och ringbud.
Jag hade flera konton förr eftersom ett behövdes separat för företaget så att jag kunde få ut kontoutdrag som hade enbart företagets inkomster och utgifter noterade. I längden blev det ändå dyrt med flera konton, det uppbärs ju serviceavgift för varenda en månatligen.
Nu är jag mycket nöjd då jag snart har alla mina tillgångar koncentrerade till en bank. En bank där jag får service av riktiga människor som jag, om jag vill, kan träffa face-to-face. Jag får tala svenska och jag fick fina råd om hur jag använder bankens applikation på mobilen. Det betyder inte att jag måste betala till exempel fakturor via den, för det gör jag aldrig via telefon. Däremot har jag redan i dag använt den för att kolla att alla överföringar jag gjorde igår har landat rätt.
En bank som finns i mitt kära Lovisa och som betalar skatt till min hemstad. Andelsbanken Salpa vid Drottninggatan är nu min bank ❤
”Nåjaaa” – för att citera humorgruppen KAJ. Och resan med Tor fortsätter i kvalet.
Vi hör inte till de yngsta fansen, men vi är några av många trogna sådana och ganska ihärdiga också. Själv har jag hängt med i snart trettio år. Jag ser kanske ut därefter 🤣, tiden har satt sina spår!
Det är härligt att vara supporter men också TUNGT många gånger. Sitter där och trummar så att en nästan får blåsor i händerna och ibland är man ju inte av samma åsikt som domarna heller. Då kommer det några ”buuuu”-rop. Jag brukar ärligt sagt nämligen vara noga med att inte svära eller uppföra mig illa på annat sätt 🙂
Men inte är det väl lätt alla gånger att vara spelare heller… Det är hårda tag, fysiskt och snabbt spel och det smäller till många gånger. Från den här matchen klarade vi oss utan ambulansfärder, vare sig för fans eller spelare såvitt jag vet. Men visst blev det skador för en del av våra spelare.
Och de ska orka kämpa vidare. För i dag slog vi ut Limingan Niittomiehet (LNM) genom att vinna den andra kvalmatchen med siffrorna 3–2. Följande kval spelas om en dryg vecka tror jag. Då mot ett lag från Vanda, som inte ligger så långt borta.
Bra att spelarna får vila lite, de kan behöva det, och vi fans behöver det nog också.
På pauserna vimlar det av barn och unga på spelplanen. Och den trummande tanten har lite paus då.
Katten Stig har fått många idéer till teckningar, tankar och ordlekar att ploppa upp i min hjärna. Det här ändå tillsvidare enda teckningen av honom.
På internet är det lätt att hitta olika övningar och modeller för hur man kommer igång om man till exempel vill rita en fisk eller en delfin. Katter, hundar och många andra djur finns det förstås också bilder av, såväl i enkla tappningar som mer tidskrävande seriösa. Också på Facebook är det lätt att hitta grupper som lär barn teckna, men vuxna är ju inte heller förbjudna att ta del av dem 🙂
Det här inlägget hade jag behövt vänta med en vecka för att kunna använda det i Hoppa på tåget-utmaningen den 29 mars. Dagens tema där är Déjà vu, och även om jag vet vad det betyder har jag mycket svårt för att illustrera det i bild.
I dag spelar Tor följande match i kvalet, denna gång uppe i norr i Liminka. Jag har besökt orten förr och har inget emot långa resor, men just det här veckoslutet hade det blivit helt för mycket att ägna ett helt dygn åt resa och match. Jag hade i så fall varit tvungen att skippa några jobb. Det i sin tur är inte så lätt att göra eftersom jag är frilansare och inte har någon anställning med fasta intäkter.
Jag får jobba ganska hårt för att få ihop till hyran och andra utgifter, men såsom jag tidigare sagt. Ekonomiskt sett mycket fattigare i dag än för ett halvt år sedan. Mentalt och andligt sett känner jag mig ändå rikare. Livet är här och nu och jag vet inget om hur morgondagen ser ut.
Matchen strömmas tyvärr inte, men den går att följa via Resultatservice på webben. I dag ska jag också elda. Har haft många jobb och andra träffar inbokade i kalendern, så där har inte funnits utrymme för fyra timmars eldning utan att det hade behövt ske tidigt på morgonen eller mycket sent på kvällen. Lyckligtvis har det varit soliga dagar som värmt upp huset. Ute är det nu +3 grader, inne har jag +17. Klockan är halv tio på morgonen och det blir varmare här mot eftermiddagen.
Här var jag på ett jobb i dag, inne i den inpaketerade kyrkan. Vi har tidigare skrivit om varför den paketerats in. Taket ska fixas, en del av fasaden likaså. Jobbet jag var på i dag var en personintervju med en anställd vid församlingen.
Den här bilden togs för ett par dagar sedan. Kyrkan från en annan vinkel. Den är nog nu ett av de mest fotograferade objekten i Lovisa. Från olika vinklar, speciellt på avstånd, ser den ut som en skyskrapa.
Några intensiva dagar med flera intervjuer är det nu. Sedan ska ju artiklarna skrivas också.
Vi har kommunalval på kommande och samtidigt även välfärdsområdesval i början av april. Så det är ganska mycket kring det just nu med valpaneler och annat sånt.
Nej, jag har inte slutat med mina naivistiska teckningar. Jag har alltid sett bilder i mitt inre, skapat olika berättelser och skämt. Problemet, såsom jag ser det själv, är att jag inte kan rita det exakt såsom jag ser det framför mig.
Beslöt för en tid sedan att bli mindre sträng mot mig själv också i detta fall. Jag ska börja rita och måla, och jag ska strunta i om någon tycker det jag gör är larvigt.
Jag hade sett några harar skutta i parken utanför mitt fönster och på granntomten. Ville så gärna se dem igen. Insåg att jag inte kan sätta ut mat i parken för då kommer det kanske också råttor och möss 😀
Nu köpte jag förstås inga konstgjorda morötter, så de ligger inte där på gräset och skräpar. Men fantasin kände inga gränser. Jag såg också hur Pupuu blev sur när han insåg att morötterna var av plast. Han kastade dem mot mitt fönster och skrek ”Du kan äta dina plastmorötter själv!”
Men så långt kom jag inte i mina serie av teckningar 😀
Presenterar i ett annat inlägg katten Stig och visar ett par andra teckningsövningar jag gjort.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 