Gårdagens promenad resulterade i några bilder.
Vårt ståtliga museum, Kommendantshuset.
En fontän i Kapellparken.
En liten regnbåge syns här också om du tittar noga till höger om strålarna.Lovisa å i närheten av sportplanen.Ån i närheten av mynningen mot Lovisaviken.
Den här dagen har varit jättespäckad av jobb. Frilanskontakter, textredigering, svara på mejl, skriva ut artiklar från i går, göra ny intervju i dag.
I morgon ska jag ta det lite lugnare. Och på fredag har redan halva juni gått! Hjälp! 😀
Började med att jag gjorde en intervju om en applikation för smarttelefoner.
Sedan knäppte jag i all hast en bild till bloggen. På den råkade ett par bekanta fastna. De ser mig men jag såg ju inte dem genom linsen utan först då jag tog upp bilden på datorn.
Marknadsvimmel. Fastän det sällan syns på mina bilder var det rätt mycket folk i rörelse.
Köpte själv två luftväxter till min nya skål, och en liten väska som jag kan ha med på promenaderna. Där bara nycklar, lite pengar, mobiltelefonen och läsglasögonen får plats.
Den annars rätt lugna korsningen i närheten av mitt hem är livligt trafikerad i dag eftersom trafiken dirigeras om då det är marknad. Strax innan var här också två bussar som hämtar invånare från glesbygden till marknaden och sedan kör dem hem igen. Fin service av staden!
Mannerheimstaty från Café Helmi i Borgå. Får funka som symbolbild.
Den frågan fick jag av en dam som ringde upp mig i går. Hennes ärende var ett helt annat, men i samband med att hon frågade hur jag mådde kom också frågan ”har du skaffat ny karl redan?”.
Nu tog jag faktiskt inte alls illa upp, men frågan väckte en del tankar inombords. Hur skaffar man en ny karl? Ordet ”skaffa” låter lite märkligt. Men många talar ju också om att skaffa barn. Som om det vore hur lätt som helst att göra det.
Man FÅR väl barn om så är meningen? Men en karl, honom får man ju inte bara så där. Och jag vill varken få eller skaffa vilken karl som helst.
Jag har det bra som jag har det. Vilket jag också svarade åt damen. ”Jag vet inte ens om jag vill ha nån ny karl”.
Visst hade jag kunnat förklara varför jag resonerar som jag gör, men jag vet inte om hon hade orkat lyssna. Vänskap, som kanske utmynnar i kärlek, skulle kännas bäst. Jag är inte längre aktivt med på någon dejtingsajt. De funkade bra då jag behövde få mod att träffa nya människor efter skilsmässan, men i dag ger de där sajterna mig inte längre något jag vill ha.
Så nej, jag har inte skaffat nån ny karl.
Men om någon trevlig sådan dyker upp, någon som är på samma våglängd som jag, kanske han kan bli en bra och ny vän.
Bara ett par hundra meter från mitt hem ligger Kvarnåsen. Den sträcker sig uppskattningsvis en dryg kilometer söderut, och slutar där som jag bodde då jag var gift.
Vi har alltså en oas mitt i stan. Utmärkta joggingslingor, små och större stigar, knotiga rötter, backe upp, backe ner, träd av alla de slag, mest tallar tror jag… och massor av stenar, både stora och små.
Här doftar det gott av solig skog. När jag kom till ändan av stigen där nere såg jag två fjärilar i en yster lek i motljus. Tyvärr var jag inte snabb nog med kameran för att föreviga dem.
På åsen finns också en gammal kvarn, därför heter åsen Kvarnåsen 🙂Här finns också bänkar där man kan sätta sig ner och vila. Nuförtiden är de så kallade sångbänkar 🙂När man är högst uppe på åskammen kan man se Lovisaviken skymta mellan träden.De här trapporna går ner mot norra ändan av gamla kyrkogården.
Ibland fotograferar jag hejvilt, allt möjligt, utan att tänka i vilket sammanhang bilderna ska publiceras. Men jag vill visa dem ändå, så här kommer två.
Ett populärt, tovat grytunderlägg som finns till salu i sjöfartsmuseets hantverksbod.En minisprutkanna, en av många små prydnader, i cafeterian Tuhannen Tuskan Kahvilas trädgård.
Jordgubbarna är tidiga i år. De blir troligen små och ganska vattniga och söta. Ja, tänk så mycket snack det alltid uppstår kring väder och vind, och vad de innebär för skörd av än det ena, än det andra.
Jag tar skörden på balkongen som den kommer. Gubbarna är många, lite vattniga och söta, ja… men ack så goda. Försöker hänga med, för de blir fort färdiga 😀
Tjatigt blir det kanske då jag åter skriver ”vädret kan vi inget åt” – bäst att ta det som det är och gilla läget!
Jag har ofta den här våren och sommaren njutit av solnedgången som jag kan se från balkongen, men också från soffan vid teven. Just love it ❤
Det har varit blåsigt och kallt i dag, inte mer än +13. Men det gick att hitta platser dit vindarna inte nådde och där värmde solen.
Fontänen i Tranbrunnsparken.
Jag åt en glass i Tranbrunnsparken medan jag väntade på min tid hos frissan.
Medan jag lät mig skämmas bort hos frissan hade jag ett städföretag hemma hos mig. Första gången på långt över ett år som jag åter anlitade ett, helt enkelt för att jag tyckte att jag nu hade råd. Dessutom vill jag att trägolvet i bostaden som jag hyr tvättas på rätt sätt.
Vackra saker i sjöfartsmuseets hantverksbod.
Mycket personliga ting hittade jag häromdagen då jag besökte hantverksboden. Jag köpte inte dem, men tycker att seglet är vackert och insektshotellet personligt.
Vacker in- och utgång till det mysiga gårdscaféet Tuhannen Tuskan Kahvila.
Siktar på att bara skriva en artikel under veckoslutet, men annars ska jag ta det så lugnt jag bara kan. Har ingen längre semester den här sommaren och siktar därför på förlängda, lustfyllda helger i goda vänners lag ❤
I dag har Nya Östis kommit ut med 40 sidor. Vanligtvis har vi 28 eller 32.
Men den här tidningen innehåller tio sommarsidor. Utöver det även massor av annat lokalt material.
Det har varit ROLIGT att jobba med det här projektet. Tillsammans med annonsförsäljare, annonsproducent, fasta medarbetare och frilansare, layoutansvarig osv. Listan på gänget som står bakom det här blir lång!
Två av tio sommarsidor.
När den här tidningen föddes för tre år sedan var jag inte med. Jag jobbade då på en regiontidning, men den kändes aldrig som min. Jag som vill skriva om allt det där riktigt lilla som ligger människan nära.
Nya Östis kommer ut bara en gång i veckan så någon tuff nyhetstidning kan vi inte alltid vara, men ibland lyckas vi. Den här nyhetenvar jag själv särskilt nöjd med, vi var först ute med den och den hade stor lokal betydelse.
På webben är vi alltid korta och vi sätter ut bara några texter per vecka där. Vi vill att folk ska prenumerera på papperstidningen.
För den här tidningen, Nya Östis, föddes i april 2015 efter att anrika gamla lokaltidningen Östra Nyland gick i graven (= slogs samman med grannstadens Borgåbladet och blev regiontidningen Östnyland).
Om läsarna, eller bygden överlag, vill ha kvar en riktigt lokal tidning på svenska, så lönar det sig att både prenumerera på och annonsera i Nya Östis.
Dör NÖ så föds det knappast någon ny lokaltidning för Lovisanejden. Ett så pass stort och smågalet projekt är det frågan om. Och hatten ska av för alla dem som var med och startade NÖ för drygt tre år sedan ❤