Varit en lugn och bra dag

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

Home sweet home ❤ Så sant som skrivet och sagt.
Levande ljus nu på kvällen, både inomhus och på balkongen. Läsa tidningar, skriva dagbok.

På förmiddagen – lagom med jobb, ingen stress. Har gett ut en del texter, planerat kommande tidningar.

Har också hunnit göra mycket på privat plan. Kört en tvättmaskin, hängt tvätten. Fört ut tidningar och kartong till insamlingskärlen. Allt sådant där osexigt som hör vardagen till men som MÅSTE göras.

Ibland tänker jag att jag inte har nåt intressant alls att berätta om mitt liv. Inga romanser, inget annat omvälvande häftigt.

Men den här vardagslunken är egentligen något av det bästa jag kan ha.
Jag saknar egentligen ingenting. Jag har ett jobb och jag klarar min ekonomi, tillsvidare, från månad till månad. Det är tufft att vara egenföretagare men jag har fixat det ända sedan sommaren 2016!

Jag har mina nära och kära, och jag har vänner, några riktigt nära och lojala sådana.

Om allt en dag skulle brista, om jag skulle mista det jobb jag har i dag, om jag skulle drabbas av en svår sjukdom.
Ja.. det finns en massa OM och osäkerhet i våra liv.
Men saker och ting brukar ordna sig ändå.

Jag trodde ju att jag skulle gå under totalt i maj 2014. Hur skulle jag klara mig att ens andas då HAN, mitt livs stora kärlek, lämnade mig?
Men det gick. På något vis och vänster fixade jag det.

I dag känns allt det där inte längre så dramatiskt.
Men just då som det hände var det otroligt svårt.
Jag minns hur det dröjde några veckor innan jag klarade av att berätta det för alla i min närhet. Att han hade valt en annan kvinna.

Svårigheterna i mitt liv vill jag inte glömma. Jag vill lära mig något av dem. Hela tiden växa som människa.

Tankar som handlar om sorgerna i mitt liv finns alltid där. Men de lever inte längre på ytan. Jag måste inte alltid ventilera dem, skriva om dem.

Men ibland tränger de sig på och yrkar på att förvandlas till texter.
Jag ska skriva en bok om allt det här någon gång. Men när det blir, det vet jag inte 🙂

 

Vecka 1, Veckans ord i bild – SITTA

~ Carita Liljendahl ~ 37 kommentarer

Nu är jag på gång igen. Äntligen åter med i Gemsweeklyphotochallenge! Det om nånting känns som att börja skriva i en ny bok med enbart tomma blad och hela 52 olika utmaningar 🙂

Det första ordet, SITTA, är inte så lätt. Jag sitter ju själv mycket i jobbet, vid någon av mina tre datorer. Jag sitter också i soffan då jag ser på TV och vid bordet där skriver jag även dagbok och läser tidningar.

Då jag började leta i mitt arkiv hittade jag en bild av en bänk som jag fotograferat i augusti 2018. Den får nu vara mitt bidrag i årets första Veckans ord i bild.

I Strandparken i Lovisa fanns en tid bänkar målade i olika motiv. Det här är en av dem kan kunde sitta på.

Kvällsbilder från Lovisa centrum

~ Carita Liljendahl ~ 25 kommentarer

På väg hem från frissan, där jag var och toppade håret (kändes som att en kam inte längre gick genom det…), tog jag några foton.

Här fanns posten förr. I dag finns här bland annat reklambyrån Creative Peak, tandläkarmottagning, bostäder med mera.

Har haft en lagom bråd dag på jobbet här hemma. Mycket framtidsplanering och viss redigering av texter. Mestadels handlar det om att hålla kontakt med nätet av frilansare. Hjälpa dem inför jobben med artiklarna. Vad ska de fråga, vem ska de kontakta, när sker intervjun och var? Hur långa får texterna vara, hur många bilder har vi plats med? Vanligt redaktionellt chefsjobb alltså, men på distans.

Köpcentret Galleria.

Väntar på våren och sommaren för att se hur fint här kan bli. Jag väljer ju att alltid se det positiva, som faktiskt för det mesta finns. Sedan finns det alltid de som gnäller på allt från ”för få P-platser” till ”snedparkering som är svår att backa bort från” osv.

Drottninggatan med utsikt mot norr.

Ja, och så förlorade Unglejonen sin match mot USA i junior-VM natten mot tisdag. Vi reste oss från 1-3 underläge till 3-3 men fick sedan smaka på samma medicin som vi gav Sverige för några dagar sedan 😀 … hahaaa!… att USA gjorde segermålet strax innan slutsignalen.
Nu får vi spela om brons och det är ju inte fy skam det heller.

I morgon trettondag. I stort sett ledig dag för mig. Men jo… säkert blir det LITE jobb i lugn och ro ändå 🙂

Hej – här går det undan!

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer
Tjohooo!

Den här bilden hade jag ännu kvar i Muminkalendern från 2020. Den fanns på kalenderns baksida 🙂

Bilden är ju helt underbar. Mumintrollet far iväg lite sådär att han nog inte riktigt vet hur det hela ska sluta. Var backen SÅ hög och glidet SÅ gott?

Det är ju lite så här som livet är. Farten kan bli hög ibland och man vet inte hur det hela ska sluta. Man kan ju alltid slänga sig omkull innan man brakar in i en vägg. Jag ser det INTE som att livet är en nedförsbacke och att allt barkar åt fanders 😀
Nej, här bjuder livet och backen på lagom skräckblandad förtjusning.

Glad måndag! 04-01-2021

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer
En julkalender vars luckor jag aldrig öppnade 🙂

Vi har fått mycket snö, så den här detaljsstudien från scouternas julkalender får bli min Glad måndag-bild.

Nu är det åter full fart på jobbet här hemma. Timmarna flyger iväg. Jag ska försöka bli bättre på att prioritera och ännu bättre på att planera. Ibland krockar saker med varandra, hur väl man själv än planerat sina egna jobb – men det är sånt man inte kan göra något åt.

Ha en bra dag och här kommer måndagskramar på distans!

Gillar kamerans natt-inställning

~ Carita Liljendahl ~ 15 kommentarer
Östra Tullgatan.

Här var det ännu ljust strax före halv fyra då jag började bana mig min väg mot K-Supermarket. Det ser kanske inte direkt halt ut, men under snön lurade förrädisk is på många ställen. Jag tog mig framåt med tjugo centimeter korta steg, väldigt försiktigt i denna backe. Så någon motionsrunda blev promenaden inte.

När jag kom hemåt var det redan skymning och jag gillar allt mer natt-inställningen i min mobiltelefons kamera. Bilden av husen på Alexandersgatan blev så stämningsfull och snön på träden är vacker.

Alexandersgatan 14.

Har jobbat några timmar i dag. Skriver ofta ledaren på söndagen. Visserligen kan aktuella ämnen dyka upp under veckan och är det något riktigt extremt som hänt får jag ge mig tid att skriva en ny ledare. Men vanligtvis skriver jag något ganska allmänt så att jag får göra det i lugn och ro då jag inte hela tiden blir avbruten av telefonerna, mejlen och annat pling.

Ikväll blir det troligen tidningar och teve och ett par glas lonkero.

Skyltsöndag, den 3 januari 2021

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer
Kalenderbilden för januari 2021.

Jag har nu flera kalendrar, så jag visar säkert då och då bilder från dem.
Den här, med tänkvärda citat, fick jag av min syster. Den passar bra som inledning för Skyltsöndag, årets första inlägg i den roliga utmaningen.

Allt du kan föreställa dig är sant, allt du kan fantisera om är verklighet… ja, man får tolka orden hur man vill.

Flera skyltare finns hos bloggaren BP som har bloggen Konst eller Konstigt.

Balkongljus

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Sitter här i väntan på matchen i Juniorhockey-VM mellan Sverige och Finland. Jag hejar förstås i första hand och alltid med hjärtat på Finland som är mitt hemland.
Men jag har heller inget emot Sverige sedan 1998 då jag bodde där. Har många vänner och dessutom så kallade ex-släktingar i Sverige, så även det landet står mitt hjärta nära ❤

Om Finland inte avancerar i JVM hör jag till de finländare som hejar på Sverige efter det. Jag hör inte till de finnar som önskar att Sverige ska trilla ut 🙂

Mina små ljus på balkongen. Alla är små värmeljus, även de som ser ut att vara två stora blockljus är slutanvända och inne i dem brinner små ljus.

Nu har det snöat nästan hela dagen

~ Carita Liljendahl ~ 19 kommentarer

Men snön vräker inte ner, så vi har fått helt lagom, om någon frågar mig.
Och jag hör ju inte till dem som behöver skotta snö 😀

Utsikten från balkongen den andra januari 2021.

Det blev genast ljusare ute och visst är det vackert med vit snö!

Här hemma känns det skönt när jag har börjat få saker tillbaka på sina platser. Ett tag var allt så rörigt, för att jag efter jobbet inte orkade göra så mycket, det vill säga städa och plocka undan. Ibland hann jag bara med det mest nödvändiga, sådant som tvätta kläder och hänga dem på tork, fylla och tömma diskmaskinen osv.

Parispusslet fick ny ägare i dag och det stora bordet har nu en härligt stor och tom yta. Levande ljus brinner lite här och där.

Jag har flera väninnor som lever singelliv. Med en del av dem går jag ut och äter, någon annan tillreder mat och jag kan få ett par bitar paj eller som i detta fall en färdigt stekt köttfärsbiff. Så i dag fick jag en god hamburgare.

Jag tycker vi borde ha mera sådan här delningsekonomi. Jag betalar gärna för ingredienser om någon annan som är bra på matlagning tillreder maten. Är man två eller flera singlar blir det inget matsvinn heller, för vem orkar äta samma mat tre, fyra dagar i sträck – om man inte fryser in nåt vill säga.

Fem en fredag, Gott Nytt 2021!

~ Carita Liljendahl ~ 26 kommentarer
Många oskrivna blad i livets dagbok. Foto: Pixabay

Hos Elisamatilda svarar vi i dag på frågor om året som gick och om det nya året!

Vad var det bästa med det här året?
– Om vi talar om 2020 så är jag glad för att jag hölls frisk, coronan till trots och att tidningen Nya Östis fortsatte komma ut och fick många nya prenumeranter. Också det att vi lärt oss mycket av coronan, vad vi har att vara tacksamma för,  att distansjobb funkar osv. Jag har känt att året varit lugnt på ett bra sätt, fastän det även präglades av corona-oro.

Vad ser du fram emot med ett nytt år?
– Ett nytt år är alltid som många oskrivna blad, det finns mycket att känna förväntan inför. Jag hoppas att vi får ett eller flera vaccin som gör att coronan inte längre har så hårt grepp om oss. Jag ser också fram emot att fortsätta jobba med Nya Östis och utveckla tidningen. Mest ser jag ändå fram emot våren och sommaren.

Vad var din största upptäckt under året?
– Väldigt svår fråga. Kommer inte på något direkt och entydigt svar. Kanske att jag och många medmänniskor ofta klarar mer än vi tror. Och då tidningsjobbet är min livsstil har jag insett att de tankar jag har om innehållet i vår tidning verkar bära, tillsvidare har antalet prenumeranter ökat sakta men säkert.

Hur blev det ett kärleksfullt år?
– Många visade omtanke för varandra på väldigt olika sätt under detta nästan fullånga corona-år.

Vad tar du med dig från 2020 in i 2021?
– Att jag ska ge mig själv  mer fritid och på alla sätt vara barmhärtig mot mig själv. Ändå utan att på något sätt glömma de människor som älskar mig, som står mig nära och som stöttar mig.
Och så ska jag sopa ut energitjuvar ur mitt liv.