Foton från kyrkogården

Min bloggvän Jag skrev att det troligen är vanligare att ordet gravgård används i Finland. Det kommer från finska hautausmaa, hauta = grav, maa = land eller jord. I Sverige används oftare ordet kyrkogård. Jag använder både ock 🙂

Porten in till eller ut från gamla kyrkogården.
Jag tycker det är så roingivande att besöka kyrkogårdar. I dag var jag den enda levande själen här, mötte eller såg inga andra. Tänkte att jag var omgiven av döda själar. Vem vet var de finns? Svävar de i luften omkring oss? Är de en del av allt i naturen? En fågel som kvittrar, en vind som smeker kinden?

Inte just här, men på denna kyrkogård, ligger min pappa, min mormor, morbröder, min farmor som jag aldrig fick träffa, min farfar, och mina farbröder som jag heller aldrig sett eftersom de dog unga. Jag kollar ofta deras födelseår och dödsår och reflekterar över hur ung min pappa var när han miste sina två bröder.

Fåglarna sjunger så vackert i alla träd som finns här på gamla kyrkogården, som ligger intill en lång ås.
Jag vattnade blommorna som vi hade planterat. Det har ju inte varit jättevarmt men det har inte heller regnat den senaste veckan.

I förgrunden en minnessten där vem som helst kan sätta blommor eller ljus och minnas sådana som finns begravda på andra platser, men inte här.

I dag är det många som firar skolavslutningar, examina, studentfester. Att jag skriver om kyrkogården ska inte uppfattas som att jag är dystert lagd. Som sagt, det här är en fin plats och av praktiska orsaker kommer jag ofta hit på lördagar eller söndagar.

Flytetyg och blandade bilder från Lübeck

En månad sedan vi var på Nya Östis läsarresa, men bilder finns kvar i arkivet.
Som den här av vattenbussen till exempel. Ett flytetyg som minsann väckte uppmärksamhet 😀
Man kan ju tro att den av misstag åkt ner i kanalen. Jag vet inte om det är en före detta buss som byggts om till vattenbuss, men så ser det ju ut.

Ett annat flytetyg som fastnade på bild var den här lilla farkosten som fraktade glatt skålande unga män.

Och så en förtöjd farkost. En restaurang-bar ser det ut som.

Månadsbilden och Fem en fredag

Det var första juni i går och då vändes åter ett blad i min kalender. Här är det fartfyllt värre för muminfamiljen vid stranden då en stor våg sveper iväg med hela kalaset 😱😂

Muminmamman ser ändå ut att njuta. Hon och jag äger likadana svarta kannor.

Elisamatildas frågor handlar om accessoarer i dag.

Vilka kläder skulle du kunna gå i en hel helg?
– Jag har nästan alltid leggings och nåt slag av tunika, klänning eller rymlig och bekväm blus. Så det är det som gäller.

Förutom solkräm, hur skyddar du dig mot solen?
– Jag har ganska ofta en solhatt, särskilt då jag sitter i direkt solgass en längre stund.

Vad bär du med dig varje dag?
– Mobiltelefon, nycklar och plånbok.

Har du klocka på vänster eller höger arm?
– Har ingen klocka, men då jag använder aktivitetsklockan som också visar datum och tid, så bär jag den på vänster arm.

Vilken typ av accessoar bär du oftast?
– Ett armband, Frälsarkransen, varje dag. Ibland ett halssmycke som jag fått av gudsonen eller ringen Carpe Diem, designad av Efva Attling, som jag köpte till present åt mig själv ifjol då jag fyllde 60 år.

Från möte till möte, från kaka till kaka 😂

Här sitter jag på trappan till restaurang Kapellet och blickar ut över den fina parken och dammen. I väntan på att komma in i byggnaden, där vi hade redaktionsmöte i dag. Sjutton personer mötte upp och det är alltid lika trevligt att ses över en kopp kaffe eller te och en bit salt eller sött.

En av två kakvitriner i Kapellet. Sött eller salt, finns något för var och en.
På mötet hade vi lite allmänt info om regler alla ska komma ihåg då de skriver sina artiklar. Dessutom hade vi kort introduktion i fotograferingens konst. Vad tänka på då vi fotar en människa eller en grupp, komposition, hur lätta upp situationen om den som ska fotograferas är nervös, osv.

På kvällen hade vi också tidningens styrelsemöte. Stämningen var god även där. Ute lyste solen och sommargrönskan är så härlig nu. Bara +11 grader och blåst men klär man sig rätt känns inget fel, just tack vare de yttre omständigheterna med blå himmel och sol.

Det blev salt och sött och kaffe även där 🤣☕🍰

Är jag osynlig?

På cykelturen i dag mötte jag två unga tjejer som cyklade bredvid varandra på cykelbanan. Jag hade full koll på dem, men de verkade inte alls se mig. Envis tant som jag är tänkte jag att jag inte viker undan, det vill säga inte kör av banan för att undvika krock. Men det blev jag ändå tvungen att göra.

Jag cyklade mycket långsamt, de kanske med 5-7 km i timmen. Då jag insåg att de inte tänkte väja, inte såg mig, vände jag snabbt av banan. Hade det kommit en bil på vägen hade jag inte kunnat göra såhär. Men som sagt, jag hade koll, och ville testa om tjejerna förstod att de skulle ge mig plats.

Efteråt tänkte jag att solen kanske bländade dem. Men ingen av dem verkade märka att en annan cyklist tvingades köra av banan. Jag var som luft för dem. Osynlig.

Cykeltur på 3,5 kilometer och 2700 steg skrevs in i dagens Aktiv året om-häfte. Det är ju onsdag i dag, dagen innan tidningen kommer ut, så det är ofta en dag då jag jobbar från 9.30 tills alla sidor är klara, och jag kom iväg på cykelturen först kring klockan 18.

Här rinner Lovisa å ut i Lovisaviken.

Och här, en av våra många vackra parker. Tranbrunnsparken. Där vid statyn och fontänen i bakgrunden brukar gruppfotot av studenterna tas om det inte regnar.

Simrishamn, kort besök men härliga minnen

På Nya Östis läsarresa gjorde vi ett kort stopp i Simrishamn, torsdagen den 4 maj, samma dag som vi besökte många andra mål på Österlen. Jag vet inte hur de som bor där definierar sin kust, men det blir såsom jag ser det en östkust i södra Sverige 🙂

Som ni ser på trädet var våren inte långt hunnen här den dagen. Filtarna på Café Vivaldis servering höll oss ändå varma och vi var även annars rätt klädda. För det som jag minns härifrån är hur snabbt vädret kan växla. Öppet hav ligger nära, solen kan värma, det är hur mysigt som helst. Men sedan rullar en tjock balk av dimma in. Det blir fuktigt och kyligt. Lika snabbt som dimman kom kunde den lätta och så var det fint igen.

Hade verkligen velat stanna här en lite längre stund än bara ett par timmar. Vi som valde att äta lunch hann inte med mycket annat. Men fin arkitektur fick vi se.

Härlig färg på huset, inte sant?

Jag fotade hejvilt och vet inte alltid vilka hus jag tagit bilder av längs promenaderna. Men jag tror att växterna är fina här på sommaren, och gatstenarna är fina. Inte direkt kullerstenar men inte vanlig asfalt heller.

En av många gränder i Simrishamn.

Trees on Tuesdays och äppelblom

Försommaren är som vackrast nu. Den skira grönskan har redan övergått i blomning och större bladverk. Den här bilden tog jag vid Åsentrappan i går.

Hetsigt tempo i dag, såsom nästan alltid på tisdagar då vi har deadline för de flesta texterna. En del kommer in ännu imorgon, men på eftermiddagen ska alla sidor vara klara så marginalerna är inte stora.

Mot slutet av veckan tre möten, så det är nog full rulle hela tiden. På torsdag är det redan första juni! Många skolavslutningar och studentfester firas i Finland på lördag. Alltid lite spännande med vädret. Jag tycker att det här med +15, sol och några enstaka moln på den blå himlen är perfekt. Men vet att många önskar soligare, varmare och framför allt regnfritt till helgen.

Hello again, trapporna nu i sommarskrud!

Det var här som mina Hälsosteg började i oktober 2022. Senast var jag där i mars, det blev en verklig kämpeklättring. För att inte säga vansinnestur. Nu var det betydligt behagligare här, och jag fick med mig vännen AB som för första gången besökte platsen.

Stora mossiga stenbumlingar. Fågelkvitter. Sol som silas genom grenverket. Vi tog vägen upp från Backgränd till åsen fastän jag visar bilder som ser ut som om vi gick nedåt 🙂

Här har vi kommit nästan upp till målet. Utsikten över Lovisaviken och bostadsmässans område är nu skymd av grönska.

Men det blev en trevlig hälsopromenad och lite under tretusen steg.

Glad måndag, 29-05-2023

Sista måndagen i maj månad. Såsom jag skrev i går vid sista Skyltsöndagen… tiden rusar. Jag gör så gott jag kan för att ta vara på den härliga försommaren och snart är det midsommar.

Ett sätt att ta vara på sommaren är att fotografera vackra blommor och att överlag vara ute i naturen på fototour. Det var vi med min syster nyligen och då tog jag bland annat de här bilderna. Löjtnantshjärtan i en av stadens centrala parker och tulpaner i parken intill, med vår ståtliga kyrka i bakgrunden.

Blox och annat från Köpenhamn

Jag har många foton kvar från läsarresan och undrar hur jag ska portionera ut dem, eller ska jag skippa en del. Tröttar jag kanske ut mina läsare?

Läste i alla fall nyligen i veckotidningen Året Runt en artikel med rubriken ”Köpenhamn, en modern klassiker”. Ingressen lyder ”Den lille havfrue, Nyhavn och Christiania i all är, men nästa gång du besöker Köpenhamn kan du även utforska de nya områdena som växer upp, och deras fantastiska arkitektur”.

TV4-arkitekten Mark Isitt gav fem tips på vad som är värt att se i Köpenhamn och bland hans favoriter fanns Blox. ”En byggnad som har blivit kritiserad för att vara för stor, hård och allt annat än hygge. När du rör dig upp genom huset passerar du kontor, gym och en lekplats – en stad i miniatyr. Här finns bland annat Dansk Arkitektur Center, café, utställningar och en designshop”, skriver Året Runt.

Vi åkte bara förbi, eller under byggnaden och jag hann ta ett foto och uppfatta då guiden sa att detta är Blox.

Mera känd är kanske Christiansborg. Det kungliga slottet och representationsborgen.

Nyhavn från bussfönstret.

Utanför Christiansborg, nåt slags filmning på gång?

Kungaskeppet Dannebrogen låg ute på vattnet i närheten av Den lille havfrue den iskalla blåsiga dagen vi var där, fredagen den femte maj.

Cyklar, cyklar och åter cyklar i Köpenhamn.

Också en bild tagen från bussen under den guidade rundturen. Ravhuset.