Varde ljus!

~ Carita Liljendahl ~ 32 kommentarer

Åsikterna om när adventsljusstakar får synas i fönstren, och när stjärnor får göra det, går isär. Tomtar finns kanske på loftet hos mig men inte ännu som prydnader. Julmusik spelas inte heller ännu hemma hos mig.

Men i dag hade jag ett par andra ärenden att uträtta i en av affärerna i vår lilla stad. Och då föll mina ögon på denna svenska ljusstake ❤ Den var som gjord för mitt hem!

Markslöjd Skoghall Sweden.

Men innan jag kom så långt att jag fick stödfötterna skruvade på plats och all skyddsplast avlägsnad hade jag kämpat med ett lysrör i badrummet.

Det var värsta gympasset för en ensam gumma 😀 Men efter vissa stånk och stön och små välvalda svordomar kunde jag säga ”jippii – varde ljus”.

Och jo, jag tror bestämt att Herren också hade ett finger med i spelet. Jag fick ingen elektrisk stöt, jag tappade inte lysröret och jag orkade med mina sista krafter få det på plats.

Söndagsbilder

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer
I går hade jag kommit så här långt med pusslet på eftermiddagen.

Efter middagen med väninnan fortsatte jag pussla mellan klockan 22 och midnatt, och avancerade med ytterligare några bitar.

I dag är det grått, dimmigt, disigt, blött. Men sju grader varmt är egentligen ändå härligt. För några dagar sedan hade vi isbildande regn och snorhala gator. Då föredrar jag detta gråväder.

Fars dag. Fyrtioett år sedan han lämnade oss. Hans bortgång har präglat mig, även om det inte är något jag tänker på varje dag, hur det påverkat mig.

Kära hälsningar till dig min pappa, var du än är just nu ❤

Efterrätt med björnbär, hallon, vitchokladmousse och en liten bit kladdkaka.

För att kunna bedöma storleken på efterrätten (lagom liten tycker jag), måste jag säga att skeden som syns är en tesked.

Den här efterrätten åt jag på Locale i Lovisa i går. Gudomlig.

Fest i går och fest i dag

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Mitt liv är inte en enda fest, men nu råkar det bli några efter varandra.
I går firades den traditionella Lovisa Historiska Hus-festen, främst som ett tack till husägarna som öppnar dörrarna under evenemanget. Men här tackades förstås också styrelse och alla frivilliga krafter, samarbetspartner, såväl nya som gamla, osv.

Vacker bordsdekoration.

Själv har jag inte varit aktiv i LHH-föreningen i år. Dels beror det på att jobbet som chefredaktör och redaktionschef på Nya Östis tar all min tid, dels fanns det inga direkta uppgifter för mig att ta hand om. Allt har sin tid! Och då jag är chefredaktör är det nog inte bra att samtidigt ha en massa ”föreningshattar” på huvudet.

Efterrätten.

I kväll ska jag ut och äta med en väninna som fyllde 50 år i januari. Vi har inte hunnit fira än 😀 Men vi lovade varandra att vi ska göra det innan hon fyller 51!

Här firades LHH-husfesten.

Restaurang Kapellets terrass ter sig annorlunda men mysig också i novembermörkret. Här firade vi ett par fester i somras också.

En vacker lampa i restaurangens bar.

Tanten vid självbetjäningskassan

~ Carita Liljendahl ~ 27 kommentarer

Jag tycker om att bjuda på mig själv ibland, att raljera kring saker och ting.
Nu är det så att vi i affären där jag handlar mest har så kallade självbetjäningskassor. Man går dit med sina varor, börjar med att välja språk (svenska), trycka på STARTA, erkänna om man tagit en avgiftsbelagd plastkasse osv.

När man sedan köper alkoholhaltiga drycker, som denna på hela 2,6 procent! … bör ett biträde komma och godkänna att jag är arton år.

Jag förstår ju att det behövs. Så att inte barn kan slinka igenom där med öl och cigaretter och andra förfärligheter.

Ibland frågar jag mig varför affärerna i dessa moderna tider inte har apparatur som känner igen ansikten. ”Nuna-avläsning” helt enkelt. Så ofta som jag springer där och köper mina alkoholhaltiga drycker 😀

I dag visade sig också att det dröjde för lång tid innan jag hittade mitt Plussa-kort i plånboken. Det är ett bonuskort som gäller för K-kedjan.

”Kalla på försäljare – tidsfristen löpte ut” kunde jag läsa på skärmen.

Så nu är jag för långsam också!
Inte är det lätt att bli gammal.

Hurra! Jag kom utanför dörren!

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

Lite bilder från min vardag nu. Jag kom äntligen utanför dörren då vi hade redaktionsmöte, jag träffade mina fina kollegor och jag gjorde en intervju med en man som gett ut en bok med lokala anekdoter.

Så det blir en del samlade men samtidigt helt ostrukturerade bilder.

Utanför hantverksaffären Hulda Huoleton brukar det finnas olika intressanta produkter. Tror inte att de här är till salu, men idén med de hängande strumporna är kul ändå.

Café Favorit.

Den här bilden är jag lite stolt över. Jag fotograferade människor på ett café i Lovisa! 😀 Egentligen testade jag ljusförhållanden med tanke på en annan bild jag skulle ta.

Fasad på Alexandersgatan då jag är på väg hem efter intervjun.

Och slutligen en bild som jag tog i måndags då minister Thomas Blomqvist var på besök i Lovisa. Här är han på väg in i ministerbilen och till vänster syns vår lokala politiker Otto Andersson som också jobbar på riksdagen.

Män i den blå timmen 😀

Fina fasader, San Remo

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

Har haft fullt upp med tidningen från morgon till kväll och bara hunnit av och an till affären för att handla lite mat, så det blir ett inlägg med fasader från San Remo. Minnen från läsarresan i början av oktober.

Den första fasaden är ju pampig jämfört med den här. Men jag gillar också de här lite slitna och där som sladdar är dragna lite hur som helst 😀 Gillar också smidesjärn av olika slag.
Och dessa utsmyckningar. Varför gör man så sällan sådana nuförtiden?

Hur galet som helst, del 55

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Att klättra upp längs en vägg på det här sättet!
Bilden togs i Tapanilan Urheilukeskus där Tor spelade en match för nån vecka sedan. Det här är utsikten från cafeterian, man kan kolla entusiaster på klätterväggen.

Utanför hallen ser det ut så här.

Hur galen som helst har också min dag varit. Om jag får jobba ostört skriver jag en artikel på 3000-4000 tecken på en timme. Beror på ämnet, är det väldigt svårt kan det ta en och en halv timme. Således hinner jag med tre artiklar på en arbetsdag.

Förutsatt att jag inte blir avbruten alltså. Men telefonen ringde i ett i dag och arbetsmeddelanden via vår kanal Messenger plingade stup i kvarten.

Ibland är det bara så. För att citera förra chefredaktören ”det är arbetets art och det möjligas konst”. Vi jobbar vidare och ser glada ut 😀

Glad måndag! 04-10-2019

~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

Träffade väninnan Dimi i lördags dels för att fira att hon blivit närvårdare, dels för att jag ville jag tacka henne för att hon tog hand om blommor, post och annat då jag var på resa. Vi hade inte setts på över en månad, så vi åt och drack gott på en restaurang.

Hon fick några små gåvor av mig och det var ju hon som skulle firas och tackas, men ändå fick också jag blommor och ett fint kort av henne.

Glad måndag! Ta hand om varandra, nära, kära och vänner ❤