Ytterligare en tavla från Tee Helmis galleri i Borgå. Den använda tändstickan finns med också på detta konstverk.
Önskar alla en bra start på veckan. Själv är jag lite orolig för utvecklingen då poststrejken går in på sin tredje vecka och sympatistrejkerna ökar…
Försöker vara glad och tacksam över livet ändå.
Dels tycker jag att foton man tar då man ser på ett tv-program kan bli extra kul, dels har jag ett minne att dela med mig av då det gäller Niklas Strömstedt och Magnus Uggla.
Alltså Niklas och Uggla ser båda knasiga ut här. Håller Niklas på att dra upp brallorna? Svävar ljusstakarna i luften? Står det en påse på bordet till höger eller har Magnus ett rött förkläde?
För många år sedan arrangerades något slag av musikevenemang i Helsingfors. Flera svenska artister deltog i det, bland dem Niklas Strömstedt och Magnus Uggla. Jag hade bokat intervjuer med bägge men Uggla dök aldrig upp på avtalad tid.
Med Niklas däremot fick jag en lång pratstund och vandring i Kaisaniemiparken.
Till saken hör att jag och fotografen råkade få sin på Uggla då han var och åt privat på en Mac Donalds. Vi lät bli att ta bilder, ville inte vara paparazzis. Vi ville vara schyssta helt enkelt. Hade vi då vetat att han inte alls skulle dyka upp på intervjun vi bokat hade vi kanske tagit nån bild och då han mumsade pommes frites i alla fall 😀
En solig sidogata i Nice, bara ett stenkast från strandboulevarden. Det var en bra bit över plus tjugo grader då, och en Mojito smakade gott inför hemfärden från läsarresan.
Många roliga och pigga skyltar hittar du hos BP som förvaltar Skyltsöndag!
Förra hemmamatchen förlorade Tor knappt i innebandyn. Jag var inte där då eftersom jag var bjuden till en fest. I dag var jag och hejade och det var jämnt värre. 1–0 blev 1–3, som senare blev 3–3 men sedan ändå förlust 3–5 med gästernas sista mål i tom bur.
Vi var inte bra på powerplay i dag tyvärr, hade fyra gånger chans att göra mål i numerärt överläge, men nej…
Nå, loppet är inte kört än, många matcher återstår. Men ibland är det tungt.
Jag har försökt ha ledig dag i dag. Kollat och svarat på några mejl, men annars hållit löftet till mig själv. EN ledig dag i veckan måste jag ha!
Frissabesök som gav lite ny färg i håret var en av dagens höjdpunkter. Har inte lyckats ta nån bra selfie i dag men kanske en annan dag 😀
Tidigt i morse hämtades granen från Gråbergs stadsdel till torget i Lovisa. På fredag om en vecka tänds lamporna i den, då är det officiell julöppning i staden.
Det har varit lite lugnare dag i dag. Jag har räknat arvoden och fört tidningens papper till bokföringen. Efter det var jag på massage och sedan gick jag till bokhandeln för att köpa en ny penna av favoritmärket Poly Ball Faber Castell, kuvert i olika storlekar och klistermärken 😀
I går tog jag den här bilden. Här står jag ofta och väntar då någon erbjudit mig skjuts nånstans 🙂 Som ni ser! En grön gräsmatta, ett par plusgrader, ingen snö. Och INGA människor! Hahaaa 😀
Ja, som ni ser. Om jag inte jobbar med tidningen håller jag på med pussel.
När det här blir klart måste jag ha paus fram till jul. Hur nu det ska lyckas…?
Allt handlar om att jag behöver få tid att organisera mitt hem så att ytorna blir mera fria och lätta att städa. Nu måste jag ofta flytta ett för att komma åt något annat.
Mest svårt har jag haft att planera mitt sovrum / arbetsrum. Det har inte blivit klart på två år!
Behöver något slag av förvaringsskåp, men har ännu inte riktigt någon aning om hur jag ska lösa allt. Ett par, tre möbler känns överflödiga.
Känns att det börjar vara dags att få det här gjort inom kort.
Det känns märkligt att vecka efter vecka producera Nya Östis, men inte veta när den – på grund av poststrejken – når läsaren.
Jag önskar att poststrejken tar slut snart och att dagsutdelningen åter börjar fungera normalt.
Under strejken, som i dag pågått elva dagar, har jag förstått att NÖ är efterlängtad. Men nu är det tyvärr slut på våra krafter då vi inte har en stab med fastanställda – och inte heller en bottenlös brunn av pengar att ösa från. Härefter kan vi bara dela med oss av e-tidningen om strejken pågår länge 😦
Det är inte bara vi som påverkas ekonomiskt av detta. Strejker drabbar alla och på något sätt känns alla som förlorare.
Mycket tacksam är jag ändå för att jag bakom mig har en stab av medarbetare som varje vecka jobbar hårt för att tidningen ska komma ut och ha ett intressant innehåll. En del har jobbat extra mycket för att få allt att funka under strejken. Inga namn nämnda, inga då heller glömda.
Tack också till de läsare och prenumeranter som förstår att vi gjort allt vi kunnat för att de ska få sin tidning.
Jag önskar också att jag snart ska kunna skriva om nåt annat än strejken… dessvärre har det mesta av mina tankar i vardagen kretsat kring den.
Så känns det många gånger, att tiden rusar. Om en dryg vecka är det december månad. Snart går vi mot ljusare tider och en ny vår.
I dag gjorde jag beställningen till Posten för nästa års distribution, det vill säga slog fast utgivningsdagarna. Det var då jag såg att påsken infaller i början av april och tänkte att inte är det lång tid dit heller 😀
Sedan ringde lokalradion och ville ha en intervju. Hur har Nya Östis klarat poststrejken? Finns det något positivt med den? Vad har varit jobbigt, osv.
Jag frågade om det var ok att jag fotograferade Yle-bilen, så att jag en gång kan dokumentera min vardag, och det var ok.
Jag sätter senare ut länken till intervjun här, för det kan hända att den kommer ut först i morgon.
Uppdaterat kl. 20.19 den 20 november. Artikeln finns HÄR, jag ser ut som en sliten disktrasa men är säkert också det 😀
Den här ryan ser jättestor ut, då jag plötsligt ser framför mig att det vita är ett staket eller ett högt räcke. Blomstren längst ner kunde vara buskar. Men nu är det inte så. Blommorna är små, bland annat pelargoner och de står på en sirlig liten bänk. Ryan är kanske en och en halv meter hög.
Ryan finns i restaurang Kapellet i Lovisa.
Det har varit en fartfylld dag i dag också och jag börjar nog verkligen önska att postens strejk ska ta slut. Den har gjort MIG slut också… SÅ mycket extra jobb, inte bara kring distribution och fakturor. Läsare ringer till mig, mejlar, messar, rycker i ärmen på stan… HUR ska de få sin kära tidning?
Jag är tacksam för att vi är omtyckta och efterlängtade ❤ Men vi har inga extra tidningar att dela ut utöver dem vi betalar för att POSTEN ska dela ut. Och Posten delar ut dem, nån gång sedan när strejken är över. Jo, tidningen är gammal då, det vet jag. Men det är inte vi som förorsakat strejken.
Vi förstår varför de postanställda strejkar och jag sympatiserar med dem.
Men om strejken fortsätter länge till har vi inte längre råd att dela ut gratistidningar… tryck och distribution kostar massor. Däremot har vi råd att lägga ut en digital version av tidningen på nätet. För vi vill ju att det vi skriver ska nå läsarna och att annonsörerna också ska nå sina kunder.
… den sången hörde jag redan för en vecka sedan då jag fotograferade, och senare skrev om, luciakandidaternas sångövning.
Jag längtar också nu för första gången på många år efter julhelgen. Den ger oss som jobbar med tidningen lite extra ledighet då vi gör ett dubbelnummer som kommer ut den 19 december. Tidigare om åren har Nya Östis inte gjort så, men i år infaller julen på en tisdag. Vi vill inte kräva av någon medarbetare att jobba både på julafton och juldagen och dessutom skulle vi inte få tidningen tryckt den veckan heller för tryckeriet håller stängt 🙂
Jag lyckades klämma in en liten paus i dagens hektiska schema. Kunde åka med syrran till affären och där köpte jag ljus, en jultårta och en konfektask till mig själv ❤
Nåjo, jag köpte nog diskborste och toaborste, bröd och annat som jag behöver också. Men jag går redan och nynnar på julsånger.
Det hade jag inte trott om mig själv 😀
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 