Nu är den äntligen här! Den första sommarmånaden. Än är det inte riktigt sommar, men snudd på då vi har sol i dag. Hittar man ett ställe där det är vindstilla kan man ha det rejält varmt.
Firade valborgsmässoafton med en god vän. Först på Café Saltbodan, sedan på Ölvin som ligger granne på andra sidan gatan.
På det här området, men vid de gamla saltbodarna som inte syns här (jag ska visa bild på dem senare) ska vi sjunga in första maj i dag.
Och så har vi månadsbilden för maj från min kalender med bilder av Minna L. Immonen. Aprilbilden finns här.
Och vet ni vad. I dag har det gått två år sedan jag kom på att min make hade en annan kvinna.
Men det var faktiskt inte alls det första jag tänkte på då jag vaknade. Jag hade en väninna som övernattade hos mig och vi tjattrade på som vanligt. Vi hade tusen andra saker att tänka på – ni vet, då man uppdaterar vad som hänt under den månad vi inte setts 🙂
Och jag är inte längre sorgsen över separationen. Den gjorde oerhört ont för två år sedan, och den gjorde fortfarande lite ont för ett år sedan.
Men jag överlevde.
Jag är också säker på att allt har en mening, fastän den kan vara svår att se då man är mitt inne i det nattsvarta.
Jag tror att alla prövningar jag gått igenom har gett mig något slag av mod och en tro på mig själv som jag inte hade för två år sedan.
Glad första maj!
(ps. har inte glömt söndagsskyltarna, dom kommer ut om några timmar)
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
Glad första maj till dig också Carita!
KRAM
Kram! Livet går vidare!
Ja, det gör ju det! oavsett vi vill det eller inte!
Ja, livet går vidare och ibland undrar jag hur det är möjligt men det gör det. Härliga bilder och kalenderbladet är så vackert som helst.
Visst undrar man hur livet KAN gå vidare efter olika katastrofer… Menar, folk klarar krig och tortyr… ibland känns mina egna problem och sorger så futtiga… mänskor lider av sjukdomar osv.
Men var och en av oss har våra problem och de som kan kännas futtiga för någon är stora för andra.
Det är väl det som kallas livet? Kramar!
Precis! Kram tillbaka!
Vi lär och utvecklas av svårigheter även om vi helst hade sluppit hamna i dem just då. Det är en glädje att ha fått följa dig och se hur du klarat dig igenom detta och dessutom blivit starkare. Visst är det härligt så här när vi har sommaren framför oss. Blir full i skratt när jag läser om din övernattande väninna och allt ni behövde tala om. Jag har också haft glädjen att ha en väninna hos mig under förra veckan och vi hade inte sett på 3,5 år, så gissa hur mycket vi babblade 😉
Kram!
Att ta igen 3,5 år krävde säkert sin tid 🙂 När den ena av er drog efter andan fortsatte väl den andra prata 🙂
Ja, vad skulle jag ha gjort utan alla vänner som verkligen orkat lyssna och förstå att sorgen krävt sin tid…
Kram!