Och helt SUPERfina fönster.
Extra fina känns de eftersom jag fått dem som gåva av en bloggvän ❤
Titta gärna in hos henne.
Vem som helst som vill bidra till min serie med fina fönster får förstås göra det. Har du en blogg länkar jag till den i så fall.
Och tack än en gång min fina vän för dessa!
För ett anal år sedan var det här huset i dåligt skick. Men efter att Airi Kallio hade köpt rucklet började hon renovera det.
Den här veckan har jag två gånger besökt platsen, för att skriva texter som i framtiden publiceras på två olika ställen.
Jag känner mig mycket lyckligt lottad nu som själv bor mitt i centrum med bara tvåhundra meter till torget och hundrafemtio meter till den här parken 🙂
När jag kom hem tillredde jag ett Greklandsminne. Så nära bruschetta mozzarella jag kan komma 🙂
Mackan gör jag så här.
Väljer vanligtvis ett lantbröd, men i detta fall var det vanligt rostbröd. Rostar det lätt i brödrost, sätter tunna skivor av vitlökssmör på.
Blandningen består av tomatkross (kan även vara tomatskivor) och mozzarellaost. Toppas med basilika och balsamico. In i ugnen på 200 grader i tio minuter. Klart!
Och se! I kalendern fanns fågelbilder som jag hade kunnat använda i Sannas utmaning Veckans ord 🙂 Men bilderna fanns allt för nära.
Visst är det ofta så att vi missar det som ligger närmast vår näsa… eller inte ser skönheten vi har omkring oss. Liksom så att vi blir blinda för det vackra i vår hembygd.
Och så konstaterade jag till min stora glädje att miljonstrecket för sidvisningar på Flag Counter nu har överskridits! Hurraaa!
Har en del bilder som av olika orsaker blivit kvar i mitt arkiv.
Den här från Trädgårdsföreningens utfärd passar ju bra en dag som denna. Regnat har det minsann gjort den här sommaren och även nu smattrar dropparna på fönsterrutan.
Skillnaden är bara den att den här tiden på året är det också beckmörkt ute vid 19.15-tiden.
En trädgård som vi besökte under samma utfärd. Jag gillar de gamla äppelträden och har visat stammar av dem förr.
Och så en fin fasad som mina ögon fastnade på då väninnan Marit och jag besökte Helsingfors och satt på en uteservering i början av augusti.
Och så är det bara att vänta… Efter drygt sex månader kanske man åter kan sitta ute i en trädgård, äta ostbricka och dricka vin.
Ett keramikfat och två ljus. Visst ser det ut som ett glatt ansikte 🙂
Det fina med de små ljusen är att bilderna hålls kvar tills ljusen brunnit ut.
… och förresten antar jag att det är redan I DAG som miljongränsen av sidvisningar sprängs på min Flag Counter (finns längre ner till höger på startsidan) … för i går kväll vid 21.30-tiden var där 999 425 visningar.
Hos Anki finns i dag glada svampparaplyer 🙂
Hos Entomtastankar får vi se ett höstarrangemang med bland annat ljung.
BP visar ett gult, glatt och gott ansikte 🙂
Kajsalisa skriver att man ibland måste anstränga sig lite för att se det som kan göra en glad, som fåglar eller en strimma blå himmel!
… för att jag sov till klockan 12 i dag 😀
Jag är glad att jag har förmågan att sova de 7–9 timmar jag behöver varje dygn.
Men annars känner jag mig som den 55-åring jag är, det vill säga lite seg efter nattsuddet med innebandyvännerna.
Alltså bara det där med att vaka tar på krafterna. Vare sig man dricker alkohol eller inte.
Det är inte jag som tömt konjaksflaskan på bilden, för jag dricker inte konjak. Men jag tyckte symbolen var fin.
I dag har jag tagit det väldigt lugnt. Hjälpt en senior att få i gång internet. Tycker det är tufft att 80-plussare går på datorkurser!
Cyklade i regnet. Luften är så frisk på hösten och regnvatten gör väl gott för hyn? 🙂
Den här skylten passar bra i dag. En dag då jag inte tänkt jobba så värst mycket. Det är rätt svårt att låta bli, eftersom jag hela tiden har projekt och skrivjobb på gång.
Men jag FÖRSÖKER i alla fall ta det lugnt i dag 🙂
Skyltsöndag förvaltas av bloggaren BP, hos henne finns länkar till andra som är med och skyltar.
Det är ju vad hösten är. Alla dessa fina färger!
Den här kransen hänger på en dörr i restaurang Kapellet i Lovisa.
En fin plats som inte är öppen enbart om somrarna.
I dag var det konstnärsbrunch där. Företagarnas idéer är många och gästerna från andra städer likaså. Att som restaurangägare leva enbart på kunder från Lovisa går tyvärr inte, ändå hoppas jag att just Lovisaborna ska gynna Lovisaföretag, alltid då det är möjligt.
Att jag själv köpte stövlar från Zalando berodde på att sådana stövlar som jag ville ha inte fanns i Lovisa. Möbelaffär har vi inte heller.
I kväll ska vi ha lite samvaro, utan match, med innebandyfansen! Ett hösttecken också det.
Den känslan får jag. Varje dag.
Att det är här jag bor, här som jag landat, här som jag kommer att trivas.
Jag har bott i den här bostaden ungefär en månad. Flyttdatumet var i slutet av augusti, men strax därefter åkte jag till Grekland, så det där med att tömma flyttlådor i allt hast och sedan få ordning på allt… det kräver sin tid.
Och det FÅR ta tid.
I dag har jag plockat bland saker. Vägt dem i mina händer. Frågat mig vilken funktion de fyller, vilket känslomässigt värde de har.
Jag har full respekt för människor som inte vill slänga saker, som sparar för kommande generationer eller för sig själva. Hur de än resonerar – var och en har sitt liv.
Jag vill inte döma någon som gör annorlunda än jag själv.
Men ju större fria ytor jag har, ytor som är lätta att städa… och ju färre saker det finns i skåpen, saker som jag efter något år inser att jag aldrig använt… desto friare och lättare känns mitt sinne.
En barndomsvän har tillverkat den här skålen åt mig och jag fick den då jag fyllde 50 år. Den är prydd med fem färgglada FÅGLAR, och jag tycker att en detaljstudie av skålen passar bra i Sannas utmaning för vecka 40.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 