Det här månadsbilden för oktober från kalendern med Minna L. Immonens konstverk.
Glad måndag! 03-10-2016
Oktoberbilder
Jag känner allt mer att det var helt rätt att jag flyttade. Bostaden på Drottninggatan var ljus och fin, absolut inget fel på den och inte på grannar, husbolag eller hyresvärd heller.
Men där fanns troligen sorg i väggarna eftersom det var dit jag tog min tillflykt sommaren 2014 i samband med skilsmässan.
Då i maj för två år sedan, då jag visste att maken hade träffat en annan, firade vi min födelsedag med en del släkt och vänner på Bonga slott där konstnären Riitta Nelimarkka bor och har utställningsutrymmen.
Ingen av gästerna visste då att maken och jag stod på randen till en skilsmässa. Vi höll helt enkelt god min.
Men innerst inne kände jag mig som tjejen på Riitta Nelimarkkas tavla. Så jag köpte den, trots att den var dyr – över 300 euro kostade den. Det finns ett budskap i den som passar in på mitt liv sådant som det var då och som det är nu.
Och vet ni – den här reliefen har allt sedan jag köpte den för drygt två år sedan legat i sin förpackning. Tills i dag, då jag kände att det är dags för den att få en plats i mitt nya hem.
Kanske för att jag nu känner att livet har segrat. Att jag klarar vad som helst. Att jag blev starkare och jag kan vara glad igen.
Skyltsöndag den 2 oktober (och ommöblering)
… och så kan man väl inte för ofta poängtera hur viktigt det är med bloggvänner. Förutom att de ger råd och stöd då livet känns tungt, och gläds med en då någonting lyckas – får man även tips och idéer. Antonia tyckte att jag skulle försöka med att sätta datorn under bordet istället för att ha den uppe till vänster.
Nu fick jag plats även för en lampa och till vänster för anteckningsblock.
Jag var orolig att sladdarnas längd inte skulle räcka till. Då jag har skrivaren till höger på en vit hylla hade det inte lyckats utan specialförlängningssladdar om jag velat ha datorn till vänster under bordet. Och sladdar finns det dessvärre ändå tillräckligt av, allt är inte trådlöst än.
Men nere till höger på golvet står datorn nu och det blev hur bra som helst!
Så här såg det ut i går.
Äntligen! (är det tredje utropet?)
Hur som helst… det är så otroligt skönt att få egen prägel på hemmet.
Jag är inte den som har bästa tålamodet… därför kånkade jag upp arbetsbordet till tredje våningen och tänkte att om jag inte lyckas få hjälp i dag så banne mig skruvar jag ihop det själv 🙂
Men lyckligtvis fick jag hjälp en timme och slapp en massa onödiga svordomar och ännu fler grå hårstrån…
Och om nu någon tycker att det är konstigt att det inte finns spetsar, gardiner, kuddar eller annat mys & pys i min sterila lägenhet, så kan jag trösta er… lite romantisk är ändå nya lampan i taket i sovrummet – hahaa 😀
Envis, och den här gången gick det bra…
Då jag hade släpat upp det drygt femton kilo tunga paketet till tredje våningen var jag nöjd med mig själv. Jag kom på ett knep, jag lät liksom paketet ”klättra / snurra” upp för trapporna. Vet inte hur jag ska förklara det hela, men upp kom paketet.
Att vara envis på två vis som jag ibland säger har väl sina fördelar… men efteråt tänkte jag att vem hade applåderat, hurrat och tackat om jag hade försträckt en muskel eller fått hjärtfel…
Det är mitt nya arbetsbord. Om jag får hjälp med att skruva ihop det i dag (saknar verktygen själv) – så blir det senare en bild på det.
Utsikt från arbetsplatsen
Visade tidigare i dag hur det ser ut framför näbben på mig då jag jobbar vid datorn hemma. Så här ser det ut om jag vänder blicken till höger och inte har persiennen nedfälld.
Oftast jobbar jag ju hemifrån. För lokaltidningen Nya Östis och för olika andra uppdragsgivare. Jag tycker det är toppen att kunna göra så, känner mig privilegierad. Klart man ska ha disciplin för att få allt gjort, och jag anser att jag har det.
Får jag välja själv jobbar jag bäst med texter klockan 9-13.
Jag tror att många gärna skulle jobba på distans. Det där med fysiska arbetsplatser och låsta arbetstider, t.ex. 7 – 16 eller 8.30 – 16.30 känns förlegat.
Vad tycker du?
Sporadisk lösning
Jag har bott på nya adressen ganska exakt trettioen dagar nu. Vardagen funkar sedan länge, men än finns det saker och kläder som ska bort. Det får ändå ske så där pö om pö eftersom arbetsuppdragen kräver sin tid.
I dag förbereder jag alla papper som ska till bokföraren. Djungeln av regler som gäller för egenföretagare är tät, men jag har tagit mig envist framåt med en machete och ser då och då ljuset strila in över mig från ovan 🙂 Gillar att tänka i liknelser och att se symboler.
En massa tillfälliga lösningar har jag alltså ännu hemma, som av bilden synes … centralenheten till bordsdatorn syns till vänster. Den står på en del som blev över från Ikeas Billyhylla … skrivaren står på golvet… och skärmen med tangentbord på min fina sekretär, ett arvegods som förtjänar en annan plats i mitt hem.
Men allt har sin tid, och då jag har fått hjälp med att montera ihop nya arbetsbordet får ni se nya bilder 🙂
Föll inte för frestelsen…
… att köpa krukor, som jag alltid varit svag för. Inte ens det nyaste fina sortimentet med vackra glaskrukor fick mig på fall i Plantagen.
Också de olika sektionerna med blomster lyckades jag vandra genom utan att ett enda litet blad slank ner i min köpkorg. Ja, förresten… jag hade ingen köpkorg utan strövade bara efter väninnan som köpte krukväxter.
Däremot är jag svag även för levande ljus. Små doftljus kommer nu väl till pass på min balkong där de effektivt eliminerar lukten av cigarettrök från grannen.
Orsaken till att vi åkte ända till grannstaden Borgå (dit jag inte ville åka på nytt för att jag fick böter där förra gången) var att Plantagen inte finns i Lovisa. Affären Jysk finns inte heller i Lovisa, och därifrån skulle jag köpa ett arbetsbord för bland annat datorn till specialpris. Fanns två kvar så det kändes bra att jag inte blev utan det jag egentligen skulle ha.
Hittade en lampa till sovrumstaket på HongKong, som också finns ute i Kungsporten i Borgå – och där springer inga lapplisor. Där behövs inte heller slantar för P-automater, inte ens P-skivor 🙂
Drömresor
Drömmar ska man ha. En av mina är att åka med transsibiriska järnvägen. En annan är att åka Hurtigruten. Som redan var bokad och delvis betald i augusti 2015 men som inhiberades av researrangören 😦
Egentligen har jag besparingar, så jag skulle ha råd att åka nästan vart som helst på stubinen. Malediverna, Dubai, Australien, Miami… inte alla på raken men en i alla fall. Detsamma gäller Rosa Bussarnas äventyr, Transsibiriska järnvägen, Hurtigruten…
Samtidigt tänker jag att jag kan behöva pengarna i framtiden… Jag har inte hela tiden säkra inkomster, fastän jag klarat mig hyfsat de första månaderna som egenföretagare.
Och så tänker jag också… vem vet om jag får vara frisk resten av livet? Kanske jag bara har en vecka kvar att leva.
Det är ett dilemma. Förnuftet säger, bränn inte pengarna!
Äventyrslystnaden, tankarna kring att jag ännu orkar och kan … att det finns så mycket att se där ute i världen … får mig att tänka ”åk iväg – nu!”
Hmm… först ska jag bara…
Ni vet. Undanflykterna. De kloka tankarna…
T.ex. få exets och min bostad såld.
Sedan åker jag!
Riktigt fullt upp nu, men trivs!
Väckning 7.30. Lite för tidigt om jag följer min naturliga dygnsrytm. Enligt den lägger jag mig 23-23.30 och vaknar 8.30.
Diverse privata ärenden 8.30-10.30. Sedan skrivjobb en timme, sedan pressinfo och skrivjobb igen. Efter det en del korrekturjobb för Nya Östis åtföljda av olika uppdrag som inte har med tidningen att göra.
Jag har riktigt fullt upp den här veckan och är tacksam för det, att jag HAR jobb.
På lördag har jag ändå tänkt koppla av lite, bland annat med besök hos frissan, håret bör toppas. På söndag åker vi till Villmanstrand med Tor, en utflykt jag ser fram emot även fastän den innebär en del jobb sen söndagskväll också.
Kan troligtvis efter det lägga ut fler bilder här som INTE platsar i tidningen. Tar jag 100 brukar max fem gå att publicera i samband med mina artiklar om innebandyn 🙂
