Söker balans och lugn

~ Carita Liljendahl ~ 30 kommentarer
Lugn Lovisavik.

Vardagen är rätt kaotisk nu. Jobb och jobb, möten och möten. Praktiska saker som ska arrangeras för mammas välmående.

Människan orkar rätt mycket då hon måste. Men ett lika stort måste är det att ta hand om sig själv. Att hinna varva ner, träffa vänner, äta hälsosamt ens då och då – kanske ge sig en tid för en fototour såsom jag gjorde i lördags.

På veckoslutet börjar innebandymatcherna. I våras då jag inte visste om jag hade bröstcancer eller inte meddelade jag att jag slutar dubbeljobba, det vill säga jag jobbar inte längre som innebandyföreningens medieansvariga. Och med facit i hand inser jag att det var rätt beslut. För såsom läget ser ut i dag skulle jag inte ha orkat jobba även veckoslut och sena kvällar.

Båtar vid Skeppsbron.

Ibland måste livet få vara som en lugn havsvik. Allt måste få vila spegelblankt. Däremellan stormar det nog ändå.
Jag försöker prioritera varje dag, för att hitta balansen och det lugn som behövs.

Veckans ord – LYCKA

~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

LYCKA är ett stort ord. Men jag kan känna lycka över väldigt små saker i vardagen. Lycka är inte alltid förknippat med kärlek mellan två personer, men det är förstås även det.

Jag kände lycka då vi kunde ta ut mamma på en tur i rullstol efter att hon legat tre veckor på sjukhus. Lycka över att orken tycks återvända för henne.

Men jag väljer att illustrera LYCKA i Sannas fotoutmaning med tre fågelbilder från naturen. För jag känner åter en sällsam vardagslycka då jag ger mig tid att förflytta mig i naturen, eller i Lovisa stadsbild överlag, och ta fotografier.

Det här ser väl aningen huvudlöst ut…
Men hallå! Du har ju ett huvud!
Okay. Jag var inte intressantare än så 🙂

Sensommarkväll, fototour Plagen

~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

Sexton somrar tillbringade jag mycket tid här, på badstranden Plagen, eller kanske närmast bestämt i kiosken. Var det fina, varma och soliga dagar hann jag inte ner till stranden alls. Sommaren 2014 blev den sista i arbetets tecken i kiosken.

Den här kvällen, som var magiskt lugn och för årstiden exceptionellt varm, +20 grader ännu vid 19-tiden, bestämde jag mig för att ta en lite fototour på stranden. Sedan fortsatte jag fotografera av bara farten på väg hemåt. Det blev allt från fåglar till löv, fjädrar, båtar och byggnader, som jag visare senare.

Vackra, blå och små badhytter på rad.
Hemtrevligt.

En öde strand.
Men ute till havs var det ännu liv i sensommarvärmen.

Minnen från LHH-dagarna

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Jag blev kvar med några bilder som jag aldrig kom för mig att publicera från Lovisa Historiska Hus-evenemanget. Det är tagna på en plats som jag besökt många gånger förr, så jag tyckte väl då – för två veckor sedan – att det kändes som upprepning med Kungsdammen i stadsdelen Garnison.

En inbjudande oas för stillsamma fikapauser.

Det är +17 grader och sol med lite dis över Lovisa centrum klockan tio i dag, lördagen den 8 september. Prognoserna visar att vi kan ha 19–22 grader och lite sol ända till tisdag, men redan torsdag nästa vecka förutspås +14 på dagen och +8 på natten. Så sommaren tvingas ge upp.

Det här räknar jag till mina barndomskvarter. Vi åkte skridsko vintertid på dammen då vi var små.

LHH_Konungsdammen_2
Kafeterian i gårdshuset.

Sällsynt ekipage

~ Carita Liljendahl ~ 2 kommentarer

Jag hörde klappret av hovar mot asfalten i dag. Hann inte byta objektiv på systemkameran, så jag nöjde mig med att använda mobiltelefonen för att överhuvudtaget få den här bilden.

Väldigt glädjande var det att se att de bilister som uppfattade hästarna i trafiken verkligen saktade in och tog hänsyn.

Efter besöket på sjukhuset hos mamma träffade jag två väninnor och åt gott samt drack några glas på en restaurang.
Jag glömde be dem ta foto av mig och maten glömde jag också ta bild av. Men bra är det väl att man är mest upptagen av att umgås med vännerna ❤

Nu är jag jättetrött… men lycklig och tacksam över vad den här dagen gett mig.

Den svartvita bilden förmedlar bästa stämningen.

Skyfall

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Jag skulle behöva ett par nätter med bra sömn… men i morse vaknade jag strax före fem av att åskan mullrade i fjärran. Tio minuter senare var den rakt över oss, det blixtrade och dundrade och regnet öste ner. Ovädret varade kanske tio minuter. Hade jag inte varit så trött, och hade det inte varit så mörkt ute skulle jag gärna ha velat försöka få blixtarna på bild.

Nu får ni nöja er med Bond i stället 😀
Honom får vi se i Skyfall på Nelonen på lördag.

Jag lyckades somna om efter skyfallet och åskan, men sedan väcktes jag av en lövblåsare… Det måtte ha varit en liten hög som man likaväl hade kunnat kratta upp, för blåsaren dånade bara några minuter. Så pass att den väckte mig ändå…

Men jag kom upp ur sängen och fick äntligen tid att lotta ut Lovisamagneten. Fru Fortuna gynnade Lisbeth från Karlshamn, hon har fått ett mejl av mig med lyckönskningar av mig. Tack även till alla andra nio som var med!

Hur galet som helst, del 47

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Sommarvärmen fortsätter och det är fortfarande mer grönt än höstfärgat i naturen. Vi hade nog kring +24 grader i dag tippar jag.

Den här bilden togs för en snart två veckor sedan på Kungsdammens gård under LHH-dagarna.

Mamma är ju tillbaka på Lovisa sjukhus och i dag tog vi en rullstol och förde henne på en liten utfärd till hemtrakterna som ligger nära. Hon fick se och prata med många bekanta. Det är inte så att hennes ben inte håller att stå och gå på, men en kilometer promenerar hon nog ännu inte efter den stora operationen.

Många har frågat min syster och mig direkt om mammas mående, vad som hänt osv. De uppriktiga raka frågorna uppskattar jag och svarar gärna. Då får vi som känner till allt som hänt möjlighet att gå ut med rätt information.

Vårt dagliga bröd

~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

… kan vara fullt av hål. Eller luft. Hur vi nu vill se det.

Detta är en bild i serien från min icke glamourösa vardag 🙂
Men en vardag jag är nöjd med ändå.

Ibland är vissa vardagar stressigare än andra. Det har varit full fräs under många dagar nu, så jag måste ta mig egentid fredag, lördag, söndag för att orka.

Skulle finnas mycket att skriva om sjukvården i Finland. Övervägande positivt, men en del frågor och ovisshet och oro uppstår också. Är man inte själv aktiv som anhörig kan man inte räkna med att hela tiden hållas uppdaterad. Sjukskötarna och läkarna gör ett fantastiskt jobb, deras tidtabell är troligen ofta pressad.

Tänker på de sjuka äldre personer som inte har anhöriga med möjlighet att göra sjukhusbesök varje dag 😦