Ett projekt leder till ett annat…

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

… som vanligtvis leder till ett tredje och ett fjärde…

Jag behöver plats för mina krukväxter, så jag tänkte att jag tar in den gamla kälken i trä. Ett kärt minne. Tror att min mamma som liten var med om att dra stora mjölkkannor på den över snödrivorna.

Inte på plats än… för innan det sker måste annat fixat i andra hörn…

Jag ser att kälken måste få ett nytt lager med färgat lack. Det projektet måste dock vänta till sommaren.

För att kälken ska få plats där jag tänkt att den ska vara, behövde jag flytta en gammal stol där en ormbunke stod. Den skräpade ner, men dammsugaren skulle ju ändå fram…

På platsen där jag skulle ställa stolen och ormbunken fanns en gammal kär porslinsblomma. Under flera veckor har jag sett att den håller på att dö… jag har gjort vad jag kunnat för att rädda den… men till min stora sorg var jag tvungen att inse att den gått förlorad 😦

Så det blev ytterligare ett projekt. Att klippa ner den.

Nu ska jag gå ut med tre påsar skräp. I dag eller i morgon hade jag faktiskt tänkt skriva en LITEN årskrönika över 2017 här på bloggen. Det har jag aldrig gjort förr. Men jag får väl se till att det inte blir ett övermäktigt projekt 😀

Veckans ord – SELFIE

~ Carita Liljendahl ~ 34 kommentarer

Sista veckan på året, och jag har tagit del av alla 52 ordutmaningar hos Sanna på Gemsweeklyphotochallenge.

Den här utmaningen har jag sett fram emot, inte minst för att jag väntar mig att få se hur de andra deltagarna ser ut. Men det har också visat sig att man kan tolka ordet SELFIE på många olika sätt. Att det inte nödvändigtvis behöver vara en bild av dig själv.

Men jag bjuder ändå på en av mig. Bättre än så här blev det inte trots ett femtontal försök. Och utan solglasögon ser jag totalt förvrängd ut, det är ett märkligt fenomen som jag tidigare påtalat.

Men håll till godo – veckans ord – SELFIE!
Hurraaaa! Jag klarade utmaningen och få se vilken jag tar del av 2018!

Smygfotografering…

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

… har sina sidor. Dels blir bilden suddig, dels måste jag se till att inga kunder känns igen på bilden. Men här är jag inne i Apoteket Kronan i Lovisa. Man har låtit bygga om en hel del för att få plats med fler hyllor, tror jag.

Bilden tog jag för att jag skulle berätta att jag här gjorde en liten god gärning.
Jag gav min sittplats åt en man, som i och för sig inte såg särskilt svag ut… men han spanade helt tydligt efter en ledig stol och det fanns inga. Man behöver ju inte ens vara gammal eller ha synliga krämpor för att behöva sitta, det räcker med att man har ont i ryggen.

Min tanke är att instundande år försöka göra minst en god gärning per dag. Eller i alla fall ska jag börja le mot helt okända personer. Vad det utmynnar i vete gudarna – blir jag tokförklarad eller anmäld för trakasserier, det återstår att se 🙂

Ser ni blixtlåset till min plånbok 🙂 Jag försökte fotografera så att ingen såg.

Inga trafikljus i Lovisa?

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

Det finns inga trafikljus i Lovisa skrev en journalist på Hufvudstadsbladet häromdagen då han intervjuade vår nya stadsdirektör.

Den journalisten hade inte sett sig omkring tillräckligt noga. Mitt emot rådhuset där stadsdirektören jobbar finns det visst ett trafikljus!

Stopp!

I och för sig finns detta trafikljus på ett lite ovanligt ställe. Nästan på marknivå, bakom galler och glas.
Och någon turist kanske undrar om belysningen betyder att det händer något särskilt bakom detta fönster, i källarvåningen, om kvällar och nätter då där lyser rött…

Var redo – att stanna eller att gasa iväg.
Fritt fram!

Vi är lite speciella i Lovisa. Så här kan man också marknadsföra sin stad, eller sitt företag.
Trafikljuset finns nämligen hos en bilskola 🙂

Aaah, allt detta julgodis…

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

… och här syns bara en bråkdel!
Jag lär ha kvar av det ännu då påsken kommer 🙂

I Love You-plattan fick jag av en väninna, om nu någon skulle få för sig att tro att någon hemlig älskare gett mig den. SÅ roligt har jag inte i mitt liv. Men roligt nog ändå 😀

Julgodis. På Nisse-afton planerade vi ha diskustävling med våra runda plattor, men vi var så pass tråkiga att vi avstod 🙂

I dag myntade jag ett nytt ordspråk: Jag undrar, sa flundran, om gäddan ens är frisk.

Fråga inte varifrån det kom och hur det hör hemma här. Det var bara något som dök upp i min hjärna… Kanske något slag av sockerchock 😀

Nu har nissarna dansat ut

~ Carita Liljendahl ~ 11 kommentarer

Nisseafton har firats för detta år.
Förr kunde det gå mycket livat till… utan att gå in på närmare detaljer.
Nu har vi kommit upp i åren och tar det lite lugnare.
Men helt borta med vinden är vi inte! Vi följer med vår tid och vet att olika insekter är populära på matbordet i dag. Nu hade vi inte några sådana, vi beställde traditionella pizzor.

Men vi började undra hur man odlar syrsor, och kom in på ämnet sex – det vill säga hur syrsorna förökar sig. Plötsligt hade vi googlat fram en massa intressant material 🙂

Vi hade lite av knytkalas, och gästerna hade med sig allt från kex till pepparkakor och godis. Sverigegästen hade tillverkat kola.

Tandläkarens skräck? Supergod kola i alla fall!
Jag fick en kökshandduk, roliga servetter och en grej som man lägger runt flaskans hals för att slippa dropp.
Ljushållare med ljus fick jag också. Tack!

Varvar roliga saker med jobb

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

Steg upp strax efter klockan nio. Skönt att kunna ta dagarna i stort sett som de kommer. Hasar ännu klockan 12.30 på i ”nattsärk och tofflor”. Pysslar med ditt och datt, men jobbar också lite mellan varven.
Vi ska ha ut en tidning på torsdag och jag vill absolut inte lämna allt till onsdagen. Endast de saker där jag behöver ta kontakt utåt lämnar jag till vardagen, men det finns mycket jag kan förbereda hemma i lugn och ro. På det sättet slipper jag stress, och det är en av många fördelar med Nya Östis att vi mestadels jobbar hemifrån i egen takt.

Sysselsättning om kvällarna. I lördags var det uppesittarkväll med Bingolotto. I kväll väntar Kungahuset på TV4.

Jag beundrar unge Emilio, hans trevliga sätt och hur duktig han är på piano. Han uppträdde i Bingolottos uppesittarkväll i lördags.

Själv kan jag inte spela piano, tog några lektioner för fem år sedan, men orkade inte öva så mycket som krävdes. Melodica har jag spelat, på den tiden såg den ut så här, man blåste i den. Gitarrlektionerna tog jag som ung, vissa låtar kan jag spela fortfarande, men många är det inte.
Jag kan inte sjunga särskilt vackert heller – jag gör det liksom mer gärna än bra 🙂 Och dansa kan jag, det jag lärde mig på danskurserna som ung sitter minsann i än.

Dessutom kan jag uttrycka mig i skrift och jag skriver snabbt med tio fingrar. Man får vara nöjd med det man kan och inse att vi människor ska vara olika, så att vi kompletterar varandra.

Glad måndag! 25-12-2017

~ Carita Liljendahl ~ 28 kommentarer

Sista måndagen det här året! Men jag har för avsikt att fortsätta med serien 2018, och hoppas att allt fler hakar på. Många bloggare är redan med, somliga varje måndag, andra mer sporadiskt.

Glad måndag har uppfunnits av mig, för att jag tycker måndagen har ett oförtjänt dåligt rykte 🙂 Måndagen är en dag bland alla andra, och eftersom vi alla har ansvar för våra egna liv, kan vi också bidra till att göra måndagen fin!

Glad måndag ställer inga krav på någon – glad måndag är som livet ska vara då det är som bäst.

Tomtenissar i Strömfors bruk, årets by i Nyland. ”Snart packas vi ner igen” säger tomtarna. ”Det var kul så länge det varade” 🙂

Hos Anki hittar du färgglada blommor!
Ett jätteroligt stekt ägg hittar du hos BP!
En fager dam i baddräkt hittar du hos Minton, som vi välkomnar med i Glad måndag-gänget!