… med veckotidningar, eller månadsutgåvor, hur som helst.
Men det glansiga papperet som pärmen utgörs av. Bara att ta i en tidning, känna tyngden och doften av den … aaah!
Digitala produkter i all ära, men nej … jag vill ha papperstidningar.
Här finns allt möjligt att läsa, stort och smått. Reportage om livsöden intresserar mig mest. Allehanda små tips likaså. Något recept kan väcka intresse. Handarbetsbeskrivningarna bläddrar jag förbi. Korsord löser jag ibland.
Och årshoroskopen! De måste ju bara läsas, och sedan tar man till sig och tolkar allt hur man vill 😀
Jag gillar träd, och speciellt gamla knotiga stammar. Två bilder tog jag i går, en i dag.
Kameran ska allt oftare vara med där jag rör mig, för det finns allt möjligt att föreviga.
Med god fantasi kan man se allt möjligt i/på stammen. Kanske två bröst 🙂Här ser jag i mitten en häst med yvig man och böjt huvud.Ofta ser jag olika figurer och roliga formationer på stammen först då jag tar fram bilden på datorn. Här finns ett björnhuvud, och kanske björnen har en öppen famn också.
Tog på annandag jul del av en intervju i radion med tv- och radioprofilen Kaj Kunnas. Hans kloka ord om hur livet känns efter hjärninfarkten, som han blev återställd från, försöker jag minnas varje dag.
Vi har så mycket att vara tacksamma över. Sådant vi mer eller mindre tar för givet. Allt det där vanliga med att de flesta av oss har tak över huvudet, en säng att sova i, lite mat på bordet, vänner som bryr sig. Men också att vi kan gå ut från våra hem utan rädsla för krypskyttar. Bomberna faller inte ännu över oss, vi behöver inte fly våra hem.
Vi kan också alltid välja att se det positiva. Ibland går det lätt att agera så, ibland behövs en kraftansträngning. Men om vi blir förbannade eller om vi känner avundsjuka, riktas känslorna sist och slutligen mest mot oss själva. För den du är avundsjuk på lider ju inte av det…
Många kloka ord sa den gode Kaj.
Jag önskar er alla en fin start på årets första vecka!
En del av en tavla som hänger på väggen hos min vän Inga i Täby i Sverige.
En halv timmes promenad med kameran resulterade i tretton bilder. Jag visar tre nu och de övriga i olika avsnitt inom kort.
Det var Antonia, som bor i en stor stad i Sverige, som sa att hon tycker att hon fotograferat allt som kan fotograferas där. Jag som älskar hennes bilder svarade att hur tror du det känns då jag bor i lilla Lovisa – jag har väl verkligen fotograferat allt 😀
Det har jag förmodligen inte gjort, men jag kom också på att jag kan fotografera byggnader och platser från nya vinklar.
Lovisa kyrka har jag fotograferat många gånger, men inte exakt från denna vinkel.Vad håller dom på med?
Och så gjorde jag lite annat som Antonia brukar göra, fotografera andra människor, sådana man inte ens känner. Jag vågade ändå inte gå jättenära 🙂 Killen höll på att filma någon som satt på kyrktrappan.
Granne med kyrkan ligger Bonga slott. Det är privatägt och där finns bland annat Riitta Nelimarkkas konstverk utställda.
Man kan ha olika åsikter om fyrverkerier. Många djur är rädda och ägarna tvingas ta till olika knep för att de fyrbenta vännerna ska överleva den stress smällandet medför.
Somliga tycker att vi bränner upp pengar på helt onödiga saker då det finns människor som svälter i världen.
Lovisa stad har under många års tid tagit emot nyåret på torget, redan klockan 18 med en familjefest. Det har många varit tacksamma för, medan andra att ett löjes skimmer fallit över staden… ”inte är det ju nytt år ännu klockan 18”…
I går togs det nya året in vid Skeppsbron. Fyrverkeripjäserna sköts upp från ena ändan av gästbåtsbryggan, på rejält avstånd från publiken som samlats på stranden. Gissningsvis var över tusen personer på plats för att välkomna det nya året, som samtidigt är Finlands 100-årsjubileum.
Med tanke på jubiléet, och det faktum att det inte på många år arrangerats något pampigt vid tolvslaget i vår stad, tycker jag det här var värt pengarna – trots att de bokstavligen gick upp i rök 🙂
Avslutar det här året med ett inlägg med en vacker vägg, för jag antar att jag inte hinner skriva något mer före tolvslaget i dag 🙂
Det utblåsta, nästan nedbrunna ljuset, får symbolisera året som gick. De två gröna ljusen (tror det är ljus) till vänster, är symboler för en snart spirande ny vår.
I morgon är det skyltdags, sedan Glad måndag – och bloggåret fortsätter förhoppningsvis så att vi ”gamla” vänner ses, men även så att vi knyter nya kontakter 🙂
Kramar till alla jag känner!
I går råkade jag snubbla in mitt i filmen Mamma Mia, där Abbas alla fina låtar vävts in på ett fantastiskt sätt. Vi brukade ofta titta på den här filmen förr, man tröttnade ju aldrig 🙂
Ännu för ett par år sedan klarade jag inte av att se på den utan att bli ledsen. Men tiden läker nästan alla sår och nu var det med njutning och nöje jag såg den del av filmen jag hann se.
Orden i den här sången kändes ju i samband med skilsmässan som skrivna direkt för mig. Är inte det något som är karaktäristiskt för en hit?
En väninna bjöd mig på Mamma Mia-teatern i Helsingfors samma höst som jag skilde mig. När den här sången framfördes gav hon mig en vänlig beröring.
Det är sådana här händelser jag aldrig glömmer. Alla tröstande ord, kramar, små gåvor, kort som kom med posten, blommor, sms, bloggkommentarer …
Nu när stormen för länge sedan lagt sig vill jag säga att jag kommer ihåg er alla, allt de ni vänner gjorde för mig då.
Och jag har lärt mig mycket på vägen hit. Bland annat att det många gånger räcker med att bara finnas till, att lyssna och att ge en kram då någon annan har det svårt.
Jag går in i 2017 med stor tillförsikt om att livet kan bli det jag gör det till. En del dagar kommer att vara tunga och jag undrar vad det är för mening med allt. Men jag försöker alltid tänka, att klarade jag smällen jag fick våren 2014 klarar jag vad som helst. Och om någon vän faller, vill jag vara där för att lyfta upp honom eller henne.
Tack alla – vi kämpar vidare – och ett riktigt Gott Nytt År 2017 ❤
Bilden är tagen från gården till Vackerbacka, ett av julhemmen, och får fungera som symbolisk bild i sammanhanget.
… och ofta. Sällan mardrömmar, men de kommer de också.
Ofta är mina drömmar helt konstiga. Jag minns dem tydligt på morgonen men när jag vill berätta om drömmarna för någon, märker jag hur knäppt allt låter 🙂
I natt rörde jag mig i ett stort hus, som ett slott, men ändå inte. Där fanns en märklig våning, eller ett rum, varifrån det gick breda, slitna trätrappor upp till en annan avsats. Vid trappan fanns massor av färggranna fåglar…
Jag fattar noll 🙂
Och så var där en person med i drömmen, men allt kan man ju inte berätta här, för som sagt… varifrån kommer alla tokigheter? Från mitt undermedvetna? 😀
Skulle vara kul att få hjälp med drömtolkning.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 