Fartfylld måndag

Hann precis få upp ögonen och slå av ”stör ej” på telefonen då de första jobbsamtalet kom. Låg ännu i sängen och avverkade det 😀

Sedan kom samtalen på löpande band. Känns ju bra att man behövs!
Allt hade med jobbet på tidningen att göra. Det enda som stör mig är att jag inte fått funktionen ”Personen ni försökte nå talar ett annat samtal” att funka.

Har varit i teleaffären ett par gånger och personalen där har försökt hjälpa. Det finns olika koder man ska slå in Samsungen, som inte har någon annan inställning för just den här viktiga funktionen.

Således får den som ringer upp mig inget svar. Jag har förstått att telefonen hos den som försöker nå mig
a) antingen ringer och ringer (ingen upptagetsignal)
b) ibland svarar ”numret kan inte nås för tillfället”

Irriterande i-landsproblem.

En gammal söt Toyota.

Det grå vädret fortsätter, plusgrader och duggregn.
Jag har tänkt att jag ska ta bilder här och där som jag är på jobb. I dag kom jag i håg det, hurra! Ett bilföretag firar jubileum i stan, och det var en av många artiklar jag skrev i dag.

Många ryggar blev det!

I dag koncentrerade jag mig mest på att heja på Tor. Tog i all hast några bilder under matchen, och en bild av en domare som vi allmänt sett inte haft mycket till övers för. I dag var han bra, så vi grundade en tillfällig supporterklubb för honom, men han har prövotid 😀

Bättre bilder har jag tagit… men det gäller att knäppa minst hundra om man vill att fem ska bli bra 🙂 Vi vann med siffrorna 9–4 i dag i grundserien i division ett. Däremot föll vi ur finska cupen i söndags…

Där fick jag en sådan här ryggbild. Men jag tycker den är LITE kul ändå när man ser bollen ovanför de andra spelarnas huvuden.

Fina Lovisa i lonkerogrått … och tack livet!

Jag har fått det här med lonkerogrått lite på hjärnan nu, märker jag.
Ska sluta, lovar 😀
Men först ska jag visa en fin bild från vår regndisiga stad. Den blev finare än jag trodde att den skulle bli.

Torgmiljön vid 16-tiden.

Det har varit en bra dag i dag.
Jag är glad för att jag gick på ett vernissage i Almska Gården i dag, fastän jag såg pressvisningen redan i onsdags. Dagens väder, grått och trist kändes inte lockande. Men jag begav mig ut, träffade massor av bekanta, det var mingel när det är som bäst! (fastän jag i allmänhet är som Adrian… mingel… pyh!… couldn´t care less… har man inget vettigt att säga kan man lika väl vara tyst) … men just i dag satt minglet helt rätt!

Såhär folktomt var det inte, de flesta kollar just vid det här tillfället utställningen i övre våningen. Den här bilden tog jag för att inte få en massa RYGGAR på fotot 😀

Jag känner så ofta nu att jag LEVER. Att jag har ett bra liv med många vänner,  både gamla som aldrig svikit och nya som dykt upp och som jag aldrig hade träffat om inte mitt liv hade tagit sin dramatiska vändning i maj 2014.

Dessutom har jag ett oerhört givande och intressant jobb.

Då min blogg den senaste veckan har lästs av extremt många personer (jag vet inte av vem och varför)… har det också fört mig tillbaka till gamla inlägg, jag har själv läst sådant som andra läst och blivit påmind om allt möjligt smärtsamt.

Men jag är tacksam för att jag skrivit ner allt det där. Och det som kändes värst, som inte hade kunde skrivas offentligt i en blogg, finns i mina dagböcker.

Så livet är väl lite som på bilden här. Man kan se på saker ur olika vinklar.

Missa inte utställningen om Segersby, herrgården som bjuder på allt från sekelskiftsskatter till nutidskonst.

 

Please your senses

Ibland vill jag skämma bort mig själv, tillfredsställa mina sinnen.
Såg en bild av en vacker blomsterdekoration på Facebook i dag och beslöt mig för att efter redaktionsmötet gå till Dream Flower. Det är en ganska ny blomsteraffär som ligger bara hundra meter från mitt hem.

And my senses are now pleased in many ways, thanks to the one in the background ❤

Utställning piggar upp i lonkerogrått väder

Meillä on lonkerosää, vi har ett lonkeroväder, lär en person på finska Yle sagt då hen rapporterade om vädret. Lonkero (F18-sida) är en grå dryck, och vårt väder har varit precis lika grått. Himlen har haft lonkerofärg många dagar nu.

För mig är måndag, tisdag, onsdag intensiva dagar. Många mejl att gå igenom och svara på, texter att redigera och ge ut, artiklar att skriva, frilanskontakter, luciaförberedelser osv. Men som sagt, jag tycker det är ett privilegium att få jobba hemifrån, och jag har den disciplin som behövs för det.

Tillvaron blir inte särskilt ensam. Jag behöver lugn och ro för att skriva, då är ett kontorslandskap alltid värre. Umgänge med andra får jag på våra redaktionsmöten och då jag möter folk på fältet i samband med intervjuer och pressinfon. Utöver det har jag vänner att umgås med på fritiden.

Skulpturer från Afrika som påminner om voodoodockor.

Jag glömmer ganska ofta att ta extra bilder då jag är på jobb, men i dag fanns det mycket att fotografera på Almska Gårdens pressinfo om den kommande utställningen som handlar om herrgården Segersby och kulturarvet där.

Inga gardiner hos mig!

Men hur gick det nu så här?
Jag håller  inte på med några skumraskaffärer, och det händer inget särskilt intressant hemma hos mig. En medelålders kvinna lägger pussel eller ser på tv 😀

Egentligen skulle gardinen upp redan i somras. Den ska skydda tapeten på väggen och mina växter mot stark sol. Dessutom behöver teven skyddas av samma orsak.

Det fanns ingen svart gardin till salu, så det blev en vit. Inget annat än spets kommer över min tröskel.
Att det sedan dröjde några månader att få upp den vita gardinen var en annan femma.

För det mesta är gardinerna dragna åt sidan, men på sommaren, då solen lyser in flera timmar skyddar jag växter, tv och tapet så här.

Hall o vin fest!

Ni kanske har läst det där fyndiga på Facebook där det skrevs att vi minsann ska fira Halloween. Vi ska ha en sådan där ”hall o vin”-fest 😀

Det blev både mousserat och vittvin med en väninna i går. Men vi satt nog inte i hallen och drack 😀

Jag fick också fina små Halloweeninspirerade chokladkulor, tack för dem!

De roliga chokladkulorna syns till höger på bilden.

 

No-waste-plate och allhelgonatraditioner

I går åt jag på Lovisas prisbelönta veganrestaurang. Första gången det som på listan heter Zero Waste tapastallrik. Man får då ett ”hopkok” av olika råvaror som kocken råkar ha i köket. I går fick vi bland annat bröd, oliver, inlagd gurka, paprika, sallad, tofu, rödbeta m.m.

Restaurangen strävar till att inte slänga bort något överhuvudtaget. Men det som vi inte orkade äta från Zero waste återanvänds inte i nån annan portion 🙂

Morotsbrödet som toppas med något som liknar, och även smakar, rökt lax, men som är morot – det är också vackert att titta på.

I dag är det alla helgons dag, och för mig betyder det att vi kommer ihåg nära och kära som gått bort. Min syster och jag förde ljus till gravar på två kyrkogårdar.

Det är liksom inte så mycket Halloween-ståhej, men allt mer har sådant också kommit till Finland. Särskilt daghem och skolor brukar ha kul kring Halloween. En del privata fester arrangeras nog också, och många satsar rejält på att spöka ut sig.

Mitt bidrag till Halloween är en ögonvita som redan under några veckor varit rött och ser skrämmande ut. Lyckligtvis har jag inte ont i ögat. Ögondroppar hjälper på sikt.

Att sitta mycket vid datorn bidrar till att ögonen blir torra, och all luftkonditionering jag utsattes för under Spanien-resan gjorde säkert också sitt.

Ett ljus på min pappas grav. Det är 40 år sedan han gick bort.
Gamla kyrkogården i Lovisa.
Också ett gammalt träkors kan tröttna och ramla omkull. Den gamla mossiga muren är fin.

Jag är synnerligen lättroad

Fick en hel del ärenden skötta på stan i dag tack vare en väninna som ställde upp och skjutsade. I blåst och duggregn är det inte så kul att cykla flera kilometer. Eller att balansera en bal med 24 toapappersrullar på pakethållaren… det skulle vara en syn!

I Tokmanni roade vi oss med det här 😀

Bägge vågade stoppa handen dit och fick varsin godisbit!

Bilder från katedralen i Sevilla

Snart har det gått en månad sedan fick kom hem från Nya Östis läsarresa i Andalusien, men än finns bilder på lager. Bara att hoppas på att ni inte har tröttnat 🙂

Bilderna är från Catedral de Santa María de la Sede.

Det vara +33 grader då vi var i Sevilla. Här vimlade det av folk. Det var viktigt att hålla ihop så att man inte kom bort från sin grupp.

En del av vår grupp syns på bilden.
En stor byggnad, fantastisk arkitektur.