Övrigt

Farväl till en vän, och hösten kom

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer
Med den här buketten sade min syster och jag farväl till en vän i dag.

Kapellet var fyllt av människor som ville ta farväl av vår kära vän Lotta i dag. Det blev en fin jordfästning, med många vackra blomster, tröstens ord och körsång.

Det har regnat en hel del och också blåst, men varit förhållandevis varmt, kring +14 grader. När solen tittade fram var det säkert ännu varmare.

I kväll vill jag bara vara hemma och ta de lugnt. Läsa ikapp mig på vännernas bloggar som jag av olika anledningar inte nästan alls hunnit titta in på de senaste veckorna.

Hösten är också en fin årstid, med alla fina färger. På vissa ställen är det ännu väldigt grönt, men granna inslag syns 🙂

Löv på mammas gräsmatta.

Klokord, vänner, stämning, förväntan och livets gång

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer
Varje kväll nu. Stämning på balkongen.

Livet är oberäkneligt. Valet står mellan att finna sig i det som kommer i ens väg och ta sig igenom det. Eller att streta emot och vägra se verkligheten som den är.
Tacksamhet är en livsinställning. Ett lågmält bejakande av livet även då det känns tomt om meningslöst. (Patricia Tudor-Sandahl, boken Längtan visar vägen).

Vårrullar och annat gått i veganväg.

Så värdefullt det kändes att fånga stunden med en väninna som haft liknande saker att tampas med. Att få prata om det som känns tufft, att inse att man inte är ensam och att även kunna skratta befriande åt sådant som man först såg som eländets elände.

En annan lykta på balkongen.

Hösten är stämningsfull med mörkret som kryper på. I kväll var det ännu exceptionellt varmt, +19 vid 20-tiden då jag promenerade hem från restaurangen.

Jag tänkte att det är väl på ett ungefär såsom det kommer att kännas om aftnarna efter ett par veckor då vi är nere i Andalusien. Prognoserna visar +27 – +30 där i början av oktober. I varmaste laget 😀
Men visst längtar jag dit, nu då allt här hemma kring mamma verkar ordna sig.

I morgon är vi många som säger farväl till en god vän.
Begravningar hör också till livet.

Vardagshjältar

~ Carita Liljendahl ~ 22 kommentarer

Det finns många av dem. Till exempel tycker jag att teamet på Nya Östis utgör vardagshjältar.
I dag fick vi choklad som en av medarbetarna köpt på en resa och sedan tejpat upp på vår whiteboard som en överraskning för alla. Tusen tack Hanna!

Kexchokladpaketen hade olika texter, sådana som Du är grym! Jobba, jobba! Heja dig! Starkt kämpat! och så den här, Vilken hjälte!

Den här chokladen hade jag nog också kunnat ge min syster, men den fanns inte kvar efter vårt möte. Syrran har städat hela badrummet hos mamma, så nu är allt klart där när hemvården kommer för att hjälpa till med dusch.

Alla förtjänar kexchoklad ❤

Lovisabilder, Alexandersgatan

~ Carita Liljendahl ~ 7 kommentarer

Den där kvällen för en dryg vecka sedan, då jag belönade mig själv med en stilla stund i naturen och fotograferade mycket, tog jag den här bilden av Alexandersgatan i Lovisa på väg hem.

Jag tycker om att pressa motivet en aning med teleobjektivet, men inte till oigenkännlighet.

Den här dagen blev bra trots att jag kände mig som en urvriden en trasa i morse. Hemvården för mamma börjar snurra på. Efter några veckor utvärderas vårdbehovet. Hon klarar rätt mycket själv, men vissa saker behöver hon hjälp med. Och vi anhöriga tar ju inga blodprov 😀 Fint att sådant kan göras hemma, behöver inte kuska henne till labbet.

Jag sov en halvtimme på eftermiddagen… vet inte när det skulle ha hänt innan. Bara då jag är rejält förkyld och febrig sover jag dagtid. Men nu lyckades jag ta en power nap, den behövdes!

Ser fram emot ett någorlunda normalt liv igen. Där jag hinner städa mitt eget hem, låta tvättmaskin och diskmaskin gå. Där jag kan sova de 7-8 timmar jag behöver. Ett liv som ger utrymme åt mig själv i den ensamhet jag behöver, tid för umgänge med vänner och mamma, samt ork för mitt givande jobb.

Tre poängs helg!

~ Carita Liljendahl ~ 9 kommentarer

Lovisa Tor öppnade grundserien i division ett med 5-7 förlust i går, men i dag blev det komfortabel seger med siffrorna 10–4. Yes! Vi är på G!

Jag övade också att ta bilder med teleobjektivet. Det är inte så lätt. En helt annan teknik krävs för att zooma in och snabbt följa dem man vill fotografera. Dessutom krävs inställningar som tål att jag fotograferar ett oerhört snabbt spel utan blixt. Jag kan ju inte sätta blixten i ögat på spelarna… då blir jag fort utkastad från arenan 😀

En sisådär-bild. Övning ger färdighet.

Efter att ha jobbat några timmar med min syster hos mamma cyklade jag hem för att skriva en nekrolog.

Det är ett hedersuppdrag att få skriva om en vän som gått bort.
Men att göra det går inte i en handvändning. Många andra texter skriver jag hur fort som helst, men inte en minnestext som har med en nära vän att göra.

Därför såg jag inte Tors match live i dag. Jag prioriterade. Stannade hemma och gjorde tidningsjobb.
Det kommer fler matcher. Säsongen har bara börjat.

Det ska tränas i tid…

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Lyckades inte få rollatorn ”pressad ihop”. Vi försökte följa instruktionerna, men det hade behövts minst tre händer för att trycka, dra och klämma samtidigt… EN person fixade det inte, och tillsvidare har två personer inte heller gjort det, men kanske vi lär oss med tiden.

Rollatorn gick således inte att få in i bilen. Därför fanns ingen annan möjlighet än att en av oss körde bilen med mamma och hennes saker hem, och den andra skuffade rollatorn.

Om någon eventuellt sett mig gå med den här från sjukhuset till mammas hem så kan jag berätta att jag ännu är i någorlunda god form och INTE behöver rollator 😀

Lite småkul var det ändå.

Lovisa i gott sällskap

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer

Det var Lisbeth i Sverige som vann Lovisamagneten, och nu har hon skickat en bild på den och på ett flertal andra magneter hon har på en dörr. Sådan här respons och växelverkan bloggare emellan är jätterolig.

Där alldeles på mitten av dörren ståtar Lovisa rådhus. I gott sällskap av ett antal magneter från USA.

”Sonen köper magneter till mig när han reser i USA. Det har blivit tre resor inom loppet av ett år. De två med ordspråken är egna inköp” skriver Lisbeth.

Inom kort ska jag lotta ut ytterligare en magnet. Det blir åter Muminmotiv.

Lovisabyggnader, Hambergska hemmet

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

Den här fina byggnaden har under många år varit ett trivsamt boende för äldre personer. Jag känner några som tyckte väldigt mycket om att bo här. de personerna finns dock inte mer i dag.

Lite synd att allt ska vara så tipptopp nuförtiden… minsta lilla sak som kan påpekas som ”skavank” leder till saneringsbehov och det blir för dyrt…
Nu står byggnaden tom… riktigt sorgligt… för såvitt jag vet fanns här inga mögelproblem.

Byggnaden får mig att tänka på mamma och framtida behov för alla som åldras.
Dessutom har jag nu till höger och vänster ute på stan berättat hur det är med mamma, så jag tycker att jag kan berätta även här. Jag vill att de som är intresserade av hur hon mår ska veta vad som hände på riktigt. Ingen ska behöva nöja sig med lösa rykten, för sådana finns det alltid gott om.

Mamma lever. Om någon hört något annat så dementeras det ryktet.
Hon åkte in på sjukhus på grund av högt blodtryck och ”lätt förvirrat tillstånd” den 12 augusti. Magnetröntgen visade att hon hade en godartad växt i huvudet. Hon hade ingen hjärnblödning, vilket misstänktes till en början, men växten hade börjat blöda.

Mamma opererades av en av Finlands främsta neurokirurger den 23 augusti. Efter det var hon några dagar på infektionsavdelningen i Borgå, men i det stora hela har hon återhämtat sig rasande fort.

Alldeles i dagarna ska hon få komma hem, och min syster och jag har fixat allt som behövs kring det.
Jag är trött men också mycket tacksam, och i morgon skriver jag i Nya Östis en kolumn om mina tankar kring vården.

Trött är jag också på att bita ihop, bara orka och hålla tyst.
Tusentals människor kämpar med samma ”problem”, det vill säga att orka med jobb, privatliv och att ta hand om släkt och vänner som blir äldre.

Varför vara tyst om det?