… och i dag är det dags! VM i hockey börjar i Ryssland om nu någon råkat missa det 🙂
Jag är taggad till max som vanligt!
Flaggan som syns på bilden är en sådan där som vi på finska kallar ”rälläkkä”-grej. Den för ett jäkla oväsen när man låter flaggan snurra runt på stången 😀
Sedan har jag min lilla minihockeygubbe och förstås en stor Finlandsflagga att vifta hejvilt med.
… både via solen och via en liten biskvi!
Då jag var på ett jobb i dag, som handlade om hur man fixar vårens och sommarens fester, köpte jag de här små biskvierna.
En bekant brukar baka sådana, han är virtuos på det och har alldeles särskilda knep för att få dem fina. Någon gång tänkte jag att han kanske kunde lära mig konsten också, men samtidigt kom insikten… nej, de här är alldeles för omständliga att baka, jag köper dem istället och understöder en företagare 🙂
Och nu hittade jag äntligen precis de biskvier jag letat efter!
Den här dagen har krävt energi, för det är klart att jag och kollegorna funderar mycket på framtiden. Men som sagt, jag litar på att allting ordnar sig på ett eller annat sätt. En dag i sänder. Det var det som gällde efter skilsmässan, det är det som gäller nu.
Nu går det verkligen undan i naturen. Efter ganska ihållande regn slår knopparna ut fort då värmen kommer. Jag försöker njuta i nuet, varje gång då jag är där ute. Jag låter handen svepa över buskar där löven ännu inte spruckit ut. Jag går långsamt. Känner fötterna mot asfalt, grus och sten. Andas in nuet. Hör fåglarna sjunga, känner solstrålarnas värme.
Den här bilden har inget med glädjen jag känner i nuet att göra.
Den här dagen var nämligen inte så kul på jobbet. Vi visste att förändringarnas vindar åter skulle blåsa.
Själv har jag gått genom så stora förändringar i mitt liv de senaste två åren att jag vågar lita på att livet bär. Allt ordnar sig. Det kan låta som en likgiltig tanke, men jag lovar att det inte är det.
Jag är inte alls säker på att just jag får behålla jobbet. Men jag tror att livet ordnar sig ändå. Det har det gjort hittills. Hur många smällar på käften jag än fått.
Det som kändes positivt i dag efter personalinformationen var att verkställande direktören gav oss tillstånd att öppet tala om läget. Och bra känns det också att bolaget åter vill satsa på det renodlat lokala.
Det är där framtiden finns. Läsarna är beredda att betala för ett unikt material som de inte kan få någon annanstans.
… och årets första glass från kiosken vid torget.
Nyheten Ingmans Oreo har jag ätit en gång tidigare i år, men det var i Sibbo. Ska förstås köpa den i Lovisa också 🙂
Och ett hav av krokusar kan man ju inte låta bli att fotografera. Det har varit en riktigt fin vårdag i dag!
Men för att bevisa att det faktiskt inte var så tomt då Fridolinarna sjöng in våren visar jag den här videon.
Nu är den äntligen här! Den första sommarmånaden. Än är det inte riktigt sommar, men snudd på då vi har sol i dag. Hittar man ett ställe där det är vindstilla kan man ha det rejält varmt.
Firade valborgsmässoafton med en god vän. Först på Café Saltbodan, sedan på Ölvin som ligger granne på andra sidan gatan.
På det här området, men vid de gamla saltbodarna som inte syns här (jag ska visa bild på dem senare) ska vi sjunga in första maj i dag.
Och så har vi månadsbilden för maj från min kalender med bilder av Minna L. Immonen. Aprilbilden finns här.
Och vet ni vad. I dag har det gått två år sedan jag kom på att min make hade en annan kvinna.
Men det var faktiskt inte alls det första jag tänkte på då jag vaknade. Jag hade en väninna som övernattade hos mig och vi tjattrade på som vanligt. Vi hade tusen andra saker att tänka på – ni vet, då man uppdaterar vad som hänt under den månad vi inte setts 🙂
Och jag är inte längre sorgsen över separationen. Den gjorde oerhört ont för två år sedan, och den gjorde fortfarande lite ont för ett år sedan.
Men jag överlevde.
Jag är också säker på att allt har en mening, fastän den kan vara svår att se då man är mitt inne i det nattsvarta.
Jag tror att alla prövningar jag gått igenom har gett mig något slag av mod och en tro på mig själv som jag inte hade för två år sedan.
Glad första maj!
(ps. har inte glömt söndagsskyltarna, dom kommer ut om några timmar)
Så säger man inte i Sverige, tror jag. Och där firar man inte annars heller på riktigt samma sätt som vi i Finland.
I Sverige är majbrasor vanliga. Hos oss tänds brasorna till midsommar och vid villaavslutningarna och på forneldarnas natt i augusti.
Jag följer inte längre så väldigt många traditioner kring första maj. Men eftersom jag fick kämpa ganska hårt för att få vita mössan (=klara studentskrivningarna) brukar jag ha mössan på huvet åtminstone på första maj, ibland även på valborgsmässoafton.
Därvid stannar det ungefär. Jag har ätit flera struvor redan innan den här dagen, men mjöd dricker jag inte. Det blir skumpa och vitt vin i stället.
Ballonger blåser jag inte heller upp. Ska kolla om jag har några gamla serpentiner på lager 🙂
Men det är fint med traditioner och kul att se att många ännu förvaltar dem. Till exempel att man sjunger in våren på olika håll i landet – på torg, i parker där folk har picknick och i festlokaler.
Önskar er alla en trevlig helg!
… på alla avundsjuka människor som det tycks finnas.
Jag blir så trött på dem som baktalar andra, som sprider falska rykten och som skapar intriger – ofta för egen vinnings skull.
Den som blir utsatt för förtal har svårt att värja sig. Det är ju omöjligt att ”springa runt på stan” och försöka rätta till saker och ting då du aldrig vet vem som sagt vad åt andra människor.
Jag brukar försöka lita på att det finns någon högre makt som ser till att sanningen alltid till slut kommer fram. Det måste finnas något slag av rättvisa i vår ofta så kaotiska värld.
Jag blir också trött på människor som inte kan tåla se andra lyckas. Om jag vet att jag är särskilt duktig på något och vill lyfta fram det, då önskar jag att andra människor också ska se det och stötta mig i min entusiasm. Så vill jag själv agera, jag vill uppmuntra och pusha andra så gott jag kan.
Endast genom att samarbeta och stödja varandra såväl på jobb som på fritid kan vi utvecklas och gå framåt.
Vem mår bra av att sätta krokben för andra eller av att sprida rykten som saboterar saker och ting för den som har modet att gå sin egen väg. Hur många entreprenörer finns det inte som tvingats se sina drömmars idéballonger pangas av avundsjuka rivaler?
Men skam den som ger sig.
Tack för ordet.
… bilder på de blommor jag köpte på mässan i Tammerfors för snart två veckor sedan.
En engelsk doftpelargon. Doftade väldigt starkt då jag köpte den och hade den i bussen. Här hemma har doften avtagit, men då jag plockar bort vissnade blad och gnider fingrarna mot de friska gröna kommer den ljuvliga doften igen. Så det är bladen som doftar, inte blommorna 🙂
… att det varit höstlikt väder två dagar, för att sedan i dag på eftermiddagen svänga totalt.
Tog några selfies också men inte vet jag vad det var för en påskhäxa med spetsig näsa och konstig kalufs som fastnade på bilden… fattar inte varifrån hon kom.
Jag borde ha bandat fågelsången också. Eller deras hysteriskt glada pip och skrik 😀
