Förberedelser med en vän

~ Carita Liljendahl ~ 9 kommentarer

… känns extra trevliga att göra i en trivsam miljö.
Ett stenkast från mitt hem ligger Osteria Locale. Sitter man ute på terrassen känns det i och för sig ibland som om man var mitt i en storstad, då motorcyklar och tunga fordon drar förbi på huvudstråket genom stan.
Men det är bara tillfälligt oljud. Och solen värmde på terrassen.

Någon har gjort en fin teckning av huset där restaurangen finns, inför deras kräftservering. Men egentligen undrar jag om det är banken (i samma hus) som man ritat här. Och restaurangen ligger i andra hörnet, borta till vänster, utanför teckningen?
Vacker utsikt från baren. Faktiskt skojigt att en mc-förare fastnade på bilden på gatan utanför.
Nära kyrkan ligger restaurangen också. Och nära mitt hem ❤

Måndag-tisdag-onsdag… tidningsjobb från tidig morgon till sen eftermiddag. Men känner att jag har fått rätt bra balans nu då medarbetare återvänt från sina sommarlov.

 

Glad måndag! 05-08-2019

~ Carita Liljendahl ~ 26 kommentarer

Den här dagen har varit späckad av jobb, så det här inlägget kommer sent.
Bättre sent än aldrig dock.
Och jag har träffat Robot-Robbe!

Många har ju fördomar mot robotgräsklippare. Allt från att det är lata och ansvarslösa personer som använder dem, till att de skadar igelkottar.
Jag ska i en artikel ta kål på en del av myterna, hoppas jag.

Skyltsöndag, den 4 augusti 2019

~ Carita Liljendahl ~ 2 kommentarer

Skyltsöndag är en av mina favoritserier, utöver Glad måndag som jag själv startat. Hos bloggaren BP hittar du länkar till andra skyltare.

Den här skylten fotograferade jag i Suomen pienin kauppamuseo (Finlands minsta bybutiks museum) i Skinnarby tidigare i somras.

Butiksbilen stannar här, står det på skylten.

Och så finns här reklam om tobaken Klubi 22 som Antti röker. Jag minns att min farfar också rökte det här märket.

Kulet och blåsigt

~ Carita Liljendahl ~ 31 kommentarer

Det känns nästan som om hösten var här. Hade tröja då jag cyklade till frissan, trodde det skulle räcka då det var +14 grader men det blåste också så det var – brrrrr – kallt!

Den här bilden tog jag för en vecka sedan hos min syster. Den symboliserar på något sätt både sommaren och hösten.

Pigga gröna blad och några vissnade bruna.

Hoppas att augusti ännu kunde bjuda på LITE varmare väder. Jag tigger INTE om +32, det räcker med +21. Tack.

Jag har känt mig mycket inspirerad i min nya roll på jobbet. Tänker på och planerar en utbildning, annan utveckling och sådant som ska kunna göra verksamheten mer stabil på sikt.
Det bästa är att jag känner att jag har viktiga personers stöd för det jag gör. Hade jag inte det skulle det kännas jobbigt, som att trampa i tjära – men nu känns det bara bra 🙂

Hur galet som helst, del 54

~ Carita Liljendahl ~ 15 kommentarer

Ja, det var ju ett tag sedan jag lade in ett bidrag i den här serien 😀
Förra är från januari i år!

Men när jag såg den här skylten tänkte jag att den passar bättre i serien Hur galet som helst, än i Skyltsöndag.

Hundparkering.

Det är i och för sig bra att det finns så kallade hundparkeringar i stan. Men i det här gamla huset finns det inte längre en enda affär. Huset är till salu, men ganska förfallet… om jag skriver det på ett diplomatiskt sätt.

Om en större hund parkeras här och får långtråkigt, kanske den bara rycker till några gånger i kopplet och far i väg med halva husrucklet efter sig…

Suosi suomalaista

~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

Gynna inhemskt – i detta fall finskt (suomalaista), brukar man säga.
Jag är ju en supporter av Muminfamiljen och jag gillar även Marimekko. Behöver alltid papper, olika sorters block och häften att göra anteckningar i, så i dag blev det inköp i lokala bokhandeln.

Hör och häpna – jag köpte en julklapp också! Det händer mycket sällan att jag är ute i SÅHÄR god tid 😀
Och så blev det dokumenthållare och plastfickor (ja, tyvärr… plast), vilka jag behöver då de administrativa uppgifterna ökade i jobbet.

Medan städfirman torkade golven i mitt hem och tvättade fönstret som en fågel bajsat på… (tror inte att jag får fast marodören och kan ställa den inför rätta så att den skulle tvingas tvätta efter sig)… var jag runt på stan med min syster, bland annat på paj och bulle i Café Vaherkylä.

Nej, Lovisaborna parkerar inte såsom bilisten där borta verkar göra 😀

Glad och trött efter en bra dag!

~ Carita Liljendahl ~ 17 kommentarer

Fick små presenter av min syster och min mamma i dag. Helt oväntat och därför så roligt ❤

Min syster är bra på att dela med sig av kloka ord, sådana som att ”alla dagar är kanske inte bra dagar, men det finns något bra i varje dag”.

Och mitt första redaktionsmöte som chefredaktör kändes också bra.
På mötena ska alla kunna vara sig själva, bolla olika idéer. Allt kan inte förverkligas, men för det mesta föder en idé en annan, och det vi inte hinner göra i dag gör vi någon annan gång. På vårt eget sätt, så att vi är unika i det vi publicerar.

Utöver de redan nämnda klokorden fick jag också en annan liten dikt av min syster. De talar direkt till mig, då jag rätt ofta oroar mig och tvivlar fastän jag vet att jag bara behöver släppa taget och känna tillit.

Sometimes you have to stop worrying,
wondering and doubting.
Have faith that things will work out,
maybe not how you planned,
but just how it´s meant to be.

Månadsbilden, augusti 2019

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer
Muminfamiljen på upptäcktsfärd. Det här är augusti månads bild i min kalender.

I skogen finns det mycket att upptäcka, tänker Muminfamiljen. Små kryp som klättrar omkring, fåglgar som sjunger. Ett träd har fallit och ser kanske lite hotfullt ut med sina rötter.

Muminpappan och Mumintrollet har ryggsäckar på ryggen. Lilla My är sin vana trogen redan på språng mot nya äventyr. Muminmamman står lugn och stilla, förundrad över naturen och tillvaron.

Tänk om vi alltid kunde bevara vår sunda nyfikenhet. Inte den elaka förföljande nyfikenheten, men nyfikenhet på vad varje ny dag har att erbjuda.

I dag börjar en ny epok i mitt liv då jag tillträder som chefredaktör på lokaltidningen Nya Östis. Det känns både roligt och spännande. Jag har bra medarbetare att luta mig mot och jag hoppas att de också känner att de kan luta sig mot mig.