Det här med husvagns- eller husbilsdrömmar skrev jag om för några dagar sedan. Det här kortet har tröstat mig en tid nu, och lite varit som en ”skattkarta” för mig, en karta där allehanda drömmar är tillåtna.
Det står i ögonhöjd lutad mot min skrivbordslampa.
Genast då jag såg kortet i bokhandeln ville jag ha det. Inte för att sända till nån annan, vilket jag gör med 98 procent av alla kort jag köper. Skickar via postcrossing eller som en hälsning på Alla hjärtans dag, till jul eller påsk. Men det här ville jag behålla själv.
Det har varit tre ganska tunga månader. Ju äldre jag blir, desto jobbigare känns november, december, januari. Men nu skriver vi ju redan februari, så det lättar säkert snart 🙂
Abstrakt konst. Kanske inte alltid min favorit eller inte sånt jag skulle köpa hem. Men därmed inte sagt att jag inte alls gillar sånt här. ”Det abstrakta är fritt att tolka” – det tror jag att blir rubriken för min artikel från den här utställningen. Maiju Huovila ställer ut på Art Gallery Loviisa.
Var där på vernissage ikväll efter att tidningen blev klar runt 18-tiden. I samma lokal ställer mina vänner Päivi och Ann-Britt ut sina smyckestavlor. Jag har visat bilder på dem förr. Små tavlor som de gjort av kasserade smycken.
Jag tycker att de hade fått ihop enhetliga, stilrena färger och ramar. Och jag vet vilket enormt jobb det ligger bakom varje litet konstverk.
Vi avrundade kvällen med antipasto för två, som räckte till tre, och potatisar att dippa, på restaurang Locale.
Läste ett kapitel i Olof Röhlanders bok ”Bli din egen bästa vän” igår. Då lärde jag mig det här om att höja blicken, så som fotbollsspelare alltid gör. De spanar efter bollen, analyserar dess bana och motspelarnas kommande taktiska drag.
För oss som inte spelar fotboll kan det också vara bra att höja blicken från tangentbordet, förbi datorskärmen, ut genom fönstret. Eller att där ute bara se att solen lyser, det sitter en fågel i trädet, där går en människa jag kanske känner eller kan bli bekant med.
Alla dessa möjligheter till kontakter och nya upplevelser kan vi ju inte bara låta rinna oss förbi?
Medborgarinstitutet vid Brandensteinsgatan. Ser inbjudande ut med de upplysta fönstren. Där pågick säkert någon kurs just då.
Igår blev det 3269 steg. Det var min 123:e promenaddag på raken och i januari blev det totalt 92 982 steg. Målet 2500 x 31 = 77 500, klarade jag med råge. Tycker fortfarande att målet med 2500 steg om dagen är lyckat. Inga prestationskrav, jag vet att jag klarar det och därför kommer jag ut varje dag.
Ska någon gång komma över 100 000 i månaden, men med tanke på mörkret – som jag har svårt med – och all halka, snöfall, blåst och regn som januari bjudit på, är jag mer än nöjd med 92 982 steg. Poängen är att jag är ute, alla dagar!
Jag tror det blir både roliga och lättare att få ihop steg när det inte längre finns is och snö, och då dagarna blir längre med ljus och värme.
Det här inlägget skrevs igår, känns bäst så då jag har tajt schema på jobbet ännu onsdagen den första februari. Jag siktar på att avrunda den här dagen (1.2.2023) med en konstutställning, så jag kanske visar bilder därifrån senare!
Dagarna ljusnar minut för minut 🎵🎶 Den här bilden togs i går, nån gång runt 17-tiden. Drygt 3300 steg blev det, och 122:a dagen var det av promenader på raken 💪
Så det här är Trees on Tuesdays, men fotot är Trees on Mondays 🙂
Har insett och nästan accepterat nu att måndagar, tisdagar, onsdagar blir det förhandsinställda korta inlägg och ibland dröjer det då jag ska godkänna, läsa och svara på era kommentarer så här i början av veckan.
Men ni ska veta att ni förgyller mitt liv och är värdefulla vänner för mig ❤ Ni som finns i mitt verkliga liv i vardagen men också alla ni som finns ute i Blogglandia!
Riktigt roligt och även otroligt att en av de amaryllisar jag köpte före jul fortfarande är så här fin och till och med har knoppar.
Har jobbat med arvoden flera timmar i dag, alltid så sista fredagen eller söndagen i månaden. Efter det en promenad, fick sällskap av min syster, det blev 3399 steg.
Orsakullans fråga för den 28 januari var ”Hemtjänstens dag, berätta om dina erfarenheter kring ämnet”. – Erfarenheterna för egen del kan jag inte tala om då jag inte anlitat hemtjänst. Men de tjänster min mamma har fungerar perfekt. Hon tycker om de personer som besöker henne en gång i veckan, och det är ju viktigt.
Frågan för den 29 januari är: ”I hemlighet så…” Ja, den som känner mig vet att jag drömmer om allt möjligt, från partner som jag inte bor ihop med, till allehanda resor. Men det är ju ingen hemlighet, och skriver jag nu ut vad jag gör i hemlighet är den avslöjad och därmed ingen hemlighet mer 😀 Så det blev svårt. Jag äter inte ens choklad i hemlighet, jag pruttar inte i hemlighet, jag dricker inte vin i hemlighet…
Men okay, nu ser jag en liten hemlis… jag har ett somrigt, tecknat, färgglatt vykort som står lutat mot min bordslampa. Jag tittar ofta på motivet, en kvinna som sitter utanför en husvagn. Det är sommar med fjärilar, blå himmel, sol och solrosor, blommor och en grön gräsmatta. Hon är barfota och det är så jag skulle vilja ha det. I hemlighet drömmer jag om att få bo i en husvagn eller en husbil. Men nu är det ingen hemlighet mer 🙂
ALE är finska förkortningen på Alennusmyynti = REA, reaförsäljning. Dockan fanns för en tid sedan i köpcentret Gallerias fönster.
Jag har hört vitsar och berättelser om människor från andra länder som kommit på besök till Finland och trott att det här handlar om öl. För det finns visst en ölsort som heter Ale, och då kan jag förstå att särskilt engelsmän rusar in till affären och ber om att få köpa ett stop 🙂
Skyltsöndag är en rolig utmaning i Blogglandia och den förvaltas av bloggvännen BP.
Vet inte hur bra det syns på bilden att vi har snöyra och blåst igen. Riktigt fint med den vita snön, om det inte kommer en halvmeter. Plus-minus-noll grader är också ok, var ganska lätt att putsa bilen i dag.
Den 120:e dagen av promenader på raken i dag. Hurraaaa för mig 💪
Kändes också fint att få stöd av ett gäng väninnor, som inser att det här med att vara ute och gå ALLA dagar minst 20-30 minuter är det viktigaste. Viktigare än antalet steg. Dessutom sade Marie Göranzon som gästade Carina Bergfeldts program i går att äldre personer inte alls ska gå 10 000 steg, det är för mycket. Den som kommer upp till 5000 per dag har gjort ett toppenjobb. Totalt blev det 3875 steg för mig i dag.
Det här med proportioner på foton kan ibland vara svårt. Det här ser ut som en balja med skumpa 🤣 Avnjöts med paj och kaka på Kapellet med ett gäng väninnor i dag.
Sedan såg jag reprisen av Marko och Irma hos syrran. Jag har inte så modern teve att jag skulle kunna banda program. Lär inte köpa en sådan heller innan den gamla säger upp kontraktet. Det där med att banda program är inte riktigt min grej, för jag skulle ändå aldrig sedan senare hinna se dem. Men då vi var på innebandymatch i torsdags missade jag direktsändningen av Marko och Irma i Sveriges TV4, och därför var det bra att syrran bandade, för det är ett program jag ogärna missar 😍
I dag var det första dagen på detta års sida som jag märkte att det var tämligen ljust ute ännu vid 17-tiden. Solen hade också visat sig under dagen.
Vi vann matchen igår, fastän den inte började på bästa möjliga sätt. Skönt ändå med avkoppling, sånt som får mig bort från datorn, och att få vara tillsammans med likasinnade vänner.
Ikväll var jag ute och åt med två väninnor. När jag promenerade hem kände jag våren i luften, fastän det var minus fem grader. Men det kommer alltid den där vissa dagen/kvällen, då det här uttryckligen känns i luften ❤
Dagen i sin helhet fram tills dess var ändå späckad av jobb, mejl och mejl och åter mejl. Det är de tiderna nu då bland annat de nya skattekorten för alla medarbetare ska till bokföringsbyrån. Men då februariarvodena är utbetalda är den värsta ruljangsen över.
I dag hade jag också första träffen via Teams med en forskare. Jag har förmånen att få delta i ett nordeuropeiskt forskningsprojekt som handlar om digitala vanor. Jag vet ännu inte exakt hur allt det här utformar sig, men det fina är att jag har möjlighet att välja i hur stor utsträckning jag kan delta.
Vad har du just nu för favoritmellis? – Mellanmål kallas mellis i Sverige, tror jag. Ofta handlar det om en macka, men det kan också vara Elovenas mellanmålskex eller en köttpastej.
Vad gör du för att stänga av, om bara för en stund? – Spelar ett spel på datorn, eller Wordfeud på Ipaden. Ibland går jag ut på promenad.
Hur länge kan du fokusera innan du behöver ett brejk? – Ofta nog ett par timmar, men det blir små avbrott av olika orsaker oftare än så, om vi talar om jobbet.
Vad behöver du återuppta? – Att läsa böcker, och att ta det lugnt via dem. Att cykla på våren och att ännu oftare träffa vänner än jag gör i dag.
Vad behöver du pausa? – Jobbet. Få ner antalet timmar i veckan, plats för lite mer egen tid. Men lättare sagt än gjort som ensamföretagare, ensam med alla utgifter och ett stort ansvar i jobbet. Jag gör ändå så gott jag kan, med att försöka pausa.
Bilden är från gårdagens promenad som jag hann gå först runt 19-tiden då tidningen var klar. Vårt vackra rådhus. Det har blivit ett knatande runt ganska samma kvarter nu under längre tider. Har inte hunnit längre bort och alla gator är inte heller i promenadvänligt skick. Men det blir bättre mot våren!
I dag har det varit full fräs från nio på morgonen. Nästa tidning planeras, efter det börjar mejlen komma in från medarbetarna. Vem är redo att göra vad? Behöver någon extra hjälp eller känns allt klart inför uppdraget.
Teamsmöte med två kollegor, framtidsplanering även där.
Sedan intervju med luciaföljet 2022, den så kallade ljussläckningen går alltid in i januari och då får tjejerna berätta hur de upplevde sitt uppdrag.
Nu har jag en timme ledigt och sedan ska jag på innebandymatch i Kouvola. Ser fram emot att få ta det lugnt i bussen, bara sitta där i mörkret och låta tankarna flyga runt.
Mina dagliga steg har jag försökt samla genom att gå till intervjun och sedan till mataffären. Behöver 300 steg till men månne jag inte ska få ihop dem i Kouvola 🙂
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 