Husmorspoäng – vad gör jag med dem?

De lär ju ska rassla in husmorspoäng då man gör mat och kanske i sådana mängder att man fryser in.
Nu då jag åter har en rejäl frys har jag tänkt tillreda mat som jag gillar. Stekte köttfärs i dag men då jag inte vill äta samma mat flera dagar i sträck blir det att frysa in. Siktar på att göra lasagne en annan dag, köttbullar, köttfärslimpa och sånt inom kort.

Men husmorspoäng? Vad gör jag med dem? Ingenting 😀

Dagens favoritmat.

Såg nyss ett program på tv där små barn skulle beskriva ordet KATASTROF. Ni må tro att det kom en massa fyndiga förklaringar.

Och KATASTROFEN var nära i affären i dag då jag inte hittade en SVART tandborste. Jag var tvungen att nöja mig med en som hade grått skaft…

Adrian, huvudpersonen i mina romaner, är ju med mig rätt ofta. Ibland får jag tänka mig för så att jag inte talar högt med honom till exempel i affären.

– Ta den där grå nu bara så kommer vi ut härifrån, sa han. För du tror väl inte att jag tänker kuska runt dig i hela Lovisa tills du hittar en svart?

– Vem har talat om Lovisa? Vi kan ju åka till Helsingfors 😀

Går i väntans tider

Jag började blogga för drygt åtta år sedan, i september 2009.
Ni som känner mig vet att jag gillar statistik. Den är ju inte alltid lätt att tolka, eftersom det finns olika sätt att räkna antal besökare, unika besökare, sidvisningar och så vidare.

Men enligt Flag Counter, som jag installerade den 12 juli 2009, har jag haft besök från 122 olika länder. Snart har jag också enligt Flag Counter haft EN MILJON sidvisningar!
Enligt WordPress-statistiken har jag haft omkring en halv miljon besök på åtta år.

Därför tror jag att FC räknar in precis allt medan WP tar med endast unika besökare.
Hur som helst ska jag nu hålla ett öga på Flag Counter statistiken. Det blir kul att se den gå in på MILJONEN, och det borde ske om ett par, tre veckor eftersom jag i snitt, enligt WP, de senaste två, tre åren haft ungefär 10 000 besökare per månad.

 

Tisdagen i bilder

Bjuder på en liten bildkavalkad i dag. Tänker ofta på min bloggvän BP, hon vågar fotografera nästan vad och vem som helst. Jag kände mig på något sätt som en spion då jag inspirerades att göra samma sak. Hörde att någon klippte gräset i närheten av huset där jag bor.

Han kom körande längs den cementerade gången…

Jag tänkte också att den där lilla plätten behöver man väl inte sådär stor gräsklippare till att ansa. Men allt har sin förklaring.

Jobbet fortsätter.

Han bytte till en handjagare och jobbet fortsatte. Då hade det ännu inte börjat regna.

Regn och rusk men fina färger i alla fall.

Den här bilden tog jag i all hast med mobilen då jag stretade hemåt i regnet och blåsten. Det var en kamp, med kameraväskan på ena armen och varor från affären på den andra, och ett paraply som hela tiden försökte vika sig avigt.

Almska Gården, ett fint utställningsutrymme. Här är allt inte klart ännu, vernissage firas på lördag.

Ett roligt jobb har jag i alla fall. Då jag skriver för lokaltidningen kan det handla om allt från kommunalpolitik och marknader till sport och konst, om nya företag som etablerat sig, om sånt som händer på daghem och skolor eller på kärnkraftverket 🙂

En av favorittavlorna på dagens utställning, den skulle platsa och passa hemma hos mig!

Måste ta fram bruksanvisningen…

… för det är mer än tretton år sedan jag använde en diskmaskin 😀

Har nu bott en månad på nya adressen, men ännu inte en enda gång använt den här mackapären.

Dels handlar det om att jag har rätt lite disk, dels dock om att jag inte har en aning om hur den här ska användas. Vilket tvättmedel ska jag använda?

I går då jag hade gäster blev det rätt mycket disk, så då hade det varit skönt att kunna använda maskinen i morse. Men trots att en sådan finns stod jag där och diskade för hand 🙂 Att läsa bruksanvisningar är inte min melodi…

Skulle vara skönt att få även liten disk – det jag producerar i form av några glas, bestick och tallrikar undanställda, in i maskinen… även om jag fortsätter diska bara två gånger per vecka.

Vi ska bli vänner någon dag 🙂

Liljendahl var i Liljendal

Den rubriken tror jag att jag lekt med förr, men låt gå!

Marknader i små samhällen är bara SÅ härliga. I dag var det åter dags för höstmarknaden i Liljendal. En kort snutt om den skrev till Nya Östis webbsida, där kan du för övrigt läsa också om annat som händer i Lovisa.

Hösten är här, det blir hela tiden lite kyligare och då behövs vantar.
Välgörenhetsorganisationen Lions Clubs plättar har alltid god åtgång.

Det är väl det här man kallar pannkakor i Sverige.
Pannkaka hos oss i Finland är något man gör i långpanna. Wikipedia definierar ordet så här.

Getterna lockade i alla fall familjernas minsta till sig.

Fick en del på plats i dag

Långt ifrån klar med allt – men tack vare min vän Dimi fick jag åter möbler flyttade. Vi konstaterade båda att det är svårt att be om hjälp av andra, och undrar varför det är så. Allt klarar man ju inte ensam!

Nu känns det som att jag kan lugnt med resten. En del möbler ska kanske bort, andra eventuellt ännu byta plats. Men nu får det ta tid. Nu känner jag att jag äntligen har landat. Över tre år krävdes, och såsom en annan väninna sa ”behåll inte en enda pryl som du inte gillar, som inte passar in, som du inte behöver”. Det är ett råd jag verkligen tar till mig. Visdomsord som jag länge har försökt anpassa mig till att leva efter.

Bond han hoppar hit och dit 🙂
Skåpet ska målas en gång till men jag väntar till våren.

Många kära ting. Nallen till vänster är över femtio år gammal.

 

Nu är jag taggad till max!

… både då det gäller att återgå till att skriva artiklar, men främst då det gäller att få ordning på torpet här hemma.

Alla bitar faller förstås ändå inte på plats i dag. Jag hoppas kunna vara någorlunda klar till jul. På sikt ska jag gå igenom varje låda, varje skåp – väga varje pryl i min hand, se över alla möbler, mattor, kläder. Målet för att nå mindfulness i hemmet med DET är satt till maj månad 2018.

Kaktusarna trivs!

Och så lite om mina taggiga vänner.
Det finns de som säger att kaktusar är svårskötta.
Här hos mig växer dom så det knakar.
Det enda som är svårt med dem är att plantera om… därför gör jag det ytterst sällan. Kanske det är orsaken till att de trivs.

När jag flyttade sa en av flyttkillarna att några kaktustaggar hade fastnat på honom. Jag frågade inte VAR på kroppen, utan konstaterade bara att jag inte kommer att fakturera för det 🙂

Dags att ta det lite lugnare

Symbolbild. Från en gång i våras då jag var på underbar reikibehandling.

Tio dagar av intensivt arbete ligger bakom mig. Det har varit allt från artiklar till olika projekt och layoutjobb. Det sistnämnda har varit roligt att återuppta efter några års paus.

Men då jag natten mellan tisdag och onsdag drömde om sidorna jag skulle fylla, och om olika problem som uppstod, då insåg jag att nu är det dags för vila. Dessutom drömde jag samma natt att jag mördade några innebandyspelare… Mycket oroväckande!

Jag har en del saker inprickade också för i dag och kommande dagar. Men mestadels är det sånt som inte har direkt med jobb att göra. I morgon får jag äntligen hjälp med att flytta några möbler här hemma. Efter det kanske jag så småningom kan börja få saker på sin rätta plats också.

Nu är jag glad åt arkivbilderna

Dels får de mig att minnas att jag har HAFT en skön semester.
Och att jag kanske snart kan HA en sådan igen 🙂

En av många fina fasader i Corfu stad.

Jag längtar också efter att få ordning i bostaden. Livet borde inte bara vara jobb, jobb, jobb. Samtidigt känns det lite otacksamt att skriva så, för jag ÄR glad för att jag HAR jobb – alla har inte det 😦

Men ni vet, det där västerländska som bygger på att jobba för att få hyra och andra fakturor betalda. Ibland känns det som ett ekorrhjul. Varför inte åka tåg i Indien eller på Kuba i stället…?

Kolla blomkrukorna! Tänk om de ramlar och träffar nån i skallen?

Jag ska göra mitt bästa för att komma ur det västerländska ekorrhjulet åtminstone för några dagar, lära mig planera, prioritera och ibland även att tacka nej till uppdrag.

Snart dags för ”Halv åtta hos mig” 🙂
I tv-soffan.