… tog jag en promenad. Förmiddagen går så gott som alltid, dagen innan tidningen kommer ut, till textredigering och ibland även till att skriva nyheter, som den här.
Sen eftermiddag och kvällar går i VM-fotbollens tecken. Jag har inte sett alla matcher och sitter inte vid teven från 15 till 23 heller. Men ganska bra med på kartan är jag. Ronaldo har gjort Portugals alla fyra mål, antalet självmål i VM är hittills dock fem.
Jag hejar på Sverige, Danmark och Island.
Men nu följer här några bilder från LOVISA 😀
Gamla hus på Smedsgränd i Gamla stan.Paus på bänk i lummig park.Jättekruka i Kyrkoparken.
De har en tendens att samlas på hög, bilder som jag knäppt på promenader, men som jag sedan av någon anledning inte har hittat nåt specifikt tema för.
Samtidigt vet jag att många som läser min blogg gillar att se olika vyer från Lovisa. En del av dem har bott här förr, de har rentav barndomsminnen från Lovisa.
Så varsågoda, en mycket blandat kompott!
Vår vackra badstrand Plagen. Fotograferad någon av de riktigt första dagarna i juni, en tidig morgon.Lovisa kyrka, som jag säkert fotograferat hundra gånger? 😀 Men här finns också ett av pizzaföretagens bil med!En bit av Norrtullsvägen.Hus vid Norrtullsvägen. På sandplanen, parkeringen, fanns en Esso-servicestation för många år sedan.Kyrkan sedd ur annat perspektiv. Sibeliusgatan avstängd tillfälligt för några dagar sedan.Sjöfartsmuseet på Skeppsbron som ännu inte hade öppnat då bilden togs.
Blev en ex-tempore-träff med en väninna i går, tack för initiativet!
Hon hade tidigare ätit den här rätten på restaurang Ölvin, på finska heter brödet rieska.
Brödet är uppskattningsvis 20 x 15 cm stort. Vi delade det eftersom vi inte var jättehungriga, och det var väldigt gott.
Vi har tidigare efterlyst en massa små tapas, sådana som man får på sydligare breddgrader, att avnjutas också i Lovisa. Om du bara vill dricka ett eller två glas vin, och samtidigt äta något smått saltigt – då är en rieska för 8 euro toppen som alternativ till en större måltid med kött eller fisk som kostar mellan tjugo och trettio euro.
Ölvins terrass är också fin. Lugnt på en måndagskväll då det blåste lite, men väldigt trevligt med dukade bord på terrassen och vänlig personal.
… är att jag kan bänka mig vid teven en måndag eftermiddag klockan halv tre för att se Sveriges öppningsmatch i fotbolls-VM. I det stora hela bestämmer jag själv vad jag jobbar med och när.
I grundseriens första match möter Sverige Sydkorea. Ser ju Sverige som mitt andra hemland. Spännande eftermiddag att vänta!
I går hejade jag på Mexiko, och det gick vägen med 1–0 seger mot Tyskland. Har inget emot Tyskland, men då landet vunnit alla öppningsmatcher i VM de senaste 32 åren tyckte jag det skulle ha blivit lite väl enformigt om den tyska maskinen åter en gång vann 😀
En startelva som Sveriges TV4-studio föreslog i går kväll.
I går skrev jag om mitt val, då jag sade upp mig från en fast tjänst för två år sedan.
I livet står vi varje dag inför ständiga val. Vad ska vi klä på oss? Hur ska vi spendera en ledig dag? I affären finns massor av produkter att välja bland, vilka ska vi ta och varför? Väljer vi på grund av pris eller ska det vara något ekologiskt.
Jag intervjuade nyligen en ung tjej som är vegan. Då hon reser flyger hon inte, endast tåg och buss gäller eller också liftar hon. Hon valde också bort körkortet.
Chili latte framställd på havredryck.
I samband med intervjun drack jag för första gången i mitt liv en vegandryck som inte innehöll mjölk. Den var rätt speciell men ändå god.
I dag valde jag att sova länge. Begriper egentligen inte att jag dygn efter dygn kan sova tio timmar, och säkert skulle jag lyckas sova tolv timmar om jag inte sa till mig själv att ”nä, nu MÅSTE du upp, du kan inte sova bort sommaren”.
Det är också ett val 🙂
… satt jag och skrev i min dagbok. Klockan var 15.45 den 16 juni 2016.
Jag har sagt upp mig… Hjärtat slår jättehårt… Jag vill gråta. Av rädsla och av lättnad.
Jag satte min tillit till en högre makt. Skrev att jag måste lyssna på mitt hjärta. Att göra så kan inte vara fel.
Jag vill känna tillit. Allt ordnar sig, på något sätt.
Jag ville känna arbetsglädje.
Jag ville inte längre gråta i bilen på väg hem från jobbet.
Jag var inte den där tuffe nyhetsjournalisten som ifrågasatte allt, jag ville inte ställa folk mot väggen. Skrev jag nyheter ville jag göra det på mitt sätt. Sakligt refererande.
Så jag lämnade min fasta anställning på ett medelstort företag inom mediebranschen.
I dag har två år gått. Hittills har allting ordnat sig. Jag har ett eget medieföretag. Jag har lärt mig jättemassor om allt från lagstadgade företagspensionsförsäkringar till skattetekniska frågor.
Alla de uppgifter som jag åtog mig 2016 (många bäckar små, blir en stor å) har jag inte kvar. Jag orkade inte jobba både vardagar och helger, det blev för splittrat.
Någon betald semester har jag inte haft på två år. Men jag har fått en helt annan frid och frihet i mitt liv.
Fortfarande vill jag lita på att allting ordnar sig. På något sätt gör det det, då man lyssnar till sitt ❤ .
I dag hade jag glädjen att få närvara vid vernissagen av Ralf Forsströms utställningi Almska Gården.
Jag tror att vi mycket snart kan, såsom stadsdirektör Jan D. Oker-Blom sa i sitt öppningstal, räta ut frågetecknet i utställningens namn.
Lovisa, liten stad – kulturell storstad? Det behövs ett utropstecken i stället.
För den här utställningen är helt unik. Den måste upplevas, både av Lovisabor och av andra finländare. Helst också av en mycket mer bred publik än så. Människor från hela världen måste komma hit!
Scenografen och konstsamlaren själv, Ralf Forsström.
Jag är ju minimalist. Så jag har svårt att tänka mig att mitt hem skulle vara fullt av konstskatter och minnen från en massa resor. Men den här samlingen är ändå härlig att se. Forsström har ett hem i Kainuu i Finland, ett i Lovisa och ett på Bali.
Masker fyller en hel vägg, här syns bara några.
Jag kunde tänka mig att ha EN utvald mask eller två på en vägg. Eller ett par av de otroligt härliga dockorna som det fanns mängder av.
Även om en av mina första tankar är… vem skulle torka dammet av dem 😀
Teaterdräkter i andra våningen.
Att kliva in i Almska Gården är som att kliva in i en annan värld. Upplevelsen är helt unik. Fler besök än ett behövs för att man ska kunna ta till sig allt.
Låt mig få vara lite lyrisk, men den här utställningen är faktiskt en fantastisk gåva till Lovisa stad. Även om den varken är helt gratis att sätta upp eller att upprätthålla. Men ändå.
Inspirerad av bloggaren Lantlivsbilder, som i många inlägg har med massor av blommor, tänkte jag att även jag måste ju hitta blommor under mina promenader…
Men riktigt så enkelt var det inte. Jag promenerar i småstadsmiljö, och borde komma lite mer ut på landet för att hitta varierande blomster. Väldigt mycket är ju också torrt där ute just nu.
Nånting hittade jag ju men sällan har jag en aning om vad blomstren heter. Till exempel de här gula…
Rosenbuskar (tror jag att det är) fanns det gott om.
Jag gjorde i alla fall ett försök – kanske jag senare i sommar promenerar i lantligare miljöer och hittar nåt bättre 😀
I går visade jag de här vackra väggarna som har anknytning till en fantastisk utställning i Almska gården.
Invid det huset finns också fina odlingslådor. De i sin tur utgör en så kallad undervisningsträdgård. Vissa växter har kommit i gång, men andra har troligen lidit av torkan. Jag är nu ingen trädgårdsmästare, så jag ska kanske låta bli att säga nåt mer. Men trevliga är lådorna.
Några andra lådor som inte är fullt lika fina och trevliga är de här.
Under infartsbron, alldeles intill Bangatan, står de här lådorna. Bara hundra meter från vackra Almska Gården.
Jag brukar sällan visa sådant som är fult i min stad, men visst ser jag mycket sånt också under mina promenader.
Tog sovmorgon i dag. Annars lite mötesförberedelser och artiklar, i kväll ett föreningsmöte.
Det vackra vädret fortsätter och jag försöker fortsätta njuta av sommaren ❤
