Övrigt

Helt onödigt… men, nyttomotion, och spännande dagar på kommande

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

Här har jag skottat upp gången till källartrappan och efter det putsade jag själva trappan. Traktor skötte p-platsen men när det nu har vräkt ner snö så hinner de som ska röja inte vara överallt.

Totalt har vi fått kanske 40-50 centimeter snö sedan i natt och under dagen. Helt onödigt, om ni frågar mig. En kille som jobbar i S-market tyckte lika. Han sa att han nog får leda cykeln hem den här dagen.

Plus med busvädret var att det var extremt lugnt i affären. Ingen trängsel som ni ser.

Men det hade varit trängsel igår. Då visste många att snöovädret skulle börja på natten och fortsätta hela dagen i dag. Bor man då ute på landsbygden ser man nog till att man åker in till stan då vägarna är framkomliga, för det var dom inte direkt i dag…

Fanns inte stor risk att andra kunder än jag själv skulle fastna på bilden 😀

Med nöd och näppe fick vi bilens nos in på mammas gård där snön låg i halvmeter höga drivor. Syrran och jag skottade gångar till vedlidret och till fåglarna matningsplats. Efter en timme inne hos mamma var det dags att skotta lite igen, och putsa bilen fri från ytterligare fem centimeter snö.

Om vi inte har -25 grader här i södra Finland så får vi istället en halv meter snö.

Jag fick nyttomotion och 5500 steg bara av skottningen. För vi var tre personer som skottade fram även lånebilen från syrrans gård där snön låg i drivor och de som sköter gården hade inte hunnit göra det före klockan 13. Plus att plogbilen hade gjort en stor vall av snö vid in- och utfarten så den tvingades vi också skotta upp.

Och spänningen jag skrev om i rubriken, vad handlar den om?

Jo, att det ska bli plusgrader, och nästa vecka kanske rentav plus sju grader! Då får vi se vad som händer med snömängderna…

Fastekalendern säger: Se det goda i världen.
Och ja, det finns mycket som är gott fastän det är lättare att se och läsa om allt elände…

Se det goda. Vi har inte krig i Finland. Det finns människor som bryr sig om andra än sig själva.
Det goda kommer att segra.

Allt möjligt från igår och i dag, t.ex. en doft-skräp-påse!

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

I sena kvällstimmen hinner jag skriva några rader som summerar gårdagen och den här dagen.

Bilden togs vid finska skolcentrets gård igår kväll. Jag var på jobb där, i den nyaste byggnaden som inte syns på bilden, då det arrangerades en diskussionskväll där om stadens strategi för de kommande åren.

I dag hade jag också ett jobb mitt på dagen. Sedan frissa. Sedan en träff med andra frilansskribenter. Så det var verkligen fullt upp från mitt på dagen till början av kvällen.

Bilden till vänster. Jag väntar på syrran i bilen. Före frissabesöket. Håret är aningen risigt, men sedan blev det fint igen. Har dock ingen efter-bild, får bli till en annan gång 🙂

Bilden till höger. Köpte skräppåsar i Tokmanni och behövde små tio liters påsar till toalettens skräpkorg. Såg först då jag kom hem att jag hade köpt påsar med doft! De doftar jordgubbe 🍓😂 Men bra så! Finns ju värre odörer.

Fastekalendern för 25.2: Ge en slant till välgörenhet. Nå, det blev inte av just i dag, men jag stöder månatligen Corazon Grande i Bolivia som leds av Siw Broman, min vän sedan skoltiden.

Jag lägger också slantar i insamlingsbössor då och då, vare sig det gäller Hungerdagen eller andra insamlingar. Ibland betalar jag små summor till Frälsingsarmén, Cancerfonden, Rädda barnen och andra organisationer och föreningar.

Hälsostegen för 19.2–25.2: 13.300. Tycker om att föra statistik över dem fastän jag inte gör långa promenader. Alla steg räknas och att vara ute varje dag.

Det blev brons igår, och skyltar i dag

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

Att vinna brons är roligare än att förlora och ”bara få silver” 🙂 Finland körde över Slovakien med 6–1 i OS-bronsmatchen igår. Siffrorna talar kanske inte riktigt hela sanningen, eftersom slovakerna desperat försökte reducera och spelade utan målvakt från och till under fem minuter på slutet. Då gjorde vi två mål i tom kasse.

Fram till dryga halva matchen var det ganska jämnt och inte visste nån hur det skulle gå, men sedan kom Lejonen fram och visade klorna 🙂

Jag orkade vaka till en bit över midnatt, för jag ville se laget få sina medaljer. Det dröjde och dröjde, blå mattor rullades ut och folk kom och gick. Sedan visade det sig att vi troligen hade väntat på vår kapten Mikael Granlund, som hade skadat sig och gått av planen med en läkare under sista perioden. När han kom tillbaka (sitter bakom OS-skylten med ett C på skjortan), kunde ceremonin börja. Schysst att vänta på honom förstås!

Nacka-Åke vill att vi ska fotografera flitigt under veckan och visa en del av veckans skörd på söndagar. I dag får vi hurra för honom att han hållit i utmaningen ett helt år!

Jag ska försöka bli flitigare med kameran. Ofta får jag kämpa på för att komma ihåg att ta en eller två bilder till mina dagliga blogginlägg, något som ens skulle kännas LITE nytt och inte vara uttjatat sedan år tillbaka här på min blogg 🙂

Gårdagens korta promenad runt några kvarter resulterade i alla fall i en skylt så att jag kan vara med i Skyltsöndag som Christian håller liv i efter att BP lämnade över stafettpinnen.

Generalshagens skola, med elever i de lägsta årsklasserna, håller till i baracker vid Gamla Strand, med fin utsikt över Lovisaviken och närhet till en rink där man kan åka skridsko. Deras riktiga skola genomgår en grundlig renovering.

I fastekalendern gäller en bön för söndagarna, och i dag kan vi läsa: Ge mig kraft och hopp hos dig. Stanna alltid kvar hos mig.
Fina ord som ger tröst.

Det är minus fyra grader, så vi har haft lite mildare två dygn. Nu ska det åter vända och nätterna ska bli kalla, men efter en vecka ser det ganska lovande ut, kanske till och med en grad plus!

Vi har fått snö under natten, vet inte hur mycket. Kanske tio centimeter. Så eventuellt blir det en sväng till mamma för att skotta hennes gård så att hemvården kommer in med bilen där.

19 februari – hjälp någon

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

Fastekalendern ber oss idag hjälpa någon. För mig passade det utmärkt med den utmaningen, för torsdagar är de dagar vi kallar anhörigvårdsdagar. Min syster och jag hjälper mamma. Vi handlar till henne och till oss själva, och ofta har vi min granne med oss så att också hon får veckohandla då hon saknar bil.

Då ser det ofta ut såhär när vi kommit genom kassan.

Mat och annat nödvändigt för hem och hushåll åt fyra personer.

Hos mamma hjälpte vi också fåglarna. Snö täcker marken och det är minus tio grader. Fåglarna behöver mycket mat.

Som tack för att vi bjuder skjuts åt grannen brukar hon ibland bära in ved till mig, så nu har också hon hjälpt någon i dag.

Nu ska jag rada veden i korgar och ställningar och så börjar jag elda.

Igår var det stor spänning i OS-hockeyn då vi hade en liten målvaktstabbe som gav Schweiz ledningen med 0-1. Sedan gjorde schweizarna ännu 0-2 och det såg inte bra ut för Finland…

Jag hör ju till de stora optimisterna som tror på mitt lag ända till slutet. Om laget ligger under 3-0, två minuter före fulltid kan jag ge slaget förlorat, men jag vet också att man kan göra tre mål på en minut…

Nu reducerade Finland till 2-1 då kanske sex minuter återstod och sedan kvitterade vi till 2-2 och vann i förlängningen. Imorgon väntar Kanada… det blir en tuff drabbning.

Trist att Sverige föll ur turneringen. Jag hejar alltid på Sverige då det är så att SWE inte möter Finland.

Hälsostegen för 12.2–18.2 blev inte fler än 11.680 då jag hade ett par dagar som jag bara vilade hemma. Dagar som verkligen behövdes. Och nu borde det bli mildare om en vecka. Men få se. Noll grader skulle ju kännas som rena rama sommarvärmen!

Alla dagar är vännernas dagar

~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

… och idag är det också Askonsdag. Det får jag ta och googla för att komma ihåg vad det betyder 🙂

Utan att jag egentligen kände till det jag läste på annan plats på nätet: Askonsdagen inleder kyrkoårets fasta och det är en tid för bot och bättring, lugn och kontemplation, började jag faktiskt dagen lugnt med sådan meditation som passar mig.

I fastekalendern, som jag presenterade igår, står det att en mässa med musik, stillhet och gemenskap firas i kyrkan ikväll klockan 18. Jag går inte dit, eftersom jag i ärlighetens namn väljer herrarnas hockeymatch, kvartsfinalen mellan Finland och Schweiz.

Igår firade jag med två väninnor försenad Alla hjärtans dag. Vi brukar ge varandra små gåvor och som ni ser fick jag choklad i olika former och sköna sockor som med fördel kan användas nattetid, och en liten skumpa.

Min gåva till vännerna var rosa doftljus. Jag brukar säga att den som inte kan ha doftljus inomhus kan använda det på balkongen eller senare på ett bord utomhus. Dessutom gav jag dem en påse med praliner som hade smak av jordgubbe och Baileys likör.

Också i övrigt går dagen i vänskapens tecken då jag för en veckotidning ska skriva ett reportage om Glädje i vardagen, och där spelar en nära vänskap stor roll. Två personer som gör mycket tillsammans, idkar utomhusliv, stöttar varandra i livets alla skeden.

Dejting och fastekalender

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

Hur går det ihop? Fenomenalt, om ni frågar mig.
Så här ser min församlings fastekalender ut.

Nu har jag tänkt följa den, och rapportera hur det går. Jag är inte säker på att jag kan komma med bra lösningar, svar eller annat som passar in, men jag gillar denna kalender.

Utmaningen går också till er alla andra som vill vara med. Delta en dag, två dagar eller flera dagar och skriv gärna om det på din blogg!

Tisdagen den 17 februari (för övrigt min namnsdag i Finland, om nu nån missat det) 😀 … gäller frågan fastlagsbullen!

Med ny eller traditionell fyllning?
Mitt svar: Jag gillar mandelmassa, men avskyr inte heller sylt och jag kan pröva på nästan vilka andra fyllningar som helst. Ätit lemon curd-semla, men tycker att en med Nutella vore för söt. Och om nån frågar ”surströmmingssemla”? Så då är svaret ”nej, tack” 🙂

Sedan måste jag ju bara berätta detta.
På uppmaning av några vänner anmälde jag mig till detta program, i april 2024.

Jag blev kallad till casting och första uppgiften gick bland annat ut på att skicka in en video av mig själv och svara på en del frågor. Det kändes inte som en helt oöverkomlig uppgift, men jag lämnade aldrig in fortsatt ansökan eftersom jag förstod att OM jag hade blivit antagen hade jag behövt åka några gånger till Helsingfors för olika inspelningar.

Jag hade trott att något filmteam skulle komma hem till mig efter att jag hade sänt in ansökan. OM jag hade blivit antagen alltså, för det är inte alls sagt att jag hade kommit så långt.

Då kändes allt svårare. Bussar går rätt sällan till huvudstaden, det hade gällt för mig att hitta rätt där i Fiskehamnen (en stadsdel) och jag har ingen bil.
Jag fegade ur och tänkte att det får nu bara vara, fastän det hade varit rätt spännande att få delta i programmet.

Nu tittar jag istället på sändningen och tipsar om att den går på teve om måndagar. Men alla avsnitt kan också redan ses på Yle Arenan.

En dag som väcker många olika känslor

~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

I år skickade jag inga kort på Alla hjärtans dag, men jag önskar ändå att alla som jag känner ska få en fin dag i dag.
Detta kort fick jag av min syster.

Den här dagen kallas även ”vändag” i Finland eftersom den på finska heter Ystävänpäivä. Ystävä = vän och päivä = dag.

Alla dagar ska förstås vara dagar då vi bryr oss om våra vänner, det tror jag att de flesta är överens om.

Den här dagen kan ändå väcka många olika känslor, men så är det ju med alla specifika namngivna dagar, och även med olika helger. Somliga orkar av olika skäl inte med julen medan andra älskar den. Helger och olika datum väcker minnen och känslor, både glada och mindre glada sådana.

Vi förde med vänner och kolleger nyligen en diskussion om vilka tankar Alla hjärtans dag kan väcka. För någon som är ofrivilligt singel kan dagen som ”översvämmas av hjärtan och lyckliga par” kännas förfärlig. Nu talar jag inte om mig själv. Den här dagen är nästan som vilken annan dag som helst för mig. Jag går kanske på kafé med min syster, men det gör vi ju också andra dagar.

Alla känslor ska ändå vara tillåtna på Alla hjärtans dag.
De som älskar dagen ska få älska den och ta ut allt av den.
De som vill dra sig undan får göra det.

Alla hjärtans dag handlar inte för mig heller om presenter eller om att bli uppvaktad. Med några vänner har vi traditionen att utbyta små gåvor med varandra, men det gör vi också kring jul och påsk. Och vi gör det för att vi alla vill göra det. Det ska kännas rätt och bra att ge en gåva, och med tacksamhet tar jag emot det som någon vill ge mig.

Vi har fars dag, vi har mors dag, vi har allehanda dagar längs med året, så visst kan vi ha en Vän-dag.
Den är bra då vi inte låter det kommersiella styra.

Det viktigaste är att vi HAR vänner och känner tacksamhet för varenda en som finns i vårt liv. Riktiga vänner som har hjärtat på rätta stället växer inte på träd. Låt oss värna om varandra ❤

Än har vi vinter kvar, säger mor

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

… Än får vi gå med både strumpor skor 🎶🎵 Något sånt sjunger man i en sång som handlar om att våren inte riktigt kommit än.

Nå, det är bara tolfte februari, nog tvingas vi vänta minst en månad ännu innan kylan ger sig och takdroppet börjar sätta in.

Drygt tio centimeter snö kom det också. Puderlätt ändå tack och lov. Och hemma behöver jag inte skotta annat än källartrappan då jag ska hämta ved, en traktor sköter gården och P-platserna.

Det gick också lätt att köra in på mammas gård. Syns kanske inte här hur mycket snö som kommit, men jag skottade gården hos henne.

Det är roligt att skotta snö, men bara ibland. Inte om den är blöt och tung och om det kommer halvmeter var och varannan dag. Det här var helt skoj att sköta. Och det var ju ändå dagen för anhörigvård.

Ikväll ska jag elda och då blir det att se på Tors innebandymatch via datorn, fastän den spelas hemma. Men det kanske blir -18 i natt och natten mellan lördag och söndag visar prognoserna -24, så jag gör nu allt jag orkar och kan för att hålla hemmet varmt. Låter jag det gå en enda dag utan brasa blir sjunker temperaturen inne. Nu har jag lyckats hålla den vid +18, +20.

Gillar att ta bilder med nattinställning

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

… med mobiltelefonens kamera. Och nu har det ofta blivit så att jag hinner skriva inlägg först mot kvällen.

Här är jag på väg hem från en träff med ett par vänner. Jag har vänt ryggen mot hemmet och fotograferar mot norr. Där syns legendariska hotell-restaurang Zilton till höger, den gula byggnaden i två våningar. Den är stängd nu och till salu i väntan på nya ägare.

Det snöar lätt, har nog nu kommit kanske fem centimeter. Skottade källartrappan i dag, blir att ta nya tag med det imorgon eller på fredag innan bastuturen.

En eller ett par timmar med socialt umgänge, utbyte av tankar om allt från det lokala till världsläget. Det gör mig gott.

Hann sedan hem för att se en del av sista perioden mellan Finland och Slovakien i herrarnas OS-hockey. På bilden en av våra målvakter, Juuse Saros.

I dag eldade jag på dagen för att jag hade annat att göra på kvällen. Så planeras dag för dag nu vintertid. Imorgon kan jag inte elda på dagen då vi har anhörigvården, och på kvällen har Tor hemmamatch. Så det enda som känns lite trist är att jag inte kan gå och se på den eftersom jag måste elda. Men jag köper matchen och kollar den i direktsändning via datorn.

Det förutspås -18 grader natten mellan torsdag och fredag, så jag kan inte lämna kakelugnen kall.

Har allt möjligt på gång, både jobbrelaterat och annat, men nuförtiden vill jag inte så gärna berätta något innan saker och ting är så att säga ”klappade och klara” 🙂

Hälsostegen 5–11 februari, bronsplats för i år, 16 100, och totalt 92 735 sedan årets början.

Något varmare, men än är vintern inte över

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Kom ihåg att ta foton, är uppmaningen till mig själv. Ibland glömmer jag att påminna mig 😂

Från ett möte på en lunchrestaurang gick jag till mataffären. När jag sneddade torget tog jag bilden av det gamla posthuset. Där har inte funnits post på tiotals år, men ändå talar många om gamla posthuset.

Angående kylskåpet. Konstigt ofta gapar det tomt och ändå är jag inte någon matlagningsmänniska och inte äter jag mycket heller. Men det är bra att det inte blir så mycket svinn.

Jag äter gärna på kafeterior eller lunchrestauranger, och idag blev det paj med skinka och paprika, det var gott!

Igår hade jag mycket, eller det kändes så eftersom jag hade ett jobb på kvällen, och då går tiden på något sätt fort. Skrev artikeln efter 19.30 och var klar först 20.30 med hela paketet från bilder till överföring till redaktionssystem.

Vi hade ministerbesök från Svenska folkpartiet igår. Anders Adlercreutz från Kyrkslätt är undervisningsminister, och till höger i bakgrunden syns riksdagsledamot Otto Andersson som kommer från Lovisa. En träff för allmänheten arrangerades i Lovisavikens skola, och även om här syns endast två åhörare var antalet mycket högre. Ett trettiotal skulle jag tippa.

Jag hade gärna återgivit mer av de intressanta diskussionerna i tidningen, men utrymmet är begränsat och mallat och planerat långt i förhand. Jag fick mina 2000 tecken och då är det upp till mig att visa något slags yrkesskicklighet och få med det som kan kännas relevant för läsarna.

Ja, det är lite varmare nu. Minus sex grader och nätterna kanske inte kallare än -10. Men från och med torsdag ska det åter bli hårda köldnätter, i värsta fall -18, -21 grader – och det gäller för tio dygn framöver.