Tack till stadens biblioteksanställda som arrangerade en resa till bokmässan i Helsingfors!
Fredag var en bra och ganska lugn dag där, en massa skolelever fanns på plats, men på förmiddagen var det ingen trängsel på mat- och vinmässan som arrangeras samtidigt, för det är ju F-18 där.
På eftermiddagen blev det trångt i gångarna på mässan.I båset med de dryga hundra finlandssvenska tidskrifterna fanns Nya Östis också med!Och jag fick träffa kändiskocken Michael Björklund som marknadsförde sin nya bok. Foto: Ann-Helen GrundströmTapas på mat- och vinmässan.Allehanda italienska godelimanger med mandelmassa som bas. Jag köpte inte, men smakproven var goda. De här passar ju bra till Halloween 🙂
Och så blev det en del glad-måndag-bilder och några skyltar förstås!
En enda bok köpte jag och den ska jag ha som långsam läsning under vinterkvällarna. En riktigt tjock bok men ganska liten stil och 479 sidor. ”Brev från Tove Jansson” heter den och jag fick den på rea för 10 euro 🙂
Ja, och så köpte jag lite choklad och några roliga vykort med Inge Lööks gamla gummor.
… med snö. Det hade jag inte trott att jag skulle säga 🙂
Mörkret sänker sig där ute vid halv sex på kvällen redan. Då tänder man levande ljus och mysbelysning inomhus.
Snötyngda grenar på gårdens träd.
Det är inte så vackert överallt. Eftersom temperaturen ligger vid nollan är det blask och brunt slask också, och ganska jobbigt att gå på vissa ställen eftersom knappt någon plogat nånstans. Cykeln fick således stå.
Tämligen oplogat, men vi har väl inte fått mer än 5 centimeter snö heller.
Här är jag på väg till ett möte vid 15-tiden.
I morgon ska jag åka till bokmässan i Helsingfors. Ser fram emot det!
Det är länge sedan jag var där. Nästan all lust att läsa böcker, och kreativiteten att skapa själv, försvann sommaren 2014. Men sakta återvänder livet på alla möjliga plan!
… föll natten mot torsdag eller i morse. Den har fortsatt falla sedan dess och nu är klockan nästan två på eftermiddagen.
Den här dagen har ändå fått en sorgkant, för många familjer, speciellt på finlandssvenskt håll. Fyra personer har omkommit, tre av dem beväringar vid Nylands Brigad i Raseborg… enligt de uppgifter vi har nu. Ett militärfordon krockade med ett tåg vid en övergång där det saknades varningsljus och bommar 😦
Visst är det lite som om himlen också grät…
Jag har lyssnat mycket på nyheterna i radio i dag där extrasändningar satts in.
Nu ska vi alla vara försiktiga ute i trafiken, och även annars – alla dagar året om – bry oss om och ta hand om varandra.
De är ju rätt svårskötta, ibland, de här blommorna. En gång har jag fått en orkidé att blomma tre gånger, men övriga orkidéer har torkat bort.
Hoppas växten trivs här. Den går lätt att lyfta upp ur vasen. Jag ska inte vattna den oftare än en gång i veckan och alltid låta vattnet rinna ur krukan.
Ja, det är ett långsamt letande efter feng shui här hemma. Väldigt många saker har ännu inte hittat sina platser.
Jag behöver en del nya möbler. Köksbord + två stolar önskar jag kunna skaffa före jul. Tv-bordet kan vänta.
Det har blåst som attan i dag. Ingen snö ännu då klockan är 16, men hinner komma till kvällen. Så det var bra att jag hann vandra genom de här lövhögarna i centrum.
Karlskronabulevardens park.
Det var härligt när löven prasslade mellan fötterna. Lyssnade också till prasslet som uppstår då vinden jagar torra löv över asfalten.
Man får ju inte så ofta paket eller brev eller andra små överraskningar med posten i dag. Mest är det reklam och ibland någon faktura. De flesta fakturorna får jag via nätbanken dock. Och ja, då och då dimper det ner någon veckotidning.
Men i dag fick jag en överraskning, och en grej som jag hade beställt.
Ett bokmärke och en praktisk Klipsutin.
Bokmärket fick jag i samband med ett annat ärende vi skötte brevledes med Daniela. Tusen tack för den fina och personliga överraskningen!
Grejen bakom ugglan har det finska namnet Klipsutin. De finns i massor av former och färger. Vill du bekanta dig närmare med dem hittar du dem här. Jag fick syn på dem via en annons på Facebook. Tycker de är såväl vackra smycken som praktiska prylar. Jag har flera plagg som jag behöver knipa ihop på olika sätt, och det är där Klipsutin fyller sin funktion.
Trevligt var det också med en handskriven hälsning av företagaren som tillverkar spännena. Ett varmt tack för din beställning Carita, önskar dig en vacker höst!
… att jag för det mesta öppnar korken och sniffar på duschkrämer, sköljmedel och dylikt innan jag köper sådana jag inte använt förr.
Det här beror på att jag är extremt doftkänslig. Doften får inte vara för stark – och den får till exempel inte innehålla kokos eller vanilj.
Då mitt favoritmärke inte fanns i affären i dag, öppnade jag korken till en annan. Tryckte lätt på burken, det brukar funka då lite luft pyser ut.
Men i dag skedde det som en gång också hände då jag doftade på sköljmedel. En liten plupp med kräm flög ut och landade på min näsa! Hade inga papper att torka mig på, men doften tillfredsställde och jag köpte förpackningen jag hade ”kladdat ner”. I kassan hoppades jag att jag inte hade en vit klump kvar under näsan, något som skulle ha påmint om snor – ej heller lödder som hade fått andra att misstänka att arga tanten fått rabies…
… ser ut på det här sättet numera.
Ett nytt bantningstips?
Inte mycket att breda smör på.
Man kanske inte ska klaga då det finns folk i världen som inte får bröd alls.
Och bröd anses ju så ohälsosamt.
Vilket osökt får min att tänka på allt som anses ohälsosamt i dag… grrr! Vi får ju inte äta nånting. Helst ska vi inte dricka något heller. Bara svälta och törsta och dö. Det blir billigast så.
Förlåt mig ironin och sarkasmen, men det här för mig också in på en fråga man ofta stöter på i enkäter, och även i dejtingsammanhang.
Alkoholanvändning. Svar: Aldrig, sällan eller regelbunden.
Aldrig, det är ju ett svar klart som korvspad.
Men sällan. Är det 1–2 gånger i året eller 1–2 gånger i veckan? Och vilka mängder talar vi om?
Jag brukar svara REGELBUNDEN, för jag tycker det är ärligast så. Sedan får de som vill veta mer ta reda på. Betyder det varje dag eller 1–2 gånger i veckan. Allt är så relativt. Även mängderna.
Hahaa! Tänk att denna ilska kunde utlösas av några håliga brödskivor 😀
Jag tror att jag åter kan börja kalla mig ”arga tanten”!
… dyker upp då man är ensam, eller kanske främst då man har tid att ligga och tänka, det vill säga då man är isolerad och sjuk.
Nu låter ju de där två sista orden dramatiska, men visst är det lite så det känns för en människa som annars är van att vara i farten, ute bland människor.
Det kan vara bra att stanna upp, ta det lite lugnt och vila. Men de där grubblerierna är väl ändå onödiga? Mitt i natten, då man absolut inte kan åtgärda nåt 😀
Den här bilden tog jag den 15 april, men den kunde likaväl ha varit tagen nu på hösten.
Jag bor ju helst ensam, men delar gärna vardagen med andra, och varför inte med en likasinnad man. Det är roligt att dela tid med andra, att gå ut och äta tillsammans, på innebandymatcher, resa bort för några dagar, kanske se en bra film.
Att dela tankar, allt från rädslor och oro till glädje och hopp, med någon annan – det känns viktigt för mig. Så nu då jag har varit lite mer ensam än vanligt i min förkylning här hemma, då har bloggen visat hur viktig den är. Här får jag hälsningar från när och fjärran, och det bästa med bloggarna är ju att vi läser och kommenterar precis då vi själva har tid. Ingen som pockar på uppmärksamhet eller blir sur om svar inte kommer genast.
Nu då det blivit kallt här hos oss också kunde man tänka sig att det här är vatten som frusit till is. Men det är porlande vatten på en fontän på en privat gård som jag besökte under historiska-hus-dagarna.
På något sätt frös vattnet till då bilden togs 😀
Kul tycker jag.
Vattnet ser kanske lite ut som en fågel också.
Jag är inte frisk än, men jag orkar vara uppe lite och läsa bloggar vid datorn. Hade två små jobb som jag behövde få klara i dag, och fick dem undanstökade. Annars är det mest varma drycker, läsa och vila i sängen som gäller.
Det är ett tag sedan jag skrev något som nätdejting. Det här kan bli ett LITE längre inlägg en vanligt, men tycker det kan vara värt att ta upp en erfarenhet.
Jag har varit ganska inaktiv på de två sidor där jag fortfarande har min profil upplagd. Dels har jag inte haft så mycket tid att hänga där, dels tyckte jag ett tag att där fanns bara märkliga typer 😀
En av dem tog kontakt för ett par veckor sedan. Jag brukar inte ens inleda diskussioner med ansiktslösa personer, det vill säga sådana som inte vågar visa bilder av sig själva. Men den här påstod att han hade orsak till att vara anonym. Två gånger hade han trott att han pratade med kvinnor, men så hade det visat sig att de som kom för att träffa honom var homosexuella och att de hade haft falska foton på sajten…
Mannen utstrålade stor bögskräck och sedan visade det sig att han inte gillade finlandssvenskar heller, så plötsligt blev jag en nagel i ögat på honom.
När jag inte svarade på hans meddelanden direkt, för att jag jobbade så mycket då, blev han sur och undrade om jag tyckte att han var för gammal.
Ganska snabbt gick det upp för mig att det här var en surpuppa med dåligt självförtroende och ingen humor alls. En man som inte tycker det är viktigt att kunna flera språk, som var trångsynt gällande mångt och mycket. Han verkar inte heller gilla självständiga kvinnor.
Jag skrev aldrig något elakt till honom, jag var väldigt saklig fastän han skulle ha förtjänat något annat. Jag har kopierat våra meddelanden för säkerhets skull, för jag kan aldrig veta vad mannen hittar på.
Så med det här vill jag säga att man får vara beredd på att det finns en del kufiska figurer där ute – men samtidigt vill jag säga ”låt alla blommor blomma” – inte är det bara vissa förunnat att leta efter en vän på en dejtingsajt 🙂
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 