… har sina sidor. Dels blir bilden suddig, dels måste jag se till att inga kunder känns igen på bilden. Men här är jag inne i Apoteket Kronan i Lovisa. Man har låtit bygga om en hel del för att få plats med fler hyllor, tror jag.
Bilden tog jag för att jag skulle berätta att jag här gjorde en liten god gärning.
Jag gav min sittplats åt en man, som i och för sig inte såg särskilt svag ut… men han spanade helt tydligt efter en ledig stol och det fanns inga. Man behöver ju inte ens vara gammal eller ha synliga krämpor för att behöva sitta, det räcker med att man har ont i ryggen.
Min tanke är att instundande år försöka göra minst en god gärning per dag. Eller i alla fall ska jag börja le mot helt okända personer. Vad det utmynnar i vete gudarna – blir jag tokförklarad eller anmäld för trakasserier, det återstår att se 🙂
Ser ni blixtlåset till min plånbok 🙂 Jag försökte fotografera så att ingen såg.
Det finns inga trafikljus i Lovisa skrev en journalist på Hufvudstadsbladet häromdagen då han intervjuade vår nya stadsdirektör.
Den journalisten hade inte sett sig omkring tillräckligt noga. Mitt emot rådhuset där stadsdirektören jobbar finns det visst ett trafikljus!
Stopp!
I och för sig finns detta trafikljus på ett lite ovanligt ställe. Nästan på marknivå, bakom galler och glas.
Och någon turist kanske undrar om belysningen betyder att det händer något särskilt bakom detta fönster, i källarvåningen, om kvällar och nätter då där lyser rött…
Var redo – att stanna eller att gasa iväg.Fritt fram!
Vi är lite speciella i Lovisa. Så här kan man också marknadsföra sin stad, eller sitt företag.
Trafikljuset finns nämligen hos en bilskola 🙂
… och här syns bara en bråkdel!
Jag lär ha kvar av det ännu då påsken kommer 🙂
I Love You-plattan fick jag av en väninna, om nu någon skulle få för sig att tro att någon hemlig älskare gett mig den. SÅ roligt har jag inte i mitt liv. Men roligt nog ändå 😀
Julgodis. På Nisse-afton planerade vi ha diskustävling med våra runda plattor, men vi var så pass tråkiga att vi avstod 🙂
I dag myntade jag ett nytt ordspråk: Jag undrar, sa flundran, om gäddan ens är frisk.
Fråga inte varifrån det kom och hur det hör hemma här. Det var bara något som dök upp i min hjärna… Kanske något slag av sockerchock 😀
Nisseafton har firats för detta år.
Förr kunde det gå mycket livat till… utan att gå in på närmare detaljer.
Nu har vi kommit upp i åren och tar det lite lugnare.
Men helt borta med vinden är vi inte! Vi följer med vår tid och vet att olika insekter är populära på matbordet i dag. Nu hade vi inte några sådana, vi beställde traditionella pizzor.
Men vi började undra hur man odlar syrsor, och kom in på ämnet sex – det vill säga hur syrsorna förökar sig. Plötsligt hade vi googlat fram en massa intressant material 🙂
Vi hade lite av knytkalas, och gästerna hade med sig allt från kex till pepparkakor och godis. Sverigegästen hade tillverkat kola.
Tandläkarens skräck? Supergod kola i alla fall!Jag fick en kökshandduk, roliga servetter och en grej som man lägger runt flaskans hals för att slippa dropp.Ljushållare med ljus fick jag också. Tack!
… och såsom traditionen många år påbjudit firas Nisse-afton i goda vänners lag i dag. Vi börjar numera tidigare än förr, orken är inte som den var för tjugo år sedan 🙂
Och i morgon är det arbetsdag för många. För mig har det varit det även i dag, annars blir tidningen inte klar. Men ett par timmar jobb räckte, nu blir det relaxing!
Steg upp strax efter klockan nio. Skönt att kunna ta dagarna i stort sett som de kommer. Hasar ännu klockan 12.30 på i ”nattsärk och tofflor”. Pysslar med ditt och datt, men jobbar också lite mellan varven.
Vi ska ha ut en tidning på torsdag och jag vill absolut inte lämna allt till onsdagen. Endast de saker där jag behöver ta kontakt utåt lämnar jag till vardagen, men det finns mycket jag kan förbereda hemma i lugn och ro. På det sättet slipper jag stress, och det är en av många fördelar med Nya Östis att vi mestadels jobbar hemifrån i egen takt.
Sysselsättning om kvällarna. I lördags var det uppesittarkväll med Bingolotto. I kväll väntar Kungahuset på TV4.
Jag beundrar unge Emilio, hans trevliga sätt och hur duktig han är på piano. Han uppträdde i Bingolottos uppesittarkväll i lördags.
Själv kan jag inte spela piano, tog några lektioner för fem år sedan, men orkade inte öva så mycket som krävdes. Melodica har jag spelat, på den tiden såg den ut så här, man blåste i den. Gitarrlektionerna tog jag som ung, vissa låtar kan jag spela fortfarande, men många är det inte.
Jag kan inte sjunga särskilt vackert heller – jag gör det liksom mer gärna än bra 🙂 Och dansa kan jag, det jag lärde mig på danskurserna som ung sitter minsann i än.
Dessutom kan jag uttrycka mig i skrift och jag skriver snabbt med tio fingrar. Man får vara nöjd med det man kan och inse att vi människor ska vara olika, så att vi kompletterar varandra.
Hemma igen efter besök på kyrkogården, lite julmat och klappar.
Det hade börjat skymma då vi förde ljusen, men här ser man inte hur mörkt det var.
Traditioner i all ära. Det finns vissa jag värdesätter mycket, bland dem besöket på kyrkogården med ljusen. Samvaro utan krav likaså.
Jag är inte någon stor vän av maten som brukar finnas på det finländska julborden. Men jullimpa, Kasténs leverkorv och köttbullar vill jag gärna ha om det går för sig 🙂
I morgon träffas min mor och syster hemma hos mig. Det blir lite nytt eftersom jag inte firat jul på det sättet i den här bostaden. Jag föreslår en del julmatsrester, kaffe med dopp och brädspel!
Jag har allt mer sällan på bloggen skrivit reflektioner som har med skilsmässan att göra. Dels handlar det om att det gått så lång tid sedan jag upptäckte att maken bedrog mig (över tre och ett halvt år sedan jag upptäckte det), dels handlar det om att det kommit in så mycket annat nytt, värdefullt och roligt i mitt liv sedan dess.
Många sa ju ofta till mig att jag ska försöka sluta älta saker. En del tyckte att jag kunde sluta gråta efter en månad, andra tyckte att jag inte skulle gråta alls. Men alla sörjer vi på olika sätt, och olika sorger kräver olika lång tid. Sorg är något väldigt individuellt.
Att minnas är ju ändå inte detsamma som att älta. Och som jag tidigare sagt, jag talar ofta med mina vänner om sådant som ex-maken och jag gjorde – inte medvetet i syfte att bearbeta, nej – mestadels handlar det om GODA och ROLIGA minnen, inte minst från alla de resor vi gjorde tillsammans.
Torkade blommor är fina juldekorationer.
Och varför skulle jag försöka glömma det som var? Han fanns ju sjutton år i mitt liv. Inte försöker jag ju heller glömma mina första sjutton levnadsår, som om min barndom och ungdom inte fanns. Så hemskt det skulle vara om någon bad mig att inte prata om de sjutton åren 😀
I dag fick jag väldigt många kramar och god jul-hälsningar då jag rörde mig på stan och i affärer. Efteråt slog det mig att merparten av alla hälsningar och kramar kom av NYA vänner, människor som inte fanns i mitt liv då jag var gift.
Med åren som gått har jag insett att jag fått så mycket nytt i mitt liv, jag har vågat göra saker som kanske av rena rama lättjan tidigare skulle ha blivit ogjorda. Och kanske bäst av allt – när det värsta hade hänt fanns det inte längre något att vara rädd för. Då sade jag upp mig, startade eget och bra har det gått hittills 🙂
Jag har också blivit modigare och mindre konflikträdd. Jag vågar vara mig själv, öppen och ärlig kring allt – för det är något jag insett att lönar sig på sikt. Jag har redan fått höra några människor säga att de omvärderat sina åsikter om mig, att skitsnacket som spreds efter skilsmässan inte var sant.
Allt det här har krävt tålamod. Jag har låtit tiden arbeta.
Det har lönat sig.
Eftersom jag har haft ganska brådis i mitt jobb för tidningen, och även slutspurtat med uppdrag inom företaget, använder jag arkivbilder i min julstämningsserie. En del inlägg har jag också skrivit på förhand.
Vi har inte heller haft nästan någon snö alls de senaste dagarna. Men i dag, lördagen den 23 december, utlovas ymnigt snöfall. Så det finns hopp om en vackert vit jul ❤
Bilden är från grannstaden Borgå. Där vimlar det också av tomtar, som naturligtvis höll sig i skymundan då jag dök upp med kameran 😀
