I gråaste november vill jag pigga upp mig själv och andra med skyltar jag fotograferade för mer än ett halvår sedan, i början av maj. Då var vi på Nya Östis läsarresa och besökte bland annat Gränna i Sverige.
Skyltsöndag firar vi tillsammans med bloggvännen BP och många andra bloggare!
Så kallas den elfte november och således hade Hufvudstadsbladet den här annonsen i sin papperstidning igår. Dagen kallas också lonkerodagen och klart att vi då ska dricka en Hartwalls Original Longdrink.
På denna gråaste dag, som inte var så genomgrå som på annonsens bild, tog jag mina hälsosteg till idrottshallen där Tor dessvärre förlorade 2–4 mot serieledarlaget Pelicans från Lahtis. Men än återstår matcher innan det blir slutspel mot våren.
På väg mot hallen fotograferade jag några Trees on Saturday och vårt rådhus, av mig även Tårtbiten eller Bakelsen kallad 🙂 Så gott som alla löv har nu kommit ner från träden och ligger i tjocka blöta högar här och där. Det tar längre tid att BLÅSA samman våta löv än att att blåsa torra löv, med de där hiskeliga lövblåsarna, bara så att ni vet 🤣 Jag tror att jag inte är den enda som de senaste veckorna hört ylet i parkerna.
Jag tycker att de här stenformationerna, som nyligen lagts i Tranbrunnsparken på fyra platser, är fina. Har hört andra som inte tycker lika, men bra att vi lever i ett land där vi FÅR tycka olika 🙂
Antal steg i dag blev precis vad jag siktar på sådär allmänt sett, 2500. Ibland får jag ihop fler, ibland lite färre – den här hösten och vintern är målet endast att komma ut varje dag på en runda, kort eller lång.
Det här är en arkivbild, men mer om vad det handlar om kan du läsa HÄR.
Lilla lokaltidningen Nya Östis levererar ganska ofta lokala nyheter, men vi blir inte så ofta citerade av andra tidningar och media för att vi har varit först ute. Gränsen kan ju ibland vara lite sisådär-vag, vem visste nu egentligen först? Och någon kanske inte ens hade läst detta på vår webb eller i vår papperstidning, så de gick ut med något som de trodde var deras egen nyhet 🙂
Jag skriver det här eftersom jag fått en del frågor kring detta.
Hur visste Nya Östis det här?
Svar: Vi visste inte så mycket egentligen, men vi tog reda på. Det enda vi visste var att Degeri Sport Bar hade stängt. Något pressinfo kring saken ordnades inte.
Vi hade redan en tid haft detta ”lediga jobb” på en lista vi skickar ut till medarbetare. Vet någon, kan någon kolla vad som är på gång, kommer någon ny krögare att öppna något nytt?
Ingen frilansare hörde av sig. Men jag som chefredaktör ville verkligen veta om där var något nytt på gång. Inte minst för att en del läsare hörde av sig och var minst lika vetgiriga.
Jag kontaktade EN medarbetare, och han fick tag på ställets ägare och följande dag hade vi nyheten klar.
Och jag vill påstå att lilla Nya Östis var först ute med denna nyhet 😀
(uppdaterat 11.11.2023 – En sådan här nyhet är stor i en liten stad där många företag, såsom även i andra städer kämpar med lönsamheten och en del måste ge upp. ”Degeris” fortsättning, eller kommer där något nytt – har varit en av de stora snackisarna i staden)
Det har lönat sig att vara med i projektet Hälsostegen! Den här gången råkade jag vara en av vinnarna då olika produkter lottades ut. Ett kuvert kom med posten och det innehöll ett par strumpor!
Frågorna i Fem en fredag hos Elisamatilda är inte så lätta, men vem har sagt att allt i livet ska vara lätt? Temat är KOPIA.
Vad var det senaste du kopierade (på kopiator)?
– Minns inte. Det var så länge sedan. Har bett ett företag kopiera upp blanketter vi behövt på tidningen.
Vem har folk sagt att du liknar?
– Då jag var runt 25 sa någon att jag liknade Eva Dahlgren på ett foto, och det var ju smickrande. I dag tar somliga miste på mig och min syster, så vi liknar tydligen varandra.
Vem har du försökt vara?
– Ingen annan än mig själv. Förutom då som jag gått in i karaktärernas liv, de som finns i mina böcker. Och då har jag varit Adrian många gånger.
När har du föredragit en kopia över ett original?
– Kommer inte på när det skulle ha varit.
På vilket sätt var idag precis som igår?
– Dimma, regn, grått höstväder. Vaknade samma tid igår som i dag. Jobbat ungefär lika mycket båda dagarna.
Annars har jag idag med syrran hjälpt mamma och sett till att hon fått en wienerschnitzel från en restaurang, såsom hon önskade. Jag har också lite följt med begravningen av Finlands president Martti Ahtisaari, han som vann Nobels fredspris 2008. Han var en fin man.
Vardagslyx, att kunna gå till frissan var femte, var sjätte vecka. Bara topparna nu, tvätt och frisyr. Nästa gång ett större projekt och i januari kanske ett ännu större 😀
Gjorde mig för en gångs skull ingen brådska då jag besökte mataffären. Talade där med bekanta och på vägen hem likaså. Köpte en inredningstidning. Inte så mycket för att börja jag behöver ändra något här hemma, men en eller annan idé kanske jag får.
Humörhöjande tapeter står det på pärmen. Jag ska inte tapetsera om. Men allt som är humörhöjande, i form av text, bilder, färger och annat behövs just nu då november är grå och blöt.
Jag har alltid gillat tjocka tidningar, med bra papperskvalitet. Fina bilder, inte så mycket text men lagom mycket att läsa ändå.
Jag missade ju tyvärr årets bokmässa då jag fick feber natten innan jag skulle åka iväg. Så nu måste jag vänta ett år på nästa mässa.
Men Ordodlaren, som också är medarbetare på Nya Östis, hade varit där. Hon skrev en artikel till NÖ, på begäran av mig för att jag själv inte kunde göra det. Och sedan kom hon dessutom hem till mig med den här underbara överraskningen ❤ Hon hade köpt så många böcker från ett visst förlag att hon fick en plansch. Den planschen tyckte hon att JAG som Mumin-supporter skulle ha.
I går inhandlade jag dubbelsidigt tejp och fick upp planschen på ett skåp, som också fungerar som en rumsdelare mellan hallen och mitt vardagsrum.
I måndags kom en annan vän hem till mig med ett vykort. Jag hade sett det i något sammanhang, kanske på Facebook, minns inte. Jag tyckte att det var fint, men de här korten lär inte längre finnas till salu. Merita som hämtade kortet till mig råkade ändå ha två exemplar hemma och ville ge det ena till mig.
Jag hade kunnat betala både för Mumin-planschen och för vykortet, men vännerna ville inte ha någon ersättning. Sådana här små gester i vardagen betyder mycket för mig ❤
I min stegdagbok skriver jag som ni vet nu också små dikter, citat och sånt. Jag tar ju inte Hälsostegen mer sådär jätte-på-allvar, men jag får ihop de 75 000 i månaden ändå och det är jag nöjd med. Livet ska vara gött att leva, sa nån ❤
Väntar nu att Hemma med Ernst, del sju av åtta, ska börja. Han brukar säga olika fyndiga saker som jag skriver upp 🙂
Fram till dess ska jag läsa vänners bloggar och eventuellt hitta några nya guldkorn i bloggosfären.
Och så ska jag skriva ett förhandsinställt inlägg för morgondagen, då jag vet att den blir späckad av jobb då det gäller att få Nya Östis nummer 45 ut. Inlägget handlar om ett par gåvor som jag fått nyligen, små saker som glatt mig mycket ❤
Pianokväll på Bistro Kronan i fredags i en god väns sällskap. Huvudrätt Croques Monsieur och efterrätt en chokladmousse.
De här bilderna togs ännu tidigare i höstas, kanske rentav i somras, men det var vad vi åt i fredags också.
Det har regnat hela dagen, varit grått och trist. Mörkt blir det ju redan vid halv fem. Då piggar ett riktigt vykort från Island upp ❤ En god vän var nyligen där med sin dotter och det är SÅ roligt att få riktiga vykort!
Ibland blir det så att mycket kommer på en gång och den här dagen var lite sådan på jobbet.
När jag insåg att jag hade jobbat utan paus i sex timmar (tiden bara försvann) – så vad kändes då bättre än att ta en promenad, fastän det regnade. Regnjackan på och ut i den syrerika luften. Med min systers hem som mål. Hon hade gjort lasagne och då hon insåg att jag knappast hade ätit nåt vettigt under dagen sa hon ”Kom här via så får du mat”, och OOOH så gott det var att äta det då jag kom hem igen ❤
Alla helgons helg på toaletten på en rastplats i Riihimäki i lördags då vi var på innebandyresa. Det var så fint med flera stora blomsterbuketter, och toaletten var rymlig med flera bås.
Egentligen behövs det inte så mycket för att överraska och göra till och med toalettbesökare glada!
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 