Övrigt

Favorit i repris

~ Carita Liljendahl ~ 28 kommentarer

Det här är min absoluta favoriträtt! Pepparbiff ❤ á la restaurang Bella i Lovisa.
Gillar dessutom då potatisportionen inte är jättestor.

Däremot ser potatisarna stora ut på bilden 🙂 och biffen ser liten ut.
Det är mobiltelefonens kamera som ljuger.
Biffen ligger också på en delikat rotsaksbädd!

Favoritbiffen!

En härlig kväll i en god väns sällskap ❤ Alltid så givande att få ge och ta i diskussioner, att få inspirera varandra, höra lite senaste nytt och sånt 🙂

Hemma känner jag glädje i nuet, i den sekund då jag kan gå ut på balkongen och sätta två värmeljus i lyktorna.

Och så den här fina cyklamen som jag fick av Dimi. Den har stått fin i ett par veckor. Kanske för att jag låter den stå svalt på balkongen då och då?

Tyckte det nästan var frost förra natten, så nu får blomman sova inomhus, men i morgon lyfts den ut på balkongen igen!

Kapellet och Kapellparken

~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer
Restaurang Kapellet har återfått sin forna glans.

För ett anal år sedan var det här huset i dåligt skick. Men efter att Airi Kallio hade köpt rucklet började hon renovera det.

Den här veckan har jag två gånger besökt platsen, för att skriva texter som i framtiden publiceras på två olika ställen.

Vår lummiga fina oas, Kapellparken, ligger mitt i stan och där ligger även restaurangen. Till höger utanför bilden.

Jag känner mig mycket lyckligt lottad nu som själv bor mitt i centrum med bara tvåhundra meter till torget och hundrafemtio meter till den här parken 🙂

En hörna i cafeterian på Kapellet.
Blomsterarrangemang på bordet.

När jag kom hem tillredde jag ett Greklandsminne. Så nära bruschetta mozzarella jag kan komma 🙂

Matig macka.

Mackan gör jag så här.
Väljer vanligtvis ett lantbröd, men i detta fall var det vanligt rostbröd. Rostar det  lätt i brödrost, sätter tunna skivor av vitlökssmör på.

Blandningen består av tomatkross (kan även vara tomatskivor) och mozzarellaost. Toppas med basilika och balsamico. In i ugnen på 200 grader i tio minuter. Klart!

Månadsbilden – oktober

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Och se! I kalendern fanns fågelbilder som jag hade kunnat använda i Sannas utmaning Veckans ord 🙂 Men bilderna fanns allt för nära.
Visst är det ofta så att vi missar det som ligger närmast vår näsa… eller inte ser skönheten vi har omkring oss. Liksom så att vi blir blinda för det vackra i vår hembygd.

Bild från Minna L Immonens kalender.

Och så konstaterade jag till min stora glädje att miljonstrecket för sidvisningar på Flag Counter nu har överskridits! Hurraaa!

Blandade bilder från arkivet

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Har en del bilder som av olika orsaker blivit kvar i mitt arkiv.
Den här från Trädgårdsföreningens utfärd passar ju bra en dag som denna. Regnat har det minsann gjort den här sommaren och även nu smattrar dropparna på fönsterrutan.
Skillnaden är bara den att den här tiden på året är det också beckmörkt ute vid 19.15-tiden.

Fotograferat den 20 juni 2017.

En trädgård som vi besökte under samma utfärd. Jag gillar de gamla äppelträden och har visat stammar av dem förr.

Och så en fin fasad som mina ögon fastnade på då väninnan Marit och jag besökte Helsingfors och satt på en uteservering i början av augusti.

Kalevagatan, Helsingfors. En superfin tegelfasad!

Och så är det bara att vänta… Efter drygt sex månader kanske man åter kan sitta ute i en trädgård, äta ostbricka och dricka vin.

Jag känner mig som en tonåring

~ Carita Liljendahl ~ 26 kommentarer

… för att jag sov till klockan 12 i dag 😀
Jag är glad att jag har förmågan att sova de 7–9 timmar jag behöver varje dygn.

Men annars känner jag mig som den 55-åring jag är, det vill säga lite seg efter nattsuddet med innebandyvännerna.

Alltså bara det där med att vaka tar på krafterna. Vare sig man dricker alkohol eller inte.

Det är inte jag som tömt konjaksflaskan på bilden, för jag dricker inte konjak. Men jag tyckte symbolen var fin.

Jag antar att konjaken i flaskan var god 🙂

I dag har jag tagit det väldigt lugnt. Hjälpt en senior att få i gång internet. Tycker det är tufft att 80-plussare går på datorkurser!

Cyklade i regnet. Luften är så frisk på hösten och regnvatten gör väl gott för hyn? 🙂

Jag tycker väldigt mycket om de här träden utanför Hambergska hemmet på Östra Tullgatan.

Vacker och vemodig

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

Det är ju vad hösten är. Alla dessa fina färger!
Den här kransen hänger på en dörr i restaurang Kapellet i Lovisa.
En fin plats som inte är öppen enbart om somrarna.

Välkomna tillbaka!

I dag var det konstnärsbrunch där. Företagarnas idéer är många och gästerna från andra städer likaså. Att som restaurangägare leva enbart på kunder från Lovisa går tyvärr inte, ändå hoppas jag att just Lovisaborna ska gynna Lovisaföretag, alltid då det är möjligt.

Att jag själv köpte stövlar från Zalando berodde på att sådana stövlar som jag ville ha inte fanns i Lovisa. Möbelaffär har vi inte heller.

Allt är förgängligt. Snudd på fulsnyggt.

I kväll ska vi ha lite samvaro, utan match, med innebandyfansen! Ett hösttecken också det.

Mer och mer hemma

~ Carita Liljendahl ~ 29 kommentarer

Den känslan får jag. Varje dag.
Att det är här jag bor, här som jag landat, här som jag kommer att trivas.

Jag har bott i den här bostaden ungefär en månad. Flyttdatumet var i slutet av augusti, men strax därefter åkte jag till Grekland, så det där med att tömma flyttlådor i allt hast och sedan få ordning på allt… det kräver sin tid.
Och det FÅR ta tid.

Höststämning.

I dag har jag plockat bland saker. Vägt dem i mina händer. Frågat mig vilken funktion de fyller, vilket känslomässigt värde de har.

Jag har full respekt för människor som inte vill slänga saker, som sparar för kommande generationer eller för sig själva. Hur de än resonerar – var och en har sitt liv.

Jag vill inte döma någon som gör annorlunda än jag själv.

Men ju större fria ytor jag har, ytor som är lätta att städa… och ju färre saker det finns i skåpen, saker som jag efter något år inser att jag aldrig använt… desto friare och lättare känns mitt sinne.

Det här med himlen…

~ Carita Liljendahl ~ 13 kommentarer

… som jag nu ser utanför mina fönster… inspirerar mig varje dag.
Då jag ser molnen jaga runt där, ändra karaktär.
Kanske jag borde starta en MOLN-serie också 😀

En svamp? … eller…

Kan också se en figur längst till höger som lite förvånat iakttar figuren i mitten. Och om den i mitten inte är en svamp så kanske en hund? Man ser ju nosen. Hunden ser ut som om den mässar, eller skrattar? 😀

Vad ser du?

Lika svårt som det är…

~ Carita Liljendahl ~ 17 kommentarer

… att låta bli att köpa de första tulpanerna på vårvintern, eller penséer och pelargoner ju närmare sommaren vi kommer. Lika svårt är det för mig att låta bli att köpa ljung till hösten och vintern.

Jag sitter inte ute vid bordet så här års, så ljungen kan mycket väl dominera ytan.

En av orsakerna till att jag ”inte skulle ha ljung” den här hösten var att det rådde en liten oordning på balkongen. Men i affären talade ljungen till mig, den ville flytta in hos mig helt enkelt, och jag kunde inte motstå dess vädjan 🙂

Så egentligen var det ljungens förtjänst att jag på en knapp halvtimme fick ordning på balkongen. Trots att den är inglasad vistas jag inte så mycket där så här års. Men det känns trevligt att se den ståtliga växten då jag sitter i soffan vid teven inomhus.

Balkongen är väldigt rymlig och jag ser fram emot att få inreda den på våren. Under en stor del av året kan den utgöra ett extra rum i min bostad ❤