… med tillhörande anhörigvård. Det är ju inte så att vi vårdar mamma, för det gör hemvården med hennes ben som behöver omsorg och med dusch.
Men vi doserar medicinerna, vi handlar mat till henne och i dag hjälpte jag henne få nytt påslakan över sängtäcket. Vi strödde också ut lite is-smältnings-medel på de värsta fläckarna på gården eftersom det ibland är lite svårt att komma ”inslirande” där med bilen 🙂
Syrran hittade en sten som hör till FinStones och jag tog hand om den då jag är med i FinStones Facebookgrupp. Fint vårtecken, inte sant?
Och vad annat kan jag rapportera? Inte så mycket egentligen. Ibland tycker vi att våra dagar är trista, just för att de är fyllda av vardagliga ting. Disk på förmiddagen, affärsbesök på eftermiddagen, skriva ett par artiklar, svara på mejl, skriva dagbok, se på teve…
Men om vi någon dag insjuknar, eller av andra anledningar inte alls kan göra alla de här vardagliga sakerna… då är det nog dem vi längtar mest efter. Att få vara frisk och göra det som hör vardagen till. Det är väl ändå en välsignelse.
Fastekalendern ber oss i dag kontakta någon vi inte kontaktat på länge.
Arbetsmiljö från igår. Servicehuset Esplanads mötessal. Deltagarna satt vid andra bord.
Det blir en artikel om kommande seniorverksamhet i Lovisa. Jag testade bara kameran här 😀
Har inte bestämt mig än. Kanske börjar pussla i dag. Eller senast imorgon 🙂
Solen visade sig mitt på dagen. Livsandarna vaknar då på ett helt annat sätt.
Min syster hade ärenden till Tokmanni och jag hakade på. Köper ofta toalettpapper där 🙂
De hade van Haasteren-pussel till specialpriset 9,99 euro. Köper annars helst från lokala bokhandeln men en låda till extrapris kunde jag inte motstå.
Det kan bli pusseldags snart igen. Januari-februari var så kalla månader att jag inte ville sitta i köket där jag hade svårt att hålla temperaturen över +17 grader utan att det skulle ha kostat för mycket.
Fick också lust att experimentera med systemkamerans inställningar då jag såg hur vackert det var med solen som lyste in på narcisserna.
Så jag har tinat upp lite efter årets två kalla första månader. Har också lagom med jobbuppdrag nu, så livet ler därför på flera sätt, och då gäller det att passa på att känna den där tacksamheten.
Inget ska tas för givet, och mest glad är jag för att jag vågade komma igång med tandläkarbesöken. Nästa gång ska jag dit strax efter påsk, och jag känner ingen rädsla just nu. Jag tyckte att den läkare jag hade 3 mars lovad ta hand om mig också vid nästa besök.
Då jag läste frågan hade jag redan duschat och efter det satt på tvättmaskinen. Så de bekvämligheterna kan jag inte säga att jag avstod från i dag. Men jag behöver inte använda diskmaskinen. Jag diskar nästan alltid för hand.
Bil använder jag sällan, om det räknas till bekvämlighet. I dag ska jag dock till en affär som ligger på sådant avstånd att jag inte kan gå dit.
Värme och rinnande vatten? Nej, det är bara +2 grader ute och mulet och vattnet använde jag redan. Men jag kan låta bli att elda och göra det först imorgon.
Läget för paprikorna just nu. Sju tycks komma upp.
Bloggkompisen BP tyckte att en bild jag tidigare visade på myllan och en pytteliten planta påminde om köttfärs 😀 Men någon mat är det här inte.
Till höger syns Paprikavakten som passar bra på sin pinne inför stundande påsk 🙂
Jag får se hur stora plantorna blir och senare plantera om de som klarar sig bäst.
Händer inte så mycket i mitt liv just nu, men det får gärna vara lugnt ibland. Jag skriver kanske ut den intervju som jag var på igår. Imorgon har jag åter två uppdrag.
Men dagarna går ändå med olika sysslor och rutiner. Tvätten ska hängas. Ska kolla ett recept, behöver det förnyas? Ska också gå vidare med tandläkarbesöken, eller närmast få ihop en betalningsplan för dem. Så det blir att sitta vid datorn rätt mycket i dag också.
Jag firar sällan internationella kvinnodagen på något sätt, har varken fått blommor eller choklad, men förväntar mig heller inget. Köpte en bakelse till mig själv.
För min egen del blev det idag också besök i Tokmanni för att köpa en ny musmatta med stöd för handleden. Det var inte länge sedan jag visade bilder här av den som gått sönder och gelen rann ut… Nu sprack också den, för ett par dagar sedan.
Från Tokmanni via Café Favorit som donerade en stor del av intäkterna i dag till Kvinnobanken. Fint initiativ. Min Pavlola-bakelse på bilden är något fraktskadad, men inte mindre god för det!
Efter de här uppköpen förde min syster och jag mamma ut på en åktur i staden. Hon minns mycket, hur det såg ut förr, vem som bott var och vad hon gjorde som barn. Var de åkte skridskor, var de klättrade på stenar, var de hoppade skidbacke… ❤
Åke vill att vi ska visa bilder från veckan som gått, eller från den här dagen, så det blir lite både och här.
Inkluderar även bidrag till Skyltsöndag, som Christian basar för.
Gamla apoteksgården, även före detta tingsrätten. Ligger granne med torget och också med Café Favorit. Många gamla ståtliga byggnader har vi i Lovisa.
Ballonger i K-Rauta som hade invigningsfest fredag och lördag. Mer om den i Nya Östis den 12 mars 🙂
Två skyltbidrag. En som visar vilka affärer som finns i köpcenter Galleria. Och en annan som jag tog under en promenad förbi svenska lågstadiets tillfälliga barackbyggnader.
I fastekalendern står det i dag: En jämlik värld för alla. #Kvinnodagen
Det blir säkert aldrig en helt jämlik värld och därför behövs den här dagen. Därför handlar den inte i första hand om att vi ska få blommor eller choklad eller andra gåvor.
Och varför ska man inte säga ”grattis på kvinnodagen”?
– Att säga grattis är att förminska det faktum att det inte går framåt särskilt mycket vad gäller kvinnors rättigheter. Enligt en ny FN-rapport kommer det att ta 300 år tills världen är helt jämställd, sade Gudrun Schyman den 8 mars 2024.
Från 12 på dagen fram till 17 på eftermiddagen städade jag ut vintern från köket och det var SÅ skönt.
Jag höll förstås inte på i ett sträck, ryggen tål inte sånt numera. Dammsugaren är tung och att flytta på saker, bära ut mattor för att skaka av dem osv. måste få ta sin tid.
Jag är ofta nöjd med ganska lite och målet var att få köket NÄSTAN klart städat. Vedkassarna är nu ute i kalla farstun, pappersinsamlingskassen likaså.
Lite längre fram mot våren vaknar pelargon-mormor och då finns här fler gröna växter.
Kanske det blev lite motljus här, som är temat hos Nacka-Åke och Hoppa på tåget i dag, men helt och hållet kvalar nog inte bilden in där och jag tänkte inte heller på motljus då jag tog den.
Den här gatan heter Karlskronabulevarden. Karlskrona är vår vänort i Sverige.
Fem plusgrader, sol och blå himmel. Det är jag också mer än nöjd med. Snön smälter, om inte i rasande takt, så ganska fort ändå.
Jag gick en lite runda kring ett par kvarter. Är nöjd också om det blir 2000–2500 steg per dag.
Ikväll ska jag kolla Melodifestivalens final för att se vem som Sverige sänder till Eurovision Song Contest. Jag har inte sett alla deltävlingar, men förstått att många har Greczula som favorit. Jag i min tur gillar Brandsta City Släckers 😀
Fastekalendern i dag: Vår kraft – vår planet. Och visst är det så. Vi ska ta hand om vår planet, har vi inte den har vi ju ingenting.
Jag skulle egentligen fotografera gräset som tittade fram mellan snödrivorna på mammas gård. Men jag glömde.
Vi sandade gården där det fanns is, vi bar in hennes varor, vi doserade hennes mediciner och pratade bort en stund.
Finns alltså stora snöhögar kvar men i dag har det varit runt +7 grader som bäst. Nu mot sen eftermiddag är det bara +3. Men snösmältningen går nog undan då som solen gassar och det har den gjort i dag.
Arbetsvyn i dag. Stadens informationskontor fyllde tio år och firade det med en rolig frågetävling och med kaffe och kaka. Födelsedagen ska jag skriva om till Nya Östis den 12 mars.
Fastekalendern för den 5 mars: Du och Jag, vi är unika och så ska det vara.
När jag frågar AI eller googlar ”vad är det att vara unik” får jag följande svar (har förkortat lite).
Att vara unik betyder att vara den enda i sitt slag, enastående eller olik allt annat. Du har en unik kombination av egenskaper, erfarenheter och perspektiv som ingen annan har.
Du du är ensam av ditt slag, du kansätta prägel på dina tankar, idéer och perspektiv. Du lever i enlighet med din personlighet, snarare än att följa normen. (det här gillar jag extra mycket)
Ingen annan har exakt din röst, dina tankar eller din livsberättelse.
Det var ju inte så att jag inte visste vad ordet ”unik” betyder, men jag ville se AI Overviews svar 🙂
Inte bästa bilden men nånting är på väg upp ur myllan. Eftersom det var frön från en paprika som såddes den 18 februari måste det vara paprika som är på vägg upp 🙂 Vi följer med läget!
Bloggvännen och kollegan Ordodlaren sa att det behövs 25 plusgrader för att paprika ska gro. Så varmt har jag inte haft inne, men krukan har fått stå rätt mycket vid ett värme-element. Sedan när solen kommit fram och lyst upp någon vrå i bostaden har krukan flyttats dit. Till natten åter tillbaka till värmen.
Jag kunde äntligen sova bra i natt då den vassa tanden inte längre gjorde sig påmind. Hade heller ingen värk av ingreppet. Hoppas att det fortsätter lika lugnt.
Vaknade redan halv åtta, ovanligt tidigt för mig. Hann få undan en del arbetsuppdrag innan klockan blivit elva. Skrev bildtexter till en artikel som ska ut först vid jul… tala om att ha framförhållning 🙂
Aaaah, detta inre lugn som infann sig efter gårdagens tandläkarbesök. Det betyder oerhört mycket för mig och orken i vardagen.
Snöläget i dag den 4 mars. Inte vackert men hellre så här med fyra plusgrader än minus 25.
På förmiddagen sken solen och det märks nu hur också huset tinar upp. Jag har kunnat stänga av ett element av två i köket och hoppas på en humanare el-faktura för mars månad. Eldar numera ungefär varannan dag, om den stränga kylan inte återvänder.
Prognosen för de tio följande dagarna lovar plus fem på dagarna och bara någon enstaka minusgrad om nätterna. Imorgon kanske det ska vara +9 grader. Det tror vi först då vi ser det 😂
Fastekalendern i dag: Så lite skärmtid som möjligt.
Jag kan försöka minska på det, åtminstone till kvällen. Men annars har en stor del av dagen gått till olika arbetsuppdrag, vid datorn och frågor som berör mammas vård, via Whatsapp och mejl.
… som satt i en tandläkarstol i slutet av 1960-talet. Hon minns den barska läkaren som ungefär inte sa annat än ”håll käften öppen” och bad mig då och då spotta i en skål som fanns intill stolen.
Av hänsyn till mina läsare går jag inte in på andra detaljer, men någon proffsighet eller empati var det inte frågan om där och då i folkskolans källare.
Jag tror att vi är väldigt många, födda före, under och efter 1960-talet som fick vår tandläkarskräck grundlagd under barndomsåren.
Lyckligtvis har det skett framsteg inom branschen, både vad gäller teknisk utrustning och bemötande av kunderna.
I dag har den lilla flickan blivit 63 år gammal.
Genom årtiondena hade hon gjort några besök hos olika tandläkare.
Då hon var kring 25-30 år sade en av dem, ”du borde ha kommit hit för länge sedan”. Som om hon inte hade vetat det själv.
Den unga damen beslöt sig för att aldrig mer gå till en tandläkare.
Sedan kom det förstås en dag då behovet av hjälp blev akut. I sällskap av en god vän tog hon sig till den kommunala vården och fick bra hjälp. Där fanns empatiska tandläkare och skötare som hade gått i ”den nya skolan”.
Men så kom corona-pandemin. Endast de klienter som hade skriande akut behov fick vård, alla andra skulle vänta och till den gruppen hörde ”den lilla flickan”. Hennes tandläkarskräck återvände.
Självklart gick det inte så väl att tänderna skötte sig själva.
En bit lossnade från en tand och det som återstod var en vass pigg som irriterade helt infernaliskt. Tanden värkte aldrig men det blev svårt att äta, dricka, prata och sova.
Kön till den kommunala vården var lång, upp till sex månader.
”Den lilla flickan” samlade mod, skrev ett mejl till företaget SuperSuu och berättade om sin bakgrund. En knapp timme senare ringde företagets ägare och han lyckades övertyga ”den lilla flickan” om att hon kan lita på att hon blir väl bemött hos hans läkare och skötare.
Och för att göra en lång historia kort. Hon har aldrig känt sig bättre omhändertagen än igår.
”Här ska inget göra ont och vill du att jag säger vad jag gör så säger jag det, men vill du att jag är tyst så är jag det” var i stort sett budskapet av tandläkaren.
Sköterskan såg i sin tur till att den lilla flickan andades lugnt och höll sin hand på hennes axel. Med lugn röst sade hon ”slappna av, kom ihåg att andas”.
Jag hade väl aldrig trott att jag skulle ligga där och skratta i tandläkarstolen.
Så var det alltså med den tandläkarskräcken. Den försvann i ett nafs.
Nu är jag inte längre rädd när jag nästa gång ska till kliniken.
”Du är inte den enda som är rädd för tandläkaren” fick jag höra. ”Vem vill nu gå till en tandläkare eller munhygienist?”.
”Jag vill”, försökte jag hojta. ”Jag är inte längre rädd för tandläkaren”.
Men det var inte så lätt att hojta entusiastiskt med stoppning i munnen och halva ansiktet och käken bedövade.
Kanske budskapet ändå gick fram. ”Hit kommer jag så gärna igen!”
Det blev ett långt inlägg, men jag tror att många känner som jag. Rädslorna bottnar i att vi inte vet vad som ska komma att hända när vi lägger oss i tandläkarstolen, eller i stolen hos gynekologen eller hos andra läkare.
Därför det är oerhört viktigt att få ett empatiskt och lugnt bemötande. Med förklaringar om du vill höra dem. Eller med tysta vårdare om du hellre har det så.
Mitt varmaste tack går till E och H på SuperSuu ❤ Även en stor kram till vännen E-L som följde mig till mottagningen och såg till att jag kom in genom dörren.
Nu har jag åter sinnesro 🙏 och livsglädjen har återvänt.
Fastekalendern, den 3 mars: Ibland får man låtsas att man är modig.
Det passar ypperligt för den här dagen med tanke på vad jag har framför mig. Jag är mycket orolig, känner den där instinkten som människan får då hon är i fara – hon måste fly.
Jag glömde notera fastekalendern igår för den 27.2. Fasta, fundera över vad som styr ditt liv.
Fasta måste ju inte innebära att man avstår från att äta, för det gjorde jag inte igår. Det blev både nachos och fastlagsbulle. Bullen med ljusrostat kaffe på eftermiddagen, nachos med köttfärs på kvällen.
Bilden är bara symbolisk. Den fanns i arkivet av oanvända foton från julen då vi hade en träff med vänner och blev bjudna på bland annat något så gott som hemgjord kola och hembakade saffranskakor.
Nå, det var fasta som gällde i kalendern, och även i dag den 28.2 står det ”Ekofasta – en tid för medvetenhet”.
Och det är just så som jag ser på fastan. Att vi kan fundera över sådant som styr livet, om det är något som styr för mycket och som gör oss nedstämda, tar energi.
Jag kan med gott samvete säga att jag avstår från nyheter och jag klickar nästan aldrig mer på länkar som för mig till artiklar bakom betalmurar. Jag tycker inte heller om tillspetsade rubriker som är skrivna för att locka läsare att klicka.
Ibland skrollar jag för mycket på Facebook. Jag fastnar ”för länge”. Det kan handla om tio minuter då jag hade kunnat göra något annat. Ibland fastnar jag längre än så.
Så till en helt annan sak.
Min bloggvän, kollega och före detta lärare Ordodlaren arrangerade för en tid sedan en utlottning av kylskåpsmagneter och jag råkade vinna en! Det var kul, jag vinner inte så ofta, men det händer ibland.
Kansallisaarre = nationalskatt. Hästen är det i Finland 🙂
I slutet av mars eller början av april ska jag lotta ut en magnet med Lovisamotiv. Idén till dem har kläckts av en annan kollega, Moa Björkell. Jag presenterar henne och magneterna i ett senare skede här på bloggen.
Det kanske blir ett inlägg till ikväll. Temat är GLASS hos Åke – men jag tror att jag inte hoppar på tåget i dag.
Till morgondagen har jag däremot sparat en del bilder från veckan, och ja, få se. Sista hemmamatchen i innebandyn i dag. Det blev tyvärr fransk visit i Inssi-Divari, så det blir att ta ny fart nästa säsong om vi vill upp tillbaka från Finlandsserien dit vi degraderas.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 