Dagen började hektiskt. Blev ingen rast, ingen ro. Mina två telefoner ringde stup i kvarten. Klockan 13 stängde jag av den ena eftersom jag då hade ett möte på distans via Teams.
Vid 16.30-tiden insåg jag att jobbet tar aldrig slut. Lämnar jag inte datorn, mejlen, Messenger och alla andra kanaler så slukar de mig totalt. Jag tog mina stavar och gick ut.
Mitt knä har känts bra de tre senaste dagarna och jag njuter av att åter kunna promenera i normal takt.
Man ser knappast här att det är en pöl i gräset och att det droppar från taket.
Men ljudet av dripp och dropp kombinerat med fåglars kvitter och värmen av solens strålar ger löften om en ny vår.
Ett annat tydligt vårtecken i Lovisa är glasskiosken invid torget. När jag publicerade bilden i Nya Östis Facebook-grupp fick en flera hundra reaktioner. Majoriteten av dem är positiva.
Kiosken är kanske inte den estetiskt sett mest vackra. Men i dag ska allt fungera så att alla hygieniska krav uppfylls. Och hur gör man det med en mobil kiosk? Den kan ju inte se ut som om den var byggd på 1800-talet?
Endera dagen sätter jag igång med ytterligare ett pussel med Jan van Haasteren-motiv 🙂
Få se hur länge jag pusslar den här våren. Om det fortsätter vara kallt och blåsigt kan jag hålla på in i maj månad.
I dag har jag trillat köttbullar, det var ett tag sedan men goda blev dom med grädde, skorpmjöl, ägg, stekt lök och kryddor.
Vi har också jobbat hårt för att få en 44 sidor tjock tidning klar i dag. Den når ickeprenumeranter på lördag eller söndag som gratis storspridning. Sådana här satsningar gör vi i marknadsföringssyfte två gånger om året.
Jag har ett van Haasteren-pussel till salu för fem euro, och flera lådor som jag ger bort gratis om någon är intresserad. Lådorna bör ändå hämtas hemma från mig i Lovisa. Vill ingen ha dem skänker jag dem till något av loppmarknaderna i stan.
Jag har lite saknat den utmaningen. Det var Photo by Susan som inspirerade oss andra att delta, men nu har hon inte skrivit något sedan sommaren 2020, och jag vet inte om hon bara slutat blogga eller om något annat hänt henne.
Som sagt – jag gillade den utmaningen, och hur det än är med Susan tror jag hon tycker det är både kul och okay om vi andra fortsätter med bilder i serien. Samma som Flowers on Fridays.
Hörde på tv i dag att Åland har haft +14 grader. Inte en fin egenskap att vara avundsjuk, men LITE avis blev jag allt, för vi har fortfarande ganska mycket snö kvar. Hade väl som mest +5 i dag men blåsten gör att det ibland känns som minusgrader.
I dag är jag ändå glad för varje dag som jag vaknar frisk och så länge som nära och kära klarar sig utan covid-19.
Förlängda restriktioner är att vänta. Tycker nu redan mycket synd om företagarna speciellt inom restaurangbranschen. Man ska inte behöva hänga på varandra på barer i fyllan och villan, skrika och sjunga… Men i en liten stad, där smittspridningen är under kontroll, borde man få gå ut och äta. Med vett och etikett i bagaget, så att våra små företag överlever.
Man kunde hålla restaurangerna i de större städerna (läs Helsingfors och Åbo) stängda, för där är smittspridningen stor nu.
Ett par dagar mycket jobb kvar för att få ut våra 44 sidor i storspridningen av Nya Östis. I dag fick jag också Teams installerat och klart för användning så att vi kan börja hålla regelbundna redaktionsmöten på distans. Vi har absolut känt till möjligheten tidigare, vi är inte bakom flötet 😀 Men vi har klarat oss med telefonsamtal och mejl och Messenger.
Nu känns det ändå som att coronapandemin inte får något fort slut och inte restriktionerna om möten/träffar heller, så nu ska vi börja ha digitala träffar 🙂
Jag är ännu inte riktigt du med nya WordPress. Det är tråkigt – det förtar min lust att blogga. Men jag har inte tänkt ge upp ändå, inte låta WP:s ändringar slå ner mig.
Längtar otroligt mycket efter lite vårvärme nu. Vi har ännu snö kvar, några minusgrader, mycket kall vind, is på sina ställen på gator och trottoarer. Men löften finns om att få +2 – +8 grader inom kort.
Måndagarna går snabbt. Börjar jobba senast runt halv tio. Vi har så kallat storspridningsnummer på torsdag. Tidningen delas ut till över 10 000 hushåll och har extra många annonser och sidor med artiklar. Det kräver långsiktsplanering och mycket samarbete och koordinering.
Bilden är från Freestyles månadskalender. Fotot är tagit av konstnären Outi Välitalo och jag fick tillstånd att publicera kalenderbilderna då jag berättar vem som är fotograf och dessutom länkar till tidningen 🙂
Jag har haft svårt med många av Mrs Susannes utmaningar i år. Men jag tänker också att jag inte vill ge upp.
Vissa av mina bidrag upplever jag själv som ganska dåliga, men jag gör mitt bästa, för jag vill vara med!
Dokumentärer BERÖR mig inte sällan till tårar rentav. Jag minns inte längre vad programmet jag visar på bilden handlade om men tror att det är en mor och hennes söner. De grävde i sitt förflutna, försökte spåra nån släkting.
En annan sak som BERÖR mig är då himlen utanför mitt fönster bjuder på så fina skådespel. Att vidröra en spetsgardin, den BERÖRINGEN, känns också fin.
Ja, mitt bidrag blev åter en halvmesyr, men jag kanske inte ska vara så sträng mot mig själv. Huvudsaken är att jag är med i utmaningen!
För en gångs skull en traditionell skylt som jag passade på att fotografera då jag var i Strömfors bruk för några dagar sedan.
Lektion i finska blir det också. Paja = verkstad, smedja. Kahvila = cafeteria. Avoinna joka päivä = Öppen alla dagar. A-oikeudet = A-rättigheter – det vill säga rätt till utskänkning av sprit, inte bara cider, vin och öl, vilka man kan ha B-rättigheter för i Finland.
Flera skyltar hittas via BP:s blogg, här finns adressen till den!
En gammal bild från Strömfors bruk, av det som i dag heter Bed and Bistro. Det vackra staketet finns inte längre kvar.
Diskussionerna går nu heta angående försäljning / inte försäljning av vissa gamla byggnader här. Jag hoppas att man ganska fort kan få ett beslut så att byggnaderna tas om hand på bästa möjliga sätt.
I dag har jag haft en väninna på besök. Vi träffas en gång i månaden. Varannan månad hos henne och varannan hos mig. Nu har vi bestämt oss för att vi inte längre har gåvor med oss då vi går på besök. Istället diskuterar vi vad vi kan bidra med tillsammans för att ha ett knytkalas. Vi har också sagt att ingen av oss ska känna sig pressad att servera nåt fint eller att vrålstäda innan vi träffas. Vi sitter ju ”bara vid ett och samma bord och umgås”, äter gott, dricker gott, pratar, skrattar och gråter.
Så i dag blev det dags för lite slingor igen. Och nu känner jag mig åter bekväm, känner igen mig själv med andra ord.
Man ser ju ut som en alien då man sitter där med plastpåse på huvet 😀
Belysningen i taket spelar förstås sin roll i bilderna, men de här ligger ändå nära sanningen. Jag gillar då nyanserna är ljusa i pannluggen och uppe på huvet, men så där överlag har jag väldigt många olika nyanser i håret.
Min riktiga färg är mycket mörk, men nu med åldern har den börjat skifta mot grått. Dock ändå inte till den grad att det skulle gå att låta växa ut som vackert vitt eller jämngrått. Min hårbottens färg är fortfarande nästan svart 😀
Jag lät Luana fixa mitt hår. Hon har också nu en butik på nätet, tillsvidare såvitt jag vet bara på finska.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 