… då jag var i Grekland.
Ja, jag kände mig ibland lekfull, ibland lat. Ett tag var jag lite blyg, sedan kände jag mig sexig. Många gånger kände jag mig cool och lycklig, en gång pissed off och ofta var jag hungrig 😀
Så här kände jag mig också…
Övrigt
Jee, vi vann!
Fjorton timmar i buss, och två timmar på match. Det var värt ”besväret”. Vi vann med siffrorna 3–6. Skrev om matchen på Tors hemsida.
Skyltsöndag, den 24 september 2017
Tar som omväxling en skylt från Lovisa Historiska Hus-evenemanget.
Den här fanns på en lummig gård där en företagare sålde bland annat fina sjalar, handdukar, täcken och annat vackert.
Skyltsöndag förvaltas av bloggaren BP. Häng med, du också!
Första bortamatchen
… för Tors innebandylag spelas i dag i Nykarleby i Österbotten mot Blue Fox.
Länk till resultatservicen finns här, borde starta den 23 september klockan 16.
Supportrarnas buss startar klockan sju. Hemma är vi kanske vid midnatt 🙂
Eventuellt gör jag något inlägg under dagen, från resan, beroende på hur tekniken står mig bi.
Heja Tor ❤
Långsamhetens lov och klokord
I torsdags bjöd radioprogrammet Andrum på bra tankar kring fysisk långsamhet.
Många människors vardag är hektisk i dag. Vi förväntas svara på mejl och i telefon genast. Vi blir irriterade om det dröjer tre sekunder innan en webbsajt laddar upp sig.
I mitt jobb har jag blivit van med ett högt tempo. Men jag har också märkt att ju äldre jag blivit, desto mer framförhållning behöver jag. Jag vill planera det som ska göras, och jag räknar in extra tid för olika eventualiteter – ”om, ifall allt inte går som jag tänkt mig”.
Det är att vara gammal det 🙂
Jag känner också att jag behöver få umgås med människor som orkar lyssna och ta sig den tid som en dialog kräver.
Människor som pratar med och lyssnar på varandra.
Människor som inte är upptagna av sig själva, av sina telefoner eller som har så bråttom att de inte orkar vänta tills andra talat till punkt.
Ur boken ”Om konsten att ändra andra” av Bertil Martinsson plockar jag i dag följande klokord:
Det vore olyckligt om du måste ändra andra för att själv bli lycklig.
Även om det vore möjligt att ändra andra, skulle det vara opraktiskt.
Dom andra är ju så förbaskat många,
och du är bara en.
Fick boken av en bloggvän, tack – du vet vem du är ❤
Fruktträd på gården…
… kan man ha fastän man inte bor i Grekland 🙂
Så här ser det ut på ”min” gård.
Nytt in, gammalt ut
Mina gamla vinterstövlar åker nu ut. De såg ungefär ut som de nya. Jag hade låtit byta dragkedja på dem en gång, kostade 40 euro. Så att ytterligare reparera fodret som gått sönder lönar sig dessvärre inte. Det blev nya stövlar, från Zalando, märke Tamaris.
Jag köper alltid och väldigt gärna allt jag kan i våra lokala affärer i Lovisa. Men som jag sagt tidigare, vi har inte en möbelaffär – och grova kängor med högt skaft har jag hittills inte heller hittat i Lovisa.
Annars har jag jättemycket att göra just nu, mest jobb för lokaltidningen. Det är kul, jag är tacksam, och jag njuter av livet, av nuet även om det är lite stress ibland. Jag försöker prioritera, och tänka att det alltid finns lösningar om jag vågar be om hjälp då något känns övermäktigt. Då jag inser mina begränsningar och talar öppet om dem, då förstår jag rätt fort att många andra känner precis lika.
Fullkomligt fin fascinerande fasad!
Det finns några bilder från Corfu-resan som är likt juveler.
Jag menar, jag tog kring 250 fotografier, inte tokmycket – men så mycket ändå att där fanns allt möjligt, bra och mindre bra.
Men de bilder jag gillar mest lägger jag ut en i taget.
I den här är det SÅ mycket jag gillar!
Fönsterluckorna, den slitna fasaden, de spretiga små antennerna, solljuset som inte når ner till gatan på kvällen, den blå himlen. Och så den där lampan ❤
Inte ofta jag läser Husis numera
Synd och skam, kanske bör tilläggas. Jag är ju finlandssvensk!
Jag skyller på att jag får så mycket gratis av tidningens innehåll via webben, och så skyller jag på tidsbrist.
Men en sanning är i alla fall att jag är så inriktad på det totalt lokala i dag, att jag inte vill satsa pengar på en prenumeration av en rikstidning. Speciellt med hänvisning till det jag skrev ovan, jag får det jag behöver, och det jag HINNER läsa, via hbl.fi och via Yles hemsida.
Den här tidningen innehöll ändå bland annat ett intressant reportage från Tyskland, inför valet. Orkade dock inte läsa riktigt hela.
Men Philip Teirs kolumn ”Förhandlingsfällan” var riktigt bra. Samma ärende togs upp häromdagen i Sveriges ”Supernanny”-program (som jag inte ALLS alltid tittar på… hahaaa)… men liksom det där om att föräldrar som hela tiden låter barnen fatta beslut egentligen gör dem en björntjänst.
Eller som den danske regissören Lars von Trier lär ska ha sagt om en fri uppfostran som gav honom en livslång depression. ”När man känner att man har ett fullständigt fritt val, blir man ideligen omskakad när man konfronteras med den yttre värld där fritt val inte existerar” (citat, Teirs kolumn, Hbl 18.9.2017).
Jag förstår och håller med. Kanske lätt att göra för mig som inte har några barn, men jag tycker jag har något slag av sunt bondförnuft ändå.
Fler minnen från Corfu
Skrev ett inlägg för sju år sedan. Rubriken var Kvinnan som talade med en virkad tomte 🙂
På Corfu köpte jag en tvål som påminde mig om doften av min semesterromans. Och då tänkte jag att det skulle bli ett inlägg under rubriken Kvinnan som sov med en tvål 🙂
Men det får bli blandade minnen från resan i stället!
Och namnet på affären, texten längst ner till höger på bilden, såg jag först då jag tog fram bilden på datorn. Den passar in eftersom vyn är vacker, men vi människor ska också själva komma ihåg att vi är unika och vackra.
Och med den här bilden vill jag tacka Grekland för en underbar semestervecka. Hoppas turisterna fortsätter besöka landet och att ekonomin där återhämtar sig ❤
