Övrigt

Tre flugor i en smäll!

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

Med tre flugor menar jag utmaningarna Skyltsöndag som leds av Christian, Färgsprakande november som är LillaSysters utmaning och Veckans foton som Åke håller i trådarna för.

Här har vi ju lite färger! Jag hittade äntligen en sten igår, som hör till gruppen Kivat Kivet och som lagts ut av Naya från Lovisa. Jag kanske gömmer den själv på något nytt ställe, eller sparar den till våren. En del grupper, bland dem FinStones, och den här aktiviteten ligger i vinteride från första december till sista februari.

Ett av veckans foton, från igår, juljippot på Alexandersgården.

Vid sådana här tillfällen lyckas jag ju fånga många människor på bild, annars kan det vara lite si och så med den saken. En del små färgklickar även här, allt är inte grått eller svar eller murrigt. Det är vår stadsdirektör Tomas Björkroth till höger som håller öppningstalet för Lovisa Jul.

Idag är dessa filurer som jag byggde på fredagskvällen ett minne blott. Vi har plus fem grader och gubbarna smalt bort. Min granne gör alltid väldigt fina, symmetriska snögubbar med fina ögon, armar och hår. Hon inspirerade mig, men jag hade inget tålamod att göra dem perfekta. Kom sedan på idén att jag vill göra en Muminfigur om tillfälle ges senare i vinter.

Och veckans skylt i all enkelhet kräver ingen översättningen. Kukka = blomma, kukkia = blommor. De vita ramarna smälter in med snön. Här på Alexandersgården finns nämligen en väldigt fin liten blomsteraffär som heter Peikonkello.

Farväl till en vän, och välkommen Lovisas jul

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Vi har en vacker urnelund och platser där ljus kan läggas ner på vår nya gravgård i Lovisa. Där tog vi igår farväl av vännen Eero som hastigt gick bort i början av oktober.

Den här stenen är vacker året om, och särskilt förstås till jul då många lägger ner ljus här. I går hade vi ingen snö, men natten mot i dag kom ett par centimeter.

Livet är ibland glädje, ibland sorg. I dag var det festligt och roligt på torget när Lovisas jul öppnades och ljusen i granen tändes. Mycket människor i farten och kommersen förhoppningsvis god för alla lokala försäljare som ställde upp. Julgubben gladde också såväl gammal som ung.

Alla möjliga figurer rörde sig i vimlet, tror att barnen gillade det här lejonet, för det är väl ett lejon? 🙂

På Alexandersgården vimlade det också av besökare, och där finns också Lovisas största julkrans.

Första snön kom, men det blev inget foto

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Snön kom nämligen i natt då jag sov och på morgonen hade det mesta smultit bort. Tror att det inte kom mer än ett par centimeter om ens det. Cykeln hade jag ändå fått in i förrådet, och jag tror att jag cyklar nästa gång först på våren, för jag har inga dubbdäck.

När jag kom från massagen igår halv fyra tog jag den här bilden av Drottninggatan. Där har julbelysningen kommit upp, men det syns ju inte på bilden 😂

Annars är ju arkitekturen ett sammelsurium, tyvärr. Till höger fanns förr ett väldigt fint trähus, eller egentligen flera som kantade såväl Drottninggatan som Karlskronabulevarden.

Träbyggnaden till vänster inrymde för länge sedan en järnaffär. Den byggnaden har tyvärr förfallit totalt :-(, och står tom i dag. I fönstren visas gamla svartvita bilder från Lovisa.

Pusslet blev klart igår. Nu får det stå där några dagar innan jag bryter upp det och tar itu med följande som har ett juligt motiv.

Torsdagarna brukar vara arbetsdryga och ganska tunga. Vi storhandlar ofta med syrran och grannen då. Att samåka är bra och att få mycket gjort på en gång likaså. Sedan fördes mat till mamma, hennes mediciner doserades, vi bar in ved och snart kanske snöjobb väntar och fåglarna ska ha mat.

Då kan det vara bra att komma ihåg de ord som min mormor skrev till mig i en minnesbok 1971. Det har varit både roligt och känslosamt att läsa verserna igen, som mamma, pappa, min syster, annan släkt och vänner har skrivit till mig då jag var nio år gammal.

Färgbidrag efter en kall natt

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Det var riktigt mysigt att sitta i köket några timmar igår kväll. Jag kämpade för att få pusslet klart, men vid 20-tiden slutade jag och tänkte att jag kan fortsätta i dag, på onsdagskväll, istället.

Det här får vara mitt sporadiska bidrag i utmaningen Färgsprakande november. Bloggvännen LillaSyster skriver såhär om den: Varje dag lägger vi upp en eller flera sprakande bilder. Samma ”regler” som tidigare, det vill säga allt färgglatt är välkommet och DU väljer själv om du vill vara med en, några eller alla dagar – det är som vanligt helt kravlöst.

Och det som är kravlöst, det gillas i alla fall av mig!

Kollar rätt ofta Mumin på Arenan, och här är trollet fundersamt då det kommit snö 💕

Vi har lyckligtvis sluppit snö, men i natt hade vi minus elva grader, säger de som kollade temperaturen då eller steg upp tidigt i morse.

När jag steg upp halv tio var det minus fem grader ute och +15 i mitt kök 😂 Så jag ska elda också i dag. Man vet vad man gör när man bor i ett gammalt trähus och mycket ska planeras.

Att göra idag:
– olja låset till postlådan, det brukar frysa fast då temperaturerna sågar mellan plus och minus
– bära in ved, varje dag lite eftersom jag inte orkar med stora mängder och inte vill försträcka muskler
– gå på massage och healing, mycket efterlängtat 🙏
– elda efter massagen (fyra timmars jobb), kanske sitta i köket samtidigt och få pusslet klart
– planera en del framtida jobb

Långtråkigt blir det med andra ord inte.

Får göra nåt fint av ösregnet

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Bilderna är från igår då jag sitter i bilen som är parkerad på Östra Tullgatan. I dag är det minus en grad, så som det hade varit minus igår hade vi fått rätt mycket snö, för det ösregnade när jag skulle hem från mitt uppdrag. Jag var på en utställning, fotografier av fåglar. Väldigt fina bilder och allt det där med natur, hur fåglar lever, vad de äter, när de flyttar och återvänder, biotopernas betydelse osv. Det är väldigt intressant.

Men mer om det i Nya Östis den 27 november.

Nu mina konstnärliga foton av gråvädret.

Här blev fokus på dropparna på bilens fönster. Fint också det, om man vill se något vackert i det blöta och gråtrista, och det vill man ju.

I den vita låga byggnaden som syns på bilden fanns ännu i slutet på 1990-talet tidningen Östra Nylands redaktion och tryckeri. Där inledde jag min journalistkarriär 1987.

I dag var det icebugsen som gällde eftersom det är halt på sina ställen. Kollade postlådan, den var tom. Bar in ved och även om jag inte tar stora säckar i taget tär det på ryggen. Nu är det ändå gjort och jag sätter troligen en liten brasa även i dag så behöver jag inte slå på elementet i vardagsrummet.

Annars går dagen i det stora hela med sysslor här hemma. Förbereder kommande jobb, svarar på mejl, skriver en artikel. På kvällen skriver jag dagbok, läser bloggar, ser på teve, plöjer olika tidningar. Jag gör ofta många saker samtidigt.

Första gången! Dröjde 63 år…

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

… innan jag fick en av mina bilder på en pärm i en veckotidning. Bättre sent än aldrig 🙂

Den här gången fick jag skriva ett längre reportage om min vän Ann-Britt som numera också är känd på Instagram som Kirppismummo. Hon har där över 40 000 följare och att upprätthålla kontot, publicera reels och inlägg, svara på kommentarer och göra samarbeten med sponsorer har nu blivit nästan som ett heltidsjobb för henne.

Men hon orkar alltid vara positiv och glad, en egenskap hon säger att hon ärvt av sin far. Lika mycket som hon själv talar orkar hon lyssna och stötta andra ❤

Digitala lösnummer för Kuriren hittas på den här sajten.

Och Kurirens pärmbild får bli mitt bidrag till dagens Färgssprakande november. Där har LillaSyster faktiskt en burrata på ett av fotona i dag. Jag åt en sådan i somras och den var speciell men god.

Jag vill ju också marknadsföra Lovisanejdens egen tidning, Nya Östis. Lösnummer av den hittas här.

Jag har texter i nästan alla nummer av tidningen och skulle kunna visa nånting varje vecka, och slå på trumman för den lokala tidningen, som jag tycker är otroligt värdefull.

Men jag tvekar ibland eftersom jag inte vet hur mycket mina bloggvänner vill se av det jag skrivit, och det där med att lyfta fram sina egna texter känns lite som skryt… Men den tanken borde jag kanske bara släppa… Jag får ju göra hur jag vill på min blogg och den som inte vill läsa, eller som tycker att jag lyfter min och olika tidningarnas svansar… kan ju låta bli att läsa, om inläggen irriterar.

Det färgsprakande bidraget!

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

Om detta inte sprakar av färger vet jag inte vad som gör det 😀
Jag har ju inte varit så innovativ i den här utmaningen, men nu fick jag allt till det 😉
Jag vill ju så gärna vara med i LillaSysters novemberutmaning ❤ I dag visar hon bland annat färgglada bankomater.

Min torsdag har åter varit fullspäckad från morgon till kväll.
Ett försäkringsbolag har öppnat nytt kontor i staden, eller egentligen flyttat från en plats till en annan, och Nya Östis skriver om allt sånt som är lokalt.

Anhörigvården tar sina timmar. Vi handlar till mamma, doserar mediciner och hjälper med ditt och datt. Vi har ändå nu de senaste veckorna fått hjälp från hemvården så att vi inte behöver kuska henne till vårdcentralen två gånger i veckan. Lättnad!

Sedan träffade jag två väninnor över ett glas vin, och när jag kommer hem är klockan 18, det är mörkt, det har regnat nästan hela dagen, så det är brasa i kakelugnen som gäller. Till mina dagliga rutiner hör också bloggen, men hinner sällan läsa vännernas ordentligen innan lördag-söndag. Och så skriver jag dagbok.

Så här går dagarna och med den här farten är det snart jul, sedan påsk och sedan sommar 😂

Pusselläget och bättre färg-sprak!

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Bloggvännen LillaSyster håller i trådarna för Färgsprakande november, och jag har ofta känt att jag inte haft särskilt sprakande inlägg. Så nu visar jag pusselläget igen!

Gränna-pusslet börjar ta form. Bra att det går framåt och inte bakåt!

Med tanke på morgondagen har jag en bild där det verkligen sprakar av färger. Jag tog mig i kragen och tänkte ”bättre kan du Smulan!” Och har jag inte sagt det förr så började ex-maken kalla mig Smulan, ett namn jag gillar, men det hängde också lite ihop med att alltid då jag skar upp bröd blev det massor av smulor efter mig. Fattar inte hur de gör som INTE lämnar en enda smula efter sig? Alltså ja, man städar ju bort dem förstås, men att INTE smula alls då man skär upp bröd, det är väl omöjligt?

Och som avslutning en bild som inte sprakar av allt för många färger eftersom den är tagen på Mariegatan i Lovisa en grå novemberdag då jag är på väg hem från affären.

Äta och sova och tumla runt

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

På teven visas ibland live-sändningar som har med djur att göra. I Sverige filmas Den stora älgvandringen, och här i Finland har vi fått se allt från fågelbon med örnar och andra fåglar, till säl (Norppa-live) och föl (Varsa-live).

Nu pågår en med hundvalpar som heter Pentu-live. Pentu är valp på finska.

Jag har tittat lite från och till på det här via Arenan. Men jag sitter ju inte i soffan i timmar och följer hundarnas liv. Valparna är i dag 29 dagar gamla och för en vecka sedan sov de nästan alltid då jag tittade.

Nu har de, såsom det i texten nere till vänster står, fått nya upplevelser via en del leksaker och en vattenskål 🙂 Det nya gjorde dem något konfunderade.

Fortfarande sover de mycket, tumlar runt, går på varandra, ligger på varandra, gnyr och gläfser i sömnen troligtvis av drömmar 🥰

Själv hoppade jag några gånger till här vid datorn när jag jobbade och plötsligt hörde olika främmande ljud och smällar. Sedan kom jag ihåg att jag hade valpsändningen på, och de som väsnades vara hundarna där 😂

Jag har inte haft så många Färgsprakande november bidrag men här finns ju några färgklickar!

Att baka ska vara kul och lätt, utan kladd!

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

Hittade ett recept som hade namnet ”Över natten äppelsemlor”. I Finland kallas ju frallor (brödet) semlor.

Om jag ska baka ska det vara enkla recept, och här fanns ett citat intill bilden av bröden. ”Blanda ihop, låt jäsa och grädda – utan knådning!”

Perfekt för mig som ogillar att tvingas kladda med händerna! Här behövdes bara en trägaffel.

Hmm, det här liknar ju något slags gröt, men det står också i receptet att degen ska få en tjock, grötliknande konsistens.

Jag var på en fotokurs i fredags, men det märks ju inte här… Det blev suddiga bilder, hade lite för dålig belysning eller också var jag för ivrig att fota när jag en gång åter kom igång med brödbakningen. Och det här är ju bilder som inte går att ta om.

Bröd kan jag baka, eller har kunnat. Jag vet ju inte hur dom här blir, först imorgon får jag veta. Degen står nämligen nu på jäsning i kylskåpet och bröden, semlorna/frallorna bakas imorgon på förmiddagen.

Nåt sånt här är det tänkt att bli 🤩 enligt den självutnämnda stjärnkocken.

2–3 (400 gram) äpplen, inhemska finska i detta fall
5 dl kallt vatten
en påse (11 g) torrjäst
2 msk rypsolja
1 tsk salt
10 dl semlemjöl

Tvätta äpplena, riv dem med skalet på ett grov rivjärn.
Blanda rivna äpplen, kallt vatten och jäst i en bunke (volym 5 liter), tillsätt olja och salt.
Tillsätt mjöl tills degen får en tjock, grötliknande konsistens. Blanda till en jämn deg med en trägaffel, knåda inte. Täck över bunken, låt den stå i kylskåp över natten (cirka 12 timmar) för att jäsa.
Fördela den kylskåpskalla degen med hjälp av två skedar till bullar på ett bakplåtspapper. Strö mjöl på ytan. Grädda semlorna ugnen i 225 grader i 25–30 minuter. (Recept från tidningen Yhteishyvä/Samarbete, S-markets ägarkunders tidning)

Jag läste på nätet att en sådan här deg får jäsa mer än 12 timmar och bra så, för jag satte den i kylskåpet klockan 17.45 och tänker inte stiga upp kvart i sex imorgon bitti.

Här jagas inga husmorspoäng (skulle ändå aldrig få mer än ett i månaden om ens det)… och inga bekräftande hurra-rop efterlyses och säg inte ”så duktig du är” för det ordet ger mig nippor (finlandssvenska = utslag).

Men går detta att äta får ni gärna applådera och uppmuntra mig att mumsa och må bra 🤣