Och här kommer månadsbilden samtidigt, från kalendern med bilder av Minna L. Immonen.
Med i Glad måndag är också Entomtastankar, Ankis bildblogg, BP.
Om du också är med ibland, meddela mig så länkar jag gärna till din blogg. Man måste inte vara med alla måndagar.
I morse visade jag en skylt från det här stället.
Här finns bilder som jag tog i april för tre år sedan inne på gården.
Och här finns en bild som jag tog i augusti 2013.
Och här några från april i fjol.
Eftersom Pilastrarnas hemsida bara fanns på finska kan den som vill veta mer om stället läsa det på Porvoo Tours sida.
Lusten att åka runt i Lovisa, för det mesta med cykel, har åter vaknat hos mig då det blivit vår. De här bilderna tog jag i onsdags.
Gamla hus ska ha skyltar som ser gamla ut, fastän alla vet att de inte ÄR gamla, så ska de i alla fall smälta in i miljön.
Skyltsöndag uppfanns av bloggaren Pumita. I dag förvaltas idén av bloggaren BP på Konst eller Konstigt. Hos henne hittar du länkar till andra som skyltar.
Jag har inga gardiner hemma. Eller tja, ja… persienner finns.
Men helst av allt sänker eller stänger jag inte dem heller. Bara i sovrummet, så att jag inte vaknar klockan fyra på morgonen på sommaren 🙂
I vardagsrummet har jag inte haft dem nere alls sedan jag flyttade.
Nu öppnade jag också persiennen i köket.
Snart kommer ingen att se in. Jag bor på tredje våningen och inom kort täcker lövverket all insyn och inte ser jag mycket annat än träd och gröna grenar själv heller.
Jag har inte lurat någon i dag och inte tänker jag göra det heller.
Om jag har blivit lurad så vet jag inte om det.
Den här bilden är tagen i Stockholm i början av februari. Jag tyckte det var så fint med solen över husen och bergen där borta.
Men ungefär likadant väder har vi här i dag som det var den sjätte februari där. Och DET är inget aprilskämt.
Ett roligt aprilskämt från 2010 hittar ni här. Lokalkonkurrenten Loviisan Sanomat skrev då att den lokala Hypotenusaklubben hade låtit öppna en Alkomat där bankomaten fanns förr 🙂 Där kunde man fritt med hjälp av slantar eller bankkortet köpa sprit dygnet runt 😀
Här ser man byggnaden från ett annat håll, på en bild tagen den 16 januari 2014.
När jag var barn och ung fanns apoteket här och efter det bland annat tingsrätten. Nu finns här bland annat privata bostäder och ett försäkringsbolag.
… kan vara en macaron som en god vän bjuder på.
Och samtal om livet, utan att behöva titta på klockan.
Stunder då man undrar vart mänskligheten är på väg.
Varför så mycket handlar om pengar och status.
Varför härskar avundsjuka och missunnsamhet?
Varför har alla inte längre förmågan att på riktigt glädjas över andras framgångar? För att vi känner att vi då själva blir UTAN något?
Jag vill inte bli rädd och misstänksam. Jag vill ha ett öppet sinne. Fortfarande. Fastän jag fått uppleva avundsjuka och förtal.
I dag träffade jag en äldre dam i en affär. Hon sa ”jag tycker om dina texter, de är välskrivna och eleganta”. Jag blev varm om hjärtat och tackade henne. Det tycker jag man ska göra då man får beröm. Man ska säga ”tack så mycket, så glad jag blir”, för det är ju sanningen. I stället för att mumla något som betyder att man undervärderar sig själv.
… var det då jag fick skriva om Ranua Zoo . Länken går till den engelskspråkiga sidan eftersom det inte finns någon på svenska.
Intervjun gjordes förstås per telefon eftersom Ranua ligger i Lappland. Men samma dag, den 15 mars, kunde jag följa med Yles direktsändning då isbjörnsungen för första gången kom ut från boet med sin mamma.
Det kändes väldigt högtidligt, för jag hade ju pratat med björnarnas skötare bara två timmar tidigare.
Sändningen är ungefär nio minuter lång, referatet är på finska och ett sammandrag från direktsändningen. Hoppas den går att se också i Sverige, för den lilla ungen är bedårande.
Jag tror att det finns hundratals, om inte tusentals, historier att berätta från det här huset. Jag vet inte så mycket mer om det än att det förr var ett så kallat elevhem. Där bodde elever som gick i svenska samskolan men som bodde på annan ort och inte hade möjlighet att åka hem varje vardag.
En hel del kul information om Elevis finns här.
I morgon bitti blir det en bild från gamla apoteket, och det är inget aprilskämt 😀
… är en publikation, ett slags historik, skriven av frilanskollegan Agneta Sjöblom. Innan hon bad om hjälp av mig visste jag inte ens att det fanns en förening som heter ”Föreningen av svenska ekonomieföreståndare”.
Men det vet jag nu, och jag är glad för att jag fick medverka i det här projektet med två intervjuer.
Så det här är en liten del av sådant som jag jobbar med.
Håller också själv på att samla in texter och att göra intervjuer för en förening, men den skriften kommer troligen ut tidigast om ett halvår.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 