Övrigt

Mysteriet med blomsterbuketten

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

I går var jag med om något märkligt. Jag lade ut följande ”upprop” på Nya Östis och Loviisan Sanomats Facebooksidor, och fick en del roliga kommentarer. En kille skrev också att han hade sett buketten ligga på en bänk utanför ett Vaherkyläs café.

”Mycket märkligt. Utanför K-hallen står cirka klockan 19 två killar som är kanske 11-12 år. Frågar (på finska) – Vill du ha den här buketten? Jag: ”Höh, jag, varför”?!!! Killar: – För att vi inte behöver den. Jag: ”Men varför skulle jag ta den, det kan jag inte göra, jag…” Killar: ”Jo, ta den, vi behöver den inte. Jag: ”Nå, men varifrån har ni fått den då? Killar: – Från Vaherkylä. 
Jag förstår ingenting, men killarna vill bli av med buketten. Jag: ”Öh,… ja, men… öh.. jag tar den väl då”… Killar: Bra, tack tack! Sedan springer dom i väg och där står jag med en bukett som inte är min. Jag anar att allt inte står rätt till, känner mig som ett fån och som en brottsling samtidigt. Allt var över på tjugo sekunder.
Nån som saknar sina blommor? Som kan förklara detta?

Nu står blommorna hemma hos mig i en vas. Vet fortfarande inte vems de är.

I dag råkade jag ut för att en något ovårdad man ville ha en slant av mig. Jag gav honom faktiskt två euro och bryr mig inte om ifall de går till cigaretter eller sprit. När jag kom ut från affären frågade samma man samma sak av mig igen. ”Snälla frun, kan ni ge mig en liten slant?” Då sa jag att du fick ju en nyss. Han bad så mycket om ursäkt och tillade att minnet är så dåligt… 🙂

Det kan ju inte vara trevligt att tigga… jag tycker det skulle kännas förnedrande. Eftersom det ännu inte vimlar av tiggare i Lovisa tyckte jag att jag kunde ge en slant i dag… men om det blir ett vanligare fenomen blir det nog också ett dilemma.

Uppdaterat 10.8.2017.
En väninna hittade den här sidan på Facebook, och jag tror jag fick förklaringen till mysteriet med buketten:
https://www.facebook.com/A-Lonely-Bouquet-Loviisa-488699874805830/?fref=nf&pnref=story

Fulltecknad kalender

~ Carita Liljendahl ~ 25 kommentarer

Jag visste att augusti skulle bli en bråd månad. Dels för att mycket kulminerar inför Lovisa Historiska Hus, dels för att jag har både flytt och en resa till södern framför mig.

I går hade jag två tidningsuppdrag, i dag hade jag ett. Vi informerar läsarna varannan vecka om torgpriserna, och det är alltid roligt att gå dit då vädret är fint.

Ett av flera stånd på torget i Lovisa.

Jag beundrar verkligen försäljarna som dag efter dag plockar fram sakerna och sedan ställer undan dem igen då det är dags att dra vidare.

Växterna når inte ut över trottoaren, det är bara kameravinkeln som gör att det ser ut så 🙂

Gjorde några ärenden på Alexandersgatan innan jag cyklade hem tillbaka för att skriva artiklar. Snart kommer en potentiell ny hyresgäst för att kolla bostaden jag bor i och i kväll är det husfotografering. I morgon ska hus också fotograferas, men bra att jag fick en massagetimme inprickad, den behövs!

Torsdag frissa och redaktionsmöte och flera LHH-förberedelser. Det finns massor att göra inför historiska-hus-evenemanget, fastän vi jobbat med det långt över ett halvt år.
På fredag kommer flyttlådorna och då har jag även översättningsjobb. Men på lördag och söndag tänker jag dra till en sommarstuga där jag har förmånen att få övernatta då och då. Bra att ladda batterierna där, för det lär inte ska bli lugnare veckor fram till den 26–27 augusti då LHH arrangeras, och den 29:e är det flytt som gäller!

BILDER från Helsingfors

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Nu ska bjuda lite på mig själv! Väninnan som jag reste med tyckte lika som jag, att folk är onödigt tillknäppta då det gäller att visa bilder där man inte är till sin fördel, eller bilder som kan få andra att hicka till. Himmel och pannkaka, dansar hon på bordet? Var hon berusad? Vem är mannen bakom henne?
På sociala medier visar vi ofta ett tillrättalagt liv, som om allt var en dans på rosor där vi är vackra från morgon till kväll. Ett liv fullt av fina vänner, motion och hälsosam mat.
BAH, sade vi och uppdaterade två gånger på samma kväll med bilder från olika krogar ”C och M dricker alkoholhaltiga drycker på…” osv. 😀

Jag dansar på bordet för att man FÅR göra det 🙂

På Rymy-Eetu på Skillnaden i Helsingfors är det tillåtet att dansa på bordet, och det gjorde många med besked. Satt du där med din drink gjorde du det på egen risk. Det hände att glas välte.

Kollar du noga kan du se även andra stå/dansa på borden. Det var paus mellan låtarna när bilden togs.
Bilden är tagen med mobiltelefon sent på kvällen och kvaliteten är som den är.

Men innan vi hade kommit så här långt besökte vi den lilla puben Milli Miglia på Kalevagatan. Vi satt ute vid små bord på trottoaren dock då vädret var så toppen.

Fin vägg i Milli Miglia.

Ja, och så måste man ju äta om man ska orka festa i den här åldern 🙂

Den absolut bästa biffen och pepprigaste såsen jag ätit på bra länge.

Favoriträtten pepparbiff på Kannus.

När jag åkte hem på lördagskvällen (blev lite tidigare start hemåt än tänkt på grund av jobb som uppenbarade sig) tog jag den här bilden via bussfönstret. Just den här helgen var det massor av olika evenemang i Helsingfors, många gator var stängda för trafik och bussen tog en alternativ rutt.

Vilket evenemang som pågår här i närheten av Borgbacken vet jag inte, men det kryllade av folk, mest ungdomar.

Snart börjar ett nytt kapitel i livet

~ Carita Liljendahl ~ 23 kommentarer
Blomster som prydde bordet på torsdagens 50-års fest.

Det här är ett förhandsinställt inlägg. Jag har tagit tre dagars semester och befinner mig i Helsingfors.

Jag tror att jag håller på att hitta balans i livet. Det var svårt att säga nej tack till olika jobb då jag sadlade om och blev privatföretagare för ett drygt år sedan. Plötsligt var det slut med vintersemestrar och sex veckor betalda sommarsemestrar.
Alla lediga dagar jag tar ut i dag tar jag på egen bekostnad.

Men jag klagar inte. Jag har hittills lyckats försörja mig.
Jag har min frihet och den är guld värd.
Osäkerheten lär jag mig leva med. Jag litar på att saker och ting ordnar sig.

Jag vågar också se fram emot hösten och nya utmaningar i livet.
Det känns som att jag är på väg att hitta hem, att jag kan landa i en trygghet som bådar gott för framtiden. Så mycket gammalt ”skräp” jag burit på i form av saker och minnen från det förflutna har städats ut under tre års tid.

De tre åren behövdes. Snart börjar ett nytt kapitel i livet ❤

Bilder från 50-års fest

~ Carita Liljendahl ~ 22 kommentarer

I går firade vi en god väns 50-års fest. Vi är ett gäng som umgåtts mer än tjugo år, så antalet fester längs med åren har blivit många. Nuförtiden går det ändå lite lugnare till än förr 😀 … vi började klockan 17 i går och slutade före 21!

50 blir också OS!

Symboliskt nog bildade ballongernas bakvända skuggbild ordet OS. Kvällens jubilar har vunnit medaljer i Paralympics på 1990-talet, så det här passade ju bra. Riktig guldvalör också!

OS även här 🙂

Ballongerna var bångstyriga i kvällsbrisen så det blev OS även här 🙂

Men med en lång mans hjälp fick jag ballongerna att lyda för en stund i alla fall.

Så här ska det ju vara!
Vi köpte en blomsterkrans till jubilaren.
Borden var vackert dukade med blommor från släktens trädgård.
Hembakad smörgåstårta…
… och hembakad sommartårta blev vi bortskämda med!

Pajmums

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer
Syster bakade och delade med sig av blåbärspaj.

Jag kan inte baka själv. Eller kanske rättare sagt: har inte tålamodet… då man ska väga och mäta ingredienser noggrant, blanda väl osv.
Nä, jag har liksom lite gett upp då kakor aldrig stigit rätt eller då hela proceduren känns för omständlig och kladdig.

Det finns andra som KAN baka och jag är bra på nåt helt annat 🙂 Tänk om vi alla var lika? Hur kul vore det?

I dag kom medborgarinstitutets kurskatalog med posten. Den ger en föraning om hösten. Men egentligen känns det ganska skönt. Att vi har årstider, och nåt slag av rytm och rutiner. Jag hittade några kurser som jag KANSKE är intresserad av 🙂

Applåder åt mig själv!

~ Carita Liljendahl ~ 24 kommentarer

I dag på eftermiddagen blev jag klar med projektet ”Tömning och sortering av arkiv”. Innehållet från över femtio pärmar har reducerats till mängden ni ser på bilden. I nya bostaden har jag tid att sortera dem ytterligare, men nu behöver jag inte reservera tolv flyttlådor för pärmarna, det lär räcka med en enda  😀

Allt som återstår av det enorma klipparkivet.

Jag applåderar för mig själv!

Nu kanske det finns någon som undrar varför jag ens behöver så här mycket papper. Jag fick ett förslag om att låta fotografera allt, digitalisera på nåt sätt, om jag förstod saken rätt. Men för mig är pappersurklipp mer värdefulla än något jag bara har på en USB-pinne, för det är såvitt jag vet inte hundra procent säkert att lagra viktigt material på sådana.
Jo, papper kan brinna upp men det kan minnespinnar också.

Här finns nu över trettio år av dels tidningshusens historia, dels roliga reportage jag gjort genom åren. Mina kåserier och kolumner, kändisintervjuer och allt möjligt annat som JAG själv tycker är värdefullt att ha kvar.

Men ett sådant jobb det var… det kändes som ett evighetsprojekt! Ändå krävde det bara några dagar.

Och med min snälla systers hjälp har det pappersavfall som jag inte fick i väg i går hittat till en djup container för returpapper i dag. HURRRAAAA!!!

 

Härlig dag, och minnesresan fortsätter

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

Jag har fått mycket gjort i dag och ändå är klockan ännu bara halv fyra på eftermiddagen.
Träffade en väninna som jag nuförtiden ser bara varannan månad, om ens det, för att vi bor rätt långt ifrån varandra. Med hjälp av henne fick jag en del av pappersavfallet bort. Jag bjöd på kaffe och tårtbit vid stranden och sedan handlade vi tillsammans. Tacksam för att kunna handla aningen mer, lite tyngre saker, på en och samma gång än vad jag annars får baxat på cykeln.

Roliga minnen finns det gott om.

Angående pappersavfallet, ja. Sådant som ni ser på bilden slänger jag ju INTE bort.
Nu har jag också kommit på hur jag sorterar resten då jag väl har flyttat.
Måste erkänna att jag inte visste att jag hade över femtio pärmar som innehöll allt från urklipp till spanskakurser och brev jag fått av mina fadderbarn.

Mycket från arkivet slängs, men jag är glad då det ser ut som att jag kommer att lyckas krympa antalet pärmar från 50+ till högst tio. Det blir en pärm med minnen från tidningshusens historia… oj, oj sådana intressanta storyn där finns, mycket hade jag hunnit glömma 🙂
Andra pärmar innehåller olika reportage jag haft förmånen att få göra. Och i en tredje samlas kändisträffarna. Det är SÅ kul att få allt det här sorterat.

Niklas och jag.

Ett av många trevliga minnen är då jag träffade Niklas Strömstedt inför en konsert. Vi talades vid i en park i Helsingfors. På den tiden var jag blond och hade ganska kort hår. Men HAN … han är ju sig lik, eller hur?

Jag börjar se meningen med allt som hände för drygt tre år sedan. Snart har jag gjort mig av med mycket av det som hänger ihop med den tiden. Bara goda minnen finns kvar ❤

Månadsbilden – augusti

~ Carita Liljendahl ~ 11 kommentarer
En RO-ingivande bild.

Kvällsrodd heter den här bilden.
Jag minns hur jag rodde runt Tågholmen då jag var barn och ung. Ibland blev det tungt på andra sidan holmen då jag inte hade räknat med att det blåste där 🙂

Augusti månad försvinner säker lika fort som juli. Den innehåller en 50-års fest, en weekendresa till Helsingfors, fotografering av gamla hus, massage, frissa, flyttlådor som anländer… och innan jag packar ner saker ska ALLT som jag inte vill ha eller inte behöver på nya stället bort. Så nog finns det att göra!

Månaden kulminerar sedan i evenemanget Lovisa Historiska Hus och flytten till ny adress.