Jag delar gärna med mig av sådana om jag hittar dem på annat sätt än genom att googla 🙂
Den här fina broderade skylten finns på Almska Gården där en utställning om Tervik säteri öppnas för allmänheten i morgon. Skrev kort om den på Nya Östis webbsida, kommer att skriva mer om den på Bloglovisa nästa vecka.
Någonstans hörde/läste jag också de här visdomsorden (jag undrar om det var i samband med en diskussion kring förintelsen i Skavlan? – minns tyvärr inte).
Du ska icke vara en förövare, inte ett offer, inte en åskådare.
Det här är ord som passar in i många livssituationer.
Mars månads bild i kalendern med målningar av Minna L Immonen.
Det har blivit lite av tradition att jag visar de fina bilder som konstnären Minna L Immonen målat. Kalendern har jag fått som gåva av min syster ❤
Annars har jag råkat snubbla över en del tacksamhetsinlägg hos andra bloggare i dag. Och tacksamhet är vad jag vill känna den dag då jag åter känner mig kry.
Just nu är jag förkyld och trött och allmänt håglös. Samtidigt vet jag att det är ett tillstånd jag också måste tillåta mig att befinna mig i. Jag kan vara tacksam för att jag just nu inte har en massa jobb med hårda deadlines som trycker på, utan precis lagom med ungefär ett eller högst två uppdrag per dag. Och jag kan vila mellan dem.
Tids nog sprudlar jag av energi igen, hoppas jag. Allt har sin tid.
På ett sätt är veckans ord hos Gemsweeklyphotochallengesvårt.
Men så ska ju en utmaning vara också. Att man får fundera lite.
Sedan är det skojigt att kolla hur andra bloggare som är med i utmaningen har tolkat det givna ordet i bild.
Ettan kommer först, om man inte börjar räkna från noll.
Jag bor i ett hus som har nummer ett på väggen, och hemmet är ju nog något som för många kommer FÖRST och är viktigt i livet.
I dag är det också FÖRSTa mars, i Finland en betydelsefull dag då samkönade par äntligen får rätt att viga sig. Härfinns lite allmänt info om samkönade äktenskap på en svensk sajt.
Vi var inte FÖRST ute med rättigheten, kanske man ska säga ”oj, FÖRST nu?!”
Första mars 2017, en dag värd att fira i Finland. Fastän det inte borde behöva anses som något unikt att samkönade par får gifta sig, men äntligen hos oss också!
… är en svår fråga då jag försöker röja här hemma.
Vissa fotografier slänger man ju inte bara. Det går förvisso att välja bort där, minska på antalet papperskopior och bara spara de viktigaste.
Men så har jag mitt textarkiv. Jag har snart varit journalist i trettio år, började i november 1987. Och jag har sparat så gott som allt jag skrivit!
Samtidigt som det känns nästan förfärligt är det ju också underbart 🙂
Jag bläddrar inte så ofta i pärmarna, men det händer ibland. Och jag har hittat guldkorn där.
En del av mina senaste alster, skrivna från augusti 2016 till dags dato.
Sist och slutligen är arkivet inte så fruktansvärt skrymmande. Just nu känner jag att jag inte bara kan slänga allt.
Jag ska skaffa mer enhetliga dokumenthållare också, då blir det snyggare i hyllor och skåp 🙂
… började jag tänka på i går.
På radionyheterna sa man att det hade inträffat en KATASTROF på Oscarsgalan.
Kristallkronan träffade någons huvud?
Jag såg framför mig hur en kristallkrona hade fallit ner och krossat några av gästerna. Eller att terrorister hade tagit sig in i festsalen och mejat ner folk. Eller att en brand brutit ut.
Men nej… det var alltså bara det att någon i misstag hade sagt att La La Land vann priset som bästa film. Och så var det Moonlight som gjorde det.
I skid-VM i Lahtis lär någon också ha sagt att ”nu får vi lyssna på norska nationalsången” fastän det var Ryssland som vann. Katastrof?
Eller mer ett mänskligt misstag? För Norge vinner ju inte precis hela tiden 😀
Kanske inte bästa illustrationen till mina tankar i dag 🙂
Men ok, framsteg är kanske också att jag försöker äta något smått och nyttigt varje dag. Och själv tycker jag att kyckling är det.
Kycklingfiléer och mangodip är mums!
Angående rubriken ännu … skrev först ”Tror jag gjort framsteg” … men tänkte sedan, vad då TROR… jag HAR ju gjort stora framsteg, och jag utvecklas hela tiden. Livslångt lärande.
Dagens funderingar går så här:
Om jag känner mig låg, ledsen, trött (dels på grund av förkylning, men inte bara det).
Då tillåter jag mig känna så.
Jag kan inte förvänta mig att alla i min omgivning ska kunna läsa av hur jag mår. De kan göra/säga saker som bidrar till att jag inte börjar må bättre, men de gör det sällan medvetet. Alla i min omgivning kan inte veta hur jag mår om jag inte säger det rakt ut, och åt alla göra jag det inte – helt enkelt för att det är irrelevant. Det skulle säkert också kännas konstigt för många att få ”mitt välmående eller illamående” slängt upp i ansiktet bara så där.
Lågvattenmärkena i livet måste bara väntas ut. Det kommer bättre dagar. Och ibland finns också de där personerna där som lyfter mig, utan att de själva vet om det 🙂
Personligen vill jag också alltid vara en sådan som peppar andra, lyfter och förstår.
Här kommer ändå ett ”men” och ett ”aber”.
Jag gör det gärna, men inte längre mer på bekostnad av mig själv.
Sol på kottar och små hjärtan – hoppas de lyser upp er måndag!
Vi fick mer snö i går, men våren är ändå på gång – det vet vi!
På Alexandersgatans jippo i lördags fick jag syn på de här fina prydnadskottarna.
Andra som är med i Glad måndag är Ankioch Tomtan. Länkarna går inte direkt till deras måndagsinlägg, men scrollar du lite hittar du dem.
Låt mig veta om också DU är med Glad måndag, så länkar jag till dig.
Det finns vissa saker som kan överraska en då man är singel.
Till exempel att plötsligt höra sin röst! Eller att inse att den inte finns kvar. Att den inte låter som dagen innan 😀
Jag fick lite torrhosta i går kväll och kände att något inte var helt normalt i halsen i morse. Men när chefredaktören från Nya Östis ringde mig i dag insåg att min röst nästan var borta.
Hahaa! Sådana överraskningar kan en singel som inte alltid talar högt för sig själv få 🙂
Lyktan på balkongen som jag sätter ett ljus i varje kväll.
I går hade vi innebandymatch hemma och vann 9-4. Kan inte länka till hemsidan med matchreferat eftersom den av någon anledning tillfälligt säckat ihop. I kväll är det ny match. Vi har säkrat plats i playoff, så det blir några matcher till också efter den sista grundseriematchen som spelas den 4 mars.
Den här mattan borde jag egentligen ha köpt då jag var i Täby Centrum 🙂
Ja, visst kan man säga WOW åt mycket.
Det är sista söndagen i februari månad, våren är i antågande.
Jag säger WOW åt Skyltsöndags-utmaningen som engagerar många och som förvaltas av BP. Inne hos henne hittar du listan med andra skyltare!
Jag säger också WOW åt mig själv för att jag vågat göra förändringar i mitt liv. Skilsmässan blev förstås ett startskott som gjorde mig tvungen att tänka om i mångt och mycket. Sedan rullade det bara på. Inte har det varit lätt alla gånger, men jag har vissa motton, ledord och visdomsord jag brukar tänka på. Och så gäller det att känna tillit på att livet bär, i alla lägen, på något sätt.
Inget är som förr eller blir som förr, men det kan bli bra och till och med bättre ändå!
En del av företagarna på Alexandersgatan ordnade ett fastlagsjippo i dag. Ponnyritt för familjens minsta, ett lotteri för alla som fyllde i kuponger i affärerna, extraerbjudanden, plättar och grillkorv till salu, laxsoppa likaså.
Jippot gynnades av vädret. Några minusgrader, tack och lov varken snöstorm eller regn 🙂 Det lär ha varit trängsel har vid tiotiden, jag kom efter klockan 12.
Till Lovisabloggen skrev jag inför jippot ett inlägg här. En av affärerna har jag också noterat, eftersom många lokala hantverkare lyfts fram och samsas där. Den bloggtexten är i huvudsak på finska, eftersom hon som svarade på frågorna och därmed bidrog till inlägget (vilket är idén med Bloglovisa) är finskspråkig.
Men det finns förstås också en resumé på svenska.
Vem som helst fick ställa upp ett bord och sälja egna grejer där. Gatan var avstängd för trafik några timmar.Bilden är tagen inifrån affären Nala Deli.Satsade själv på ett doftljus från serien Torplyktan, med doft Dagsmeja.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 