Den här texten hittade jag i en svensk veckotidning häromdagen. Jag känner igen mig själv i den. Särskilt om ni läser de två sista meningarna.
Många av dem som bor ensamma, vare sig de har valt att göra så, eller är ofrivilligt ensamma, brukar känna sig lite extra åsidosatta på stora högtider.
Men jag tror man kommer ganska långt med att ha rätt inställning. Om man jämnt tänker på vad man saknar blir man ju ledsen. Men om man är nöjd med det man har, för vi har ju det ändå rätt bra i vår värld, kan det leda till att man mår lite bättre.
För övrigt skriver man ordet allena med två L. Kollade för säkerhets skull i Svenska Akademiens Ordbok… Men det här inlägget ska inte vara något gnällinlägg 😀
Lite senare i dag visar jag ett par bilder på vad jag köpt i dag. Jag är helt i tagen då jag fått ”en ny vän”. Ni som känner mig skrattar säkert igenkännande 🙂
… den här tomten visar vad han tycker om dem!
Eller kanske han är arg för att det inte blev en sådan vinter som meteorologerna förutspådde till midsommaren?
Vill man veta vilket väder det är, då är det säkrast att sticka näsan utanför balkongglasen och känna efter.
Tomtens hälsning 🙂
Uruselt väder hade utlovats till midsommaren. Men är man meteorolog kanske det är bäst att inte lova något mer än det. Allt som är bättre än regn och rusk, blåst och +10 grader, gör ju folk glada då 😀
I samband med att jag hämtade bort cykeln fastnade jag på väninnans gård nästan två timmar, för att vädret var så fint och för att vi hade lite mousserat i glasen 🙂
Slutar aldrig förundras över Guds konstverk i naturen.
Sedan tänkte jag att jag cyklar dit näsan pekar, och landade på min systers gård. Där hittade jag dessa underbara irisar.
Ett hav av irisar.
Och kvällen avslutades vid Café Saltbodan där det bjöds på levande musik. Välkända låtar med en jazzig tvist.
Såväl om jag ser till vädret, som om jag sätter en måttstock på vad som är en bra midsommarkväll för mig själv.
Hos Marina och hennes man fick jag ta del av det här midsommarbordet. Här fanns nypotatis, matjessill, nubbe, vin, kokt ägg, räkröra, skinka, sallad, snacks och mycket annat gott. Jag tackar ❤
Midsommarmat.
Såsom jag tidigare har sagt… syrenerna blommar än på sina ställen och är väldigt dekorativa med sina massiva klasar.
Dekorativt.
På kvällen besökte jag Skeppsbro-området. Där restes midsommarstången. En video som visar hur det gick till finns på Nya Östis Facebooksida.
Förberedelserna i full gång.
Sedan delade min syster och jag på en midsommartårtbit och jag drack ett glas mousserat.
Kakan ser ju enormt ut 🙂
Finlands 100-års jubileum (hundra år sedan Finland blev självständigt, 6.12.2017) firas hela året på olika sätt. Bland annat med ett världsrekordförsök, Koko Suomi tanssii – Hela Finland dansar. Det började klockan 22 och då var jag inte längre där, men Nya Östis direktsände händelsen i sin Facebookgrupp och där var faktiskt massor av människor. Min bild togs lite tidigare på kvällen.
Och även om det inte var jättevarmt ute så var det en FIN kväll, utan regn, utan blåst – med en helt behaglig temperatur, om någon frågar mig 🙂
Helger förknippas väl rätt ofta med familjer som kommer samman. Vare sig det handlar om jul, påsk eller midsommar. Ändå är väldigt många ensamma i dag. För somliga är singellivet självvalt och inget påfrestande, för andra är det en mardröm. Många äldre människor känner sig ensamma och skulle ge vad som helst för att lite oftare få besök, bara prata bort en stund med någon.
Ett gammalt äppelträd.
Det här gamla äppelträdet i Kyröskoski har sett generationer komma och gå. Jag tycker det är så vackert med sina knotiga stammar, med mossan och laven och ihåligheterna. Det är liksom livet självt.
Den gamla stammen ser nytt liv växa intill sig, år efter år, så länge som den finns.
Jag hade inga planer för den här midsommaren. Just för att jag också förknippar den med helger då släkt och olika kompisgäng kommer samman.
Själv ordnar jag ingen fest, men jag tänkte att jag kan gå till Skeppsbron och se midsommarstången resas (om det inte spöregnar). Där kanske jag hittar någon bekant att prata med och sedan cyklar jag hem igen. Jag är nöjd med den lösningen, för då har jag själv gjort vad jag kunnat, det vill säga sökt mig ut bland folk.
Nu råkade det sig ändå så att en vän ringde och frågade om jag vill komma hem till henne och hennes man i morgon. Så jag känner mig lyckligt lottad där. För midsommaren är, såsom många andra helger, en högtid då man inte tränger sig på hos någon.
Ett somrigt ljus som jag köpte på Trädgårdsföreningens resa.
Livet blir så bra som man gör det till. Jag försöker tänka så. Det ÄR nuet som gäller. Nästan dagligen hör jag om människor, både yngre och äldre, som hastigt gått bort.
Vi vet inte när den stunden kommer för oss själva. Då det är dags att så att säga ”kila vidare”.
Så var snälla mot varandra och försiktiga där ute, var ni än är ❤
… och till traditionen hör att det finns blomster i en gammal mjölkkanna på brunnen vid stugan där jag får vistas ibland. FasterAster och jag hade en trevlig eftermiddag och kväll där, efter regn kom nämligen sol. Jag klippte gräsmattan, för det är sådant jag älskar att göra då jag inte har egen trädgård – och då det inte är något måste att hålla på med vecka ut och vecka in.
Sedan sov vi gott efter allt utearbete och hann ännu njuta en stund av morgonsolen innan jag cyklade tillbaka in mot stan.
Blommor hälsar välkomna!
Där hade vi redaktionsmöte lite tidigare än vanligt på grund av midsommarhelgen. Nya Östis bjöd på midsommarkaka som Sakura Deli hade bakat. Den var underbar! Tack till konditorn och tack till Nya Östis!
Fantastiskt god jordgubbstårta.
En kort sväng via affären eftersom frukostbrödet hemma var slut. I butiken var det midsommarträngsel. Jag hann hem precis innan regnet kom och nu mullrar åskan i fjärran.
Hoppas att det inte regnar i dag så mycket som i går.
Tillbringar den här eftermiddagen, kvällen och natten på en stuga där jag har förmånen att få vara då och då.
Men bilderna är tagna i närheten av Tammerfors i går.
Jag har skrivit det förr. Men utblommade tulpaner är också vackra konstverk.I Kyröskoski fanns det också tulpaner som ännu inte hade blommat ut.En blöt buskros på Korpijaakkos lantgård i Hämeenkyrö. Lite synd att rosorna är sena i år, många hade ännu inte börjat blomma.
… var ett av de ställen vi besökte på Trädgårdsföreningens utfärd.
I en av bodarna där hittade jag en talande väska 😀 ”Köp mig”, sa den och jag funderade en stund om jag kunde hitta en användning för väskan.
Jepp. Jag kan ha mobiltelefonen, nycklarna och annat smått och gott i den. Sådant som annars har en tendens att ”försvinna” i en större väska.
Ja, och så blev det ett paket mörkt choklad med havssalt. Förpackningen har tydligen tillverkats för att göra reklam för en sommartillställning i trakterna av Kyröskoski.
God choklad och såväl festlig som användbar väska.Huvudbyggnaden, Frantsilan Kehäkukka.
Här åt vi vegetarisk lunch och i samma rum som den serverades fanns bland annat massor av naturprodukter till salu.
Lunch- och försäljningssalen.Mera produkter. Gillar att man bevarat mycket av det gamla huset.Här fanns turistinfot men också bodar där det såldes såväl hantverk som loppisgrejer.Ingången till en av bodarna.En gammal stol och ett blomsterarrangemang välkomnar.
… men bjuder på en bild i alla fall.
Särkynyt sydän lär blomman heta på finska, vilket lett till direktöversättningen Brustet hjärta. Men jag har för mig att blomman heter Löjtnantshjärta på svenska.
En blomma som är ett konstverk. Fanns hos paret Rajala i Kyröskoski.
Det regnade mest hela dagen och temperaturen varierade mellan +9 och +13. Men vi gladde oss åt att det inte störtregnade då vi besökte två gårdar, och att det var så gott som uppehåll då vi var på Frantsilan Kehäkukka. Där åt vi och där fanns såväl örtagård som mysiga bodar att handla i.
Återkommer med fler bilder under de närmaste dagarna.
… och doftar så gott. Den lila doftar bättre om du frågar mig, men bägge är ju så vackra!
Syrener på min mammas gård.
Var över och grattade mamma på födelsedagen i dag. Skönt att sitta ute i solen, det var mer än +20 grader och en skön blåst. I morgon ska det regna, om man får tro prognoserna. Sitter då mestadels i buss till och från Tammerfors. Hoppas på lite uppehåll i alla fall då vi ska besöka olika trädgårdar.
Har ett förhandsinställt inlägg för morgondagen eftersom vi startar tidigt på morgonen.
Jag har blivit en riktig trädgårdsfreak! Med det undantaget att jag inte äger en själv, och inte har så mycket till övers för att rensa ogräs eller bära tunga säckar med mylla. Jag plockar bara godbitarna, går och kollar hur andra har det – och lyfter hemma högst ett finger för att byta mylla i en kruka då och då 😀
Jag sitter ganska ofta ute på balkongen nuförtiden. Där är aldrig för varmt och inte för kallt heller, eftersom den har morgonsol och är inglasad. Den är perfekt, också med sitt svala golv.
Det är en plats där jag har tid att tänka.
I dag tänkte jag bland annat på gamla tider, då jag ofta gav efter för att jag tyckte det var en god egenskap att kunna göra det.
Att kompromissa är ändå en sak, men att alltid ge efter för att en annan person till exempel vill ha gardiner… men absolut inte spetsgardiner… det är ju för bövelen en helt annan sak.
Nu har jag min svarta spetsgardin. Och det är den enda jag har i hela lägenheten.
Glas och grönväxter.
Jag har också mina stilleben. Olika växter som jag vill att ska rota sig. Tidigare hade jag oändligt svårt att slänga bort en enda liten ”grön sak” som det ännu fanns något liv i 😀
I dag gör jag mig av med allt sådant som jag inte behöver, även växter som levt ut sitt liv. Men jag försöker fortfarande rädda det som räddas kan 🙂 Nu tycker jag ändå att jag lyckats göra den sidan av mig själv till något positivt.
Sedan kan jag också gilla att sitta och titta på detaljer. Då jag fick ett kort via posscrossingen av en ung rysk kille beundrade jag länge hans handstil, de fina frimärkena, de kyrilliska bokstäverna.
Jag kommer knappast att spara mina postcrossing-kort för evigt. Jag tycker det räcker med att jag äger dem kanske ett år, ser på dem ofta, ägnar avsändaren en tanke. Sedan kan jag släppa de här världsliga tingen.
