Klart för gästen att anlända

… här ska han få sova.

Va? Tycker ni att det är för spartanskt?
Hmm. Okay. Får väl fixa nåt slags underlag då 😀

Inkvarteringen kostar ingenting och bjuder ibland på så här fin solnedgång, så om gästen börjar gnälla tar jag bort madrassen!

Nä men skämt åsido sade slaktaren… det ska bli trevligt med en till som hejar på Sverige på lördag.

Nu varvar jag ner

Efter elva dagar av oavbrutet och ganska intensivt jobb är det dags att varva ner. Energi har också gått åt till diskussioner på olika sociala forum, där jag alltid försöker hålla mig saklig. Men påhoppad blir man ändå 🙂
Vissa frågor är berättigade, kritik ibland ävenså – men också sådant ska kunna framställas i vänlig och saklig ton.

Pelargoner på Saltbodans terrass.

Slutade jobba vid tvåtiden, hoppade på cykeln och åkte till bokföringsbyrån med månadens alla kvitton och fakturor. Där fick jag kasta boll åt bokförarens hund en stund 🙂

Nödvändig elektronik.

För att kunna se de tv-kanaler från Sverige som jag abonnerar på var jag tvungen att köpa en ny kortläsare. Lite surt, sa räven, då tekniken förnyas så ofta att man med jämna intervaller tvingas köpa antingen ny läsare, digibox eller tv! Men vad kan man göra?
Och min skrivare slukar bläck, den är tydligen bläckoholist 😀

Diana i blåsväder.

Ett besök på Saltbodans terrass, lite snack med goda vänner, ett glas vin och sedan ett besök i utställningsbodan där Paul Suominens konst visas just nu – det hjälpte mig att varva ner.

Diana i lugn hamn.

När jag sedan skrev datumet 4 juli 2018 kom jag på att det i dag skulle ha varit 20-års bröllopsdag för ex-gubben och mig.
Äh, säger jag numera. Ingenting att sörja. Det blev som det blev. Inte riktigt som jag hade väntat mig, men det blev slutligen riktigt bra ändå 🙂 Livet ❤

Lummiga Lovisa

En gränd mitt i stan. Själv tänker jag sällan på hur lummig den är 🙂

Jag har haft mycket jobb den senaste veckan, de flesta uppgifterna har varit väldigt givande. Då man får testa en elbil och träffa ny människor är det kul. Sedan finns det vissa rutiner som är mindre kul, men så är det ju med alla jobb.

Mycket fotboll har det också blivit på senaste tid. I dag hejar vi på Sverige ❤

På fredag får jag en gäst från Sverige som ska bo hos mig en vecka. Därför tar jag ledigt till helgen, känner att det behövs efter snart elva dagar av oavbrutet arbete. Det bästa med gästen är att han rätt långt är självgående och inte behöver passas upp 🙂

Junimånads sista dag 2018

Nästan vemodigt! Att säga adjö till juni månad!
Men sommaren är inte slut och vi har ju redan haft många underbara, soliga och varma veckor.

I kväll firar Nya Östis läsarfest på Skeppsbron. Det gör inget om det inte är så varmt, bara vi slipper ösregn 🙂

En vackert blommande buske på en väninnas gård.

Elbilar, trasmattor och regnbågsfolk

Ja, det har regnat massor i dag. Men rubriken syftar inte på det 🙂
Vi gick ner från +26 till +15, byiga vindar och regn.

Men det hindrade inte invigningen av Lovisa stads nya elbilar. Kort nämnt om dem på Nya Östis webb här.

Att hyra de här bilarna är förmånligt och smidigt via en app!

Trasmattorna på Alexandersgatan har fräschats upp! Klart att de slits med åren, men nu är de nya och fina igen.

I regnbågens alla färger.

Jag stödjer och står upp bakom alla regnbågsfamiljer och HBTIQ-personer.
Respekterar också att andra kan ha andra åsikter om saken. Jag försöker inte omvända dem, säga att jag har rätt och de har fel.

Men det oaktat antyds det åt mig på sociala medier att jag borde tänka efter, lyssna på dem som förstår bättre… Är det lika med ”dem som inte tycker som jag, dem som tycker kärlek över alla gränser är fel”? Människor säger på fullt allvar att barn inte kan förstå något om homosexualitet.

Barn förstår mer än vi nånsin tror. För barn är många saker naturliga, som för vuxna känns onaturliga.

I går +25, i dag + 15

I går var det stort beachparty på stranden med musik och olika aktiviteter. När jag tog den här bilden hade musikartisten ännu inte kommit, så det blev ännu mer folk senare. Men tänkte att bloggarvännen BP skulle få se att det finns folk i Lovisa 😀

I går +25 grader, i dag +15 och regntunga moln.

I dag åkte jag buss

Jag hoppade på stadens Sommarlinje på busstationen.

Sedan bar det iväg längs smala, ibland ganska gropiga asfaltsvägar via Forsby till Gammelby och ända ner till Kabböle.

Sällan tänker man på hur fina, gamla kulturlandskap vi har med böljande sädesfält, betande får och kor, vackra trädalléer och även glittrande hav.

Blir senare en artikel i Nya Östis!

Framme, ändstation Kabböle.
En del av Kabböles båtmarina.

Vackra Lovisa!

Vissa dagar har jag inte tid att skriva så långt, än mindre läsa mina vänners bloggar. Måndag, tisdag, onsdag har jag vanligtvis tidningsjobb flera timmar.

Då går det snabbt att lägga ut några bilder från mina fina hemstad ❤

Alexandersgården, även kallad Segermanska gården.

Här fanns bland annat Segermans bageri förr, därav det ena namnet. Tror att gården i dag mer allmänt kallas Alexandersgården, då ingången ligger vid Alexandersgatan.
I en del av huset fanns också tidningen Östra Nylands redaktion några år. Den tidningen lades dessvärre ner i januari 2015 😦

Trädgårdsgatan.

Så här lugnt är det inte på Trädgårdsgatan sista veckoslutet i augusti då Lovisa Historiska Hus arrangeras 🙂

Jag invigde Klagomuren i Lovisa

För en tid sedan skrev jag så här på Facebook, då jag tyckte att folk klagade för mycket över vädret 😀

”Nu hoppas jag att alla är glada. Det är inte för torrt, inte för varmt, det kommer kanske lagom med vatten? Aj, int? Nån millimeter för mycket eller för lite? Är det för kallt ute? Blåser det för mycket? Är det för mörkt? Redan? Alltså vi går ju mot mörkare tider 😱
Kom nu sedan ihåg att säga på julen ”Vi går mot ljusare tider!”.

Men i dag klagade jag själv.
För att en sand- och lövblåsare väckte mig. Halv åtta på morgonen. Och bensinångorna kom in genom fönstret fastän jag bor på tredje våningen.
Min skönhetssömn avbröts, så därför är jag inte vacker på bilden.

Eftersom Jerusalem har sin klagomur tänkte jag att Lovisa också behöver sin.

Se här! En ny turistattraktion!
Arga tanten skrev en lapp.
… och stack in den i klagomuren. Foto: Marina Tolonen-Starck

På riktigt vågade jag inte lämna den där. Av rädsla för att någon från miljövården skulle leta upp mig och bötfälla mig för att jag skräpat ner.
Men ilskan pyste ur mig direkt 😀

Hål för klagovisor?

I murarna finns stora öppningar. I dem kunde man förslagsvis sitta och yla sina klagovisor, tills grannarna börjar klaga.
Får man inte plats i hålen, eller är man inte vig nog att klättra in i dem, kan man bara ropa sina klagosånger via dem. Jag tror man kan få ett bra eko till stånd.

Här får man också klaga om man inte har något att klaga över.

Och kom nu alla ihåg att idén om Lovisa Klagomur ursprungligen är min!