Hotel Rossis sett från olika håll.

Då vi tittade ut från det hade vi havsutsikt! 😀

När man tittade neråt från det öppna valvet i väggen såg det ut så här. En liten servering vi aldrig hann besöka fastän den fanns så nära.




Hotel Rossis sett från olika håll.

Då vi tittade ut från det hade vi havsutsikt! 😀

När man tittade neråt från det öppna valvet i väggen såg det ut så här. En liten servering vi aldrig hann besöka fastän den fanns så nära.




Jag har en del bilder kvar i Corfu-arkivet, här kommer en blandat kompott.


Vi vandrade också längs stranden mot bägge hållen från hotellet. Men då det blev mörkt kändes trätrallarna där något osäkra att gå på då de ställvis var trasiga (se följande bild). Här var det ibland livlig trafik och många som var ute och gick, så på kvällen var det bra med reflex på väskan.



… men ack det går långsamt.
Vilket kanske i och för sig är bra.
Att man lär sig ha tålamod.

Fick i dag hjälp av en elektriker då det gällde att få upp två lampor. Det var bra, för det var en massa skruvande och micklande innan lamporna lyste, då det var fel på ett av uttagen i taket.
Samma man hjälpte mig också att skruva ihop matsalsbordet. Vilket jag i och för sig hade klarat själv. Men jag hade inte ensam klarat att lyfta det på plats. Ensam är INTE alltid stark 🙂

Jag börjar se meningen med alla gånger jag flyttat, för det har funnits mycket att röja upp bland under tre år. Både på det mentala planet och på det fysiska. Det har blivit allt lättare att göra sig av med saker, för det finns minsann kvar av dem än. Men målet är att nå feng shui till jul ❤
Har massor av bilder från Corfu kvar, men ni kanske har tröttnat redan? 😀 Jag ska försöka få in en del bilder från min vardag här i Lovisa också mellan varven.
Men nu ändå en intressant och vacker vägg från en liten affär i Corfu stad.

I den här butiken såldes bakverk av olika slag. De såg oerhört goda ut och vi frestades att köpa fem, sex stycken. Men vi visste inte hur söta de var 😀
Filodeg och olika krämiga fyllningar av bland annat choklad… de nästan dröp av fett.
Väninnan tyckte att vi kunde äta dem på en liten servering intill, där vi förstås också beställde mousserat vin. Jag som är överordentlig anser att man inte får sitta på en uteservering och äta något man köpt på en annan plats. Jag tog ändå baklavan som väninnan gav till mig i näven. Men det var nog sista gången… himmel så kladdig jag blev om fingrarna och det var inte kul att försöka gömma den under bordet under den tid servitören kom med vinglasen 😀


Veckans ord i Gemsweekly är HÄNDER.
Jag funderade på att visa bilder av händer, alltså kädet på finska och hands på engelska. Men sedan kom jag på att saker i livet bara HÄNDER, då man minst anar det.
På semestern är det runt det här försäljningsstället på Corfu som mycket HÄNDER. En trevlig man börjar prata med mig, och sedan HÄNDER allt möjligt roligt. Bästa maten och de trevligaste servitörerna hittar vi också på matstället intill.
I går skrev jag en kolumn till Nya Östis, den tangerar min resa.
Plötsligt har jag åter lust att vara mera lättsam också på bloggen. Det finns ju så mycket att kåsera kring.
Till exempel sängarna på hotellet. De var jättehårda, men härdade oss troligen. Jag menar, inte är det väl meningen att man bara ska njuta på en semester?
Dessutom bedrar skenet ofta också i andra fall.
På det här lilla mysiga stället trodde vi att vi skulle få jättegod mat och bra service. Det såg så typiskt grekiskt ut med alla blommor och den vitkalkade muren. Dessutom var det fullsatt där då vi första gången gick förbi.

Men maten var inte alls god. Vi fick vänta på den länge och servicen var dålig. Inga välkomnande fraser, inga leenden, inga frågor om hur maten smakade… ingenting.
Och saganaki som jag alltid älskat i Grekland. Efter att ha tuggat i mig halva den här, som var sval och seg, ville jag inte ha en saganaki till 😦 Borde kanske ha gett ett annat matställe en chans.

Men lyckligtvis fanns det andra ställen i närheten som hade ypperlig mat. Bruschetta mozzarella och omelett i all enkelhet – men sådana smakupplevelser!




Livet är ju inte bara efter-Corfu.
Livet är här och nu.
I dag har jag jobbat med layout, varit på ett pressinfo, skrivit artiklar och en kolumn. Flyttlådorna har avhämtats av flyttföretaget och jag formar åter en gång, bit för bit, mitt nya hem.
Jag trivs bra här. Jag sover gott. Och jag bär bra minnen med mig från en semesterresa som lärde mig att vad som helst kan hända om jag håller mina sinnen öppna och vågar bejaka livet.
Det här är kvällsutsikten från mitt sovrumsfönster. I en vinkel där träden framträder mer än de hus jag också har som grannar. Här finns således träd, hus OCH himmel 🙂

I måndags för en dryg vecka sedan gjorde väninnan och jag en utflykt till Corfu stad. Vår Superman såg till att vi fick pålitliga taxichaufförer till ett bra, på förhand överenskommet pris.
Det hade varit jätteprisvärt att åka buss, men att sitta över en timme i eftermiddagshettan i den lockade inte.
Taxifärderna blev också minnen för livet… ungefär som om man hade varit med i Bondfilm 😀






Båtutflykten med Captain Homer, familjeföretaget, var en av resans höjdare.
Verkligen prisvärd, 25 euro för sju timmar! Inkluderade salladslunch, ouzo, vin, sangria, och stopp på de mest underbara platserna, som vid Panorama Villas.









